ibland  eftersom jag har svårt att sova när det är fullmåne, jag drömmer om de som är gravida att de föder barn. (de vet ibland inte ens själva att de är med barn)

och sen säger min man att jag är en häxa

jag anser inte att jag är en häxa….kanske min sambo gör….

Det kanske beror på vad för sorts häxa.

Ja, en slags häxa. Men det finns väldigt många olika sorters häxor, ungefär som det finns olika sorters kristna människor. Inom kristendomen har vi ju allting mellan de som tror lite diffust på "någon där uppe" till bibeltrogna råfundamentalister.

Jag tycker att man är en häxa, om man själv anser att man är det!

För mig är det en livsstil och ett sätt att förhålla mig till världen runtomkring mig, och det är också ett stort intresse. Jag har rätt många häxböcker som jag ofta läser i, en hel del häxprylar och redskap som jag älskar, en trädgård där jag odlar häxiga örter, jättetrevliga häxvänner som jag gärna umgås med.

Så jag skulle nog kalla mig häxa, men det är naturligtvis inget jag presenterar mig som när jag träffar någon för första gången. Då kallar jag mig "Marie".

Tycker sånt här är jättespännande! *har läst Harry Potterböckerna minst 58 ggr sammanlagt, och är helt övertygad om att dom glömt skicka ett brev till mig *

Gör ni sånna där hokuspokus grejor? Eller nåt liknande?

Ja lite hokuspokus är det allt, fast aningen mindre spejsat än i Harry Potter då förstås.

Men visst är miljön i Harry Potterfilmerna helt underbar!? Man bara önskar att man fick bo sådär eller gå i den skolan…

det lär väl va lite av en defenitionsfråga.. :) jag kjänner av saker, några få gonger bara vet jag saker.. jag dras mot det övernaturliga.. funderar på gudarna och deras vilja.. min religion skulle fått mig på bålet för 500 år sen, och endast för min vilja att fråga och lära och inte bara ta för given det andra anser normer skulle nog gjort samma utan att DET är ett dugg övernaturligt.. ;) Jo jag skulle nog tro jag kunne passera som häxa :)

*tittar på Shailina*

Min tro fick MIG på bålet för 500 år sedan eller så…. :/  Har en "oförklarlig" rädsla för stora eldar även om majbrasor är trevliga så får jag lättare ångestattacker om jag står för nära och iom en dröm för längesedan så är jag tämligen säker på att jag faktiskt mött flammorna en gång redan….

dock mötte jag efter detta en man som jag kände igne så instinktivt att jag blev mökrädd och han sa i princip bara "Det är du…." och såg på mig. vi hade aldrig mötts förut (i detta livet)….. och dagarna efter hade jag åter igen den här drömmen om att jag fördes upp på ett bål. Och han var den inkvisitor som lät domen falla….. *ryser* nog om det nu…..

Jag är inte häxa per say som jag sa innan i en annan tråd, men jag är Vetande att det finns något emr än bara oss här i världen, ochdet äritne EN enda allsmäktig gud, utan energier och krafter för allt som existerar.

jo jag vet du brann, gumman :/*ryser av ett minne*

*kryper upp hos Shailina*

Sedan var det ju Isisordern också syster….. Jag kan höra orden eka men jag kan inte sätta dom på pränt längre….

*gosa på* jo.. inte alltid trevligt med sådana minnen

Jag har ett levande minne.. ett tämpel som brinner.. mig själv som sloss för mina gudar.. *ryser*

-brukar benämna mig själv som paganist..mer eller mindre. Tar lite olika från vad jag hittar >_> När andra sen frågar om jag är en häxa säger jag väl inte nej direkt.

Brukar inte säga att jag är det, mer än på skoj. Men kanske…

häxa är väl kanske inte riktigt rätt ord för att beskriva mig, fast oandra sidan så är jag intresserad av sånna saker, och tror att jag faktiskt har lite anlag för sanndrömmeri.