Firar på traditionellt svenskt vis. Till kyrkogården med gravlykta och krans.

I vår stad har vi en extra vacker kyrkogård i en sluttning som går i terasser och det är såå vackert. Man vill vandra där i mörkret varje kväll.

Aha, kyrkogården….det hade jag inte ens tänkt på att man kunde göra….min hjärna funkar nog inte så. Att besöka en grav….hmmm

Jag antar att jag tänker som så att man kan möta de döda var som helst, inta bara vid graven. När jag dör vill jag inte ha en grav som folk ska gå till, inte skulle jag hänga där efter att jag gått vidare heller. Mig ska man kunna tala med vart man än är och det tror jag man kan med alla.

Själv känner jag nog att graven är ett minne över älskade familjemedlemmar och jag skulle nog fråga min familj vad de tyckte. Det är i allafall de som blir kvar och ska leva med saknaden.