Skrev den här för några dagar sedan och känner ett behov att dela med mig av den, så här är den - love it or hate it. (Vet att den är lång, men feedback uppskattas.)

Milady

Jag sitter på en sten,
endast harmoniserande med naturen.
Starka träd bär upp de gröna löven,
de vackra gröna löven.

Den vilda brisen smeker mig,
den vilda brisen leker med mitt hår.
Herren Sol lägger sig i vila just som Härskarinnan Månen reser sig,
och jag är reser mig med henne.

Jag sträcker ut mina armar för att välkomna henne,
för att be om hennes hjälp, hennes makt och styrka.
Den vilda brisen leker ömt med de gröna löven,
de gröna löven, som bärs upp av de starka träden, färgade i svart.

Härskarinnan, Milady Månen, lyser på mig,
och delar med sig av sin styrka och visdom.
Milady som lyser så starkt och rättframt,
ger mig gåvan i form av hennes hjälp och krafter.

Trots det, flyr en tår från mitt öga,
och ytterligare en, jag kan inte kontrollera dem.
Vad är ditt problem, kära barn, varför gråta när jag ger dig allt du ber om?

Den goda Milady undrar,
nattens Gudinna väntar ett svar,
men jag kan inte ge henne ett. Varför jag gråter, undrar hon.
Jag vet inte varför jag gråter, svarar jag Milady, min Gudinna.

Känslor rinner genom mig som vatten,
så mycket har hänt.
Så mycket som fordom har fått mig att gråta,
hur ska jag veta vad som orsakar mina tårar nu?

Den goda Gudinnan gör mig sällskap vid min sten,
ser mig allvarligt i ögonen -
hennes är lysande som månen som är hon.
Mitt kära barn, sager hon, dräp monstren av ditt förflutna.

Och hon torkar tårarna från mina kinder.
_Bara nu spelar någon roll, i går har varit och morgon ska aldrig komma,
glöm allt som inte händer just nu. Lova mig det.
_Hon kysser mig som om jag var hennes sanna dotter och återvänder till sitt rike.

Jag ser upp på henne, på min Härskarinna och kära Gudinna,
tröstad av orden,
uttalade av hennes mjuka och kärleksfulla röst.
Oroa dig inte, mitt barn, allt ska bli bra.
Och jag känner styrkan,
makten och visdomen, som är hennes flyta in i mig.
Hjälpen jag bad om, har hon gett,
varför skulle jag nu gråta?

När jag har Miladys stöd i ryggen?
När hennes visdom flyter i mina ådror tillsammans med mitt blod?
Jag kan göra vad jag måste för att befria mig från slaveri,
jag kan göra vad jag vill för att leva.

Allt tack vare Härskarinnan, Milady Månen, som lyser så starkt
på de starka träden, som bär upp de gröna löven.
Hon upplyser allt som håller mig sällskap,
denna lyckliga men också väldigt sorgsna natt.

Tack Milady, min Gudinna,
må du aldrig lämna min sida
så länge som jag går igenom livet på denna jord
vilsen och förvirrad, arg och ledsen, glad och stark!