Jag var på fullmåne-/kraftdjursmeditation för lite drygt en vecka sedan ledd av Annie Hernach. Hade inga förväntningar egentligen, mer än att få en liten knuff i ryggen åt rätt håll - har, som en del kanske läst i min gamla tråd, haft ett uppehåll från allt vad magi och häxkonst heter och stängt av helt, så jag tänkte att en ledd meditation kanske kunde hjälpa till att öppna upp ytterligare. Har redan kommit otroligt långt men är långt ifrån lika öppen som jag var tidigare.

Hur som helst var det en väldigt trevlig upplevelse. 13 kvinnor i en cirkel. Först hade Annie en otroligt bra framtidstro-övning som fick alla att bli varma i kläderna, mindre blyga och få stora leenden på läpparna. Härligt! Annie åkallade sedan elementen och annat, det var inte riktigt i min smak eftersom Annie jobbar mycket med shamanism och det blev lite väl mycket indianprat ett tag, men jag gjorde det hela på mitt sätt i huvudet och när vi åkallade de norra elementen så kände jag min guide komma och ställa sig bakom med handen på min axel. Äntligen är han tillbaka! Vilken känsla.

Meditationen började. Jag hade inga problem att stänga av omvärlden vilket var skönt. Annie sa inte mycket, men började med att be oss stänga en inre rullgardin för ögonen. Vi skulle då känna något mot vår panna - ett djurs panna. Vi skulle inte "öppna ögonen" och se vad det var än men jag visste redan att det var en fjälluggla, ett djur som följt mig i flera år. Annie sa att vi skulle komma till en plats med mycket ljus, men jag kom till en plats där det var natt. Tusentals stjärnor över mitt huvud och en stooooor fullmåne. Landskapet var täckt av kritvit snö så långt jag kunde se, ingen växtlighet, bara oändlighet. Ugglan ledde mig till ytterligare ett djur, en islandshäst, som jag satt upp på. Islandshästen tog mig i rasande galopp genom landskapet tills vi kom till en sjö. Jag blev orolig, tänkte att nu brister isen men hästen gav mig en känsla av lugn när han klev ut. Han stannade mitt på sjön och jag tittade ner, såg bara is, inget mörker.

Vi fortsatte tills vi kom till ett högt, högt berg som (nu när jag tänker på det) liknar farmors berg i Bamse: alldeles runt och inte speciellt brett men med en brant stig som slingrade sig som en spiral runt berget. Vi började ta oss upp (fortfarande med ugglan flygandes över oss) och trots att det var stenigt och smalt så var jag alldeles lugn. Vi kom till en liten avsats där jag såg ett litet bylte i snön. Jag hoppade av hästen och plockade upp byltet, som visade sig vara en snöleopardunge. Jag stoppade ungen innanför min stora pälskappa och satte mig på hästen igen, som tog mig hela vägen upp till bergets topp som var alldeles plant och bara några meter i diameter. Jag satt av, ugglan flög ner på min axel och jag satte ner leoparden på marken. Medan vi alla fyra stod där och bara insöp lugnet och stillheten så växte ungen upp till en vuxen snöleopard och det var dags att galoppera vidare, för Annie sa att vi skulle resa till en by. Jag satte mig till häst och tillsammans kastade vi oss utför berget och landade tryggt på marken. Vi fortsatte i rasande fart till byn, som var 7 kåtor i skinn. De stod i en ring och i mitten brann ett enormt bål. Invånarna, nordbor med stora pälsmössor, bjöd mig på vin och blod (!) att dricka och påbörjade den ceremoni som Annie sa att de skulle hålla för mig (hon sa inte hur den skulle gå till). De klädde av mig min stora päls, jag var naken under. De målade mig med färg på ryggen, ett vackert mönster som en tatuering på min högra sida, från pannan ner till hälen. Sedan blev allt svart och jag vaknade upp i en av kåtorna igen av att snöleoparden buffade mig i huvudet. Jag satt upp på min häst igen och vi galopperade iväg tills vi kom till en stor plattform (Annies "påhitt"). Den var gjord av vit sten och var gigantisk. Den var graverad som en stor spiral med magiska tecken (som jag inte förstod) i. Vi skulle där se vänner och familj som skulle stå och hälsa oss, men det var bara jag och mina tre djur. Vi stod länge och såg på den enorma fullmånen och precis som på berget så var jag bara fylld av lugn och harmoni, kände Gudinnans närvaro mycket starkt och kände det som att jag fick hennes tysta välsignelse.

Sedan var det dags att bege sig tillbaka. Djuren följde mig hela vägen tillbaka och hästen satte försiktigt tillbaka mig på min stol i den här världen igen. När alla "vaknat till liv" så gick vi igenom vad vi sett och jag vågar nästan påstå att jag var den som gjort den mest invecklade resan om inte annat, haha. Var och en fick en tolkning av Annie, men det fanns ju inte så jättemycket utrymme och tid för var och en, så nu undrar jag vad ni tror? Vad ser ni för utstående, viktiga detaljer och vad tror ni att de betyder? Hade det inte varit min egen upplevelse så hade jag nog kunnat tolka själv, men man blir lite forcerad när det är ens eget inre så att säga.

Åh, wall of text, jag är hemskt ledsen, tack ni som orkat läsa igenom det :)