hm, du måste nog (för mig) definiera fysiskt/andligt initierad

Ja, det blev nog lite luddigt eftersom det förstås kan vara båda delarna.

Med fysisk så menade jag, initierad av andra människor enligt de regler den traditionen har satt upp.

Med andlig menade jag att man blir initierad direkt av andarna/eller vad man väljer att kalla det :)

skillnaden är, skulle jag säga, att en fysisk initiering innebär en initiering in i en tradition i första hand, du blir en del av den familjen och får ta del av den kunskap som finns inom traditionen. Och det har ett värde i sig, om det är det man söker. Du får en möjliget att utvecklas och utveckla tillsammans med andra, och en större andlig gemenskap, som är jätte värdefull.

En andlig initiering är en mycket mer privat sak. och det har sitt värde.

En fysisk initering enligt min erftenhet är ju även en andlig initiering. men jag förtår vad du menar Bappho

#0 En andlig initiering är en helt annan femma om man får säga så.
Man blir direkt utvald/utsatt av andarna/gudarna.

Det kan arta sig i allt från en extrem känsla av samhörighet med alltet till en lika extrem känsla av själslig våldtäkt.
Spontana resor och besök som tar en till platser man inte visste fanns och en del av dem som man önskar att man inte visste fanns. 

En fysisk initiering är nog lite mysigare: (om man nu inte går med i någon av de där satanskulterna som var så poppis ett tag)

Givetvis med undantag. Är det inte Aborginerna som trycker upp flisor av bergskristall under naglarna?
Sen finns det ett coven som målar varandra i kroppsfärger och har sex hela natten.
Skillnadena kan vara stora.
Liksom äktheten.

Men det ena utesluter inte det andra. Efter en fysiskt initiering kan man få verktygen för att kunna tackla och hantera en andlig dito. Samt efter en andlig sådan kan man lättare söka sig till likasinnade och vara med om en fysisk initiering.

Det finns en romantiserad bild av det första riktiga mötet med andevärlden, och är de på rätt humör så kan det vara riktigt roligt. Är de inte det så… är det kanske inte fullt lika roligt.

Om det nu är vad man söker.

efter min egen erfarenhet, så kan jag just inte svara på den frågan.

Enligt er definition, så är jag då andligt initierad.

De "fornsed" troende, kallade det för ett speciellt ord (som jag har glömt av), men det innebar att gudinnan har valt mig som sin egen, sedan jag var nyfödd.
(om någon här förstår vad jag fikar efter för ett ord, så fyll gärna i)

Jag har iochförsig, haft mänskliga, andliga, vägledare, men kan inte säga att jag tillhör någon grupp alls.

Det verkar som om min utveckling riktar sig åt att både kunna ta reda på, uppleva och stå för mina egna upplevelser och uppfattningar, på ensam fot så att säga.
Men också att lära mig att samverka med andra och förstå att ingen person är en ensam ö, även om det är nyttigt att vara självständig.

Det är en mycket intressant resa, men just snabba kickar och häftiga upplevelser är ingenting som jag eftersträvar, även om de inträffar med jämna mellanrum

Hur det skulle vara att bli fysiskt initierad överlåter jag de att beskriva som har erfarenhet av det.

Håller med Sebastian #4. En fysisk initiering kan säkert vara hjälpsam på så sätt att du har traditionen att luta dig mot i ditt möte med andarna/gudarna etc. Du har en utgångspunkt och en världsbild att förstå saker utifrån. Det underlättar antagligen när det gäller att ta till sig upplevelser och information, tror jag som inte har någon fysisk initiering. Framför allt tror jag det kan bli lättare att uttrycka och utöva sin andlighet även de dagar man vaknar med huvudvärk och snön yr i mörkret. Att man har något att hålla sig till alltså. Men även med initieringen återstår ju ändå ditt andliga arbete, traditionen kan inte göra jobbet med att upptäcka och skaffa dig kunskap åt dig.

Jag skulle nog vilja se frågan som omvänd, för vad har en fysisk initiation för värde om den inte åtföljs av en andlig initiation?

Sen, eftersom du frågar om initiation in i en tradition så måste ju den andliga initiationen igenkännas/godkännas av de som bär traditionen, vilket underlättas av en fysisk initiering. En sådan fysisk initiation kan i min mening sträcka sig ifrån en långdragen, snirklig ritual till något så enkelt som att någon som redan är traditionsbärare åtar sig att lära upp dig i traditionen.

En andlig initiation som inte godtas av de som är en del av en redan existerande tradition är ju fortfarande en initiering, men i så fall i en "egen" variant av en tradition eller för den delen kanske fröet till en ny.

Tack för svar :)