Stalking the Two-legged fox

By Bodvar Bjarke

The crazy medicine man spoke, and said "The most difficult animal to stalk is the two-legged fox". And he asked "Do you know what a two-legged fox is?" "I could guess", I answered. "Okay, guess", he replied. "It's a very beautiful woman", I said with conviction. To my great disappointment he said "No!" How could he say "no"? I was totally convinced that I knew what he was talking about, for not far from us was sitting a being I was sure could be described as a two-legged fox.

The madman gave a weird laugh and continued, "Well, it might be a very beautiful woman, but it's much more than that. It is a very beautiful woman, but a woman with deep mysterious eyes, eyes that you seem to disappear in, eyes that give promise of strange experiences an extraordinary powers". Thus spoke the crazy medicine man, and upon this lunatic speech I acted.

Looking back upon this incident, I sometimes wonder how I could take seriously and act upon the mad joke of a crazy medicine man. But for some strange reason I got the distinct feeling that he was talking directly to me, even though there were other people around, and that he was talking about the creature I felt could be described as a two-legged fox, who was sitting not far from us.

Many years earlier I had met a woman of exquisite beauty, with a face like a goddess and the most perfectly proportioned body. We were never introduced, and I knew really nothing about her. Through the years the memory of this meeting stayed with me, but thinking of this woman, I could remember nothing of her beautiful face and body. All I could remember was her eyes, and the strange and mysterious things that were lurking in their unfathomable depths.

So, listening to the medicine man's lunatic ravings, and having not far from me the bearer of those mysterious eyes, a strange madness fell upon me. And that madness has not yet left me.

I was thinking about the circumstances that had led me into this situation. After all these years I was once more meeting the woman, whose eyes were the only things I remembered. And the medicine man was describing to me what I actually felt about her. My reason having left me, I became convinced that stalking the two-legged fox would be the path for me. Little did I realize how terrible this path would be.

My insanity made me believe that this stalking would be something that would give great power. If the two-legged fox ins the most difficult animal to stalk, may delirious brain was thinking, what powers might not be hidden in the successful accomplishment of this stalking! If I succeeded in doing the most difficult thing, how easy wouldn't it be for me to accomplish lesser things. Such were the illogical reasoning that induced me to take this regrettable step.

Of course, I didn't know how to start this stalking. The mad medicine man didn't talk any more about this, he went on with his insane babblings, about things more strange and terrible than any sane man can experience in his worst nightmares. But for some unknown reason, circumstances were again acting for me.

I found myself in a situation where I would be able to start stalking the two-legged fox. The notion that this would be something nice and wonderful, soon left me. A cold shiver runs down my spine when I think about the frightful and abnormal things I was going to experience.

I was thrown into the most extraordinary experiences, experiences that would have left any man, with a weaker spirit than mine, an empty shell, a drooling idiot. I have visited the most strange and uncanny places, and met even more of these insane and terrifying medicine men. True, sometimes the experiences I have had, have made me soar high, like the greatest eagle. But always I have plunged back into the dark well of the deepest despair.

Have I then succeeded in stalking the two-legged fox? IN some respects one might say that I have had some degree of success. But in other respects I have not succeeded at all. Not that I know what success is in these matters. Once I even made the great mistake of believing that I was not far from success. That made me stumble into a dark cold, and slimy place, in which I would surely have died, had not some ancestral spirits come to my rescue.

In the most manic stages of my madness I feel that I have learned a lot of valuable things and have had a lot of beautiful experiences. I even believe that I have learned something about myself and something of how the world works. In may uncontrollable insanity I feel that I have experienced some extraordinary teachings and that I have gained great power. But how could acting upon a madman's crazy joke give any kind of valuable experience?

Two things I know I learned for certain: The first is that the two-legged fox is the most difficult animal to stalk. The second is this: Never listen to and act upon the teachings and advices of mad medicine men. This will surely change all your life and turn you into something you would never dream of. You will never be your old and familiar self again.

As for me, I will continue this insane path; things have gone too far for me to be able to leave it. The old and familiar roads sees drab and listless to me, my yearning is for strange roads and weird places. In my delirious madness I believe that someday I really will be able to stalk the two-legged fox. Even though I am every day threatened with being engulfed by that ominous, dark and infinite void, the vast and terrifying unknown that I sometimes glimpse far back in her eyes, and that I know lies hidden deep in the womb of the two-legged fox.

Av: BabyDragon

Den svarte och den vite
 
Det hela började när jag och sambon flyttade in i ett hus med flera bekanta. Det var ett mycket mysigt hus, rött med vita knutar och en stor sluttande tomt. Allting verkade underbart, tills den svarte dök upp.

Det var en vinternatt och jag var ute med hundarna på kvällspromenad. En liten Jack Russel och en ung Rottweiler. Jag hade svängt in på infarten mot vårat hus och skulle först passera förbi grannens tomt innan vi kom till våran egen. Det var fest lite varstans och jag blev inte förvånad när jag hörde någon bakom mig. Jag vände mig om mest av nyfikenhet och såg en svart mansgestalt gå längs vägen. Det verkade som om han skulle gå förbi infarten då han plötsligt tvärstannade och vände sig mot mig. Med snabba steg började han gå mot mig, hans hållning var stel, något framåtböjd och han tog långa steg. Han verkade mycket arg.

Rädd över att det var någon som fått för mycket att dricka började jag skynda mig för att komma hem. Men Rottweilern var som förstenad. Han bara stirrade på gestalten som kom allt närmare. Jag drog och slet för att alls röra den tunga hunden. När personen nästan var framme så hade jag kommit framför grannens tomt. De hade en rörelse känslig lampa som slogs på när jag kom dit. Istället för att lysa upp personen så att jag fick veta vem det var så försvann han. Men jag kunde fortfarande höra stegen fortsätta mot mig och stannade alldeles intill.

Ett evighetslångt ögonblick stod jag som förstenad, förstod ingenting. Sedan var det som att hunden kom tillbaka ock gick frivilligt med mig till huset.

När jag berättade detta för de andra kom det fram att fler hade sett honom. Ingen av oss hade talat om detta förut. Alla sade samma sak. En man, helt svart med en lång rock, det gick inte att se några ansiktskonturer och han verkade arg.

Under kommande månader så knackade det i fönster och väggar, som om någon ville komma in. Ett handavtryck av ett barn fanns på ett av fönstrens utsidor. Ett fönster som var drygt två meter över marken. Barnskratt och visslingar hördes och hundarna blev plötsligt oroliga, till synes utan anledning. Den svarte manen hade setts av andra familjer i området också, många var skräckslagna för honom.
Inte långt därefter började en vit kvinna visa sig. Hon verkade inte göra mycket väsen av sig, vi fick veta att en ung kvinna plötsligt fallit död till marken en dag för många år sedan. Hon hade bott på den tomten.

De nattliga aktiviteterna blev allt starkare och vi började vakna med oförklarliga blåmärken, rivmärken i ansiktet och vissa blev slagna när de var ensamma. Även en utav hundarna blev slagen.

Den svarta mannen hade gått för långt, vi började leta efter ett medium som skulle kunna få det att lugna ned sig i huset. Men av olika orsaker så tog vi aldrig dit någon.
En natt låg jag och min sambo i sängen, han sov gott och jag försökte sova. Håren reste sig på mina armar och jag öppnade ögonen, jag såg två flygande punkter vid fönstret. De försvann efter en stund och jag tänkte att det förmodligen bara var något sorts ljusreflektioner. Jag blundade igen men jag hade en olustig känsla i kroppen. Jag öppnade ögonen och där var punkterna igen. Jag såg på dem och väntade på att de skulle försvinna igen, men de rörde på sig. Vinklades mot mig och det kändes som om att någon viste att jag såg den.

Ljuspunkterna visade sig vara ögon och den vita kvinnan verkade ligga i luften ovanför mig, det var mer en känsla än att jag såg henne. Det var en mycket otäck känsla och hon verkade tala till mig med bilder och känslor. Hon gillade inte mig, jag liknade någon hon tyckte mycket illa om. Jag blundade i ett försök att stänga henne ute, men groteska bilder dök då upp för min syn. Det var bilder av den vita kvinnan som drunknade i ett berg av köttslamsor och blod.

Jag beklagade det personen hon ogillade hade gjort men gjorde det klart för henne att det inte var jag. Sedan bad jag henne att gå. Men hon var kvar och fortsatte att visa mig bilderna. Jag gjorde då för mitt inre en oval av ljus. Hon var fortfarande kvar, då lät jag ovalen växa tills det fyllde hela rummet och skrek "UT!". Då försvann känslan, hon var borta.

Jag gick ned på nedervåningen, en av de andra boende hade just gått ned då han inte kunde sova. Han hade gått ned precis innan mig och hade sett ett par vita ögon som snabbt hade glidit nedför trappan och in i huset. Det hade skett i samma stund som jag drev ut henne från rummet.

Jag vet än idag inte varför hon visade mig bilderna och vad det kan betyda. Men efter det har det blivit mycket lugnare i huset. Av olika händelser som skett tror vi att den svarta mannen är något slag av beskydd. Sedan han började visa sig inne i huset har blåmärken och rivsår upphört.
Det finns fortfarande knackningar och olika aktiviteter i huset, men de är inte lika intensiva som förut.
God natt.

Av: Ingela

Detta hände mig för ett gäng år sedan och jag sov över hemma hos min kompis.
Hon hade en inneboende varför det stod en säng i vardagsrummet och där sov jag denna natt.

Framåt småtimmarna vaknade jag, så där som man kan göra om någon sitter och tittar på en.
Jag låg på sidan med ansiktet ut mot rummet och när jag öppnade mina ögon ser jag att det ligger ett huvud på bordet.
Ett manshuvud men det har inga pupiller… bara ögonvitor och det ligger på bordet, utan tillhörande kropp.

Jag tittade på huvudet och tänkte "det ligger inte ett huvud på bordet.." varefter jag blundar och sakta räknar till tre. Jag öppnade ögonen igen men huvudet låg kvar exakt likadant och jag kände hur jag började bli riiiiktigt rädd. När rädslan greppar mig börjar huvudet suddas ut och försvinner och jag tänkte "det var ju det jag visste, det låg inte ett huvud på bordet" och jag vände mig om och somnade om.

När det blev morgon berättade jag händelsen för min kompis och när jag beskrev ansiktsdragen sade hon "det var min morfar" och hon berättade att hon ofta känt hans närvaro. Men jag sov med lampan tänd ett par veckor efter detta hemma i min egen lägenhet.

mvh
/Ingela