Bra fråga. Funderar över det där själv faktiskt i mitt eget liv. Jag tror att man först får förklara vad man menar med tradition.

Nu när det är Midvinter/Yule på gång så kan man ju undra om det är tradition att uppmärksamma/fira denna tidpunkt i Naturen, eller om traditionen är det sätt man gör det på?

Jag tror att det är viktigt att vara levande och nyskapande i sitt andliga utövande och leva här och nu i det man gör. Så att det inte blir stagnerat, för det som stagnerar, det dör.

Vilken är ens intention med det man gör? Det är väl kanske frågan. Inte så mycket hur jag gör något, utan varför. Vad är syftet, vet jag det ens eller gör jag något bara för att jag tror det ska vara så?

Och då kommer jag tillbaka till din frågeställning Bappho. Som i en cirkel.

Intressant frågeställning ö h t nu kring juletider…

Kanske det finns en hemlighet som vill bli bevarad.

Jag har ju det senaste halvåret börjat studera häxkonsten vid Nattskogstemplets distanskurs. Som uppvuxen i ett kristet hem med allt vad kristna traditioner innebär, samt en pappa som arbetade i kyrkan så har det varit lite svårt att smälta det jag lär mig i kursen om just traditioner vid högtider och storhelger. Så jag blev väldigt glad när jag läste Bodvars (tror jag det var) inlägg om hednisk julfirande. Det gjorde att jag fick tillbaka lusten att fira jul ungefär som vanligt.

Så visst är det en viktig del av vårt liv oavsett vilka traditioner vi väljer att följa eller skapar våra egna.

Att något blir en tradition skapar en grund att bygga eller förklara en verklighet på… Berger och Luckmann har en ganska bra teori runt hur människor skapar sin verklighet och dit hör även sånt som kan kallas religiöst. Det är en cirkel av internalisering, externalisering och objektivering som skapar samhället och den verklighet eller struktur vi lever idag.  Det beskrivs närmre här wiki

Så tror man ska se på tradition ur ett socialtperspektiv i stort :)

Jag tänker i det här sammanhanget främst på tradition i betydelsen "över tid etablerat system/gemenskap för magisk/religiös praktik" snarare än saker som jultraditioner eller liknande, alltså som i exempelvis den Gardnerianska traditionen, en keltisk druidtradition eller så.

Där ser jag tradition som ett sätt att kontinuerligt kunna bygga vidare på ett utövande och gradvis samla både erfarenhet och kraft för att slippa börja om helt från början gång på gång. Genom att ansluta sig till en existerande tradition i stället för att börja utöva sin religion helt på egen hand får man tillgång till något som andra redan börjat bygga på. Genom att utföra ritualer som redan prövats och genomförts många gånger tidigare får man tillgång till en annan sorts kraft.

Jag ser också tradition som något som är under ständig utveckling snarare än något fast och statiskt; för att undvika risken att stagnera är det viktigt att inse också förstå varför man gör de saker som utövas inom traditionen, och att ändra på det som med tiden visar sig inte riktigt fungera, eller lägga till nya saker när det behövs.

Det verkar i många nyhedniska/magiska sammanhang finnas en rädsla för att ansluta sig till en etablerad tradition. Folk föredrar att "inte sätta en etikett" på det de gör, eftersom de tror att man genom att ansluta sig till något mer tydligt definierat riskerar att förlora sin självständighet. Men ett väl fungerande traditionssammanhang detaljstyr inte exakt hur eller vad olika medlemmar måste tro på, det utgör snarare ett stöttande ramverk för det praktiska utövandet inom vilket var och en kan formulera sin egen tro.

Det finns mycket att vinna på att inte alltid vara helt ensam i sitt religiösa/magiska utövande. För att kunna göra det måste man hitta likasinnade, och klargöra vad man har gemensamt för att veta exakt hur man vill samarbeta. En poäng med traditionen och den grupp som är en del av den, är då att den utgör den nödvändiga definitionen av dessa gemensamma drag. Om man inte är beredd att ens det minsta försöka definiera det man gör och hitta någon sorts "etikett" blir det väldigt svårt att hitta andra som tror på samma saker. Man missar därmed möjligheten till riktigt givande samarbeten.