Historiska offer. Här är bilder från en "Jungfrukulle" Om det verkligen var så eller om det är en myt.

(Bilder ur min dagbok)

Jag tycker hela idén med levande offer är fruktansvärd!
Vem offrar vi egentligen till & framförallt - varför?
Offra ett liv till Gudarna torde vara detsamma som att:

"Låt säga att jag skapar en keramikvas från grunden och därefter ger den till en väninna i form utav en gåva…
För att hedra mig/glädja mig slår hon sedan sönder vasen och ger den tillbaka till mig i småbitar…"

- Vi har fått livet av samma ande som vi därefter ska pleasa genom att ta bort det. Fördärva dess verk mao. - Rimmar illa i min värld i alla fall.
Tycker iofs det är helrätt att offra gåvor. Både till universum samt till de som behöver dem bäst.

Gav t.e.x bort två nallebjörnar idag till en svårt förståndshandikappad kvinna. Hon ville inget hellre ha än just en teddybjörn. Jag älskade mina björnar men ansåg att genom att glädja henne, gick materian vidare i kretsloppet än en gång = dubbel glädje. Glädje skapar positiv energi i universum.

Kramizar

#2 Enig med det om livsoffer; men faktum kvarstår: det är enormt starkt att offra så, och många har gudarna varit som krävt det genom tiderna.

 Än idag offrar man höns, getter och kor runt om i världen till andar och gudar, hur fruktansvärt vi än kan tycka det är. Varför gör de det? För att det fungerar såklart.

karinf: "Gav t.e.x bort två nallebjörnar idag till en svårt förståndshandikappad kvinna."

 Härlig gärning! Men teddybjörnar till medmänniskor är inte offer, det är en gåva.

Mvh, T

#2 oj, jag hade inte en tanke på levande offer. Hur kunde jag ligga i min lilla bubbla så att jag helt glömt av den biten av offrandet. Jag håller helt med dig - förstår inte alls det där. Men det beror säkert också på vem man offrar till. Finns ju "hemska" gudar som man offrat liv för.

Fint gjort med nallarna. :) det är ett menfullt offer.

#3
Vet inte men jag tycker väl att ett offer för en bör "kännas".
Att man känner att man kommer att påverkas själv av sin sk. gåva i form av saknad, ledsamhet mm
Man kommer att sakna det man ger då det har en känslomässig betydelse för en. Är inte det lite utav ett offer?

En gåva är det lite lättare att ge då den oftast handlar om en nyinköpt sak i en affär. UTAN personlig prägel. Man har ex inte legat & hållt om presenten åtskilliga ensamma nätter genom årtionden för att få trygghet, kärlek, närhet & värme.

Smugglade dessutom med en botswanaagat inuti nallen…
Det man inte vet har man inte ont av. ;-)

Kramiz

Wikipedia lär oss att "Offer kan vara ett slags förskottsbetalning eller muta till en Gud för att få fördelar eller slippa straff. Offer finns i många religioner som ett sätt att blidka högre makter som Gud/gudarna, förfäder eller andar av olika slag. Inom judendomen i Gamla Testamentet fanns det olika sorters offer som tackoffer o.a. men det viktigaste var nog syndoffret som överskylde människornas synder så att de undvek Guds straff.

Inom kristendomen finns offertanken kvar i viss mån men här är det mest ekonomiska medel som "offras", se kollekt. Inom kristendomen offrar Jesus sig själv. Det är den centrala händelsen i kristendomen.

Ordet offer kommer från franskan, "att göra heligt". Termen används även metaforiskt för att beskriva osjälviska handlingar, att göra gott för andra utan tanke på sig själv. Eller kort och gott, liten förlust för större vinning."

Hos oss här i Skandinavien kallades offer för blot och nuförtiden blotar man inte hästar och kreatur, utan kanske äpplen, vin och mjöd till gudarna - vilket verkar fungera lika bra.

#4 Ja du, både onda och goda gudar kräver livsoffer.

Mvh, T

#6

He he

"Ordet offer kommer från franskan, "att göra heligt". Termen används även metaforiskt för att beskriva osjälviska handlingar, att göra gott för andra utan tanke på sig själv. Eller kort och gott, liten förlust för större vinning."

Jag använder mig av offer, just för att jag märkte att det funkade.

I yngre dar så var jag lite fostrad i Wicca och påverkad av The Charge of the Goddess, "Nor do I demand sacrifice, for behold, I am the Mother of all living…"     Sen började jag intressera mig för Santeria, Vodoun osv och det påverkade mig i en annan riktning.

Det finns ju också lite teorier om varför offer funkar, t ex att det är ett utbyte av energi. Och vem vet, kanske är det så.

Personligen skulle jag aldrig döda något levande som offer (även om jag tillhör dem som gärna köper kött i affären).

#5 "Vet inte men jag tycker väl att ett offer för en bör "kännas"."

 Precis detta har jag nämt åtskilliga gånger förut, du har så rätt. Ett offer ska kännas!

 Det är därför jag ger exempel som sista hundringen, simkortet, husnycklen etc.. inte för att det är saker som "naturen har nytta av" som ngn sa, utan för att det SVIDER att göra sig av med det. DÅ får man resultat. DÅ lyssnar dom.

 Blodsoffer är ALLTID STARKT, vare sig det är ditt eget, eller ngn annans. Säkerhetsnålen i plånkan bär jag som sagt (i den andra tråden) med mig för att kunna ge droppar tre då det behövs.

Sen skall man minnas att det inte är alla gånger som man själv kan bestämma vilket offer som skall till. Andar och gudar kan själva bestämma vad de kräver för att saker och ting skall bli gjort, eller för att de ens skall komma och lyssna på vad man har att säga. Då har man, som vanligt, ett av två val att ta: göra som de säger, eller ej.

Mvh, T

#2 - _Vi har fått livet av samma ande som vi därefter ska pleasa genom att ta bort det. Fördärva dess verk mao. - Rimmar illa i min värld i alla fall.
_

I polyteistiska religioner så är det lite annorlunda eftersom gudarna, andarna som man vänder sig till inte är "the one" som skapat allt.

#5 Det är ungefär så jag också tänker på offer. Men det är ju inte ett offer för andevärlden :)

#6 det var därför jag skrev "hemska" och inte hemska, eftersom jag tycker det låter hemskt ;)

Hur gör ni när ni offrar då? Slänger ni ut en köttbit i skogen liksom? *lol*

#10

Och i andra religioner är du din egen prästinna/präst… alla ses som jämlikar, nästan som gudar.

Hmmm…

Så varför, om vi alla är "samma" offra till någon alls då ingen står över någon? Hmmmmmmmmmmm

Ja, detta är en svår nöt att knäcka! Men en givande diskussion.

#9
Blodsoffer - offra liv/offra blod.
Blod är även starkt i min värld. Ett starkt signum. En stark verifiering. Men jag offrar hellre tre bloddroppar än trampar sönder ens en spindel.

Men vi får väl se. Vi får hoppas att andarna/Gudarna ger en
alternativ ;-)

Kramizar

#7 Jag förstod du skulle hugga på den där, heh heh, och jag förstod också att du inte skulle förstå vad som stod ;)

 Termen används metaforiskt i språkbruk ja, men vad jag vet talar vi om de rent magiska, andliga aspekterna av ordet och därför vidhåller jag att gåva != offer. Är du med?

Mvh, T

#12 Om man tror att "alla är samma" så nej, då finns det ingen anledning till offer kanske. Men inte alla tror ju så…

Har ni tänkt på att vi offrar blommor till våra döda? Det är väl så naturligt för oss att vi inte tänker på att det faktist är ett offer.

#11 Nej, självklart inte bara slänger ut :) Ett sånt handlande saknar mening och Intention och skulle föga räknas som offer.

 Ett offer är en helig handling och därför bör man agera därefter och göra offret till en del av den heliga handling som föranlett det.

 Man kan lägga det på en speciell plats eller hänga det i träden om det är ngt som fåglar ska ha t.ex. I stort sett kan man bli hur uttrycksfull som helst då man offrar, och personligen tackar jag (om vi fortsätter använda ditt exempel med kött) djuret som gett av sig själv för detta offer och, om jag tycker det behövs, helgar köttet till de andar/gudar jag offrar till.

 Jag gillar, om jag nu får välja själv, att offra saker som jag vet kan komma till nytta för skogens djur och växter. Jag köper fint, dyrt kött, bra vin eller liknande, mycket fågelfrö etc etc då jag skall offra. Det blir aldrig korv, hamburgare eller annan mjöl-kemisk-fullproppad "mat" som går till väders.

Mvh, T

#15 Det är inte ett offer, det är en hyllning.

Ett offer ger man för att FÅ NGT I GENGÄLD, eller tacka för att man fått hjälp.

Blommor ger vi för att pynta gravarna och som hyllning till den som en gång levde. Stor skillnad.

Mvh, T

#11 haha. nej självklart inte. :) Sker detta i rituella former eller "gör du det bara" , det var vad jag menade med att bara slänga iväg en köttbit.

Själv offrade jag vid beltane till gudarna, inga specifika, kallade dem bara för Guden och Gudinnan. Bara för att få litet sällskap och närvaro, en brölloppsgåva bestående av en del av min mat. Eftersom jag inte hade tillräckligt att äta själv (trodde jag när jag såg på maten) blev ju detta ett verkligt offer, att ställa fram ett fat med maten. Men jag blev också belönad. Min kväll blev fantastisk trots sjukdom och ensamhet - och visst mättade maten mer än jag hade trott!

Offerfatet ställde jag på bordet där jag hade byggt upp ett enkelt altare, i mitten. Jag lät det stå över natten, men på morgonen dagen efter visste jag inte om jag skulle slänga maten i soporna eller begrava det i marken eller vad…?

offrar man hela vintern när man lägger ut frö o mat till fåglarna.
#S# (var bara ett skämt, försökte bara att skoja till det lite) ta inte inlägget på allvar!

Kramar

"Så varför, om vi alla är "samma" offra till någon alls då ingen står över någon? Hmmmmmmmmmmm"

Precis. Vi ÄR inte alla samma, där har du svaret. Jag är INTE samma som ett kraftdjur som funnits på jorden och i andevärlden sen eoner tillbaka. Jag är inte Thor eller Oden, jag är inte ens DU, och du är inte JAG. Vi ÄR olika, inte samma… MEN; vi är delar av samma enhet.

Som dropparna i ett hav.

Det har alltid funnits en viss hierarki i naturen, så också i andevärlden. Och nu talar jag inte om religioner eller newagerörelsens nya idéer om hur saker och ting står till.

Mvh, T

#13
Det blev lite luddigt. Lite typ: så är det men ändå är det inte så fast det ändå är så om du fattar vad jag menar typ nåt? ;-))

#16
HÄR däremot börjar det du skriver ta form på riktigt.
HÄR börjar även en enveten intrigerande person som jag greppa innebörden. Men fasen om inte linjen är jäkligt tunn ändå. Hmm

Får helt enkelt ta & fundera vidare.
I med mer kaffe & kanske lite frukost, så får vi väl se sen.

Gillar din energi trumman.

Kramiz/Karinf

#21 Ja du …här har du en vulkanman med bottenlös tillgång på energi!!

"HÄR däremot börjar det du skriver ta form på riktigt. HÄR börjar även en enveten intrigerande person som jag greppa innebörden. Men fasen om inte linjen är jäkligt tunn ändå."

Bra, bra!

Jag tror nog att det du behöver för att kunna komma vidare i allt det här är, för att verkligen förstå offrets kraft, att uppleva det  i praksis.

 Nu är det ju inte alla som jobbar med andar/gudar som kräver offer, men om du gör det så börja jobba med det. Du kommer snabbt märka en OTROLIG skillnad, och kommer snart förstå offrets sanna natur.

Rock on!

Mvh, T

Jepp! And I WILL rock on. Forever it´s what it takes!

Det är skillnad mellan att titta & se.
Bör & tänker ägna mig åt det sistnämnda i fortsättningen.

Kramiz Trummis

#18 Jag lät det stå över natten, men på morgonen dagen efter visste jag inte om jag skulle slänga maten i soporna eller begrava det i marken eller vad…?

Jag skulle inte slänga det i soporna personligen. Gräva ner är okej…

Själv har jag ett gäng fåglar här utanför med ett par sturska skator i spetsen som gladeligen ser fram emot mina offer. :D

Jag byggde mig ju till sist ett altare i köket då jag kände att det behövdes.. Jag slutade med kolhydrater och började äta kött, och då jag inte har råd att äta enbart ekologiskt och inte har möjlighet att köpa från lokala bönder så satte jag upp små plastdjur från varje slag som jag äter vid altaret, som symboler för djurandarna som offrats för mig. Jag brukar duka fram små portioner god mat åt dem då och då, några gånger i veckan - god och fräsch mat som jag känner att jag helst skulle vilja äta själv…kanske dyr ost och vin. De kan få lite varmt kaffe ibland..

Detta gör jag kanske främst för att inte glömma bort att köttet och maten jag äter en gång levat som jag. Jag känner mig hemsk som inte kan köpa kött som är helt reko, jag är väl medveten om vad djuren utsätts för efter lång tid som vegetarian och kämpe för djurens rättigheter.

Men jag slänger maten då den blivit oaptitlig.. att hålla det rent och färskt på altaret är ju nog så viktigt. Däremot har vi kompost i huset så all mat som slängs blir metangas, så ett rent slöseri är det ju inte.

#26 Snyggt!

Men släng det hellre ut i naturen, tycker jag.

Mvh, T

Ja, jag tänker ju aldrig på att det vi har här i stan inte efterlevs i hela Sverige. Här har vi röda och gröna soppåsar, varav innehållet i de gröna påsarna bör vara komposterbart avfall. Tyvärr tror folk att eftersom vi slänger soporna i samma tunna som plockas av samma sopbil och dumpas av på samma ställe, att det inte spelar någon roll vad man lägger i vilken påse. De läggs till och med upp på samma band. Men det de inte verkar veta är att de på det bandet sorteras efter färg. Så det händer förstås att det hamnar en del annat dumt i den högen som inte är komposterbart, men jag har för mig att de även kontrollerar soporna någorlunda där. Det blir så konstigt när man hamnar någon annanstans och ska slänga någonting i soporna och där bara finns en påse, i vilken färg som helst. Då blir jag litet ställd haha.
(fria associationer efter #26 kallar jag detta inlägg, ursäkta OT)

#28 omiljövänligt men skönt med plastpåsar.. vi har speciella påsar i papper som vi slänger i en grön stor låda i ett hus på gården.. häromdagen när jag bar kompostpåsen i trapphuset brast underdelen så mitt ruttna matavfall ramlade genom hela trapphuset.. typ kaffesump och kadaver:(:(

#27 men att slänga ut i naturen är inte så lätt för mig.. då skulle jag vara tvungen att lasta all mat + mitt barn på cykeln och cykla ut i naturen.. finna en lämplig plats..

#29's svar på #27: Och? :)

Mvh, T

#29 nja, mer miljövanligt än det som förekommer i andra soptippar. Grönt komposteras (inte påsarna utan innehållet i dem), röda påsar bräns och vita/andra påsar hamnar på soptippen, samt all annan källsortering som ska återvinnas. Själv förstår jag inte riktigt vad folk stoppar i de "andrafärgade" påsarna… 

Men självklart finns det ännu bättre alternativ, men då gäller det för varje enskild person att ta saken till sitt hjärta. På det här sättet sorterar väldigt många sina sopor - som de aldrig annars skulle göra. Jag vet inte riktigt vilka kommuner det här systemet finns i, men åtminstone här och i grannstan. Anledningen till att det är gröna plastpåsar är ju just hållbarheten, då de ska åka runt överallt och kastas omkring, men som sagt, påsarna hamnar ju inte i komposten.

Sen håller jag med trumman lite grann. Ett offer är ju något som känns, man får offra sig .. men jag förstår dig.

Här pratar vi OFFER, inte sopsortering *påminner* :)

Mvh, T

#32 jag vet. och det gjorde jag, se bara sista stycket ;)

Frågan är trots allt liiite relevant i fråga om man kan slänga offermat i soporna och om det på något sätt skulle vara bättre om det hamnar i kompost än en vanlig soptipp :P

Åter till ämnet:

Det finns (nog?) många som offrar en skvätt vin m.m. i bägaren på altaret. Vad gör ni av den sen? dricker upp själva eller åker det i vasken eller bär ni ut bägaren med innehåll och häller på marken, eller kanske ut genom fönstret?

Men trumman. Vad ger dig rätten att avgöra vad ett offer är om nu offer är något som käns?

Saker käns olika för olika människor ju. Du kanske behöver sticka dig i fingret för att det ska vara ett offer. Om jag gör det så käns det knappt. Lite av mitt blod kan inte vara ett offer då.

Då är ju annat mer offer. Tex som du sa att gräva ner nycklarna. Det skulle kännas det:P

Men för vissa kanske det räcker att gå ut och ta en promenad. Alla mår inte lika bra som dig och många ligger bara o deppar hela dagen. Jag tycker att dem offrar sig jättemycket bara genom att inte ta livet av sig. Att leva är något som känns för dem.

Ville bara påminna dig om att det;)

#35 ja, visst är det mycket i livet som känns. men för ett offer av det här slaget ska ju vara ett medvetet offer för att få någonting tillbaka från andeväsen. Visst förstår jag hur du menar, men de som mår dåligt tänker inte (alltid, förmodligen sällan) på att de ska leva som offer för något annat syfte. Vem offrar de sig själva till o.s.v. Det är inte samma slags offer du tänker på helt enkelt.

Javisst är är blommor till våra döda en hyllning! Vad är ett offer då? Är inte också det en hyllning. Så har åtminstone jag uppfattat det. Och visst känns det när man ger de vackraste blommorna till någon kär avliden person.

#35 Det hörs att du inte riktigt förstår vad som menas med offer här om du tror att en promenad = ett offer till gudarn/andar. Men det är ju ok, vi är här för att lära!

 Jag har aldrig dikterat VAD man ska offra, men jag kan diktera VAD som är offer och inte, för det är det ju inte jag som bestämt, eller hittat på.

Du skriver att deppiga människor offrar sig jättemycket genom att inte ta livet av sig.. du får ursäkta, men det har ingeting med de offer vi talar om här att göra. Jag tycker du ska läsa igenom tråden en gång till och se om du förstår :)

Mvh, T

#37 Nej ett offer är inte en hyllning. Det är betalning, eller "muta" till andarna/gudarna.

 Man kan offra för att FÅ ngt, eller offra som tack för det man FÅTT.

"Och visst känns det när man ger de vackraste blommorna till någon kär avliden person."

 Du har missaförstått vad jag menar med att det ska kännas.

Jag menar att det ska svida, det ska göra en inverkan, det ska vara ngt som man saknar kanske, något man bara har ett av etc. Alltså, allt annat än en promenix runt kvarteret…

Exemplet med husnycklarna är bra; det svider att offra dom. Du måste skaffa en låssmed, alt vaktbolag, som kommer och låser upp åt dig. Det kanske kostar dig 300:- plus du måste fixa ny nyckel. Det känns alltså.

Mvh, T

Jag tycker inte det behöver svida, men jag har tydligen inte alls samma tro som du. Då måste ju våra sätt att se på saken också vara olika. Det betyder inte att någondera av oss har fel! Var och en blir ju salig på sin tro! Låt alla möjligheter vara öppna!

#40 Du hittar givetvis Ditt sätt att offra så det känns/svider. Det är en självklarhet som jag trodde man inte behövde nämna :)

Mvh, T

Jag försöker se den förlängda nyttan, andemeningen i offrandet.

Offrar man till gudar, så kan det ju knappast vara offergåvan som denne gud skulle behöva?.. Meningen med offrande ligger kanske i att VI ska skolas i att kunna undvara kära, ibland dyra ting. En andens/människans träning i att kunna bli av med något, att lära sej osjälviskhet, att kunna GE.

Var det Abraham som ombads av Gud att offra sin son som blodsoffer?? Minns svagt att det var nåt om det i bibeln. Jag var nog inte gammal när jag hörde den historien och har aldrig glömt den.

Vad skulle den vara för en gud som begär nåt sånt??? Vilken nytta skulle detta rimligen göra.  Om jag inte minns fel, så skulle detta mord utföras som ett bevis på A´s rättrogenhet, eller nåt ditåt.

Just som det skall till att ske, får han höra att det inte behövdes, Gud ville bara kolla om han skulle göra som han blev ombedd.

Vad hände inom A då? Och hur mådde grabben som just skulle få halsen avskuren av farsan sin????    Usch.

Starka saker… Det går nog åt en vecka av förklaringar innan man kan hitta andemeningen eller sedeläran i dessa bilder.

Jag vill lägga till att jag tror jag förstår hur du menar louhi. Men i mina öron är det just hyllning och inte offer. Man kan ge naturen, gudar m.fl. gåvor som är i syfte att hylla dem. Sen kan man be om något speciellt, eller har fått något, som man betalar för. Som trumman säger, en muta eller betalning. Det är skillnad.

Därmed inte sagt att man inte bör hylla och ge gåvor utan att vilja ha något i gengäld. Visst händer det att man ändå får en gåva tillbaka, men det är ändå viss skillnad. Det är något du får spontant, inte något du begärt eller önskat i gengäld. Om jag nu har förstått det här rätt. Jag är ju inte så erfaren i ämnet.

#42 Den förlängda nyttan är, i min erf, att man kan fortsätta arbeta och få hjälp av andar/gudar som man blotat till. De kan kräva sitt offer, eller jag kan lämna det frivilligt.

 Abraham hade det inte lätt, men så hade han med en av de värsta gudarna vi stött på i historien att göra också. Man prövas sällan så hårt av dagens andar, men kanske av gudarna? Jag har väldigt lite erf av att jobba med gudar.

Mvh, T

Jo du trumman. Abraham hade det inte lätt, där har du alldeles rätt. Minns jag fel eller rätt i att Judendomen ännu tillber "Abrahams gud"? De erkänner ju inte det nya testamentet, eller har jag fel?   Vilket dera så tycker jag bara att det understryker vådan i att okritiskt helt ta till sig det som står i böcker.

Det måste funnits en annan mening i det som sägs. Liknelser som skulle minimera större sammanhang. Personer kan betyda hela folk. Söner kan betyda släktskap m.m. Vill man förstå så kan diskussioner få en närmare grundmeningen. Men så här bestialiska skildringar får en ju gärna att vilja förkasta hela resten av läran.

#45 Jag tror, just då det gäller bibeldiskussioner, att folket på Jesus iFokus kan svara oss bättre på detta :)

Mvh, T

Jag tycker att endel trycker ner andra här på sidan.

Är det inte så att vi ska ta lärdomar av varandra och ta till sig dom kunskaper alla har även om dom motstrider våra egna kunskaper.

Man kan plocka lite här och lite där och ta till sig det som passar en bäst och inte gå på varandra.

Det är ju det som det hela handlar om att kunna ta emot det är en underbar gåva.

Kram på er

#47 Trycker ner? Vad har du fått det ifrån?

 Det är väl ingen som tryckt ner ngn annan här. Bara för att man inte använder smileys hela tiden, eller håller med om allt andra skriver, eller motargumenterar så betyder inte det att man "trycker ner" ngn. Stor skillnad.

 Detta är ju ett diskussionsforum, och som jag ser det, är det precis det vi gör här :)

Mvh, T

#47 du kan ha rätt. jag minns att jag som ny tänkte ofta på detta. nu har jag lärt mig att förstå att där inte finns någonting som "trycka ner" när man väl förstår sig på personer. Alla synpunkter är välkomna, vi på HiF verkar bara vara glada i diskussioner och förklara hur vi själva tycker och tänker. Att det t.ex. här blev en koncentration på hurvida hyllning och offer skiljer sig, har inte alls att göra med att trycka ner louhi, utan på att förklara vad skillnaden enligt vår syn. (vår i bemärkelse den enskildes, inte vi som grupp)

Det handlar alltså inte om att försöka övertyga andra och vara en besserwisser, utan om att försöka få den andra att förstå hur man menar. Men ja, jag håller med dig, ibland kan den känslan dyka upp i olika trådar.

#49 Väl talt Jodrena, precis så är det ju. Att kunna skilja på sak och person i en diskussion är det inte många som kan verkar det soom, men då är ju trådar som den här bra träning! :D

 Då det gäller hyllning VS offer så är det ingen personlig åsikt som dryftas, utan ren fakta. Det ÄR skillnad på de två, och det tycker jag man ska vara uppmärksam på om man skall kunna fortsätta ha en givande diskussion om offer.

Mvh, T

Jag skulle gärna vilja veta samma sak som Jodrena - ifall ni käkar upp maten själva/dricker upp vinet som ställs fram?

Jag har för mig att det är något som är brukligt bland munkar och liknande när man ställer till fest för de döda och andra andar, i österlänska länder(?) och i mexiko.. att man dukar upp fint för döda anhöriga och sedan hugger in själva.

Jag minns även att jag läst att många urbefolkningar har som vana att innan de äter ge några bitar åt andarna som tack för maten på bordet - och slänga in dem i elden… elden 'äter' ju upp maten, och röken för den vidare till andarna kan jag tänka mig.. sprider den omkring oss, och uppåt - så får gudarna också mat? *spinner vidare på tanken bakom handlingen..*

#51 Jag tar själv aldrig del av ett blot, för då vore det inte ett offer… ngt jag offrat.

 Att slänga på elden fungerar utmärkt, precis som du säger så tar Rök med sig kraften och välsignelsen upp och sprider den dit den ska. 

Mvh, T

Undrar om min hyresvärd tycker det är ok ifall jag bygger en eldstad.. antagligen inte eftersom vi inte ens får bygga in en diskmaskin :(:(:(

Men en elgrill! Jag har funderat på en sådan länge.. för sådana får man även ha på balkonger.

Tro nu inte detta är OT - detta handlar helt enkelt om att anpassa det gamla in till det nya, lägenhetslivet!

…vi har öppen spis i våran lägenhet…

Själv kör jag med en enklare variant av blot. Jag använder tobak och det känns rätt för mig i alla fall. Fast mest används den ju som gåva iofs, då jag ännu inte behövt offra något i mina ritualer.

blodtopp

Visst ät det jobbigt, min spis går inte heller att stänga. Ha ha ha

SEV

#36 #38 Jag hör er. Ni har nog rätt. Kanske överreagera lite. Börjar lite sakta att förstå nu vad som menas med offer och var vi använder det fel i språket.

#55 HAHA! Du är jö knasig jö

#53 huh? Hur ska elgrillen hjälpa dig att elda upp offermaten? Det är ju inte meningen att saker ska börja brinna på en elgrill … väl?

#59 jag får anpassa offret så att det kan gå upp i rök… det kan väl brinna litegrann? eller? är jag full :(

Man kan ju annars bränna vid maten på en elgrill, lika väl som på en vanlig grill *S* Kan vara lite svårt att få det att brinna dock, då bör det nog ligga länge =)

#60 Ingen aning.

#61 ja, det går säkert om man har långt tålamod och grillar något torrt ;) men …. det är nog verkligen ingen bra idé hörni, att elda på elgrillar…

Vilken tråd.. jisses

Jag blotar dagligen. Jag blotar för min hälsas skull. 
Det som offras är mestadels rökelse, vid högtider ges andra saker 
som gåva. Vad och hur är efter när och varför.
Att jag kom att offra något var dag är en produkt utav en lång tid av händelser. Vi såg att jag inte håller balansen ordentligt utan mitt
arbete försvagar så jag blir sjuk. Genom att offra någonting håller jag mig kry.. det skapar en balans.
Riktigt varför det är så hhär har jag inte klarat att se än. Jag kan ta reda på det när barnen är äldre och det inte längre är lika kritiskt 
att jag är kry.

putt putt

puttar upp denna, för den var så bra, och så ville BiG gärna se oxå =)

intressant tråd!

Som de skriver längre upp offer ska kännas. Men de behöver ju inte va så att du ska få ångest över det…men ja kännas…

Har ni någonsin varit med om att ett offer inte mottagits?

Ja, många gånger.

#68 Och vad tror du att det kan ha berott på?

De är kanske helt enkelt inte intresserade :) Det är inte helt ovanligt att man inte får något gensvar alls.

"Offer för mig är att ge tillbaka lite av det jag tog sist när jag tar något nytt"

Svårt att förklara men när höet slås brukar jag smula ingefära över stubben(såklart), för att jag tycker att jag har ju då tagit och måste då ge något annat i gengäld.

Visst offra i blod kanske är kraftfullt men själv anser jag det vara fel, då blodet som spills inte tillhör mig och därför är jag heller inte berättigad att offra det..

Är det meningen att ett blodsoffer ska ske, händer det också, det har ingenting med oss att göra..

Det är i alla fall min syn på saken, hoppas ni förstår hur jag menar,

Peace/ Maagys

Har läst allt och i denna sommarvärma kan jag nog inte ta in allt även om jag läser om allt fleragånger.

Men jag undra lite över det med Offer om vissa säger att om man "tar nått" måste man "ge nått" tillbaka. Om man inte gör det kan man då bli fråntagen det gudommen anser vara dem passande.

Bara undrar över detta då min hälsa rök rätt rijält och jag missade både massor med skoltid en del av mitt utseende och framförallt mycket smärta.

Kan detta vara nått som "tagits" då jag bett om nått men kanske inte gätt tillräckligt tillbaka?

Hoppas ni förstår. =)

#72

Det beror lite på vad du har gjort för typ av magi och på vilken nivå du har gjort det. När man arbetar med demoner kan det om man inte förberett sig tillräckligt ibland ge vissa konsekvenser. Kan föreställa mig att det är så inom de flesta magiska stilar. Pakter kan ge riktigt otrevliga effekter om man inte följer dem t ex. Beror väldigt mycket på vilka andar eller gudar man arbetar med.

Appropå vad man kan göra med resterna efter offer. Detta lärde jag mig idag om de gamla grekerna när jag läste om offer och speciellt då om det som offras på elden/härden.

The sacrifice is sacred. This is the reason why it is often forbidden to carry parts of it outside the holy precinct. Even the refuse, the bones, and the ashes are sacred and are left in the sanctuary.

Kan kanske bli mycket aska och ben till slut att spara på ;-)

Jag ser på offer lite som jag ser på ecosystemer. Jag ger inte för att i första hand själv få, utan för att få världen att gå runt. För att hålla skapelsen i rörelse. För att alstra liv och lycka (i gammaldags skandinavisk mening).

Finner ingen orsak att vara emot blods- eller djuroffer, och även människooffer har haft sin plats, och kommer helt säkert att ha det igen. Jag tycker händelsen Ibn Fadlan beskriver med trällflickan vid Volga som offras för att följa sin husbond till andra sidan är otroligt rörande och vacker.

När mina riter är över, överlåter jag allt jag har blotat av mat och dryck till vem som måtte vara hungrig (ibland mig själv). Skålar och sådant rengörs och ställs bort eller tillbaks på altaret till nästa gång, för det är jag som har hand om makternas prylar när vi inte umgås.

Detta senare - att det är jag som är hornets och skålens väktare - finner jag särs viktig om jag blotar ute i skog och mark. Bygger jag ett altare ute pliktar jag att hålla det rent och snyggt och i ordning i evig tid - eller tills jag eller någon annan bestämmer att det ska tas ner.

Jag har varit på många heliga ställen - särskilt i Storbritannien - som ser ut som sopdyngor för att ingen tar hand om dom, utan åker dit, håler sina riter och sedan åker hem igen. Kvar blir allt vad som har offrats eller använts i riten - bägare, skålar, matrester, tygtrasor, sidenband, ljusvax, aska, nerbrända rökelsepinnar, tändare, tändstickor osv, osv…

Sedan kommer regnet, vinden, skogens djur, med flera och stöker till. Det ser hemskt ut. Inte alls som en helig plats. Det borde vara plikt, tycker jag, att ta en sväng inom då och då och hålla snyggt på ställen man har valt att använda till offerplats - åtminstone borde man kunna tömma ur och putsa glas och skålar, damma av statyer och gåvor, skrapa bort vax, och ta hem skräp som inte har med offeret att göra, för inte offrar man väl chokladpapper och tomma plastflaskor åt makterna?!?

#75 Jag tror att den "brittiska skräpigheten" kan bero på att det finns fler hedningar där - eller folk som iaf hänger runt de kretsarna. Jag har en föreställning om att de som inte plockar upp efter sig är posörer mer än något annat.

Tyvärr har jag stött på fenomenet även här i Sverige, på en plats några mil norr om Sthlm där jag inuti en skepssättning fick plocka upp efter en grupp som dels hade gjort upp eld där det var permanent eldningsförbud, del hade lämnat "gåvor" som plastpaljetter, vassa glasdjur och annat syntetiskt krims-krams. Eftersom de lämnat ett kort som suttit på en present efter sig, och kortet/presenten var till en "Rikshäxa" så vet jag att det inte var vem som helst, utan just en grupp som ansåg sig vara hedningar/häxor/etc.

#76 I en skepssättning! Som att sätta sig att skita i någons säng, ju. :(

#77 Jo, du kan ju tänka dig hur ovilligt inställda den platsens rådare är till folk.

På en annan kraftplats, även den strax norr om Sthlm, plockade jag upp medcintablettblisterförpackningar och gamla korvpaket. De ville väl vara förvissade om att något skulle "hända".

Jag har ju flyttat hem till Dalarna nu och här har folk vett att inte skräpa ned vid t.ex. källor - men å andra sidan är de ju sällan "plasthedningar" heller.

#78 Jag blir hoppande arg och oerhört ledsen när jag hör sånt här. Tycker liksom att det är grundläggande - nästan naturligt - att inte skräpa ner. Oberoende av vad man tror på och har för erfarenhet av makterna.

Jag märker att det är mer städat generellt på landsbygden trots att det fattas papperskorgar på busshållplatserna. Här jag bor skyller man på inflyttade statsbor, stugägare eller turister när det blir skräpigt - och jag tror inte man misstar sig. Det är ett urbant beteende att inte ta hem sitt skräp.

Folk orkar inte ens åka till soptippen längre. Senast idag såg jag att någon hade dumpat 8 däck och en massa kartonger med div prylar här längs byvägen där jag bor. Och soptippen ligger ett stenkast härifrån.

Jag offrar ofta. Dels av respekt och för att hylla makterna, dels för att ge tillbaka när jag fått något men också som "muta" när det är något jag önskar. Använder olika former av offer för de olika ändamålen, och naturligtvis anpassar jag det efter vilka det är jag riktar mig till.

Jag är med i ett Blotlag, och där blir det ju en hel del offrande som namnet antyder. Ofta mat och dryck, men även om vi gemensamt kommer överens om hur ritualen ska se ut i förväg, vilka vi ska blota till och med vilka intentioner är det viktigt att varje offergåva väljs ut personligen. Det finns också alltid plats för personliga blot. Det blir mycket "hyllnings-offer" av det vi gör gemensamt, men de personliga bloten blir mer specefika och ofta riktade med ett specefikt önskemål till makterna.

Jag håller med trumman om att offer ska vara något som känns- men tycker också att det beror lite på tillfället. När jag gör hyllningsoffer i grupp blir det ofta något jag köper som jag tycker passar till gudommen i fråga- men det behöver inte vara så stort känslomässigt eller ekonomiskt värde. Det är en gåva, och för gåvor gäller ju devisen "det är tanken som räknas".

När jag däremot fått en gåva av makterna, t.ex min stav som jag bad om kändes det mer naturligt att offra lite av mitt blod. (Hade bara en slö stoppnål med mig så jag fick stå och kämpa en bra stund för de där dropparna, det kändes kan man säga :-) ) Det var det bästa sättet jag kunde visa min tacksamhet, där och då.

Ska jag offra för ett specefikt önskemål anstränger jag mig också lite mer, traskade t.ex i ösregnet till systemet och köpte en dyr ekologisk öl för pengar jag knappt hade och offrade till rådarna på en kultplats här senast- fick fantastiska reslutat :-)

Att offra andra varelser däremot- där går min gräns. Jag är ju vegan så på sätt och vis skulle det kännas lättare för mig att offra en bit kött än att äta den, men det känns ändå som att det inte är jag som gör offret- det är djuret, och djuret blev aldrig tillfrågat.  Att jag betalar 100:- för en bit oxfilé är ju ett väldigt litet offer med tanke på vad oxen betalade. För mig skulle det kännas som att sno pengar av någon och sedan köpa grejer för.

I mitt hem offrar vi då tanken för oss mot det. Rökelse offras ofta, men då är röken mer ett färmedel för orden.

Annars mat, frukt och grönt som vi får över eller inte behöver på annat vis, det offras i skogen.

Vis peciella tillfällen offrar jag det som ombeds av mig, vad det än må vara beroende på syfte.

Punkt.

:)