Denna fann jag på Shenet, en galder som (påstås) komma från 800-talet, men nedtecknad på 1000-talet. Jag tyckte den var riktigt tänkvärd och vacker att läsa!

Minns, du gråbo, vad du mälde, vad du röjde vid Regenmed.
Una du kallas, äldst av örter. Du hjälper mot tre och trettio,
du hjälper mot etter och mot flogvärk,
du hjälper mot det onda som far genom landet.

Och du, groblad, örters moder, öppnad mot öster, inuti mäktig.
Över dig knarrade kärror, över dig red drottningar,
över dig klagade brudar, över dig fnyste oxar.
Alla dem stod du emot och värjde dig mot. Så skall du motstå etter och flogvärk
och det onda som far genom landet.

Krasse heter en ört, på sten är hon vuxen.
Hon står emot etter, hon stillar värk. Stadig kallas hon,
avvärjer etter, fördriver det onda, drager ut ettret.
Detta är örten som stred emot ormen, hon hjälper mot etter, hon hjälper mot flygeld,
hon hjälper mot det onda som far genom landet.

Låt fly nu, nattskatta, mindre från större,
större från mindre, tills bägge ger honom bot.

Minns, kamomill, vad du mälde, vad du åstadkom vid Alorford:
att aldrig för flogvärk han gav upp andan, sedan man gett honom kamomill att äta.

Detta är örten som heter nässla.
En säl förde den över havets rygg som bot för vreden i annat etter.
Den står emot värk, den värnar mot etter, den hjälper mot tre och mot trettio,
mot fiendehand och mot förgift, mot menverk av vrånga vättar.

Ormen kom ringlande, högg en man.
Då tog Woden runkavlar nio, slog ettertanden, slet honom i nio stycken.
Ett äpple ändade slingrarens etter, aldrig han vände åter i huset.

Körvel och fänkål, två mycket mäktiga,
de örterna gjorde vår vise Herre, helig i himlarna, då han hängde.
Satte och sände dem ut i sju världar oss alla till bot, både arma och rika.

Verka nu, nio örter, mot nio slags flygande ont! Mot nio slags etter, nio slags flogvärk,
mot det röda ettret, mot det rinnande ettret,
mot det vita ettret, mot det vällande ettret,
mot det gula ettret, mot det gröna ettret,
mot det bruna ettret, mot det blå ettret,
mot det grå ettret, mot det glödröda ettret,
mot vätteböld, mot vattenböld, mot törneböld, mot tistelböld, mot isböld, mot etterböld.
Vare det etter österifrån flygandes eller norrifrån färdandes eller västifrån över världen.

Kristus stod över allt slags ont. Jag ensam känner en rinnande ström;
de nio ormarna fruktar och skyr den. Må nu alla ängar täckas av örter,
må nu bortdunsta allt salt vatten när jag detta etter blåser från dig.