inte att det är helt direkt relaterat, men ang sekter och sådan.. en sekt kallar vi ofte en "kult" i norge. Sagt som det skrivs, med kort "u" så att ordet blir kort. Men om man säger det långstrakt, typ "kuuult" så betyder det "grymt" eller hur ni säger det, ett förnorskning av ordet Coolt på engelska. :)
"Drit kult" är då as-grymt! . Drit är då ungefär samma som Dritt, aka bajs ;)
Så vi vi har dannat en egen sekt, en kult, som vi kallar DrittKult! ;D*fniss*

Men har inte direkt berättat för någon om min religion. Den är för mig rätt personlig och har egentligen lite med mina menneskeliga relationer tycker jag. Jag har vänner som är kristna, inte blev dom sämre vänner äfter jag fick veta dom va kristna, inte blev det bättre heller, det va oändrat, och jag respekterar dom har annan tro enn mig. Så jag tycker inte det är så viktigt för relationer. Jag tycker man skall tycka om dom vänner man har baserat på hur dom är, inte deras religion:)

Jag ahr aldrig behövt berätta för min familj, min mor är också alternativ i sin tro så hon accepterade också att henens dotter var "annorlunda".

Min far ahr fått vänja sig vid at tahns äldsta dotter är annorlunda och ahr udda intressen me nn iska veta att pappa oroat sig för at tjag vart kultmedlem och diverse.

Min nuvarande sambo respekterar att ajg är alternativ coh håller på att installera ett altare i sovrummet :P Han fördömer itne elelr säger något som inskränker på min tro och mitt liv. Vilekt är väldigt skönt…. Jag får ha min tro sålänge jag itne kliver hono mpå tårna. Vilket jag också håller på.

Jag vill inte som vissa frikyrkliga föreningar att dom knackar dörr och försöker prakca på andra sin tro. Sålänge ingen försöker pracka på mig sin tro så prackar jag tine på någon min tro om de inte efterfrågar den.

nu blev detta nog virrigt, har genomgång på datorkunskaopen just nu….. och det rä ett fasligt tjaffs….

Jo, min mamma är aktivt med i kyrkorådet, min faster är kyrkvaktmästare, pappa tror att jag ska sprätta upp aramrna om jag håller på med något "udda". min morfar är emot alla religioner.
så jag vet inte riktigt vad jag ska göra, det här smygandet går mig på nerverna!
alla som jag har berättat det för är utomstående.
jag vet inte vad jag ska göra. när jag pratar med en häxa msn så måste jag helöt plötsligt stänga ner för att någon i familjen har kommit in i rummet. det gjäller även här.

Hjälp!

Jag har aldrig tänkt på att gå ut med vad jag gör och tror på. Jag bara gör det ändå. Min morsa är i alla fall alternativ och öppen så det har aldrig varit något problem att snacka konstiga saker med henne.

Yggdrasill du behöver ju inte gå ut och berätta, men inte heller smyga med det. Kör på med din tro. Om någon i familjen undrar och frågar, ta då den eventuella smällen. Det är bättre det än att leva i en lögn. Det växer man aldrig av som häxa/wiccan.

Låt ditt leverne vara ett gott föredömme för omgivning. Wicca är en fridens och glädjens religion. Vad ont kan finnas i det?

Ja, jag antar att jag ororar mig i onödan.
Tack!

jag har inte heller direkt "kommit ut". Det kommer när det kommer lite i taget. De flesta i min omgivning vet eller anar, men på samma sätt som kristna inte presenterar sig som "hej jag heter kristin och tror på gud" presenterar jag mig inte med "hej jag heter kristin och tror på moderjord". Det är sånt som kommer när det kommer tror jag. De flesta förstår och accepterar.

Hej Yggdrasil,  jag tror det är bäst att vara ärlig och uppriktig och kräva respekt för det man tror på. Om man tycker det är svårt att förklara vad wicca/häxkonst är, så kan ju låta de anhöriga läsa en bok eller en bra sida på nätet. Nu finns ju Scott Cunninghams klassiker utgiven på svenska (Wicca - vägledning för den självständige utövaren) som på ett bra sätt förklarar vad wicca är för något.

har inte sagt något mer än till dem som frågat men döljer det heller inte

Idun: precis dit jag ville komma :)

varulven: förstod nästan det. =)

Tack så jätte mycket nu känner jag att jag inte behöver smyga med det. detta är jag och det får de aceptera!

Jag har inte heller gått ut med att jag kallar mig häxa. men jag döljer det inte heller, så dom vet ju ungefär vad jag sysslar med :)

just nu är det dock lite trögt för mig iom att jag går på en skola som drivs av pingstkyrkan och ja, visst är folk tolleranta mot andra religioner och livsfilosofier, men jag kan säga att de flesta här har en lång väg att gå för att bli så pass tolleranta som de tror sig vara. sad but true

Min familj har nog vetat ända sedan jag hittade wicca tron, är ju inte så att de tycker att det är något konstigt.
Har däremot en autistisk kusin som jag ska försöka förklara för när jag träffar honom nästa gång, han är kristen och väligt orolig för mig.

Kanske en dum fråga, men ÄR ni häxor?

#15 ebbaa, det beror på hur du ser det. ;) Är man häxa om man kallar sig själv för det? Eller måste någon annan ge mig det namnet?

Din fråga är inte helt tydlig.

jag menar att liksom, vilken "sorts" häxa är ni? Liksom, tror ni, vill ni eller är ni häxor liksom?

Jag har aldrig berättat att jag är häxa. På något sätt har de förstått ändå. Min mamma har frågat någon gång och då har jag inte nekat till det utan bekräftat det.