Jag fastnar för Strindbergs:
"Akta Dig för att dricka med personer som rör sitt glas utan att tömma det"
För mig är det tankar till min, och allas? strävan. Strävan efter att söka kunskap, upplysning, för att nå lugn och harmoni?

För att helt enkelt må bra, må bäst. Men det finns ett syfte utöver det? Jag hämtar inte "kraft" enbart för mitt "eget höga nöjes skull"? Utan för att om jag kan känna mig harmonisk och stark så har jag kapacitet att förmera tillståndet. Å andra sidan så kanske även det ytterst är ett egocentriskt självändamål? "Mår jag bra, så mår barnen bra, och mår barnen bra, så mår jag bra"

Jag är medskapande av tillvaron, av min egen tillvaro. Ge mig mer, ge mig mer, ge mig av din styrka. Svara på mina frågor. Har jag vett att sätta gränser för hur stort uttaget kan bli?

Finns det risk för att jag blir girig? För mycket energi, vad blir följderna av det? Eller är det en oändlig källa att ösa ur? Att "ta" av utan förbehåll att det ska ge vinst och ge ut något?

Om jag aldrig kommer utanför mitt själv. Ja jag får väl helt enkelt be om hjälp och ställa frågan. Men för att kunna göra det var ju det första steget att formulera den.