Den med glasbitar har jag haft själv, minns dock inte i vilket sammanhang längre. För mig var känslan att glasbitarna aldrig tog slut än hur jag plockade ut dem störst. Påminner mycket om en s k stressdröm.

precis så är det. Bappho, jag plockar och plockar men det finns hela tiden fler.

Stressdröm,,,,jo, det tror jag nog.

Men det brukar alltid vara någonting djupt, som mina "upprepningsbara" drömmar, har någonting att säga mig.

Det är väl bara att vänta och se vad som kommer upp mer som förslag här.

#2 Det är svårt att hjälpa till att "knäcka koden" i andras drömmar via nätet - men hade jag drömt så, hade jag funderat över om jag sagt något "farligt" (avslöjat en hemlighet, sagt något som upplevts som en förolämpning etc) som har "gått sönder" dvs fått en annan mening än den tänka, en mening som fortsätter komma tillbaka och skada mig trots att jag försökt förklara/bett om ursäkt etc.

intressant ganna, verkligen någonting att låta sjunka in.

Jag försöker ALLTID att analysera, vad som är lämpligt att säga, inte för mycket/inte för litet.

Analyserar också avsikten bakom: tankar/ord/gärningar.

Att inte lämna ut någon, att stå för mitt eget tyckande utan att skylla ifrån mig.

Ord är viktiga.

Jag tackar så hemskt mycket för din analys, den känns som väldigt intressant.

En gång i tiden, drömde jag återkommande, att jag kom till min gamla lägenhet: ifrågasatte allt, i princip, därinne.

Hur kunde jag bo kvar, varför var den/var den inte, möblerad, hur kunde jag inte ha hyresskulder/post, efter en sådan lång tid osv.

Efter flera år så ramlade 5-öringen ner, jag hade sagt upp mitt eget självbestämmande, när jag sa upp lägenheten (pga. sjukdom).

När jag väl fortsatte att utvecklas (självständigt) så förstod jag vad jag "egentligen" hade hamnat (själsligt) när jag sa upp lägenheten, sedan så har inte drömmen återkommit.
Jag känner att även glasskärvorna i munnen-drömmen, är djup, på ett andligt plan.

Jag "tycker" att jag tar bladet från munnen, och talar öppenhjärtligt i de flesta situationer, även där andra människor väljer att vara tysta.

Kanske är det så, att jag ofta får akta mig för att säga för mycket, så jag inte skadar (personer) utan stå för att min åsikt också ligger i linje med deras.

Jag vet inte, känner mig väldigt förvirrad nu…..måste drömma mer, tror jag

#4 Dröm intressant - så kanske jag kan bidra med något när vi ses. :)

nu när jag tänker efter igen: så hade jag burit 3 olika personers ångest kring liv och död, i helgen.

För alla 3 personerna så tog det sig olika former, men de la (pga tillit) det hos mig.

När man lotsar någon till att hitta sina egna svar inom sig, så gäller det ju att visa respekt, de är i SIN process, precis så långt som DE har kommit.

Att respektera var DE befinner sig, just nu, samtidigt som de ber om hjälp att ta sig framåt, kräver sitt attribut i form av att "gå på glas".

Man får akta sig så att " det som man säger" inte skadar mer, men ändå inte säga för litet, annars kommer de ju inte "framåt".

Mina ord vägs, på guldskål och inte bara i det sammanhanget, utan även när jag riktar mig utåt i offentligheten.

Vissa ord hjälper, andra skadar i längden, snacka om att ständigt gå omkring med glas i munnen, känns som om jag förstår precis nu.

Det ska bli intressant att höra om du slutar drömma drömmen (iaf just nu) eller om det ändrar karaktär.

dessa drömmar med det undermedvetna som talar till mig, verkar vara återkommande, tills jag har utvecklats vidare, så jag anar mig till att det är en "tjatig" dröm, som jag får dras med något år.