Nu ska jag berätta om något som jag aldrig ha varigt med om förut, trodde inte att det va möjligt heller men jag tror att jag har mött ett troll.

De va såhär att idag så fick jag för mig att jag skulle klättra upp på berget som ligger alldeles bakom mina släktingars hus, efter ca 15minuters rask klättring va jag nästan uppe på toppen. Dock så har jag inte varigt uppe på berget på flera år så jag va lite osäker på vart jag skulle svänga av stigen och börja klättra på dom mossbetäckta stenarna för att komma till själva "toppen" på berget. Iaf så svängde jag av på ett ställe som jag tyckte verkade lämpligt men hamnade helt och hållet fel, men jag kunde se platsen som jag skulle till ifrån platsen som jag stog på så jag orkade inte gå tillbaka till stigen igen utan började vandra över stenarna istället.

när jag hade klättrat en stund så ringde telefonen, det var mamma som sa att jag va tvungen att börja gå ner igen efter som att vi skulle åka hem. Besviken börjar jag vandra tillbaka, (jag hade ju inte ens kommigt fram till platsen som jag ville besöka ju? Klart jag blev lite småsur.. ) men jag beslöt mig för att gå in i skogen igen och följa stigen efter som det går fortare att gå den vägen ner ist för att klättra över stenarna tillbaka samma väg som jag kom. Jag tänkte ju att "det är bara att gå rakt in här så hamnar jag på stigen snart, för man svänger ju ifrån den rakt in så kommer man ju hit. " logiskt lixom. Sagt och gjort, jag vandrar rakt in i skogen. "Men? vart har jag hamnat nu? och vart är stigen?  "  självklart så hittar jag inte stigen, stannar och ser mig omkring. Jag känner igen mig så himla väl, men jag kan ändå inte hitta den där jädra stigen. Arg blir jag på mig sj och går tillbaka till min utgångspunkt, börjar klättra över stenarna men tänker att "nu går jag fan in i skogen och hittar stigjäveln! jag ska hem! "  jag kände ju igen mig så himla väl och jag visste ju att stigen fanns därinne, tänkte väll att ahmen jag gick väll inte tillräckligt långt första gången.

Nu va jag inne i skogen igen och började kolla mig omkring efter stigen, åter igen, jag känner igenmig, vet precis vart jag är men hittar inte stigen! så irriterande. Jag vänder mig om och börjar gå tillbaka då jag kommerpå att jag kanske har fått panik? att jag kanske har gått runt i cirklar i skogen?   då fick jag verkligen panik och kännde hur tårarna steg i ögonen på mig ( ja hej, jag är 16år.. kan inte hjälpa att jag gråter ju >: )  tänkte lix " shit! jag är fan vilse! jag? jag går aldrig vilse! jag kan den här skogen utantill jag borde INTE gå vilse! "  .. aja, jag satte mig ner på en sten och försökte tänka klart, andades lungt och försökte rensa tankarna. När jag hade sutte en stund så slog det mig, varför ber jag inte bara dom som bor här i skogen om hjälp? Fan va smart lixom, om det är nån som vet vart stigen är så är det ju dom.       Jag trodde aldrig att jag skulle få för mig att göra något liknande men jag ställde mig upp på stenen, och sa med hög röst " Ursäkta?! Kan nån' hjälpa mig? Jag hittar inte stigen och jag måste hem!   Hallå? Lite hjälp tack!? "   stog där på stenen ett tag och lyssnade lixom utifallat någon skulle svara.. men icke. Plötsligt känner jag mig iaktagen. Jag va helt säker på att någon stog bakom mig och glodde på mig,  så jag vänder mig om och kollar mig omkring, ingen där. Nu va jag verkligen skiträdd, jag visste inte vart jag va och nu va det "någon" i skogen också. "fan fan fan" tänkte jag och sprang ner från stenen och in i skogen, ville bara bort ifrån den eller det som glodde på mig. lite dumt om man tänker efter, jag borde ju har sprungit ut mot stenarna igen, men nej, jag sprang in i skogen. Sprang där ett tag då jag va tvungen att stanna och hämta andan, jag visste fortfarande inte vart jag va nånstans och börjar få panik igen. Men då ser jag, vad är det där som hänger på trädet?  jag går närmare och ser att det är ett rött plast band. Jag kollar nu ner på marken och ser att jag står ungefär två meter ifrån stigen.

Herregud jag blev så glad att jag skulle kunna ha lagt mig ner och pussat stigen när jag såg den, jag sprang hela vägen hem och börjar lixom be om ursäkt för att jag har varigt borta så länge och blablabla , och mamma ba " men jag har väntat i en halvtimme? "  en halvtimme? Det kändes som att jag hade virrat omkring i skogen i nästan 4timmar! Jag satte mig ner vid bordet på altanen och började berätta allt som jag hade varigt med om och då sa min morfar " jadu, de va väll trollet du mötte däroppe. "  han menade typ att det va ett troll som hade stått och glott på mig och skrämt mig på flykt in i skogen mot stigen. 

Jag själv har ingen aning, kanske va det jag som inbillade mig ett par ögon som glodde, eller så kanske det va trollet.

HAHA guldstjärna till den som orkade läsa igenom allt det där ;) hade inte tänkt att inlägget skulle bli så långt igentligen men aja.. hoppas att det va någon som tyckte att det va intressant iaf XD