Jag är nog ganska lika där Iram. Jag har en massa böcker, köper lite böcker då och då men bläddrar bara lite i dom, vill mest vara ute och känna :) Vara i naturen och lära mig av naturen. Möta Gudinnan i naturen under de olika årstiderna.

Problemet med många böcker (nyhedniska i synnerhet) är ju att det är samma saker som upprepas fast med lite variation.

Med det sagt så tror jag det är en naturlig utveckling, oavsett vad ens intresse/kall är, att man inleder med en period (och den kan med fördel sträcka sig över många år) där man studerar "teoretiskt" och där det praktiska stöds av böcker, recept, manualer etc. - t.ex. som när man lär sig laga mat.

Vissa kommer kanske aldrig förbi det där stadiet, endera stagnerar de där, eller så byter de intresseområde. Jag tror att självkännedom, självkänsla och kritiskt tänkande är nycklar för att komma in i nästa fas.

Den fasen kännetecknas just av att utövandet mer blir en del av livet och att det yttre och kringverken blir mindre viktiga; man behöver ju inte stödja sig lika mycket längre.

Däremot vet jag att man med jämna mellanrum har kortare cykler av studier även i den här fasen, återigen för att dra paralleller med kokkonsten; när du får ett nytt recept kommer du att behöva läsa det de första gångerna, innan du inlemmat kunskapen bland de andra recepten.

Utveckling istället för avveckling, ja… Jag trodde ett tag att jag höll på att tappa taget, att jag stannat eller rentutav backat i mitt liv som häxa. Men sedan en tid tillbaka har jag glatt mig åt att så inte verkar vara falllet ändå. Jag har inte slutat… bara förändrats.

När det sedan kommer till själva utövandet; Tja, jag har nog haft en slags bild av hur det skulle vara och eftersom mitt nuvarande liv inte riktigt stämmer med den bilden så misstog jag det för något annat. Jag trodde att jag stod stilla, men i själva verket så utövar jag hela tiden nu. Även om det inte innebär att jag kokar trolldomsdrycket och utövar ritualer speciellt ofta. Jag blev inte sån helt enkelt. Iallafall inte ännu.

Kanske är jag för jordnära och enkel för att känna mig tillfreds med en invecklad ritual efter konstens alla regler. Kanske har jag bara inte kommit tillräckligt långt.

Jag känner bara att jag lever i en helt ny samklang med Moder Jord nu, och det är en ganska skön känsla. Den låter mig uppleva mycket mer av min omvärld.

jag har nog börjat i den andra änden, istället.

Jag har alltid kännt in, vetat och sett och hört utan att nämna det, för min omgivning, det enda som märktes utåt var att jag var annorlunda, på något vis.

Mina personliga vägledare, på livsvägen, har undervisat mig och haft en speciell ton, jag har aldrig ifrågasatt deras kunnande, bara accepterat och låtit det flöda förbi.

På mycket senare år, så har jag ramlat på för mycket övernaturligheter i mitt hem, så att vi till slut hade det odrägligt, då blev jag näst intill utknuffad i mitt sökande efter svar på ett slut på våra påhälsningar.
Och vad finner man väl då? jo, massa newage-dravel, som jag smakade och tuggade på och snabbt spottade ut.
Det kändes inte som om dom kunde svälja hela sanningen heller, jag var tvungen till att söka vidare, och hamnade här.

När jag lägger mitt livspussel nu, så har jag adderat med info. som ni har kompletterat med (i bla. skriven form) och lägger fortfarande livspussel, men förkastar inte skriven kunskap heller, tror bara att så mycket är försvunnet med våra äldre, för mycket länge sedan.

Tror att allas vägar är så individuella. skönt att du har funnit det som funkar för dig, i nuet, Iram

Nu är jag väl förvisso ett par år yngre än många här, men jag känner precis raka motsatsen. Inte på något negativt vis dock. 

Jag har alltid haft svårt för att läsa, vare sig det är för studier, nöje eller annat. Koncentrationen brister ofta, och jag blir rastlös. Visst har jag läst en del om häxkonst till och från också, men mycket kunskaper saknar jag. Jag tänker helt enkelt att jag lär mig längst vägen. Det är ju inget prov i slutet av livet som frågar hur mycket man kan. Intresset har jag alltid haft, och det ligger väl kanske i familjen. Jag har hört om händelser kring mig som barn, men sedan inte varit med om så mycket själv när jag växt upp. Ingen brådska, tänker jag. Det kommer när jag är redo. Det gör allt.

Till och från känner jag att jag verkligen vill engagera mig i mitt häxliv. Till och från har jag så mycket annat för mig att jag knappt tänker på det alls. Det är därför jag bara är aktiv här på forumet periodvis.

Mina värderingar och min tro finns ju alltid där, oavsett om jag läser, kokar brygder, eller helt enkelt gör något helt annat.

Jag tror det kommer komma ikapp mig mer med åren. :) 
På vägen tar jag gärna till mig erfarenheter från er andra.
Ni inspirerar. Det är jag glad för.