Som upplagt för oenighet, men såhär tycker iallafall jag:

Häxa är man om man själv känner att man är det. Att vara häxa är för mig en slags livsstil och ett särskilt sätt att förhålla sig till livet. Det är alltså inget men måste vara född till även om många kanske är det. Man måste inte heller ärva det. En person med två kristna föräldrar kan mycket väl själv vara en häxa.

Jag skulle vilja likställa det med att vara kristen. Man behöver ingen utbildning och man behöver inte någon annans godkännande, man är helt enkelt det man är i själ och hjärta och tro.

MEN

Det finns andra saker som jag INTE tycker man kan kalla sig hur som helst. Saker som faktiskt kräver utbildning och någon slags färdighet innan man kan åberopa en titel.

Sierska, t ex. För att få kalla sig sierska tycker iallafall jag att man ska ha vara duktig på det man gör först. Dokumenterat duktig alltså. Nöjda kunder. Jag tror inte att vem som helst kan bli en duktig sierska. Kanske måste anlaget vara mer eller mindre medfött, kanske krävs det att man är en speciell slags person för att kunna utvecklas till en riktigt duktig sierska även om de flesta nog kan träna upp en viss kapacitet.

Samma sak med örtmedicinare eller "giftblanderska" eller vad man nu ska kalla det. Där krävs också utbildning och erfarenhet innan man ÄR.

Finns förstås många fler exempel. Att kalla sig häxa kräver ingen träning utan är mer en inställning. Men det som häxor GÖR är ofta avancerade saker som faktiskt kräver både träning, erfarenhet, mod, list och kanske även en viss talang.

Enligt mig iallafall. :-)

#1 Mkt bra skrivet, håller med!

#0 Min uppfattning av vad en äkta häxa är kanske skiljer sig från din.
En häxa kan bo mitt i staden o ha alla bekvämligheter, en häxa kan bo o leva precis varsomhelst o närsomhelst.
Sen är ju närheten till naturen en viktig ingrediens i en häxas liv, natur kan man hitta lite överallt med lite fantasi :) i brist på annat. (en häxa utan natur är nog ingen lycklig häxa)
En häxa är, i min uppfattning, en som uppvisar alla aspekter i livet, glad-arg, god-ond, lugn-hetsig, lat-kreativ, bekväm-obekväm, modern-omodern, egoistisk-oegoistisk osv osv. Som sagt, alla aspekter :)
Sen tror jag att häxor är tuffa, gör vad dom vill o när dom vill, vet vad hon vill, går ofta emot strömmen om det passar henne, kan även "gå över lik" om det krävs :)
Ja, en häxa har nog en ådra som pumpar rebelliskt :), på gott o ont i många situationer.
Jag tror inte att en häxa går runt o tänker på alla världsproblem jämt o ständigt,(tiden räcker nog inte till) hon lever nog mkt i nuet.
Ägnar kanske inte så mkt energi på att tänka på o bry som om andra människor, vad dom gör, hur dom är.
En häxa har nog fallenhet att med stort hjärta bry sig om "sina egna" o är aldrig sen att hjälpa både djur o växter, hjälper säkert hjärtligt också en människa som ber om hjälp.
Jo, jag tror att det är medfött! ådran som pulserar för något "annat", samhörigheten.
Men inte medfött som syftar på att man måste ha föräldrar-släkt som är häxor i generationer, nej.
Jag tror inte heller att alla är födda med denna ådran, nej.

Men som sagt så tycker jag Irams beskrivning var mkt bra :)

Nehe, jag kan fortsätta i oändlighet :) men det är för fint väder o örtagården kallar :) 
(köpt mer plantor o ska anlägga en ny rabatt :) oh, det är livet! :)

..Ja,….."som upplagt för oenighet",det var väl det minsta jag  jag vill skapa-men den jag skriver om i artikeln är en o samma kvinna!

Den kvinnan har gått igenom allt detta,o vuxit som människa..och..blivit(är) ,vad somliga kallar Häxa.

Får man inte diskutera något,utan att det stöter någon,eller någon känner sig obekväm med o svara..

..då gick syftet med frågan om intet..nämligen,så var vi ett gäng  som satt o diskuterade det(på en fin Herrgård)

Tanken var var bara att få" lufta" frågan..

#3 När Iram skriver  'som upplagt för oenighet' tror jag att det är det hon själv skriver hon menar. Inget annat. Tror jag ;)

Och även tanken att lufta frågan var nog det både Iram och Vekka gjorde. Eller? Jag njuter av att läsa det ni alla skrivit. Är en mer Häxa i viljan och tanken än fysisk/ handgripligen. Lev väl.

Häxa är man om man själv känner att man är det. Att vara häxa är för mig en slags livsstil och ett särskilt sätt att förhålla sig till livet. Det är alltså inget men måste vara född till även om många kanske är det. Man måste inte heller ärva det. En person med två kristna föräldrar kan mycket väl själv vara en häxa.

Jag skulle vilja likställa det med att vara kristen. Man behöver ingen utbildning och man behöver inte någon annans godkännande, man är helt enkelt det man är i själ och hjärta och tro.

Ha, ungefär som Wicca i mina ögon ;)

hm…moonwing, jag hade inte någon tanke på att vara negativ i mitt svar i tråden :) jag "luftade" mina tankar.
Jag trodde självklart att du ville ha lite respons när du startade en tråd?

Jag svarade på dina frågor på mitt sätt, gav dig min syn på det hela, (dock i lite korta drag).

Synd att du upplevde våra svar som negativa, då jag tror att du menar både mitt o Irams inlägg. Jag personligen hittar inte någon negativitet i Irams inlägg.

Upplevde du svaren negativt, så kanske vi har missuppfattat vad ditt syfte med tråden var?

??? :)

Vet inte om jag läser helt fel, men jag tror Moonwing menade tvärtom, eller? :)

#0 Jag upplever det som medfött. Ett anlag, som ett starkt personlighetsdrag man inte kan springa ifrån. Sen vad man gör med det hela är en helt annan sak.

Vekka..!,för mig  finns  absolut inget personligt förknippat med att lägga ut en tråd,sen kan jag ju tycka här, som övarallt annars-att man skall svara för sig själv..

Sedan det jag citerade var ju Iram´s inlägg,inte ditt,ber om ursäkt om det inte klargjordes.Sen håller jag med dig i min egen tanke,om man att man kanske måste ha lite fallenhet(ha,ha..den,var ju bra!)..nä skämt åsido..är jag nog inne på din linje Vekka..men vi skall väl ha trevligt här,eller hur!

Sen finns det väl inget dåligt i att diskutera detta som allt annat, tex.."Tävlingsryttare,kan man bli det?..eller är det medfött?"…eller vad man nu vill diskutera..

Ha de gott..! Moonwing

Ok! :) jag kanske är helt ute o reser :) kanske missuppfattade helt :) ursäktar om det är så!

Ja självklart ska här var trevligt o absolut inget ont i att disskutera, bara roligt :)

Absolut,både Vekka o alla andra!

..för mig står just begreppet "häxa",för frihet-så det vore ju illa om vi inte kunde snacka,om allt-eller hur?..lite "klös",får man tåla.

Jag uppfattade Irams början på inlägget som ,en underförstådd munkavle-där just den här typen av samtal,var dömd att bli oeniga om.Det var fel av mig-om det inte var menat så,jag är ej ute efter bråk -ibland dem,vilkas intresse jag på ett sätt företräder,det vore  ju ologiskt!

För mig..(även om jag absolut EJ,vill kalla MIG, häxa-tycker fortfarande för mig,det känns som ett skällsord)…-så står "häxeriet" .. just för friheten, att tänka och handla,utanför gängse ramar,osv..men vi är alla olika!!,ÄVEN..Häxor!

Och jag respekterar allas åsikt, just för att det är deras egen. Och att de törs stå för just sin.

Kram Moonwing

För att vara lite kärringen-mot-strömmen då…

På ett plan håller jag med om att häxa är något man är om man anser sig vara det. Det finns ingen "häxlicens". Men drar man resonemanget till sin spets innebär det att häxa inte har någon innebörd alls. För att göra en jämförelse med kristendomen; om någon varken tror på treenigheten eller Jesus som guds son, samt förkastar de tio budorden till förmån för sina egna hemmasnickrade skulle det inte hjälpa att personen kallade sig kristen. De flesta andra skulle anse något annat.

#5 Enligt mig är det stor skillnad. Även enligt wiccarörelsen.

#12 Ja, det är ju sant. Risken finns alltid. Men om man kallar sig häxa och sedan inte står för eller tror på något av det som traditionellt sett tillhör häxkonsten, tja då är man liksom bara ute och cyklar.

Jag tror och hoppas att för de allra flesta som kallar sig för häxor har ordet en stark och klar betydelse, även om inte alla tycker exakt samma sak. Så är det ju inom t ex kristendomen med. Man ser rätt ofta att kristna är oense om hur en "riktig" kristen ska vara.

#12 Jag har svårt att jämföra häxa med en tro eller religion. I mina ögon är det helt skilda saker.

Jag är inte heller så säker på att man automatiskt är häxa för att man anser sig vara det heller förstås :) Men vi känner igen varandra när vi möts…

Jag har egentligen en ganska snäv syn på vad en häxa är,  men accepterar (till en viss gräns) att andra ser det mer vida än jag.

Jag håller med Bafo i #14 i mins ögon ät häxa och religion skilda saker.

För mig är häxakonster ett hantverk och häxa är den som utövar hantverket. Man behöver inte vara född till det, lika lite som man är född till sömmerska. Om man däremot vill att andra skall komma till en och ta ens kunskaper i anspråk, ja då bör man ju vara duktig på det man gör. Kanske ha en medfödd talang. Alla kan bli sömerskor men vissa blir duktigare än andra.

Sedan tror jag att det är svårt att vara häxa utan att kunna sin örtmagi och utan att stå nära naturen och hela skapelsen. Det i sin tur gör nog att många lutar åt en religion som hyllar livet och naturen och som följer årets växlingar och som bejakar det "övernaturliga" på ett sätt som kristendomen inte gör. Men teoretiskt bör man i mina ögon kunna vara en kristen häxa.

Men det här är bara mina tankar, nu luftade.