Jag är rödhårig och har hett temperament. Men jag tror inte att det hänger på hårfärgen. Snarare blir man kanske som omgivningen förväntar sig att man ska vara?

Man förknippar rödhåriga med diaboliska sker till följd av dess närhet till eld. rött-rött. Eld , rött har länge varit symboler för passioin, glöd temperament osv.
Därför förknippar man rött hår till dessa saker.
Förmodligen så används det röda håret som en slags humorpoäng om en sådan hårfärgsbärare är hetlevrad.
Inet så mycket att folk generellt antar att alla rödhåriga är hetlevrade. Utan mer situationen bjuder på det.

Det kan ju också ha att göra med Uppenbarelseboken och den Babyloniska Skökan.

Jag har råkade hitta nåt om "Judas barn" en sägen från östeuropa någonstans. De ska tydligen varit någon slags vampyrer (?) som alla varit rödhåriga.

Ska kolla upp Uppenbarelseboken Bafo! :)

Jag tycker inte att det är så underligt, när man tänker på att färgen röd faktiskt påverkar oss människor fysiskt.  Rött aktiverar den allmänna försvarsberedskapen hos kroppen och höjer blodsockerhalten. Rött ökar blodtryck, andningstakt och även adrenalinavsöndring!

Det skulle kunna vara en förklaring till att rödhåriga har fått ett sådant rykte, för att de väcker reaktioner i våra kroppar.

Jag var också väldigt rödhårig som barn tror inte hårfärgen har någon betydelse för något.

Vill du med det säga att alla blondiner är blåsta??

jag har inte tidigare hört att det finns ett sådant fysikaliskt sammanhang mellan kroppen och rött som du nämner, ceriadwen, var har du läst detta?

Skulle däremot vilja säga att jag ställer mig ifrågasättande till det där med färgkunskap, i allmänhet.

Kanske pga. att när min tonårsdotter genomgick en svår livskris, så blev jag avrådd utav vänner, att ge henne min välsignelse till att måla sitt rum svart, med åsikten av att hennes deprission i sådana fall skulle bli kronisk, svaret blev: stämde inte!

#7 Självklart kan jag inte gå i god för att den uppgiften stämmer till 100 %, men det står i Karl Rybergs bok "Levande färger: En bok om färgernas dolda psykologi".

Vad som i alla fall stämmer för mig är att jag alltid tar på mig något rött när jag har en utmanande uppgift framför mig, speciellt i möte med andra människor.

jag tror att det kan vara så i vissa fall att färg och egenskap gått hand i hand av genetiska skäl, bägge är nedärvda och kanske en lätt kombination. nån som vet hur respektive sak sitter i dna:t?

#7 Har också blivit avrådd till att göra rum mörka av den anledningen. Har dock aldrig känt mig nere pga mörker. Tycker det är mysigt. Vissa kanske är känsligare än andra, därav ljusterapi osv.

Har för övrigt inte alls blivit mer tempramentfull sedan jag blev rödhårig. :)

hm..jag har ett svart o lite mörkgrått sovrum med svarta möbler o gulddetaljer såsom lampor, golvspegel. Gotiskt. Men mestadels svart och det är helt underbart skönt o vilsamt, stormtrivs i mitt sovrum :) (dock är "min" färg svart)

Djur med starka röda, gula färger signalerar ofta, ät inte mig för jag är giftig? Grönt är en färg i tusen nyanser, vi mår väl i grönskan? Av vana? Hur skulle vi trivas om alla växter slog ut i mörkt lila istället?

Förövrigt anser jag att ögonfärg, hårfärg, märkens betydelser etcetera, bara är mänskliga, fåniga påhitt.

Såg detta inlägg och kom att tänka på en video på youtube, gjord av en mycket vacker kvinna i USA.

Har märkt att jag mår bättre psykiskt av att sova i så mörka rum som möjligt. Man kanske har lättare att sova hela natten igenom då? Har alltid krävt tystnad å mörker för att sova bra.

Jag färgade mig rödhårig länge, älskade färgen men blev allergisk å fick raka mitt midjelånga hår, nu, tre år senare e de lika långt, brunt men jag e eldig ändå och et hemskt temprament om man väl får mig dit :)

#13 Haha! Vilken rolig (och jättevacker!) tjej! Det ser roligt ut att göra sådana där kluvna-personligheter-videos.

#15 Ja, kolla gärna in hennes andra videor. Hon har gjort en hel del bra. =)

Så var det den unge rödhårige grabben som blev retad av en gubbe:

Ha-ha, hur känns det att ha eld i håret, grabben?

Det borde väl du veta som bara har askan kvar, blev svaret.

Det måste ha blivit ngt fel på mig då när jag föddes, har ett jäkla temprament men är blond - cendréblond, inte ens strawberry blonde. På mammas sida finns många rödhåriga dock… det eldiga inom mig kanske kommer därifrån.

Trivs också bättre i mörkare rum än ljusa. Ett rum med kritvita väggar mår jag bara dåligt av att vara i, känner mig så stressad och ovälkommen. Blått och grönt är i ljusaste laget tycker jag.

Mörkblått e min favouritfärg :)

jag tror det beror på att rött hår inte är lika vanligt förekommande som övriga hårfärger. förr i tiden ansågs man avvikande och annorlunda som rödhårig. det gjorde även tvillingar, handikappade och liknande.

kring det som människan inte förstår skapas det myter och skröner och annat fantasibetonat. vi vill förstå och hitta förklaringar på det "okända".

själv är jag askblond med något ljus, ljust inslag av rött, ser mer ut som koppar färg.

Min mammas farmor var häxa när hon var liten, och inte en häxa som oss, utan som i häxhammaren. Hon är ändå född 1924 så det var inte länge sedan. Hon hade rött hår och därför var hon häxa och var tvungen att slita hårt morgon till kväll och klarade hon inte av sysslorna fick hon en halsduk nedkörd i halsen - för hon var ju häxa och skulle klara av det hårda slitet, allt annat var bara sjåpigt. Hennes bror däremot, också rödhårig, behövde aldrig slita, för hos honom låg kraften och han skulle bli en riktig karlakarl när blev han vuxen. Kan ju tycka att den med kraften borde slita hårdast, men inte då. Kvinnan svagaste könet - my ass! Brukar tycka att kvinna och man är lika starka, men inte i den här historien.