Det framgår inte hur gammal du är. Att finna sin identitet kan ju ta tid, men pröva alla vägar. Upptäck saker och ta sen ställning till vad som känns mest rätt. Bara för att vi lever i ett modernt samhälle med stress och press behöver man inte ta del av det helt och hållet. Det finns ju chans att undvika det. Man kan välja andra vägar. Kanske bosätta sig i utkanten, välja ett annorlunda jobb mm.. En mall passar inte alla. Du kommer hitta rätt tids nog, tror inte du behöver oroa dig för det.

Att du är mottaglig för sinnesstämningar ska du se som en välsignelse. Använd dig av det, för det är en gåva. Jag är oxå väldigt känslig för andras sinnesstämningar. När jag var yngre tyckte jag mest att det var jobbigt, men du ska se att det vänder det oxå. Lär dig nytta av det.

Hejsan Isurrenderall! Jag kan känna igen mig i en del du berättar. Jag började få syner om tidigare liv under tonåren, och efter det har jag ofta kännt att jag lever i fel tid. En lite bristfällig lösning för mig blev att gå med i en re-enactment förrening och försöka lära mig mer om historia, och då inte 'den kungen levde då och krigade mot dem', utan mer om vardags liv för vanliga människor.

När det gäller fel värld, tror jag att det kanske kan vara andevärlden du känner av, eller astralplanet. Jag har inte så mycket erfarenhet där, men har hört om en del som kan leva nästan lika mycket där som här, och göra fantastiska resor. Eller så var du kanske helt enkelt väldigt motivilligt född, som min syster, och längtar tillbaka till var du kom ifrån. Min syster skyllde på mamma varje gång de hamnade i bråk när hon var yngre 'Skyll dig själv, det var du som tvunget ville ha mig.' Hon verkar dock inte komma ihåg det nu…

Jag kan också känna att jag är vilsen i vår värld, att det borde finnas något mer, något som verkligen kallar på mig. Så här långt verkar ropet stillas ju mer jag undersöker och jobbar med mina 'övernaturliga' gåvor, så jag råder dig till att pröva det. Lär dig hur du kontrollerar dina syner, framkallar dem, blockerar dem, hur du kan blockera andra människors energier och tankar så att de inte stör dig när du vill vara i fred.

Jag är väldigt kännslig mot personer som försöker absorbera mina energier, medvetet eller omedvetet, och jag har precis börjat lära mig hur jag ska skydda mig mot dessa 'vampyrer', jag har också börjat utveckla vad som antingen är empatiska förmågor, eller mediala. Jag kan känna av känslor som verkligen inte är mina, men jag lyckas inte riktigt identifiera källan, och jag kan förstå att du, som verkar ha mycket kraftigare uppleverlser, och har haft det så länge du minns, att du känner dig vilsen i en värld var man inte kan prata om sådant öppet.

Jag hoppas verkligen att du hittar din väg här i livet, och att du kan finna tröst i att du är här av en anledning, inte av misstag. Det är i alla fall min tro, att vi alla har en uppgift här i livet, en läxa att lära, och att ingen kommer hit av misstag, oavsett om föräldrarna plannerat en eller ej.

Lycka till på din vandring, och hoppas du hittar svaren

All lycka och välgång /Jera

Det där kunde lika gärna ha varit skrivet av en 16 årig Lorelai, det du beskriver passar så väl in på mig som jag var då. Som jag kände mig då, som jag upplevde mycket då.
Med tiden kom jag att finna mig i det liv och den tid jag lever i nu och känner mig inte längre missplacerad. Har lärt mig att njuta av nuet.

Fördmodligen känner du dig mer hemma och förstådd om du omger dig med folk som förstår dig. Jag har en hyffsad god aning om att vi här har i alla fall en person som du kan relatera till för vart läge.
Oh nej.. vanliga människor är inte djupa, dem verkar vara för många för att det skall vara möjligt. *S*

#2:
Jag vet inte riktigt om jag känner av andevärlden jättemycket eller om jag känner att jag inte skulle varit född här, men jag vet att det känns som om jag står i ett tomrum mellan denna världen och en annan. Och jag ser lixom en dörr in till den andra världen men har ingen nyckel :/ Känns som om jag finns här, i denna världen men egentligen hör hemma i den andra, att alla mina jämlikar finns där och väntar. Låter säkert skumt, men det känns jobbigt :/

När jag vissa dagar eller stunder HELT riktar in mig på det mediala, andar, pendling och sånt så känner jag mig inte lika främmande här längre. Men ändå inte riktigt hemma..

Ja! Jag "väntar" också efter något mer! Längtar efter något stort och frigörande, kan man säga. Mina känslor säger typ: "Bara liiiite till, snart ser du det, snart kommer det. Snart är du där." Och det känns som att jag bara väntar på att någon/några ska komma och hämta mig. Hem.

Så du känner också av känslor och så? Vad roligt! 

Jag tycker det är hur spännande som helst att ha den gåvan eller vad man ska kalla det! Kan som sagt i vissa fall läsa av andelar av tankar. Har dock märkt att barn är mycket svårare att läsa av. Djur klarar jag med nöd och näppe, haha. Vuxna och ungdomar är lättast. 

Mina energier försvinner också bland vissa människor. Hur skyddar du dig mot dessa energivampyrer? 
 
När jag inte känner en människa, och precis träffar den personen, kan jag känna bara genom mötet eller ett handslag, vad det är för person. Egenskaperna, kan man säga :) Det är rätt andvändbart :P
Kan du också det?

Tack för svaret! (:

/ Maria

#3
Ja jag får hoppas att jag känner mig mer "tillhörig" med tiden :/

Jo, det är bara det att jag har inte hittat någon hittills som förstår. Dom få jag berättat för skrattar eller ser bara oförstående på mig.
Jag vill prata med någon som verkligen vet hur det känns :/ Det verkar inte vara så jättemånga tyvärr..

Jag har inte funnit en enda annan person som tänker och "är" lika djup som jag. Det är ju också ungefär en sådan pojkvän/man jag vill ha i framtiden, tror jag bara skulle bli frustrerad annars :P Men killar som är djupa finns det nog ännu färre av i denna värld. :P

Tack så mycket för svaret Lorelai!

/ Maria

#4 Till viss del kan även jag känna av hur en människa är, men en del är duktiga på att luras har jag märkt. Jag vill gärna tro gott om alla, och därmed händer det att jag låter mig luras. Jag har specielt låtit mig luras av killar som visat intresse för mig, innan jag lärde mig att se mitt egenvärde.

Jag tycker också att barn är svåra, de är som ett virrvarr, fulla av bubblande energier som verkar omöjliga att läsa av. Djur jag känner däremot läser jag förhållande vis bra. Min äldsta katt känner jag väldigt väl vid det här laget, och ibland är hon väldigt pratig, ibland vägrar hon säga något alls om hon tycker jag har gjort något fel. Hon tycker dock jag är jobbig, för jag kan inte PRATA hennes språk så bra, även om jag ofta förstår. Min yngsta katt har jag inte lärt känna så bra ännu, för hon är så blyg och försiktig, så henne kan jag knappt läsa alls, förutom när hon visar väldigt starka kännslor.

Det där 'liiiiite till' känner jag verkligen igen, den känslan har många gåner fått mig att agera innan jag kan tänka.

Om du kan se dörren, är jag säker på att det är meningen att du ska få komma in när det är dags. Fortsätt leta efter nyckeln, men låt det inte bli allt du gör.

När jag ska skydda mig från vampyrer finns det lite olika saker jag provar. I bland räcker det att försöka 'dra in' min aura, så att den inte märks av runt om mig, jag försöker liksom lägga en skyddande hinna, en sköld, precis utanpå skinnet, som håller min energi inne, och andras ute. Det är lite svårt att förklara…

Ibland tänker jag mig en bubbla av ljus, fylld med ljus, som finns runt om mig, och skyddar mig. Min mamma föreslog detta, och tyckte då att vit ljus, som hon associerar med Ljuset med stort L, var det bästa, men jag har märkt att blått ljus fungerar bättre för mig.

Ibland tänker jag mig en lång mantel med huva, i den färg som passar mig just då, som omger mig, och döljer mig från vampyrerna.

Ibland fungerar ingen av dessa, och då provar jag kombinationer, och ibland prövar jag en övning som jag inte riktig behärskar ännu. Man ska tänka sig att man har en ring av höga speglar runt om en. De ska då stöta bort de som vill en illa, för de står inte ut med att se sin sanna natur.

Jag har bara precis börjat få koll på det här, så det är inte så lätt att beskriva exakt vad jag gör. Jag har märkt att min inställning har mycket med saken att göra. Jag får absolut inte känna mig osäker och sårbar, för då fungerar dessa skydden inte. Jag måste VETA att jag är stark. Bäst fungerar det också om man sätter upp skydden innan man verkligen behöver dem, vilket jag inte alltid är så bra på. Men det finns vissa personer som jag vet att om jag ska träffa dem så måste jag skydda mig. Alla vampyrer är inte medvetna av vad de gör, och en del kan man helt enkelt inte undvika, även om man vet vad de är.

Hoppas att du får någon hjälp av detta, och du är mer än välkommen att fråga mer om det är något som är oklart. Tycker bara det är roligt att kunna prata med folk som inte skakar på huvudet och tycker man är knäpp.

Lycka till i ditt sökande

/Jera

Det är nog en fråga om tid och att de är få till antalet. Men det finns det gör det. Tills dess kanske du får lära dig att finna nöje i det som finns.
du får försöka engagera dig i olika föreningar och liknande. Även om de inte verkar ha det du söker, så kan det finnas en i var grupp som du kan connecta med.
Finns det inte det så skrattar dom sällan åt en och har viss insikt, även om de saknar egen perosnlig erfarenhet.

Jag brukar försöka tänka bort från detaljerna i det mesta. Exempelvis det spelar ingen roll vad jag gör eller hur jag gör det, det är hur jag känner mig med den och den som är avgörande.
det spelar ingen roll exakt vad som är ett problem, att i den situationen är det så och i den är det si. Utan jag klumpar ihop och skapar en överskådlig bild över vad jag vill se.
På så vis får jag lättare för att finna lösningar på problem, samt finna njutningen i nuet.

Det här med relationer… dem behöver inte alltid vara de perfekta. Man anpassar sig efter det som finns att erbjuda. :) Det kan roa en under tiden.

Var så god föresten, det kommer att känas bättre med tiden och när du finner någon att prata med irl. Jag hade gärna träffat dig om jag kunde. :) Jag anses ofta vara trivsam att prata med.

Hej nu va det ett tag sen det var lite aktivitet i den här tråden,

men känner igen mig i det Isurrendal skrev om sin historia om sig själv, och har likande känslor.

Jag har alltid känt  mig annorlunda och velat vara det också, varit medveten enda sedan jag var liten, och är väldigt medveten när det gäller min fysiska kropp. Men när det kommer till den delen vi inte helt känner igen så har jag aldrig trivts här alls, och jag vet innerst inne så hör jag int ehemma här och det är inte bara en önskan om att vilja va annorlunda eller vad man än kan tänka sig, för har gått igenom alla tankar och känslor och bearbetat det som har varit för att finna svar, gått hos spå tanter/häxor medium eller va vi skall kalla dett ( kärt barn har många namn som dem säger).

Kommer från en familj med många Mediala personer, i långt led tillbaka.

Jag har lätt att känna av andra människor fast i största del så har jag medvetet stängt av del flesta övernaturliga plan då det vid en tidpunkt va för mycket för mig i min tonårs tid, upplevde och såg varelser som jag inte ville se eller känna av.

När jag var 19 så var jag på en medial sittning med flera människor, inklusive min mor och min moster, och blev då upptagen av den här mediala kvinnan, och hon blev chockad när hon läste av mig  för hon kunde inte få reda på ngt,och att hon också då kände av att jag inte riktigt tillhörde den här tidsålderns människor och att jag skulle va färdig här redan, och började fråga mig varför jag var här, så undrar fortfarande en del varför hon sa att jag va färdig och vad hon menar med allt  detta ?? 

Mina drömmar är alltid extremt aktiva och vaknar aldrig helt utvilad, utan vaknar lika trött som när man vaknade!!

Jag tror att du skulle behöva ta tag i dig själv - alltså de bitar av ditt liv du vet och känner till och söka dig vidare själv.

Ett medium kan aldrig berätta egentligen, vem just du är och vad du gör här, vad du är bra och är dålig på - svar och råd kan man alltid få utifrån men de behöver inte nödvändigtvis vara så att de hjälper dig vidare i ditt liv. Det verkar som att det snarare har gjort dig mer förvirrad. Jag tror att det här är något du måste utveckla själv, på egen hand. Inte gå till andra alltför mycket för att få veta saker och ting. (det är ju iof vad du gjort här och jag är en i raden av de som svarar..)

Hitta en fast punkt i ditt liv, finn kraft och självförtroende, störta dig ut och gör saker praktiskt. Man kommer aldrig att -veta- riktigt om hur saker och ting egentligen är, livet är ett mysterium, men däremot kan man komma tillräckligt nära för att känna att man 'förstår' någorlunda.

Dina drömmar beskriver du som något negativt, men försök vända på det. För drömdagbok, försök lära dig drömma vakendrömmar och att tolka dina drömmar. Drömmar är ett starkt verktyg för både divination, självkännedom, magisk praktik. Se till att du går och lägger dig i tid så att du får tid att sova trots orolig sömn (eller vila iaf) gör fint i sovrummet, låt sovrummet dofta gott - läs på kanske om olika örter som främjar klardrömmande. Jag tror att du har många verktyg som kan föra dig vidare i livet, bara du tar tag i dem ordentligt.

Hej hej #9, vet int e om det va svar på min kommentar men svarar ändå då jag uppfattade det så

Jag är rätt självsäker i mig själv och har inte så stora problem med mig själv, men sen är det såklart att man alltid har saker att arbeta med och när det kommer till mediala delar i det jag sa så va det mest en förrvirring över vad hon menade med det hon sa, vilket jag anser är lite overkligt, jag borde verkligen skriva bättre och ge bättre förklaringar men det blir så långdragit då,

och när det kommer till mina drömmar är det egentligen ingen negativ upplevelse utan mest det att man lägger sig och X antal timmar senare så e man ändå lika trött, i vissa fall, och lägga sig tidigare går absolut inte då jag lider av en sömnstöring som gör att jag sover för mycket istället vilket är ironiskt nog så att när jag lägger mig sent så vaknar jag alltid i tid, och får rätt antal timmar i sömn! (har väll tur som är arbetslös annars hade det varit väldigt svårt, lägga sig 20:00 och sedan sova till 14:00 och int ehöra klockan överhuvudtaget på morgon, med andra ord så sover jag för djupt när jag sover.) Lär nog inte göra bättre intryck nu vid den här tiden än tidigare :) Ber om ursäkt om det va lite förrvirrande, och kommer nog få skriva mer direkt vad jag menar bokstavligen hädanefter.