Jag kallar mig ju inte direkt häxa (mer än med glimten i ögat) utan kort och gott för hedning. Det är lagom specefikt och luddigt för mig. Jag har ju alltid känt av naturens energier, dyrkat och talat till elementen, och de gamla gudarna sedan jag var barn. Överlevde min barndom tack vare min starka relation med mitt kraftdjur, utan att veta att det var kraftdjur det kallades.  När jag var ledsen eller rädd sprang jag alltid till skogs och sökte tröst hos träden, stenarna, vinden och skogens varelser. Kommunicerade med dom, och kände mig mer som mig själv där än någon annan stans.  Jag utförde ritualer, spådom och magi utan att reflektera över att det var det jag gjorde, såg inget märkvärdigt i det utan följde helt enkelt min instinkt och det som kändes rätt. Att kalla mig för något särskilt föll mig aldrig in, att tillhöra någon gruppering har aldrig intresserat mig. Som tonåring var jag försås inne och nosade lite på wicca och övernaturligheter en period, men det är väl något som hör åldern till kan tänkas (det var ju coolt och spännande, gubevars!) :-)

Först för några år sedan när jag blev god vän med en praktiserande shaman och hedning förstod jag att jag inte var ensam om att "fungera på det här sättet", att det fanns ett ord för det jag är, hedning (eller häxa om man så vill). Det är först på sista tiden som jag medvetet sökt kontakt med andra likasinnade och börjar sakteligen komma ut  ur "kvastskåpet" för min omgivning. Har precis gått med i ett blotlag och börjat praktisera fornordisk sed, vilket känns väldigt rätt. Vill dock inte gå så långt som att kalla mig asatroende än- känner fortfarande inget behov av att placera mig i ett fack av något slag, utan vill vara öppen för att skapa min egen världsbild och blanda traditioner och seder som det passar mig utan att vara låst. Det har ju fungerat fint hittils :-)

Min historia ter sig väldigt likt Casiopeias, ialla fall de tidiga åren. Jag var alltid en enstöring som barn, klassiskt mellanbarnssyndrom kanske? ;). När man blev upprörd så fann man tröst i skogen eller den natur man hade runt husknuten. När man var runt tio så gick man i trädgården och plockade växter som man geggade ihop till läkande omslag utan att ens fundera på vart man lärt sig det, det vet jag fortfarande inte riktigt. "Pratade" med djur och träd, eller kanske bara förstod dem mer än vad andra gjorde vid den åldern.

På den linjen var det. Man var ju inte direkt accepterad i skolan. Man var ju skum som fan. Så när folk verkade vilja ha mig med tog man tillfället i akt, vilket ledde till att jag konfirmerade mig. Jag ansåg mig inte alls kristen och gick med enbart pga grupptryck. Slutade med att man kastade attraktionsbesvärjelser mot prästen och mumlade fader vår baklänges när de andra sa den på "rätt" sätt haha. Numer är jag inte med i Svenska kyrkan.

Jag har fått lära mig en hel del från släktingar om häxkonst så jag kan tyvärr inte ge något namn eller inriktning på vad jag gör rent specifikt. Men det är väldigt praktiskt lagt.

Varit och nosat på Wicca även jag i tonåren men det kändes inte rätt. Har nu varit medlem i Dragon Rouge några år men känns som om även det är fel väg för mig.

Min älskade mamma gick bort för 4 år sedan och det slog undan benen på mig rejält. Så just nu försöker jag binda ihop alla ändar i mitt liv och försöker finna min väg tillbaka till det utövandet som föll mig så naturligt förr. Så ni får ha överseende om jag är lite, splittrad och överallt på en gång.

Hoppas det finns något sammanhang i min text, har bara skrivit utan att tänka efter.

Väl mött!

Hi hi, det där med att man var ett udda kex i skolan känner jag igen mig i. Har alltid varit utanför och inte passat in någonstan ( utom  i högstadiet då ag kunde imponera på klasskompisarna med att ha seanser på skoltoaletterna ;-) )

Däremot har jag så länge jag kan minnas haft en stor avsmak för kristendommen. Är döpt, gick i kyrkans barntimmar samt hade en extremt kristen skolfröken de första skolåren- men det bet alldrig riktig på mig. Tyckte allt var väldigt otäckt och främmande för mig. Försökte be till gud men kände mig bara ignorerad, och var livrädd för att bli straffad för allt möjligt. kyrkor var också otäcka ställen, och psalmer gav mig kalla kårar. Gissa om jag blev lycklig när jag blev gammal nog för att inse att det där med gud och jesus inte var vetenskap utan något som man hade rätt att välja om man ville tro på eller inte! Jag började genast dyrka asarna istället :-) Att konfirmera mig hade jag inte gjort för alla presenter i världen. Nu har jag gått ur kyrkan sedan ett gäng år tillbaka.

Haha! Seanser på skoltoaletten känner jag igen :D

Mina föräldrar var/är kristna så även jag gick i kyrkans barntimmar m.m. Men av någon anledning så har jag inte någon agg mot kristendomen även om jag blivit illa behandlad, förstod nog på något plan att det var människorna det var fel ställt med och inte deras religion.

Hehe, nä. Jag undrar ibland om min "falska" konfirmation hämmat mig på något vis. Men det tror jag inte :).

Åh, så skoj att läsa! Hoppas det finns fler som vill skriva nu bara :)

Jag har varit lite annorlunda än andra tonåringar när jag var yngre. Jag började se visioner om saker som skulle hända när jag var 13 år! Mina visioner kommer när jag sover. Jag vet precis när jag har haft en vision när jag har drömt. Dessa drömmar är så värkliga som när man tar i något och alla detaljerna är värkliga. Skarp bild är det också! Tyvärr har det inte varit så värst trävliga visioner jag haft. Jag såg Estonias undergång en vecka före Estonia förliste. Såg bilbomb vid min födelseort och karln som ägde bilen omkom.  Det hände två dagar senare efter den visionen. Jag har också tendens att känna andar och har i viss tillfällen  blivit i trans när en ande velat visa mig något!

Som en gång när jag var med min festman ut och köra. Plötsligt känner jag mig full. (var spiknykter) Tyckte att min festman kört som om han var i fyllan och för fort. Jag blev nervös. Sedan han jag bara tänka. Nej NEJ och det small och allt blev svart. I någon sekund! När jag kom till mig var allt som vanligt! 500 meter  efter att allt blev normalt igen så såg jag en minnes skylt vid diket samt blommor.

Fy tusan! Stackars flicka måste dö så ung bara för att hennes killkopis måste köra i fyllan. Det hon var med om var fruktansvärt.

Jag kallar mig inget speciellt. Jag håller inte på med ritualer och så. Men jag är väldigt känslig när det kommer till andevärlden samt att jag vid vissa tillfällen ser visioner när jag drömmer. Men mina kompisar kallar mig för Spöktanten eller mediet.

Annorlunda som barn och i skolan, jup!

Jag tror bestämt att jag föddes in i min roll som hexa. Jag har en fundamental koppling till naturen, den är mina föräldrar och mina syskon, min familj. Jag har delvis tagit uppfustran av naturen men det var inte förrän i tonåren som jag kunde definiera det jag höll på med som hexkonst. Jag valde att utväckla den jag var till regelrätt hexa för att jag mår bra av det och att jag kan känna den lycka och kärlek som jag förknippar med det. Jag har fått veta av andra att de ofta börjat deras väg in i hexkonsten i antåg med en deppretion eller en traumatisk upplevelse. Många av dem har tyvärr svårt att känna till exempel ett träds kärlek eller liknande.

Men jag, jag mäter mitt liv i lycka, det är min mening med livet.

Oj vad flummigt det lät! Men ja ja, jag kan ju inte ändra på mitt förflutna.

#7 Du verkar inte vara ensam om det på denna sajten. Har sett många hemskt konstiga felstavningar. Mitt problem är precis tvärtom: Jag är stavningsperfektionist. Känner ett behov att rätta så fort jag ser något! Det kan driva vem som helst till vansinne, haha! :)

Jag har inte "kommit på" att jag är häxa. Önskar däremot att jag var det. Men så är det inte tyvärr. Att jag hamnade på den här sajten beror på att jag plötsligt kände en otroligt stark dragning till att utforska saker som läkeväxter, månkraft och annat som jag aldrig tidigare hade funderat över. Hade väl en "normal" uppväxt utan några speciella upplevelser av magiskt slag. Det var kompisar, hästar och senare byttes hästarna mot grabbar

Konfirmationen hoppade jag av för att jag tror inte att det ligger till så som prästerskapet vill få oss att tro. Har alltid varit en rastlös själ som inte kunnat slå mig till ro någonstans.  Plötsligt en dag började jag köpa skumma böcker ( tyckte min man) och kände bara att jag ville veta mera. När jag sökte på nätet hamnade jag här och blev verkligen inspirerad. Här kunde jag sitta och läsa i timmar. Trevliga människor och mycket kunskap. Kan ju inte bidra med så mycket själv här då jag är under utveckling så att säga. Men det kommer kanske så småningom. Håller iaf på att anlägga en örtagård och mina "månresor" börjar kännas ganska bra

Tja, jag är inte heller någon 'storfräsare' inom området. :-) Jag har en väldigt hög intuition som jag försöker att lära mig att lita på så gott jag kan. Min största tillgång är nog att jag har lätt för att ta in andras känslor och känna av hur de ska kunna gå vidare, om de frågar om hjälp alltså. Kan vara lite jobbigt om någon 'håller masken' för då kan jag inte hantera, ännu, de energier som oftast överrumplar mig; jag börjar skaka och känner mig allmänt förvirrad. Det är lättare när man ser att någon är ledsen för då får man lite förvarning, liksom. När jag var yngre trodde jag att alla känslorna tillhörde mig själv och kunde inte begripa varför jag ena stunden var glad och tillfreds med livet för att senare deppa ihop totalt. Undan för undan har intuitionen lett mig in på spår, typ böcker och filmer eller personliga möten IRL, som givit mig förklaringar och kunskaper om vad som hänt mig.

ja, jag kom i kontakt med  ionas hemsida första gången och så vid samma tid så skaffade jag mig min första denis lindbohm bok..det intresset smög väl sig på så att säga…

Eftersom jag är lat så får ni läsa Soritas introduktion av mig som kommer finnas i deras kommande antologi som ska heta "From a Drop of Water"

"Maestro Nestor's interest in the occult stemmed from an interest in the darker aspects of magic during his teens, including Satanism, which he practiced until his early twenties. On a trip to New York things changed when during a book buying spree he encountered Cavendish's The Black Arts and Waite's The Book of Black Magic which introduced him to the grimoire traditions, and since then he has explored the right hand path traditions extensively. His work has previously been published on a variety of websites, as well as in Swedish language magazines. His essay "Demons & Devils" appeared in the Both Sides of Heaven anthology edited by Sorita d'Este. He is currently engaged in working on a series of books on the practice of grimoire magic. See www.grimoiremagic.com for more information.

Written by Sorita d'Este for the upcoming anthology "From a Drop of Water" by Avalonia Books."

Naturen har alltid varit viktig för mig. Skänkt mig glädje och tröst. Lugn när jag behövt det..

Sen har jag aldrig varit intresserad av andra religioner på något sätt, utan tycker mest att det har varit något som stoppat folk från att göra det dom vill. Mänskliga saker, som måste ta sig uttryck. Framför allt att det har varit så uppdelat i gott och ont. Var fanns gråzonerna? Så jag är väl hopplöst förälskad i det som är fritt (och kanske inte alltid självklart) :)

Jag växte knappast upp i någon vanlig familj med min mamma som häxa, så lite udda var det allt. Man fick alltid förklara för folk varför det fanns konstiga saker i köket eller varför det alltid luktade "bränt" (rökelse) hemma. För att inte tala om när fröknarna ville veta anledningen till min "ledighet" under sabbaterna. Haha! Men mamma var iskall varje gång och kom alltid på nån finurlig förklaring :) Det var våran hemlighet på något sätt.

Ju äldre jag blivit desto mer vill jag veta och bredda mina vyer. Och fast att mamma inte är här längre så känns hon väldigt nära ändå :)

putt :)

#13 Låtersom en mysig barndom! Själv har min familj och uppfostran varit relativt normal om jag får säga det själv, vilket kanske inte alla håller med om haha! :)

:) Kul att läsa om hur alla kom "hit" lixom. Oavsett bakgrund och uppväxtförhållanden så har alla ändå gått åt samma håll (med vissa nyans skillnader naturligtvis) Häftigt!

Hej,

Jag är ju helt ny medlem här, hittade hit för en timme sedan eller nått…

Om jag kan kalla mig häxa? Nej, det tror jag absolut inte att jag kan men jag har alltid varit intresserad av "häxkonst" och skulle vilja utveckla mig själv inom området.
Jag är mycket intresserad av örter och hur dom kan användas, och det är väl där jag kommer att starta och sen får vi se var man landar…hah, så passande…landa ;)

Jag har en förmåga att kunna känna av energier i och utanför hus, om det är vänliga eller onda energier som finns på platser jag besöker.
Finns vissa hus och platser jag absolut inte  kan besöka, och sen finns det andra där man bara älskar att vara, äsch, jag tror ni vet vad jag menar.

Jag har en mycket bra läromästare dock träffas vi kanske bara en gång per år, men då vi träffas, försöker jag fråga honom om mycket och suga åt mig lärdomarna så gott jag kan. Kan förövrigt säga att min "lärare" är noid och det är alltod roligt att höra honom berätta om allt…

Jaja, jag tror att tiden här kommer att bli lärorik och jag kommer att kasta mig handlöst över artiklarna om örter till att börja med.

Ha det bäst alla :)

välkommen Blutwolfin :) här är en till "örtnörd" hehe, nejdå, jag har ett mkt stort intresse för örter o medicinalväxter :)

# 17 Härligt! Ja, välkommen och hoppas du lär dig mycket :)