Hehe, detta har disskuterats hur mkt som helst :) sök i äldre trådar så hittar du säkert många och olika svar på detta.
Din fråga är väldigt lik en äldre, om jag inte minns helt fel :)

En RIKTIG häxa. Det är en som inte är ORIKTIG. Eehhh? Vad är en oriktig häxa? Det är en häxa som inte har rätt riktning. Vad är rätt riktning? Vilken riktning är den rätta? Det är just det. Det VET häxan! Därför har en riktig häxa alltid den riktiga inriktningen…  jag går ut och fortsätter med att ordna rosorna till en romantisk rosenbåge. ;)

#2 haha :)  På härligt, rivigt, humör idag? :) Rosenbåge, underbart! men se upp för taggarna, ha dom i rätt riktning, stryk dom medhårs! men det vet du ju! :) :)

…och att årsskotten går av, väldigt lätt ;( Men det finns så det räcker! :)

Grinig? Nej, det tror jag inte..   Definitivt en kärring med vårta på näsan. Fast det är mest för att vi väljer att förvandla oss. Egentligen är vi dödligt sköna och vackra. Men eftersom vi vet att ingen lyssnar på eller räds en vacker person så väljer vi att vara fula, mäktiga och fasansfulla istället.

Såå…i stället för. Att visa upp Dina vackraste ögon och häxmärken. Visa Dina fulaste, fräckaste sidor! ;)

Hahahaha… vårta på näsan eller på foten.. skit samma.. ;)

#6 Har en känsla av att den här tråden inte kommer att bli lika lång som den andra :D

Oki, här är min numera fula midsommarstång

Har ni andra sjutusen häxor verkligen inga fula grejer att visa upp så …ja inte vet jag;)

#9 Ja, den var VERKLIGEN FUL! Ta ner den …

Under näsan har jag en leverfläck med svart hår i, det är häxigt!

#11! Under näsan! Det kan ju vara precis var- som -helst på kroppen från näsan ända ner till tåspetsarna…om man inte står på huvudet då..

Det ser du,.. om inte annat i denna tråden!  under ytan sas..jag blev helbubblig av skratt när jag läste den..(-asgarvar-!!))

..-en riktig  själsstark individ som ej förlorat sin lekfullhet och ,starka kärlek till Naturen!

Jag är säker på att en sådan individ skulle kunna möta/konfrontera ett kulregn,endast för kärleken skull..o glädjens!

Det är lättsamt att umgås med dylika,de är obsvärade i den grad -det blir besvärande,hi! hi!

De tror på sina ideal i så långt gången form,så de verkar..vara vrickade..med de vill bara inte släppa det de älskar..dvs..

..sin egen,alldeles i sanning det mest ärliga sätt en människa kan leva  på; "Häxan´s","Kraftkvinnan´s","Trollmor´s",eller om du hellre vill kalla det..

…."Granngubben/-kärringen´s"…mä´om hon passar in på ovanstående levnadsglade form..alltså egentligen vem som helst!

Den som, mao blivit /är  övertygad om; -Att det för en människa,…allting är möjligt!

Kram Moonwing

Vad är en riktig häxa inte

#14 Normal, lagom?

#15

#15 Jämfört med vem då? ;)

#17 Med massan såklart!

Have you ever arrived somewhere and wondered how you got there? Humans flock like sheep, subconsciously following a minority of individuals. It takes a minority of just five per cent to influence a crowd's direction -- and that the other 95 per cent follow without realizing it.

är jag ett får? eller är jag en häxa?

Om jag är ett får, följer jag ständigt med massan då, eller är jag ett häxigt får som går mina egna vägar?

Neej, sådana får finns inte, för dom tar vargen.

Om vargen är ute efter fåren, hur kan man skydda sig då?

Jooo! alla får är förklädda häxor, som gemensamt håller vargarna borta, skyddar de ömtåliga óch små, håller eniga samman utan att träta, utan att söndra.
Stämmer det på oss? eller inte?

Om inte, hur kan vi hålla ihop, utan att söndra, när vargarna ständigt hackar oss i hälarna?

Hur har häxor alltid gjort, för att hålla samman?

Vad består vårt lim av?

Att inte följa flocken har alltid ett pris. Det kan t o m leda till döden. Häxan är dock en person som oftast själv har valt sin väg och är villig att betala priset för den visdom hon får.

Genom att leva i utkanten, i gränsen mellan det civiliserade/samhället/kulturen och det vilda/fria/kaotiska så blir hon en betraktare. Och genom att betrakta så får hon visdom. Hon kan se mönster ingen annan kan se. Och det är därför människor vänder sig till henne för att få hjälp, samtidigt som de känner rädsla och förakt för att hon inte är en av dem.

Världen är självklart inte svart eller vit, så det finns häxiga får och fåriga häxor :)

Jag vet inte vad häxor kan ha gjort för att hålla samman. Jag tror att de ofta varit ensamma. Men idag har vi ju ett annat kommunikationssystem, så vad kan vi göra idag för att hålla samman? Är det överhuvudtaget bra för en häxa att hålla samman och tillhöra en grupp? Mister hon inte då sitt betraktande öga och tappar sin visdom? :)

"…så det finns häxiga får och fåriga häxor", I love it Bafo!

En häxig väninna sade till mig en gång att "häxor hittar alltid varandra", vilket verkligen visat sig stämma för min del.

..märk väl, "fåriga" som i "djupa fåror i ansikte av lång livserfarenhet" :)

#18 Är det bara jag som aldrig lyckats möta den där massan?

#24 Man kan då råka ut för den. Ta t ex mobbing i skolan.

Alla människor är ju unika men de är också flockvarelser. Och för att passa in i flocken så anpassar de sig efter normen och så blir de en del av den där massan. Det är inte heller säkert att man är en del av den massan hela tiden, man kan glida in och ut i den också :)

Fast jag vet inte, jag tror häxor mycket väl kan vara med i den där massan till mångt och mycket. Kanske inte hela person, men defenitivt olika delar av en och som du säger, glider in och ut ur den.

#26 som jag skrev tidigare (#21), världen är inte svart och vit  :)

#27 …svarta får då? hehe:-P

Med jämna mellanrum blir jag ilsk och off och känner för att gå hem och sluta träffa folk och bara vara själv och uggla. Men då händer alltid något oväntat och drygt som drar ut en i sociallivet igen, man blir Medarbetare på forum tex…;)

Det kan vara rätt jobbigt tycker jag att vara social i häx-och-shaman sverige, det finns så många konstiga typer, fördomar, förlegad sexism och självgodhet och karmatöntar och ljuslampor, alienättlingar och insekter osv osv, men då och då träffar man någon eller några som är guld i telefonboken och gör hela skräpet värt et!

det värsta jag vet, är när man kommer till ett möte för 'likasinnade' och känner sig extremt ensam i gruppen, känner sig som ett troll bland flamingos typ. då är jag hellre själv..

#mmm…spindeln, känner igen det där

"det värsta jag vet, är när man kommer till ett möte för 'likasinnade' och känner sig extremt ensam i gruppen, känner sig som ett troll bland flamingos typ. då är jag hellre själv.."  Det där är väldigt välbekant, men just i Garberg, där kändes det inte så.

Visst kan inte alla tycka lika, men det kändes bekant att vara bland "de individuellt tänkande"

När gruppen består av individuellt tänkande som öppnar upp och bara är, är gruppen skön att komma till. Är den som Spindeln nämner, är det ju bara för pissigt.

På nåt vis tror jag man måste vara bekväm med sin ensamhet, en ensamvarg i mer eller mindre utsträckning. Som Bappho skriver i #21, häxan har redan valt en väg som viker av från flocken. På det viset verkar man i sin ensamhet och genom att fiska lite då och då glider en och annan guldfisk igenom nätet.

Men absolut, ingenting är ju svart eller vitt.

Min uppfattning är att alla människor är ensamma när allt kommer till allt. Att söka sig till likasinnade är väl bara mänskligt. Om kemin stämmer eller inte kan variera från gång till gång beroende på förväntningar, egna föreställningar och förhoppningar.

Tror det är lätt att fastna i olika stereotyper i en miljö som denna eftersom vi ofta tar till oss mycket av samma information fast vi tolkar den på olika sätt på bakrund av vår egen förståelse och erfarenhet.

"fula ankungen syndromet"  eller "ensamvarg"är inte exlusivt enbart för häxor, men kanske ett sätt att hitta en mening med sin egen tillvaro?

Jag tror vi alla bär på vår egen unika potensial som människor som måste bottna i någon form för självaccept och självförståelse. Vilket verktyg man använder för att uppnå det varierar nog kanske från person till person.

En människa som har accepterat sin egen ensamhet har kanske lättare för att  se sig själv som en del av en större sammanhang, men har på samma tid förmågan att bibehålla sin individualitet.

Hur denna induvidualiteten utrycker sig är det som skapar det mångfaldet som jag tycker är så fantastisk med att möta "likasinnande" då och då. Besvikelser är en del av kakan, och en värdefull lärdom om att inte alla kan spegla ens egna önskemål och längslor.

Nu återgår jag till att lyssna på  ABBA, betala räkningar och byta blöjor. En mystisk del av en häxas vardag;-)