Är det ingen som har förslag på vad för slags symbol, vad gäller färg, ört, kristall, man kan använda för "acceptans"?

Det är också "acceptans" som "acceptans" som ska symboliseras, inte själva "vinter-acceptansen".

Acceptera känns lite fel i mitt huvud, lite som att gilla läget eller ge upp.

Kan du inte istället fokusera dig på de positiva sakerna vintern för med sig istället för att "acceptera" de negativa?

Men jag känner inget positivt för vintern över huvud taget… Det är det som är problemet.

Tänkte precis på det som Bappho (#2) skrev där. Det är väl bättre att fokusera på det positiva. Visst att det är kallt och halt och i slutet blir det slaskigt och jävligt, men jag tycker att det är så fasligt vackert med snöiga vintervita landskap och tystnaden och lugnet som finns i naturen. Jag brukar också tänka på naturen och allt vi inte kan se som pågår under snötäcket.

#4 Det finns ingenting som är positivt med vintern, vad mig anbelangar, därför är det svårt att se de positiva sidorna, och därför vill jag göra något som kan hjälpa mig acceptera denna vedervärdiga årstid.  

Snön är varken kul att vistas i, eller vacker att se på, så den är lika negativ som resten.

Du har inte funderat på att flytta ;)

#6 Haha, nä, men det kanske man ska

Håller med Bappho, det gäller att gilla läget helt enkelt

Visst kan vintern vara besvärlig och kall, men det finns ändå många vackra saker på vintern.

Jag gillar:

• när solen skiner på snön och det är riktigt kallt ute. Just där och då - lever jag i nuet
• att studera träden och se alla små, små knoppar som redan nu bara väntar och bidar sin tid - det fyller mig med hopp om att våren och sommaren är på väg
• när solen skiner och det droppar från taket
• när fåglarna kvittrar sin glädje över ljuset som sakta återvänder
• spegelblank is och solsken - så underbart vackert. Naturens eget stilleben

Ja, Skogselva, det var några små guldkorn. Ut och leta guldkorn

Till Skogselva!
En liten fågel som satt i en rönn och åt av de frusna bären. Den hade överlevt natten och såg frusen ut i gryningen.

Okej, alla ni som tycker jag ska gilla läget:

Vad är skillnaden mellan acceptera och gilla läget?

Det är ju trots allt det jag vill försöka uppnå med min besvärjelse, för att jag ska kunna stå ut tills vintern tar slut.

Jag har försökt hitta guldkorn, men det enda guldkorn med vintern är att den tar slut, men ska jag se fram emot våren, så kommer den kännas ut att vara hundratals år iväg. Då gör jag ju tvärtemot det som jag vill göra.

Därför stjälper det mer än vad hjälper att säga "leta guldkorn" (Det har ju varit genomgående temat i tråden, så det är inte riktat åt en specifik person). I varje inlägg har jag ju faktiskt talat om att jag ser inga guldkorn med vintern.

Jag inser att det har mycket med min inställning att göra. Symbolen för acceptans, vad det nu kan vara, ska jag använda mig av resten av vintern, som en "påminnelse" om att jag accepterat den. Något jag kan återvända till om jag känner att vintern är outhärdlig. Det är vad jag tänkt att ha den till, så jag frågar igen: hur ska man symbolisera "acceptans" i ordets betydelse?

Glöm bort vintern i frågan, föreställ er acceptans i största allmänhet.

#9 Uppskattar tanken iallafall

#10 I mitt inlägg menade jag att acceptera är att gilla läget, någon annan som missuppfattade mig sedan.

Jag tror inte att du kommer att acceptera vintern förränns du tar den till dig, sorry ;)

Det jag ville säga i mitt första inlägg är att du istället gör en besvärjelse som gör så att du uppskattar och börjar att gilla vintern för det är sååå mycket bättre än att bara känna acceptans. Förstår du hur jag tänker?

#12 Jo,  tror det.

Som jag ser det handlar växlingen mellan vinter och sommar, oavsett om man gillar respektive årstid eller ej, om en nödvändig balans för naturen och livet. För att nya saker ska kunna växa behövs en period av vila, kyla och mörker, på samma sätt som dag och natt behövs under varje dygn. Natten ger oss en chans att vila och samla krafter inför nästa dag; hösten och vintern ger naturen en chans att vila och samla kraft inför nästa vår och sommar.

Därför tycker jag att du ska fokusera just på den vila, eftertanke och stillhet som vintern kan medföra, och den balans detta kan ge även i varje människas liv. Beroende på om du vänder dig till någon särskild gudavärld kan du väva in lämplig mytologi i din ritual. Själv skulle jag exempelvis fokusera på vintern som den tid då Guden vilar i dödsriket innan han åter förenas med Gudinnan, men det beror förstås på vilken form av rituell praktik du ägnar dig åt. Försök att se var du personligen befinner dig i den eviga växling som årshjulets gång utgör, och försök hitta det positiva med den cirkelgången även om det inte är helt lätt.

Jag fattar att det är svårt att acceptera vintern om man inte kan se något positivt alls med den, men samtidigt tror jag det är väldigt svårt att hitta fram till någon sorts acceptans om man så envist har bestämt sig för att det inte finns något postitivt alls med vintern, som Bappho skriver. Det handlar som sagt om balans; som med allt annat i livet behövs det mörker för att vi ska kunna uppskatta ljuset. :)

Vad gäller symboler har jag inget konkret förslag, men jag skulle föreslå något som visar på just det faktum att mörkret leder till ljus, att vintern leder till vår och sommar och att vinterkyla så småninom kommer att leda till sommarsol. Någon sorts solen-stiger-ur-mörkret-symbol, kanske? Som påminner dig om att vintern finns där för att sommaren så småninom ska kunna återvända?

#14 Vila och harmoni kanske är idealet att ägna sig åt just nu, med tanke på allt som surrar med studier och allt det andra man också vill hinna med…

Tror förresten jag vet hur jag ska symbolisera det nu, inte för att jag vet vad det är för något, jag har bara en bild i huvudet av något hemmagjort mojs

Jag brukar tända ljuslyktor för att symbolisera att ljuset återkommer och så gläds jag åt att det faktiskt blir ljusare om kvällarna och hoppas att våren är på G och att det under all snö finns ett litet korn som så sakteliga har börjat vakna till liv. Det hjälper lite när det är kallt och jäkligt.

Vintern för mig är mycket att samla krafter och lyssna till kroppen.

Jag tycker det låter bra att du hittat ditt sätt att symbolisera och hemmagjort mojs är inget fel

#16 Om jag bara var lite bättre på att sy  har gjort mojset nu, vet fortfarande inte vad det är och det ser ut som något ett dagisbarn har gjort.

Något positivt med vintern är att den tar slut ^^

Skulle inte vintern finnas så skulle inte våren finnas. Vi skulle inte få se lika tydligt hur allt får liv igen. Sommaren får väl sova lite under snötäcket, hehe.

Själv tycker jag att vintern är vacker, lika mycket som att jag tycker våren är vacker.

… något jag fick upp i huvudet. Är ju februari barn… så haha.

#19 Angående februaribarn:

 Jag är född i juni… slutet av juni…

Undrar om det finns något mönster i det här? Hm…

Jo, kanske? Djupt inom oss?

Fast jag tycker om våren, sommaren, solen och ljuset också! Sommarkvällar då solnedgången går ned utomhus är något alldeles speciellt!

Fast jag vet, känns inte som om jag skulle längta & uppskatta allt som har med sommaren att göra om inte vintern fanns…

#21 Jag brukar beskriva det som att sommaren är mitt livs kärlek (haha, vad då dramatiskt ?) och hur skulle det inte kännas att förlora sin så högt älskade?