Jag har en fråga =)
Hej!
Jag kommer säkert börja ställa miljoner frågor på det här forumet, så ni får nog vänja er vid det :P
Men jag tänkte på det här med sanndrömmar och att vara synsk.. Jag har alltid varit lite "speciell" (eller vad man vill kalla det :P) och jag har i stort sett hela mitt liv haft någon sorts gåva.. Men det känns som att de har försvunnit nu =( Hur gör man för att få tillbaka dem?
Mitt sjätte sinne har alltid varit bra och jag har t ex alltid vetat vem det är som ringer innan ens första signalen knappt hunnit gå, förut iaf, men nu för tiden känner jag ingenting och vet ingenting.. Dessutom har jag nog alltid varit lite smått synsk och haft sanndrömmar, men inte längre.. Har kunnat se, höra och prata med de från andra sidan som kanske inte hittat rätt eller är fast här av ngn anledning, men inte nu längre..
Var har allt det tagit vägen? Vissa säger ju att man inte kan p.g.a rädsla, men jag var jätterädd som liten, trots det såg jag mkt jag inte ville se.. Har jag vuxit ifrån det? Eller finns de helt enkelt inte kvar? Visst, det är ju säkert inte alltid kul med det, men det känns som att jag vill vara den jag är menad att vara, kunna se, höra och göra det som var menat för mig. Jag är inte rädd för det där längre och jag skulle väldigt gärna vilja ha tillbaka det jag har kunnat förut.
Haha, jag kanske låter dum eller helt sjuk i huvudet nu, men jag vet att det inte är meningen för mig att leva ett helt "normalt liv" eller hur jag ska uttrycka det.. Nu vet jag att jag hade kunnat klara av att hantera det jag inte förstod mig på som mkt yngre och dessutom blev jag aldrig trodd.. Vet inte riktigt vad jag ska göra.. För att jag känner verkligen ofta att det är något som saknas inom mig och jag har funderat mkt på det, vilket har fått mig att undra om det är just det här som får mig att känna saknad av något inom mig?
Vad tror ni?
Är verkligen tacksam för svar!=) Ni får ärligt säga vad ni tror och tycker =) Vill gärna veta hur jag kan få tillbaka det här eller hur jag kan fylla upp saknaden..
Ha en bra dag iaf!=)
Mvh//Sandra
jag tror nog det kommer tillbaks. Det är inte direkt vanlig att man har en evne sen inte har den. Den har nog gjömt sig ett tag, kanske du provar för hårt? :) men jag tror nog dina sanser finns kvar innom dig, dom måste bara kanske lugna ner sig? Nu vet jag ju inte hur gammal du är, men det kan definitivt innvärka att du va redd som ung, och kanske "knep igjen ögonen" sort of speaking, men jag skulle tro det kommer tillbaks med tiden :)
“A single dream is more powerful than a thousand realities.”
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net
Haha, kanske är det som är felet :P Nu när det är mkt i skolan har jag inte hunnit prova så mkt.. Men det känns iaf som att det är helt borta nu.. Kanske är som du säger att den ligger vilande ett tag.
Jag är 18 år nu och sist jag upplevde något var 2001 och allra sista gången var nog kring 2002 eller nått sånt..
Jag var definitivt en nattuggla redan som ganska mkt yngre.. Har faktiskt ett minne från när jag var 3 år och klockan var kring 12 på natten och jag satt där och rev i min blöja :P Haha, var envis redan då och kanske lite upprorisk :D För det mesta har jag alltid gjort som mina föräldrar Inte velat att jag ska göra :P
Konstigt nog har jag som sagt alltid tyckt om att vara vaken sent, speciellt på natten =)
Men jag var väldigt rädd som yngre. Jag klarade inte av att titta ut genom fönster, iaf inte om det var mörkt ute.. Det sitter faktiskt lite spår kvar av det än, men nu behöver jag inte ha en rullgardin som täcker fönstret, fast jag gillar inte alltid att titta ut genom fönster när det är mörkt ute, speciellt om jag är ensam hemma. Haha, jag brukar bara inbilla mig saker då :P

jag tror inte att det har försvunnit, utan bara "lagt sig i vila" om du förstår hur jag menar? Försök inte för hårt, utan acceptera läget och försök att ta några minuter om dagen för dig själv, försök hitta in i dig själv och efter ett tag så tror jag att det kommer bli lättare. Även om jag växer mer o mer för varje dag med mina krafter är det sällan jag ens försöker andvända dem. Jag "tappade" det när jag var runt 17 pga vissa saker, och ibland önskar jag att jag fortsatt iallafall för då hade jag varit riktigt stark idag. Men som sagt, tvinga inte fram något utan ta några min för dig själv där du tränar upp sinnet, jag är säker på att du får tillbara "det" =)

Jag tror nog att det är vanligt att mediumskapet läggs i vila vid 17-20 år s ålder. Det är ju meningen att vi ska LEVA i vardagen och få erfarenhet och utbyta vänskap med många. Så var inte oroliga, när ni får mer tid till att er själva kommer det tillbaks. Jag tror att man utvecklas på så många plan i ungdomsåren så skulle man utveckla mediumskapet också kan det ju bli för mycket, tänker jag.
Sedan är det enormt viktigt att meditera och att vara i fullständig balans för att vara ett bra medium.
Och att ett bra medium känner av sina begränsningar och tar paus när verkligheten krasshet sätter henne i obalans.
#3 & #4: Tack för era svar!=) Jag ska väl försöka slappna av och vara för mig själv några min om dagen. Har provat meditera förut, men jag lyckas alltid halvsomna och så vaknar jag av att jag slår i skallen eller nått sånt :P Nu när jag sover så åligt så somnar jag nästa på en gång jag bara blundar en stund :D Men jag kan ju hoppas på det bästa och kanske kommer allt tillbaka när jag ahr gått färdigt skolan och inte har så mkt stress i mitt liv. Då kommer jag bara ha djuren och min pojkvän att ta hand om, självklart ska jag väl jobba också då =)
Vi får väl se hur det här utvecklar sig!=)
Jag kom och tänka på en annan sak nu =) Hur gör man om man som har varit ur balans (eller hur jag ska förklara det) för att komma rätt igen? Jag har inte alls varit mig själv på några månader och jag känner att jag mår dåligt av det då det påverkar omgivningen väldigt starkt.. Jag har som börjat bli jättesur och elak, trots att jag inte vill.. Vet inte vad det beror, om jag är lite utbränd eller vad det kan vara.. Någon som har några tankar kring det? Och som kan hjälpa mig?=)
Meditation :)
Du behöver en tid på dagen där allt annat skall va, det ända du skall gjöra är att.. va.
Om du sätter dig med ett ljus och mediterar, går en promenad i skogen, lägger dig i badkaret, eller vad du gjör är likegiltig, men du behöver gjöra det inte för att du måste men bara för att du vill.
Det skall va en tid varje dag, en fast tid gjärna men det är inte nödvändigt, kanske en tidsperiod på 30 minuter där du inte gjör nånting för andra enn dig själv. Om du bor med någon får du avtala detta i förhand så dom vet att när du tar din halvtimme skall du va själv eller inte ställas krav till tex :)
Sen tycker jag det kan va passande med en tilsvarande tid där du gjör saker för andra, för att det kjänns bra att hjälpa och visa sin kärlek och omtanke för dom som är runt en och älskar en, ungefär samma som du gjort för dig själv kan du dela med andra, tappa badet för en sambo/mamma/syrra/bror/kompis/whatever, gjöra måltid mat, överraska med te och macka nånting trevligt men kanske inte stressande och ansträngande :) Det skall fortfarande va nåt som även gjer dig nånting :)
Vet inte hur du tycket om min tanke här, men detta har hjälpt mig i perioder när jag varit ur balans!
“A single dream is more powerful than a thousand realities.”
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net
#7 Tack för ditt svar :) Jag funderade också på meditation, har hört att det kan vara väldigt avkopplande och "urrensande" eller vad jag ska kalla det :P Men jag har aldrig riktigt helt seriöst provat på det, då jag alltid är så trött och helt ärligt så brukar jag ha svårt att koppla av, vilket leder till att jag inte kan koncenstrera mig på meditationen..
Jag tyckte din tanke lär väldigt bra faktiskt, då man både får tid för sig själv och har tid att ge andra, så länge det nu inte känns jobbigt :) Det kanske skulle funka på mig, måste prova när min pojkvän/sambo kommer hem!:D
Tack för tipset!
det va så lite så :D och kom i håg: Både din Själv-tid och "gje andra tid" skall gje DIG nåt :D
“A single dream is more powerful than a thousand realities.”
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

#8 inte undra på att du börjar bli sliten när du inte kan koppla av. Kroppen och själen behöver vila. Men om man är duktig så kan man faktiskt meditera när man diskar eller springer i skogen. Fast då är det viktigt att man verkligen kopplar av alla jobbiga tankar och att man håller på med aktiviten i tjugo minuter innan man kan komma in i meditationsfas. Huvudsaken är att kropp och själ får återhämta sig.
Ge den viktigaste personen i ditt liv (Du själv) det viktigaste i livet (Tid) så ska du se att det börjar bli bra igen.
Fast samtidigt frågar jag mig vad är det din kropp (eller du själv)är missnöjd med. Ur missnöje kommer det en önskan om förändring och förändring till det bättre. Vilka förändringar önskar du dig? Om en häxa svänger sitt trollspö i natt och allt har förändrats och du vaknar upp till den ultimata världen, hur hade den sett ut då? Hur kan du uppnå detta själv?
#9 Ska försöka minnas det ;)
#10 Oj, vilka frågor, då måste jag tänka :P Och det är knappt att jag orkar det efter en skoldag ;) Med tanke på att jag har 8 råttor och 2 hundar att sköta (varav ena är min). Nu är jag ju iofs trött, då klockan är så mkt.. Men egentligen vill jag inte förändra så mkt, utan det är mer det att jag vill inte vara sur och elak hela tiden, då det tär på mig med, men det går som inte när jag alltid är helt slut efter skolan p.g.a att jag typ aldrig kan sova på kvällarna/nätterna längre.. På något sätt har det här blivit en ond cirkel och det är svårt att bryta den.
Jag har en bok där det står en formel hur man kan bryta ovanor och sånt, men det känns som att den är lite för "svår" för mig. Har dessutom för mig att man skulle behöva grejer som inteens finns här var jag bor.. Men jag får helt enkelt försöka börja meditera lite och ge bort lite av min tid till andra osv. Kanske lyssna på avslappningsband också.
Ibland känner jag mig som en 80 åring, trots att jag bara är 18, men det har nog med mina avslappningsproblem att göra och sömnlösheten iofs..
Äh, typiskt, glömde bort vad jag skulle skriva, kanske kommer på det imorgon :D
Tack för att du svarade iaf!:)

Oj, det är inte lätt att inte få sova, när kroppen och cellerna inte får återhämta sig tar ju "batteriet" slut.
Kör du avslappningsband så brukar det lösa sömnproblem också, bara man aldrig tar sömntabletter. Effekten av en sömntablett sitter i kroppen i 14 dagar och sömntabletter förstör cellernas reparationsfas som infaller på natten. Det är därför viktigt att sova på natten!
Du verkar så klok, så det ordnar sig nog för dig, jag önskar dig all lycka och välgång med din inre förändringsarbete!

Det råd jag kan ge är att gå ut i naturen! Det är där som jag själv hittar mig själv bäst, om jag känner mig så där.. I naturen är det lättare att komma tillbaka till sin intuition, tycker jag. Men sen beror det ju på om du har lätt att komma ut i skogen, naturen.. Om man bor nära så är det ju lätt, annars om man bor i en stad, är det ju lite svårare.. Där blir man ju så lätt påverkad av alla andras energier oxå.. Nej, det är så härligt att komma ut i skogen! =) Jag bor ju nära naturen oxå! Det är där jag har utveckat min intuition! Ibland kan jag veta/känna när det kommer en bil, om jag åker på nån skogsväg! Det är ofta som jag VET när jag ska få brev, vem som ringer, att det och det ska hända osv. Det är helt fantastiskt tycker jag! =) Men det försvinner om man är stressad och det är för mycket runt oss..
#12 Nä, det är ju inte det.. Vardagen blir sne på ngt sätt. Igår sov jag från 16.30 till 19.00, sedan la jag mig kl 12 igen och sov till 9.45 =) Men för det mesta så är det så att jag ligger vaken till 4.30 eller nått innan jag somnar =/
Jag hade ett avslappningsband, men min morsa hade paj det och så lovade hon att köpa en cd skiva åt mig istället, vilket inte har inträffat än.. Men jag väntar fortfarande :P
Tack, så mkt!=) Vi får ju hoppas att jag lyckas bli en avslappnad person :D För att det är tackvare inre stress som jag också har fått magkatarr =/ Har haft svårt med stress sedan jag var 7 år, så det hela har ju börjat redan för 11 år sedan..
#13 Jag behöver inte gå mer än max 100 m så är jag på elljusspåret, om nu det räknas som naturen :P Det var iaf ett bra tips =) Och jag måste ju gå i naturen, då jag har hund att sköta =) Allt det där som du säger att du vet har jag också vetat förut, endast enstaka ggr nu för tiden vet jag när det är min pojkvän som ringer, men annars inget.. Min intuiton har som "slockant", men som sagt den kanske bara är i ngt viloläge nu eller ngt sånt nu när jag är så stressad som jag är.. Men jag vet faktiskt inte =/

Är helt säker på att din intuition kommer tillbaka!!! =) Bara du försöker finna lite lugn och inte tänker för mycket på det. Jättebra att du har hund så du kommer ut i naturen! =) Har du bil kan du ta med dig hunden, fika, kanske en bok att skriva i och åka ut i skogen, där det är längre ifrån folk. Ta några timmar för dig själv, du o din hund, det är nåt som alla borde göra! Det är underbart! Det är ju trevligast på sommaren tycker jag.. Men går ju även den här tiden. För några år sen brukade jag ta med mig hundarna och åka ut, sitta o måla eller skriva dikter någonstans mitt i skogen! DET var fantastiskt måste jag säga! Det väckte min intuition mer än nåt annat! =) På den tiden var jag tvungen att ändra hela mitt liv pga allergi. Så det var en så stor omställning i mitt liv, utan dom där dagarna i skogen vet jag inte om jag klarat det! Men det var underbara dagar, kvällar o nätter i skogen! Vad mycket stjärnor jag såg! Både dom som föll och dom som lyste i blått och grönt! =) Den tiden gav mig ett inre lugn som finns kvar än idag! Visst måste jag ut och fylla på lite ibland. Men inte på samma vis som då. Som sagt, det lugnet jag hittade DÅ, det finns kvar! =)
Ja, jag hoppas det iaf!=) Jo, jag föredrar nog också sommaren, då det kan bli -30 här på vintern :P Är inte så uppskattat!:P Jag älskar sommaren, för att det är ljust dygnet runt och då ser man mkt man kanske inte ser på dagarna :) Det bästa jag vet är att ta en lång promenad mitt i natten, men nu är det ju lite mer otäckt att göra det, då det är mörkt och då har man inte lika stor koll..
Det låter ju jättebra!=) Jag har haft astma och allergi sedan jag föddes i stort sett, ändå har jag rätt mkt djur nu :D Jag har 8 råttor, 2 hundar (bara Ginza är min), 2 ormar och snart en GP råtta också :) Många tycker att jag har ett zoo här hemma :P Men jag trivs faktiskt i mitt lilla zoo; det om ngt ger mig lugn efter en jobbigt dag, förutom promenaderna. Det är skönt att ta hand om de man älskar mest när man har haft en jobbig dag :D
Fast det är inte så roligt att ta han om pojkvännen alltid :P Ibland är han FÖR jobbig och FÖR krävande fast han vet att jag inte alls orkar.. Kanske därför jag blir sur på honom också :P

Det är väldigt viktigt att ens nära o kära FÖRSTÅR när man inte mår riktigt bra! Jag har sån tur att jag har en sambo som förstår! Det är inte alltid så lätt att orka när man inte är frisk.. Astma & allergi det tar mkt på krafterna… har även whiplash o fibro.. Så det är inte alla dagar som jag är så pigg precis.. Egentligen ganska få dagar om jag ska vara ärlig.. Men djuren piggar upp livet! VAD i fridens namn skulle man göra utan dom??? Med hundar så måste man ju ta sig i kragen och komma ut oxå, och det är ju bara bra! =) Vi har tur som kan ha djur trots allergi!!! Tack o lov! =)
Att gå ut sent en kväll på hösten eller vintern är oxå härligt! Att se på stjärnor eller norrsken! Det är magiskt! =) Jag tycker inte att mörkret är otäckt, det kan vara riktigt skönt sen mer! =) Men jag föredrar sommaren helt klart!! Älskar värme o sol!!! =)