Tack och lov är vi inte religiösa nån av oss. Inte i släkten heller.

 Jag skulle inte vilja vara omgiven av religiös släkt, vare sig det är kristendom, islam eller wicca - blir så mycket …predikan tycker jag.

Mvh, T

Nej. Vi i vår familj har aldrig predikat om vare sig religion eller politik. Jag är tacksam över att jag fått en fri uppfostran där jag har kunnat utveckla mitt eget tänkande och egna åsikter. Det är självklart inte fel att diskutera saker - men vår familj är inte alls av det slaget som gör det.

Jag är ju heller inte wiccan. Intresserad av wicca och plockar ut en hel del därur, men även från andra religioner, men först och främst lyssnar jag till mig själv och vissa saker som jag "tror" på finns nog inte att läsa sig till, eller åtminstone har inte jag läst mig till det.

Samtidigt tycker jag det verkar mysigt med familjer där man verkligen har en gemensam punkt för sin religion och firar sina högtider tillsammans m.m.

Jag vet inte av någon i släkten som är religös utom min avlidne  morfar som var kyrvärd, men det var ingen som gick mer än nödvändigt för det. På den tiden döptes man i kyrkan och gifte sej också nu kan man göra bådadera vartsomhelst. Jag håller med Jodrena.

Jag varken kommer från en särskilt religiös famij eller leder en. Men vi har naturligtvis inslag i den familj jag är ledande i. 
Som frihäxa hedrar jag naturligtvis djur och natur, någonting som barnen då anammar.

Vi är inte någon direkt religiöst här hos mig så i min familj så firar vi alla sabbater och högtider och även de som är tex vanlig jul/Påsk osv Och i övrigt så kan jag bara instämma med systra här ovan#4 djur och natur hyllas extra mycket samt till Yule/Jul så extra hyllningar till allt småfolk och annat snällt knyt som är intill oss/BB Hias

Den religon jag tror på är min familj….

Barnen beslöt sig för att ställa sig upp i protest här förut, så jag behövde avbryta mitt inlägg.
men.. ja precis #5.. Vi firar påsk.. jul.. nyår.. Ja ganska mycket och ganska ofta markeras högtider. Vi brukar flänga in de wiccanska för just samhörigheten med andra hedningar.. medan vi siktar mer på månensfaser som markör. Så vi brukar oftast ha firande flera dagar i sträck. hur avancerat är lite efter vad som händer runt omkring just då.
Mycket handlar om att vi som en familj skall väva fram det som är viktigt för oss och låta det växa till en
 stor familjegrej. Då får det ju ta sin tid och gärna börja smått. 

Väl mött med kärlek och glädje

#5 #7 Det e ju precis så det ska vara *tindrar* Jag hoppas verkligen att jag lyckas väva fram magiska traditioner till en framtida familj.

Tack för era svar

Klart du kommer att göra det #8 systrami om du bara är dig själv och finner alla dessa olika högtider och inte ser de så enkelriktat utan finner alla vägar så kommer du oxå få känna glädje och hur de sprider värme och kärlek,sedan så får man se va ens barn väljer jag har som sagt va 6barn och tre har följt i mina spår och tre är helt utanför och de har vuxit upp i samma hem men som sagt va här har vi firat både de högtider som även kallas sabbat samtidigt som vi har hållit oss till de normala samhälls högtiderna som jag brukar kalla dem. Så nog väljer de sin egen väg och de tror jag är oerhört viktigt att man låter dem välja fritt och inte att allt blir ett Måste för de är inte rättvist. BB Hias

#9 Hör hör! Syster Hias. Väl talat. :D

Nepp! Kommer från en het vanlig svensk familj. Kanske tur det. Men man får ju lära sig allt själv;)

#11 hihi, skön felstavning (antar jag)

*fniss* hihihi.. ja.. den såg jag inte först..

ja. :D så bra det kan bli ibland ^^

ingen religiös familj här alls. min farmor var religös, tillhörde någon liten kristen grej i holland. finns ju många olika grenar av kristendom där. men det är inget jag har något minne av.  själv är jag inte särskilt religiös heller. :)

men det har visat sig att mamma och jag har mer gemensamma intressen när det gäller örter och så än vad jag trott. inte så konstigt egentligen. hon är ett riktigt trädgårdsfreak. hon skulle nog kunna lära mig massvis om hur man gör med växter o sånt. borde gå i lära hos henne. ^^

jag hade en mormor vars far var shartuan, tror jag att det hette och  en morfar som såg till att bränna mormors bibel på bål, för att: kyrkan och makten gick hand-i-hand, mot fattigt folks bästa.

Det var en GROV hädesle, då, och anses fortfarande vara det, idag, har jag märkt, när min mor har berättat denna historia i kristna kretsar.

Efter honom, har jag fått många "naturliga gåvor"….

Nej, jag kommer inte från en wiccansk familj eller släkt heller, men vi har många generationer av "hädelser mot Gud och trolldom" i historien. Dessvärre är det bara jag och min familj med mig som praktiserar något av den gamla vägen nu, sedan min mormor och min morbror gått och kärat ner sig  i Jesus.

Innan de hängav sig till kyrkan hade de dock försett mig med en stor kunskap om mycket, vilket jag är dem tacksamma för. Det mesta som fanns nedtecknat är förstört, eftersom släkten "kristnades" till stor del, iallafall alla praktiserande ville väl få förlåtelsen… de som inte brydde sig innan bryr sig heller inte nu.

Jag ser det nu som ett ganska stort ansvar att komma ihåg allt, även det som inte är för mig aktuellt i mitt nuvarande liv, så mina barn kan komma att få del av det jag kan och vet. Det är ett tungt ansvar att bära, men jag gör det med glädje. Ingen har varit mycket för ritualer och liknande men jag har ju fått en del av det med i livet, för att kunna veta hur det går till iallafall.

Den magin jag känner till, vurmar för och värnar om är högst påtaglig. Mycket av det som tidigare ansågs som övernaturligt och oförklarligt kan jag med ganska enkla medel förstå, förklara och skapa. Det är otroligt vad man kan manipulera sin omgivning med rätt kunskap, både materia, händelser, folk och djur.

Mycket av vårt samhälles "vetenskap" är det samma som medeltida magi och om många av oss skulle ta med oss våra kunskaper av idag till 1300-talet skulle inte många av oss överleva. Oavsett om vi hänger oss till det gamla livet och öppet talar om magi, eller om vi skulle kalla oss vetenskapsmän och goda kristna.

Jag är själv inte wiccan, trollkarl, häxa, präst, tomte, troll eller något annat. Har inget behov av att kategorisera mig eller min kunskap, jag blev inte lärd till något särskilt annat än att bli det bästa jag kunde bli med mina förmågor och förvärvande av kunskap… Jag bara är… vad jag är är upp till andra att tolka, benämna och placera i fack… men jag lär mig fortfarande… och för resten av livet…

ja har en släkt där flera är häxor , meeen mer eller mindre aktiva , dock firar vi sabbatterna , men flera av oss tillhör olika inriktiningar och firar på olika sätt på oclika håll…

#17 Men vad häftigt. Det måste vara första som jag hör med häxor i släkten som firar tillsammans :)

#18 jo det är inte många jag träffat heller… men vi kallar oss häxor , däremot vet jag inte om det är wicca vi vill påstå att vi tillhör, den kom ju trots allt senare än oss…

men men jo det är kul , men som sagt inte alla av oss har samma inriktningar heller…

Ingen i min familj tillhör wicca - tyvärr tycker de att det jag "håller på med " mest är mumbo jumbo - så jag håller dem utanför allt.

men lite trist för när killen och jag gifter oss vill vi ha en bounding - dvs vore kul om släkten kom och såg vad som är viktigt för oss.

men svaren jag fått på det har varit " det där kan ni väl sköta själv" " Det behöver väl inte vi vara med på " " räknas det som ett bröllop"

vi har tänkt viga oss borgligt före eller efter - men vill ju ha ett wicca bröllop - för att visa vilka vi är osv.

men tyvärr - släkten är inte intresserade .

Inte heller speciellt många av mina vänner =/

#20 Det är väl bara att skicka inbjudan. Skicka ordentliga bröllopsinbjudan och svara alla frågor med: "JA det här är ett bröllop. Det är inte ett kristet bröllop då jag har konverterat till nyreligionen wicca." ?

Vi hade ett wiccansk bröllop. Vi lanserade det i och för sig inte som ett wiccansk bröllop, vi lanserade det som att vi skulle ha cermonin i skogen. Sedan var vigselförrättaren wiccanska, men det var nog allt.
Det var ingen som ifrågasatte, för jag vek aldrig huvudet ifrån mitt val. Som ville ifrågasätta väntade för att se vad det var de ville ifrågasätta.
Det gäller att förmedla lugn, beslutsamhet, tilltro. Det kan vara svårt när man vet att den man pratar med anser det du är viktigt för "mumbo jumbo".

#21 va härlig idé att bara ta ut dem i skogen. Behövs inte förklaras. Man ska ha ett bröllop som äger rum i en skog. Alla i publiken behöver inte ens veta… Finns ju alltid några tok kristna vänner/släkt som skulle vägra om man förklarar det redan innan.

Men #20, det är jätte bra att du står för det du tror på!

I min släkt har väl de flesta kvinnorna i alla fall visst intresse för ockult tradition. DVS de har varit med om eller bara läst om olika fenomen och sedan tagit det till sig. Ingen har utsagt sig för att vara wicca eller något liknande och de firar heller inte sabbatarna.

Männen i vår släkt suckar mest och kallar sina fruar och döttrar för häxor och mumlar något om att

"det är tur vi inter lever på medeltiden för då hade ni blivit brända hela bunten"

Jag själv vill inte direkt låsa mig till en religion men jag firar ändå de flesta sabbaterna och brukar i viss mån mina kunskaper om det ena och det andra. Min sambo som är mer för mörk magi hänger med ibland då han kan känna sig ok med firandet. Vi har gemensamt skapat våra traditioner de dagar våra sabbater inträffar sammtidigt.

Ja jag har tur där att den släkten jag har kontakt med där firar vi sabatter, och vissa kallar sig wiccaner. Alla är mer eller mindre aktiva häxor iaf.

#22 Precis. Idag är det ganska accepterat med utomhusbröllop. ;) Behövs ingen förklaring där… för de äldre kanske blir lite förvirrade men det går oftast över till middagen. :D

#25 jo för ibland finns det ju äldre som har en koservativ/kristen eller liknande syn på sånt. Ibland är det bäst att de bara får vara. Inte alltid fördelaktigt att försöka förklara för en 85-90 år gammal dam/herre att deras barnbarn följer en helt annan väg. Det kan göra mer skada en nytta.

Jag hoppas också på att få någon form av paganistiskt bröllop en dag… Måste bara hitta honom först ;)

#21 och #22

Jo vi har tänkt på det där med att inbjuda till ett " skogs bröllop"

det roliga är att min brors fru är pastor - deras bröllop var som en nio timmar låååång gudstjänst.

Och min familj…ja de är inte som jag kan man säga … inte alls så öppna för det "nya" eller fria sättet att se på saker.så frågan är om de helt sonika inte skulle gå därifrån….

Jag vet inte det.

på ett vis blir jag så j-a besviken på dem så jag skulle bara vilja gifta mig åka hem till mamma och slänga upp en tårta visa ringen och säga " kolla jag e gift "

Men jag vill ju  dela denna dagen med de som står mig nära !

Jag har en vän som kan viga oss på wicca vis , och vi vet redan på ett hum om hur själva cermonin skulle se ut.

Men att min släkt skulle komma dit … ja …. ?

fast de tror ifs. inte alls på att jag nånsin kommer gifta mig.

Det är tråkigt när det har den synen de har - för jag får liksom dölja en stor del av den som är JAG för dem.

från det hur jag ser ut, till vad som är vinktigt för mig osv.

Som min klädstil, ser väl " goth" ut hatar klassificeringar men ska jag kalla mig nått för att förklara så är det väl så. Gammal svartrockare , hette det på min tid; lady in Black !!!

min musikstil går heller inte hem - den är för " ungdomlig"

Samma med mitt hår - det är som om "de" ; systrar o mamma har nån osynlig gräns att när man fyller 30 då ska man klippa av sig håret.

Mitt är på utväxt och svart färgat.

Sen mina piercingar, tattoos, och öron töjningar - mamma höll ju på att dö .

Töjjningarna har hon inte sagt ett ord om - hon vågar nog inte =)

Sen är killen 6 år yngre - på det sa hon

"oj vad ung"

"ja sa jag men han är mogen för sin ålder och jag "ung" "

"JA DET MÅSTE JAG HÅLLA MED OM" var allt hon sa.

Skrattar

Så jag blir sån retsticka …. "vad ska vi göra nu för att reta dem lite "

Förstår ni.

Tänk ett ute bröllop , vid vattnet , skicka inbjudan, kom som ni vill, men barfota = för att ha kontakt med moder jord.

Sen står vi i en cirkel av stenar , eldar osv så som vi tänkt.

Sen bara breda ut en stor stor filt , där alla får sätta sig. Och bara ha en enda stor pick - nick som mat =)

ja gud så skönt - det vore vi !!!

Men men - får väl ha två bröllop kanske ;)

VI VA LA OLIKHETER

nä men klart du ska ha ditt bröllop som du vill. Det är din dag, ditt liv, inte deras.

Klart du vill dela det med dem. Men formulera det på inbjudan utan att skriva för mycket då?

alltså typ " kom och dela vår speciella dag med oss, Vigselcermonin äger rum i skogsdungen…"

klädsel: kom som ni är, men barfota ;)

Klart risken alltid finns att någon reser sig och går. Men jag tror att den risken löper man alltid när man är annorlunda. Finns ofta ngn i ens närhet som inte accepterar ens egenheter. Men då ligger problemet inte hos dig utan hos den personen.

men för att slippa att folk reser sig och går så kan du ju alltid förtydliga i inbjudan att det rör sig om en wiccansk vigsel? Om de undrar vad det är ja , då kan de fråga dig. Då är de iaf förvarnade på att det inte kommer vara som andra vigslar.

#27 När jag läser ditt inlägg, där du radar upp en massa ytliga skillnader. Så blir jag nyfiken över hur det inre reflekteras. Hur du bemöter samtalsämnen, hur du startar samtalsämnen.
Jag vet att det inte alltid är så, men förvånande ofta står man själv för begränsingarna. Man lyckas inte se bortom den gräns man tror bestämt finns, tills man raserar den. ganska ofta tror man sig veta saker om sin familj, tills man ser dem ur andra perspektiv.
Inte alltid men ganska ofta är det så det ligger till, att man kan rasera de osynliga murarna själv.

Jag har dreadlocks, tatuering på pannan. Inget körkort… det finns saker i mitt liv som står ut ur normen men jag får inga reaktioner på dom. Det tror jag handlar väldigt mycket om min inre inställning till mina utsmyckningar. Det är fullkomligt normalt att se ut som jag gör. Det är nästan lite märkligt att ingen annan gör det….
När folk träffar mig så är det inte utsidan de träffar, det är mitt leende. Det sitter inte på läpparna, det sitter i glädjen jag strålar ut till dom.
På det här sättet bestämmer jag väldigt många gånger vad som skall tas upp för samtal.

Jag förstår hur du menar och hur det kan komma sig att du får känslan av att du behöver gömma delar av dig själv. Det gör mycket kring dig konstlat och krystat, sådant märks. Framför allt av en fördomsbenägen familj.
När det kommer till familj brukar det hamna i två fällor. sida A är väldigt känslig, överkänslig för allting som andas från sida B. Sida B tappar modet att säga åsikter för att sida A är överkänslig och förmodligen tolkar in för mycket i enkla kommentarer. Sida B slutar helt att försöka och kanske väntar på en dag då det känns rätt och lugnt. Stabilt helt enkelt.
Så brukar det se ut när det klatschar till följd av en mer konservativ  familj kontra en alternativ familjemedlem.

Mitt tips för att detta skall bli produktivt när du svarar. Försvara dig inte alls. Skriv inga meningar som börjar med "Men jag…." eller liknande. Inte ens om det är befogat, utan perspektivet skall vändas om här, är min tanke. Det uppnår man genom att helt kliva ur försvarstänkandet. Försvar, bortförklaringar, förklaringar. Ingenting som behöver förklaras eller försvaras för din egna del. Du vet redan vem du är, du är trygg i det.
Genom att ta bort jaget i samtal, stärker man illusionen av styrka. Det är nog någonting du kan behöva öva på så att du på ett produktivt sätt kan få med dig din familj i det du är intresserad utav.
Helt enkelt överbevisa dom att utseendet verkligen inte spelar någon roll.

Så vad gäller cermonin… håller jag med Raxic helt. :D
INGEN går ifrån ett bröllop, framför allt inte de mer konservativa. Dem vet bättre än någon annan hur man håller masken. Har man kommit till ett bröllop så stannar man cermonin ut, det vet du ju efter en sjukt lång gudstjänst. ;)
INGEN kommer att kommentera negativt om bröllopet till brud eller brudgum. Det spelar ingen roll om kaffet är ätbart eller maten totalförstörd… det kommer det att viskas om men inte sägas. För ingen kommer att bidra till att er dag blir förstörd. Det är en universiell regel.

Klargör i inbjudan vad som gäller, men gör det ur ett perspektiv dom kan relatera till. Dom kan relatera till barfota bröllop, ungefär. Men dom kan inte relatera till wiccansk cermoni.
Dom kan relatera till högtidskläder… men inte till Litha dräkt.
Dom kan relatera till Tema: svart/rött, men inte till Tema: goth.
Blir min poäng tydlig nog? tänk ur deras perspektiv när ni formulerar inbjudan så att det kan nå dom.
Efter bröllopet kommer ändå samtalet att vara detsamma. Vacker väder, brudens klänning  sedan försvinner det i sorletav släktskvaller. ^^

Måste bara säga: vad du är klok Lorelai!

*överräcker ett stort fång med ängsblommor*

#30 Tack fridelfina i detta kanske jag är klok.. men idioten köpte idag ett solarium som kräver att man hänger upp det i taket… först EFTER att jag råkade rasa sönder altan.. en produktiv dag må jag säga…

Haha, jo, men så är det!  Man gör ju inte "hole in one" hela tiden tack och lov.

Tack Lorelai

Jag försöker verkligen bli min egen nu ! fullt ut . har sååå länge försökt att rätta in mig i ledet efter hur andra velat att jag ska vara.

NU är det min tur att vara den jag är !!!

jag älskar mig själv så som jag är -  för det är JAG.

Men de runtmkring mig har ganska svårt för att jag helt plötsligt går min egen väg . Det är lite det som är problemet nu de sista åren. ungefär som "var fick hon luft ifrån " - till att våga vara sin egen ?

"Vad håller hon på med " ungefär.

Men som sagt jobbar på det - jag är trött på att "vara" den alla andra vill ha /förväntar mig att vara.

Synd bara när det är min egen familj som inte riktigt kan acceptera mig som den jag är….

Men jag har också märkt att man kan skape "en familj" utanför familjen, genom vänner och människor som man möter på samma plan där man själv befinner sig.

Så jag är rik - jag har två familjer kan man säga =)

Mycket tänkvärda ord du skrev !

tack

//Vildängel