Inte en endaste liten fördom - men kanske beror det på att folk oftast har lärt känna mig innan de s.a.s. inser att jag är häxa, om de ens någonsin gör det.

Fast det är klart, på en del forum här på iF verkar de ha fördomen om mig att jag är torr, tråkig och akademisk. ;D

För mig är det lite tvärtom, folk antar att jag tror på gud och går i kyrkan och är väldigt snäll och foglig. Jag är blond, blåögd och ser i allmänhet väldigt snäll ut = fördom!

Vad förvånade folk blev under mina kickboxningsdagar - att jag kunde göra en fluga förnär! Snäll och foglig? Inte i folksamlingar iaf, där jag går gör folk bäst i att inte stå, för jag tränger mig förbi om de står i vägen - det är ingen ska hejda min framfart. Jag gillar att trotsa fördomarna dock, för jag hatar dem så mycket! Tränger mig extra mycket när folk tror att jag snällt ska stå och vänta på att få komma fram.

Nej, keltiska gudomar ska det vara (undantaget är vår asa-Freja).

Eftersom ingen tror att jag är häxa så har jag aldrig råkat ut för så'na fördomar, men som okristen hedning som t.o.m gjort sig besväret att gå ur kyrkan så tar jag illa upp när folk tar mig som kristen, jag vill inte bli förknippad med den där religionen.

Skulle vara kul att råka utför ngn så där religiös som har fördomar, inte för denne förstås, men för mig, hehe, skrattade Skogselva som en elak häxa, fast att hon varken var snäll eller elak. Hehe. Hon log lömskt och skickade kommentaren.

Inte så mycket för att jag är häxa, men andra sorters fördomar har jag väl råkat ut för genom åren.

Däremot blir jag då och då oskyldigt anklagad för att ha kastat trolldom. Det kan ju vara en sorts av fördom även om det troligast rör sig om rädsla.

Det händer dock att jag korsar fingrarna och säger "vik hädan" när jag stöter på närgångna försäljare. Kanske jag är fördomsfull då :-)

Vik hädan brukar jag tänka när Jehovas står utanför dörren, brukar inte behöva säga så mycket - de märker själva hur ointresserad jag är, lite nonchalanta jaha, jaså, jaha okej, hejdå brukar sitta fint, men nog är jag frestad att ta på mig min fina vintermössa med röda djävulshorn när de kommer och mycket vänligt, men bestämt tala om för dem att de stör mitt i satanistritualen, men om de vill så kan få vara med när jag ska offra (dem).

Har för övrigt på mig min fina mössa nu också, hehe, skrattade Skogselva igen, lika elakt som förut, utan att sudda ut det där lömska leendet hon log. Hon njöt lite av hur elak hon kunde se ut bara pga viljan och skickade även denna kommentar.

Har väll stöt på fördommar precis som alla andra.Om mig tar folk dock för givet att jag inte tror på något. Att jag är enbart snäll och så. Snäll är jag ju, lite för snäll. Men har mest mött fördommar för att jag är överviktig. Vad gäller häxeriet är det inte många som vet, inte ens mamma. De som fått veta tycker bara att det är roligt. Men de är nogrannt utvalda :) Kan ju hända at det blir annprlunda nu då min kära sambo har köpt mig ett pentagram ^^ e så vackert

Apropå Jehovas vittnen. För många herrans år sedan höll min moster på med styckning av en gris (tror jag) hemma hos sig när Jehovas vittnen ringde på dörren. Hon öppnade med blod upp över armarna. Gissa om de vände tvärt i dörren.

#6 Hehe det hade vart en syn att skåda :) Annars behöver man bara ha en hund. de verkar livrädda för dem :P

Jag har inte råkat ut för något vad jag vet.. Jag lever nog rätt skyddad med tanke på att jag nästan bara umgås med andra praktiserande, och övriga vänner respekterar mig ändå, jag märker då och då att folk kanske inte alltid håller med om min tämligen radikala livssyn men möts ändå av respekt, på samma sätt som jag respekterar att alla inte delar mitt.

Någonting jag ofta tänker på är att häxkonst är ingen religion eller tro av det missionerande slaget, dvs, jag har inget behov eller mission att 'sprida mitt evangelium' - detsamma gäller när jag råkar ut för människor som vill frälsa mig, det finns inget behov i mig av att vilja provocera dem med mitt, trots att man kanske vill.

Jag är ju absolut inte sådan att jag döljer det jag gör, men däremot skulle jag inte börja prata om mitt nya folkmagi-ört-projekt på middag hemma hos svärföräldrarna, eller om sjukdomarna jag ser i en bekant och fråga om jag får fördriva dem, haha. Jag håller gärna saker och ting för mig själv, som sagt så behöver inte alla veta vad jag gör.

#6 Haha, får köpa grisblod på Hemköp och smörja in, problemet är ju att de inte kommer hit så ofta och man vet inte när de kommer… de kommer som en snöstorm på sommaren - helt oväntat och helt oönskat.

Jag blir ganska ofta vän med både Jehovas Vittnen och frikyrkliga. Kan dock bero på att jag har ett ganska stort intresse för religion och religiösa människor.

Religion är väldigt intressant att filosfera kring, men jag har så svårt för folk som kommer och knackar dörr eller kommer fram till en på sta'n och försöker värva en, inte försöker jag värva dem till mitt coven. Jag har iofs inget, men ändå, poängen framgår ju.

Har också svårt för religioner där det enbart är en man eller där män betraktas som bättre. Gillar Lilith en hel del dock, hon är det bästa med de abrahamitiska religionerna.  Henne kan jag relatera till, men den där guden och den där djävulen… nej, de går inte ned.

Jag tycker jag har väldigt mycket gemensamt med många frikyrkliga, då de ofta sysslar med alla möjliga andar - precis som jag, min världsbild stämmer märkligt väl överens ibland med katolicismen tex, trots att jag är allt annat än katolik.

Att missionera är ju en stor del av den kristna tron, så många kyrkor har som ett måste att man skall missionera för att vara en god kristen. ibland tycker jag synd om dem.. eftersom de är direkt olämpliga för 'jobbet' men antagligen måste ut för de vill ändå fullfölja sina plikter..

häromdagen när jag skulle hämta på dagis kom det två stycken killar, kan inte varit äldre än sjutton, cykelburna med likadana skjortor. De stannade vid mig och sade på amerikansk svenska - om jag hade hört om jesu kristus rike på jorden, det gjorde mig lite bedrövad ärligt talat. Hur mycket vet de om religionen, eller om människorna de ska möta? När det är väldigt unga människor blir jag lite brydd..

#12 Mormoner?

Ja antagligen.. har hört att de ofta skickas till tex, sverige från usa, får gå en intensivkurs i svenska och sedan skall de genast ut och frälsa.

Mormons heliga dag då ängeln kom ner till jorden och predikade sitt heliga evangelium råkar förresten vara på min födelsedag, kanske firar mormoner världen över alltså min födelsedag, det är kul.

Har för mig att de i Sverige kallas för "Jesu Kristi Kyrka av Sista dagars heliga" istället för mormoner för att inte förknippas med dem som förespråkar flergifte, eller så kommer jag ihåg fel. Vill också minnas att det är i en viss ålder som de skall missionera i annat land. Kanske det en baktanke är för att de skall kunna hitta någon som de inte är släkt med för att gifta sig med?

Ja det var det de kallade sig faktist.

usa är ju verkligen splittrat av alla vansinniga sekter.. där kan man ju i princip resa en barack i nevadas(?) öken och göra som man vill. någon delstat saknade kravet på födelseattest osv, jättefint, då kan de födas och dö inom sektens väggar utan att ens ha existerat, rent officiellt. (såg detta på drphil, han är ofta ute och lurkar runt bland sekter)

Fördomar, ja men enbart från min familj med sina små skämt om mina intressen, jag har bemötts av mer respekt från katoliker än från min familj.  Det är ännu mer intressant när Jehovas kommer och knackar på (ett par ggr om året) för då kan man alltid föra en diskussion om meningen med livet osv, jag har ju då svårt att se att livet måste ha en mening. Medans Jehovas oftast försöker spela på att vi inte har funnit meningen därför hamnar alla "fel" i verkligheten. Mycket intressant och dem brukar se lite trumpna ut när dem travar iväg igen. Tyvärr har aldrig samma personer kommit 2 ggr.

Måste bara inflika om "sekter" att vi är ett gäng snart på vårt universitet som ska iväg och bla sova över hos hare krishna, besöka scientologer mm… alla besök är ännu inte klara men dem här två är spikade.  Ska bli super intressant :D

#17 Tycker nog ändå att livet har en mening, men den meningen är vad man själv gör den till. Därför är Jehovas omöjligen rätt personer att svara på frågan: vad är meningen med livet? Den är helt och hållet individuellt. Så tycker jag iaf.

#18 Mm vi tycker alla olika på den punkten, min tanke bakom det är att jag tror människan känner ett enormt behov att finna en mening med sitt liv. Jag anser att det inte finns någon mening med vårt liv, vi bara finns som en följd av en annan händelse. Jag anser inte heller riktigt att det finns ett behov att livet skall ha en mening. Varför kan vi inte bara acceptera att det här är vad vi har och varför vi har det är inte så jäkla intressant egentligen. Sen gör alla vad dem vill med det dem har. Myggor tänker nog inte att "jag finns för att bli mat åt en fågel, bita djur och reproducera mig" så varför skulle människan lägga tiden på den tanken?

#19 kan det vara så att människor tänker mycket mer än myggor ö h t :)

#19 Hur vet man förresten att myggor inte tänker? De kanske tänker ännu mer än vi människor?

Jag gillar att filosofiera och livets mening är intressant just för att man inte vet om livet haft ngn mening förrän man ligger för döden. Som sagt så tror jag meningen är vad man själv gör den till.

Enda fördomen jag råkar ut för när det gäller magi delen är väl att de flesta tar för givet att jag arbetar med Golden Dawn tekniker som ceremonial magiker. Verkar inte som att alla har fattat att ceremonial magi inte är samma sak som GD:) Jo och att ceremonial magi är ond med. De blir ofta förvånade när jag beskriver det som helig magi.