Torsdagskvällen hämta pojkarna granris i stor mängd och risbeklä marken innanför inhängnaden, sedan det gamla riset tagis bort. Intet får därvid >>smålas<< i källan. Innifrån och utåt läggs därvid kvistarna tätt på hvarann, så att skaften täckas. Till risningen åtgår lika mycket som till en mila (omkring 9 lass). Platsen får då utseendde af en ljusgrön kulle med källan i midten. Flickorna plocka under tiden de blomster, som finnas, och binda en stor krans. Skabbört (Calta Palustris) [[Kallas numera för Kabbleka]] omnämnes särskildt.

Fredagsaftonen skall källan löfvas av unga pojkar och flickor från flera granngårdar. Unga björkar huggas af lika längd (4-6 fot) och resas kring staketet, så tätt de kunna stå. Vid grinden sättes en båge af två i toppen hopbundna björkar. Inne vid källan sättas 4 björkar bildande fyrkant. De ihopbindas två och två, så att de bilda en kortbåge. I korpunkten, midt öfver källan, hängs kransen af de blommor, som plockats på torsdagskvällen, och >>speglar ig skönt i källan<<, hvars  vatten är nästan famnsdjupt. Sen är allt i sin ordning och lämnas orördt till lördagsafton.

Då samlas mycket folk (300-500) från närbelägna och aflägsna gårdar och byar i socknarna Sörbärke, Norn, Norrbärke, Norsberg, St. Tuna, Gustafs, Silfberg. Solnedgången inväntas. Först därefter börjar drickningen. Det vatten man kan få i början är >>mest lifgivande<<. De, som komma senare, anse, att då >>blomman blifvit drucket af vattnet<<. - Vid drickningen sitter man - gamla och unga - >>som en skräddare>> och öser upp med skopor och glas, näfverkosor eller burkar. Detta pågår till framåt midnatt.

Alldeles vid källan är en kulle >>åvplanad för att kunna dansas på>>. På den synes, att förr eld verit tänd i midten. En man, född 1799, mindes dock ej elden. - De som druckit ge plats åt andra vid källan och ta i ring på kullen och dansa. (Någon viss dans synes ej förekomma.) Så pågår det framåt kl. 11. >>Sen bär det af till andra dansställen.>>

Sedan de unga gifvit sig af, ses endast några gamla kvar vid källan till framåt midnatt. Desa brukade - åtminstone för 20 år sen - hemtaga krukor i vatten, som dracks på trefaldighetssöndagen.

Om källans helande kraft berättas åtskilligt. Så skola i Per-Ersgården invid länge ha förvarats käppar och kryckor som kvarlämnats. Källan är >>vida berömd<<. Dock har en gammal gubbe berättat för min sagesman - omkring 40-årig och barnfödd i närmaste by - att nu för tiden är dess kraft ingenting mot hvad den var förr - för väl 100 år sen - ty en >>ogärning>>hade då blifvit gjord där. - Två fröknar från Stockholm hade i källan aftvättat veneriska sjukdomar. De hade visserligen blifvit rena, men >>sen miste källan sin undergörande kraft>>.

(M. Åmark, Fataburen 1908.)

Denna trolldomsritual utförs alltså vid midsommar eller trefaldighet. För att förstå varje dels signatur får vi bryta ner den i delar:

 Tidpunkten har som signatur att grönskan antingen är står på sin höjdpunkt och därmed innehåller som mest kraft (Midsommar)eller är i sin ungdom och precis har slagit ut (Trefaldighet) och därför kan anses vara som mest utflödande. Häri ligger skillnaden mellan att anse det första vara starkast eller att anse at det som kommer "efter blomman är tagen" är det som har mest styrka.  Tanken med hela ritualen handlar om att jorden ger livgivande kraft, kraften är störst kring vattendrag och källor (grönskan är som tätast där mm.) vilket ger signaturen att det är där kraften kommer upp ur marken och ut över jorden. Genom att öka dess omfattning och dra ut extra mycket gör man att källans vatten fylls med maximal livskraft. Denna livskraft återställer och bidrar till vår egen och är starkare än den kraft som upprätthåller sjukdom, diverse problem och blockeringar och om källan dessutom flödar norrut ligger i dess natur både solens livgivande kraft hämtad från söder och förmågan att föra med sig allt ont till dess hemvist i Norr. 

Kransen som hängs över källan fångar upp och drar fram livskraften (kraftens natur är att flöda till och nära grönskan), bågen låter kraften flöda över, granriset lagt inifrån och ut sprider kraften utåt från källan och lövruskorna och träd begränsar den så att den kan stanna kvar på platsen. Detta leder till att det vatten som nu kommer upp ut källan kommer att ha en synnerligen stark kraft.

I ritualen ovan sprids även kraften genom att det först är pojkar och flickor i de närmaste tre gårdarna som arbetar, därefter andra närliggande gårdar och slutligen kommer folk från vida omkring.

När man ska dricka, tvätta sig eller bara offra vid en källa är det brukligt att gå tre, sju eller nio varv motsols kring källan. Det är också vanligt att läsa eller sjunga en formel före man dricker eller mellan ett udda antal drick eller bad. Här följer två typer av sånger, eller läsningar som bevarats:

Detta skulle sägas innan man tog vatten från St. Thores (Tors) källa:

Thore lät vattnet springa av grund, god makt hade han.

Det botade i samma stund!

(Efter infogades ofta de heliga namnen Fader, Son och Den Helige Ande. Ett  tecken på att andra verksamma saker införlivats i utövarnas tro och därmed kan dessa ha givit riten tillägg till dess kraft.)

En annan är en offersång från St Ingemos källa och lund mellan Dala och Ljunghem i Västergötland nedtecknad av en besökare som bevistat den en Midsommarnatt 1671.

"Förthenskull är jag kommen hijt, Sökja hjelp med största flijt. Wid denna lund och hälsos brun, Som många gjör sund.

Thess heliga vatn jag dricker in, Så ock bestryckes skadan min. Med knäfall för sancte Ingemos kjell, Gör Jag min bön i thenna qväll.

Och hoppas på dhe heligas Nådh, Af hvilken vist hjelpen kommer ifrån. Tree resor rundom går Jag kring, Mitt lilla offrar i thenna ring.

Nedlägger jag tacknemblig, Och beder the låtha behaga sigh. Min sorg at lindra dag från dag, Min lust at komma i förra lagh."

På modernare svenska låter det såhär:

"För den skull är jag kommen hit, söka hjälp med största flit  [med största flit betyder att man verkligen vill, är uppriktig och anstränger sig vid ritualen] . Vid denna lund och hälsos brunn, som gör många sund.

Dess heliga vatten jag dricker in [tar tre eller nio små supar av vattnet], och så bestryker skadan min [och tvättar sig - "bestryka" - med vattnet]. Med knäfall för St. Ingemos käll [sången eller läsningen utförs alltså knästående i början eller direkt innan kringvandringen], gör jag min bön denna kväll [ritualen utförs efter solnedgången].

Och hoppas på de heligas nåd, från visst hjälpen kommer ifrån [man har tillit till källans ande och uttrycker att man är på det klara med att hjälpen kommer från dem].

Tre varv runt går jag omkring [motsols runt källans kanter], mitt lilla offrar i denna ring. [och lägger ner sin medtagna gåva i form av tre mynt eller dylikt].

Nedlägger jag tacksamt och önskar att ni får behag av den [Man uttrycker tacksamhet för källandens hjälp igen, underförstått är att man får den - smicker är bra smörjmedel för såväl andar som människor och djur - och man visar att man ger tillbaka].

Min sorg att lindra dag från dag [bot kommer sällan omedelbart utan över tid och man visar att man förstår det]. Min lust att komma i förra lag ["att komma i förra lag" betyder att man vill bli som man var före man råkade ut för problemet, dvs. frisk och sund till kropp och sinne m.m.].

Praktiskt exempel på hur du kan göra vid källan:

• 1. Det lättaste sättet att utföra denna ritual är att börja med att rengöra källan och dess kanter från sly och avlagringar. Därefter klä av sig till underkläderna och knäfalla vid källans norra kant med ansiktet mot söder och sjunga eller tala ovanstående text, som man lärt sig utantill (små fusklappar betyder oftast att man inte söker bot "med största flit" utan har hastat dit).

• 2. Det är mest praktiskt att sjunga eller läsa hela texten knästående (gärna tre eller nio gånger).

• 3. Därefter gå runt källan motsols tre gånger.

• 4. Sedan supa tre gånger av vattnet (Ta hellre små supar än att spotta ut vattnet i rädsla för förgiftning och med risk att förolämpa källans ande).

• 5. Slutligen skopa upp en hink och tvätta sig uppifrån hjässan och ner till fötterna. Först på baksidan kroppen (häll vatten ned för ryggen och gno nedåt om du är själv) och därefter framsidan. Sedan korsvis över kroppen (från vänster sida huvudet ner till höger fot och därefter från höger sida huvud ner till vänster fot). Upprepa hela proceduren tre eller nio gånger.

• 6. När det är gjort låter du kroppen lufttorka, klär på dig, fyller eventuell flaska och korkar på den under vattnet.

•7. Slutligen "det lilla offrar i denna ring" genom att nedlägga mynten (eller vad det nu är du har med dig) i källans närhet och gå därifrån.

…

En del trolldomsutövare lämnar bort kläder (inte hela plagg utan oftast bara trådar eller små tyglappar) som tillhör sjuka i närheten av källan och tvättar sig inte själva…

I Sverige finns det källor överallt, men hittills har få bemödat sig med att dokumentera dem. Vill man leta reda på källor i sin närhet kan man beställa geologiska kartblad från Lantmäteriet eller ringa den lokala hembygdsföreningens ordförande, som brukar ha god koll över traktens källor. Var beredd på att behöva promenera en bra bit för att hitta dem och att du kan behöva leta ganska noga, då många är igenvuxna och ganska svårtillgängliga.

Förutom det faktum att många blev botade från fysiska krämpor vid de gamla källorna har de flesta glömt bort att det förr lika gärna kunde sökas bot för andra typer av problem än sjukdomar som uppstått genom näringsbrist och hårt leverne. Trolldomsutövare (och Hoodooutövare likaså) anser att moderna sjukdomssymptom och annan problematik kan mycket väl ha sin rot i att man fått något lagt på sig eller kastat på sig (Förbannelser, Onda ögat och Hugsabett - medvetet eller omedvetet utsända av andra - och en uppsjö andra märkliga symptom som Modstulenhet och Likfassna mm.). Därför anses det inte vara en omodern praktik att skaffa bot från källor av den anledningen även idag. Speciellt i fall där symptomen anses vara psykosomatiska och i kombination med medicinska behandlingar. 

Så om du eller någon du känner har ett problem de har svårt att bli av med kan ett besök vid en källa varmt rekommenderas. Se till att du har med en kniv och ett öskar eller en spann och en rotborste att göra rent kring källans kanter, en flaska (ingen plast!) med kork för att ta med vatten hem samt tre rengjorda mynt att ge som gåva till källans ande.

Om man får den önskade boten kan det vara en god idé att gå tillbaka till källan med ett litet handrullat bivaxljus och tända vid källan (om det inte är torrt i marken), en näve Bovetekorn och lite väldoftande rökelse (tre rökelsepinnar med sandelträinnehåll brukar uppskattas av de flesta käll-andar) som en gengåva. Det gör också att du har fått en fungerande botekälla, som kan tjäna dig väl så länge du behandlar den respektfullt och ger den sitt efter varje gång du fått gott resultat. 

Litteraturförteckning;

Flentzberg, Ant.: "Offerkällor och Trefaldighetskällor". Fataburen 1909.

Geijer, Erik Gustav & Afzelius, Arv. Aug: "Svenska Folkvisor från Forntiden".Sthlm. 1814.

Nordisk Familjeordbok, Uggleupplagan 1911.

Tillhagen, Carl-Herman: "Vattnens Folklore". Sthlm. 1996.

Åmark, Mats "En märklig trefaldighetskälla". Fataburen 1908