Den nyttiga ängen.
Vitsippan Anemone nemorosa och gulsippan Anemone ranunculoides har som färska en frätande och brännande verkan. Krossade, färska växtdelar lades på huden vid reumatisk värk för att avleda smärtan. Man försökte även behandla syfilissår och pestbölder på samma sätt . Man antog att sipporna skulle fräta bort såren och bölderna och istället ge nya, rena sår som var lättare att bota.
Gullviva Primula veris, tidigare kallad Frejas nyckel. Freja är ju kärlekens och fruktbarhetens gudinna så vad passar bättre som medicinalväxt för kvinnor om inte gullvivan? En tinktur på gullviva är bra mot menstruationsbesvär och övergångsproblem. Te på blommorna lindrar oro och främjar god sömn. Örten har magisk kraft och ger slät och klar hy, styrkan och makten lär ligga i kronbladens fem röda prickar.

Tycker du ska märka ut arterna som är fridlysta så folk inte plockar blommor olagligt ;)
Visar endast vad som växer i min egen lilla Slåtteräng. De arter som är fridlysta finner du i den virtuella floran.

tack! för att du delar med dig av dins vackra ängs mångfald och av de ört-egenskaper de bär, så trevligt!
Nu är det dags för det tvååriga aromatiska kumminet Carum carvi att skaka ut sitt finflikiga hår i ängens soligaste och torraste del. Allt sedan stenåldern har kumminplantan använts i Sverige. Den har lånat det grova brödet sin sötma, smaksatt den mognande osten och gett det kryddade brännvinet doft och styrka. Om fröna tuggas väl, lindrar de gasbildning.
Detta är en ört för brudparet då den sägs skydda äktenskapet mot onda makter och otrohet. Några kumminfrön i mannens ficka håller hans kärlek till hustrun kvar.
Skörden av andra årets kumminplantor sker i augusti så snart blomställningens frökapslar skiftar färg och börjar bli bruna. Skär av hela plantan och häng den upp och ner i en papperspåse så samlar du lätt ihop fröna.
Lightseeker.
Tack för de vänliga orden.
Hej Isatis och ni andra!
Din tråd inspirerade mig att ta en närmre titt i min egen vildvuxna gräsmatta som man med lite god vilja kan kalla en blomsteräng. Här kommer lite av vad jag fann.
Till min glädje är den full med Daggkåpa, Alchemilla vulgaris, som är inflammationshämmande och bra vid menstruationabesvär.

Som vanligt, underbart Isatis!
I helgen påbörjade jag ett arbete med att röja upp en bit våtmark/skogsmark. Mycket sly, torra grenar etc. som ska bort. Har stora planer för den markbiten. Ska även rensa den lilla bäcken som flyter fram.
Gissar på blåsuga Ajuga pyramidalis. Har en sammandragande verkan, läker sår och som gurgelvatten lindrar den infektioner i halsen.
Astraea. En bäck! Så ljuvligt! Är grymt avundsjuk.
Blåsuga verkar det vara ja, tack för svar Isatis!
Jordreva Glechoma hederacea som har börjat blomma är god till te. Den är användbar mot hudutslag, förkylningar, svaga njurar och magkatarr. Som tinktur sägs örten lindra depressioner och bota huvudvärk. Den är inflammationsdämpande och sårläkande. Den höga mängden garvsyra gör att den kan stoppa diarréer.
Den som binder kransar av jordreva på valborgsmässodagen får förmåga att se vem som är häxa. En kvast av örten upphängd i taket skyddar mot trolldom.

är det blomman eller bladen som passar till te?
Fridelfina.
Det är främst bladen som används, men ett blåblommande te är inte dumt. Om du behöver lindring mot huvudvärk så ska du krossa bladen, slå hett vatten över och låta dra i 5 - 10 min. Fukta pannan med den aromatiska vätskan.
Fick en uppgift om att det var effektivt mot celluliter om man masserade med te av jordreva. Vet inte om det stämmer.
Fridelfina.
Det är främst bladen som används, men ett blåblommande te är inte dumt. Om du behöver lindring mot huvudvärk så ska du krossa bladen, slå hett vatten över och låta dra i 5 - 10 min. Fukta pannan med den aromatiska vätskan.
Fick en uppgift om att det var effektivt mot celluliter om man masserade med te av jordreva. Vet inte om det stämmer.

Ok, mer blad än blommor i teet då! 
I den fuktigaste delen av ängen lyser några små grupper svalört Ranunculus ficaria. I floran sägs den vara svagt giftig och bör inte ätas. Trots örtens giftighet så har bladen tidigare nyttjats som botemedel mot skörbjugg. De är rika på C-vitamin, innehåller hudretande ämnen och avger en brännande smak vid förtäring.
På grund av rötternas form, fikonlika små knölar och den frätande växtsaften, har de använts som bot mot hemorrojder och vårtor. Inom folkmedicinen sägs svalörten lindra reumatisk värk.