"Om halmen i fornnordisk mytologi

Fornordiska jáltraditioner (jultradition).

Till Lussi skulle alla julens förberedelser vara klara för då började julen och den räckte till tjugondag Knut (13/1).
Till Lussi tog man den första supen. Sedan ökade suparnas mångfald för var dag under julfirandet. Till tjugondan skulle man tåla trettiotvå (?) supar…

Enligt den Julianska kalendern inföll vintersolståndet på Luciadagen. Natten mellan 12 och 13 december var under medeltiden årets längsta natt och full av ockulta farligheter.

På Lussinatten var hin onde lös med alla demoner för att snärja och förleda syndiga människor. Alla spjäll och dörrar måste vara stängda.
Alla hjuldon stod stilla under Lussinatten om inte så kom den förskräcklige Lussegubben eller Lussefär (Lucifer), alltså Djävulen själv.
Även spinnrockarna skulle vara undanställda under Lussinatten annars kunde Lussefär pissa i blåntappen (det grova linet som spanns till blångarn eller blårgarn)
Djävulens mormor - Lussekärringen kom i ottan och strödde löss i sänghalmen för den som sov längst. För att undvika Lussekärringen steg alla i huset upp "strax ätter midnatt", då serverades julens första sup. "Om dom int had så man fick en sup då, så skull dom int få nå mä jul heller," sades det. Till supen spisades lussebiten som bestod av fläsk, ost och bröd. Mellan ett och tu serverades den första frukosten, enligt gamla dokument skulle man hinna äta sju frukostar före dager.
Ett överdådigt ätande av kraftig mat som fläsk, blodkorv, tjocka pannkakor, och lussiost och många supar utmärkte denna natt. Inte heller djuren blev lottlösa; hästarna fick en limpa indränkt i brännvin för att bli karska och dragvilliga.

Lussi var en rovfågelsgestalt och trollkärring, ett mellanting mellan gud och människa. Med henne liksom med näcken, vättarna och tomtarna måste man hålla sig väl för att det inte skulle gå en illa.
Lussi sammankopplades med Freja, fruktbarhetsgudinnan. Här kommer lussekatten in - katten var det djur som drog Frejas vagn.

Efter att ha genomlidit den långa hemska lussenatten och ätit sig igenom de tidiga frukostarna ägnade sig gårdens folk åt fest och glam. Pigor och drängar "va fria ätter middan på Lussi" och därför tyckte tjänstefolket att Lussi var roligare än själva julafton och kallade den dagen för "Lilla julafton".
Halmen
Enligt gammal tro bodde välsignelsen för det kommande årets skörd i den sista halmkärven som mejades.
Sedvänjan med julkärve går förmodligen tillbaka till hednatiden och de fornnordiska gudasagorna. Författaren A. Eskeröd skriver i Årets äring:  "Julkärve, fågelkärve, sädeskärve är stundom den vid skörden sist bundna, som sattes upp åt småfåglar vid jul. Om dessa infann sig genast att äta, skulle det kommande året bli magert, men om de dröjde skulle året bli gott."
Julkärven är med andra ord bara en del av en fruktbarhetsrit för god gröda.
Den kallas också för lyckonek.

Av den magiska sista kärven på åkern gjordes även en halmkronan kallad oro eller himmel. Oro för de rörliga skuggor som bildades på väggen när ljusen i stugan tändes. Himmel för det tyg som spänns upp under taket och från vilket halmkronan hänges i tageltrådar.
Oron kan ses som en fornnordisk variant på den av Alexander Calder (1898-1976) uppfunna "mobilen". Precis som Calders mobiler är den fjäderlätt och luftig.

Nu dansar vi under halmkronans himmel
och ser ej det farliga skuggspelets lek.
Den rör vid vår oro
den tröstar och skyddar
och leken går vidare,
dansen och sången.
I natt är det jul.

Jungfru Marias sänghalm.
På julen täcktes golven i bondens gård med halm. I halmen sov allt folket på julnatten. Sängarna stod tomma och nybäddade för bortgångna släktingar och andra andeväsen.  Detta ansågs vara mycket välgörande för fruktsamheten och många barn avlades också i Jungfru Maria sänghalm.
" Gud förlåte mig för min ungdoms skull, sade flickan, kröp ner till drängen i halmen."

Att beströ golven med halm är en urgammal sed med rötter i hedendomen, den visade på vördnad för de döda. Sambandet mellan döda och levande var stort, när viktiga beslut skulle fattas rådslog man med förfäderna på begravningsplatserna. Men samtidigt med vördnaden kom skräckmomentet in. De döda kunde gå igen.
Under medeltiden vidtogs många åtgärder för att förhindra detta. På sina håll högg man huvudet av den döda eller band ihop benen i kistan och man uppmanade de döda i griftetal att fara i frid och inte komma tillbaka.
Bara en enda gång per år var de välkomna till sina forna hem, det var på julnatten. Då ströddes halm på golvet för husfolket och sängarna reserverades gästfritt åt de döda förfädernas andar.

Julen var full av spöken, skrymt och oknytt, också den farliga Goppa, maran som red på en sopa (kvast) var ute i mörkret och skrämde folk och fä.

Hon är farlig för människan på julaftonsnatten
då hon smyger i mörkret och bak knutarna står.
Goppa har ögon som lyser som kattens.
Hon gömmer sig, drömmer sig
borta i skuggiga vrår.

Av den sista kärven på bondens åker
görs Goppa, en docka av strå.
Hon smyckas med lövade kvistar
med krusmynta och baldersbrå.
Hon är jungfrufestens gudinna,
en skördedrottning skön som en sång,
men också en farlig mara
oberäknelig, skrämmande och vrång.
Hon är helgad åt Frej vår fruktbarhetsgud.
För Frej har hon klätts i ymmighetsskrud.
Vid sådd skall hon läggas i jorden.

Den ofarliga Goppa, en liten osmyckad halmdockan, dansade och lekte man med under julfirandet som t.ex. i detta bröllopskväde från 1685:
Lustigt i julas han dansa på halmen,
gjorde små dockor, kastade runt."

 Saxat ur denna länk

http://www.e-bokolenborg.se /

Intressant att plocka bitar, "men" hon har ingen källhänvisning, är det något ur de fakta som hon presenterar här som är bekant för någon annan här inne?

Tack för denna intressanta läsning. Jag blev genast mer intresserad av Goppa så henne tänker jag leta mer info om.

Lärde mig precis att Goppa betyder gammal skröplig kärring :-)

Intressant läsning verkligen.Skall genast dränka limpa i brännevin å få fart på kusen .Han är liksom jag,trög idag.Tack för tips Lightseeker

Åhå, tackar! Ska skriva ut och läsa lite senare. Som med så mycket annat jag ser att du har lagt in. Har varit lite frånvarande ett tag. :)