Man kan skaffa sig kunskaper om både det mörka och det ljusa.Tex Daimonion framställes som ett ont väsen.Det finns inget ont i daimonion,inte heller något gott.Sådana krafter bara är ,som någon slags naturkraft likt vädr och vind som vi kan tolka som både bra och dåligt.

Sen finns ju den där motsatsen till det ljusa.Det har jag lärt mig att akta mig för.Sådana är mina fördomar

Vad är ont och gott? Det som är gott för mig kanske inte är det för dig? Och det som är gott i liten mängd kanske är ont i stor mängd?

Är man ond om man kan gå över lik för att skydda någon man älskar? Är man god om man hjälper en människa starta krig? Rent teoretiskt såg nog inte Hitlers anhängare sig själva som onda.

Ont och gott är nog lika induviduellt som religion, ögonfärg och favoritgodis. Jag har inga fakta, men det är ett intressant ämne. Dessvärre finns det nog inget rätt eller fel svar heller. För det finns nog lika många svar och åsikter som det finns människor.

jag tror inte det finns onda och goda människor. jag tror däremot att människor kan göra "dumma" saker. men det är skillnad på handlingen och personen som utför handlingen

stormar och liknande, som förstör folks hem, det är bara naturen. naturen tar och den ger och det är ingen mening med att vi människor värderar det på något speciellt vis. naturen står över det.

om det finns magiska krafter, så tror jag att de oxå står över sånna värderinga, däremot kan människor göra bra och dåliga saker med dem. och då kan man värdera människans handling som bra eller dålig. sen är frågan den, vem som egentligen är kapabel att värdera andra människors handlingar objektivt, om det ens går.

ont och gott är bara fåniga ord som människan hittat på för att förklara saker större än de själva. precis som vi hittat på en massa andra ord och företeelser. och det måste vi, för att få vardagen att vara hanterbar.

#4

Ja alla ord är egentligen bara fåniga saker som folk kommit på för att förklara en sak, oavsett det är högre än oss eller ej.
Inte bara för att vardagen skall bli hanterbar utan även för att vi skall kunna katalogisera våra egna upplevelser…

Men ah.. äh.. jag orkar inte förklara mycket idag.. det har varit en jobbig kväll…

#5: ja, det har du så rätt i, att alla ord är. :)

och jag skrev ett långt och omständigt inlägg om det. men så tyckte jag att det mest bara var meningslöst struntprat som i slutändan bara handlar om att man tror på olika saker, och att olika ord är relevanta och meningsfulla för olika människor :P

"För att lära dig bota ska du lära sig sota," sa hon en gång till mig "känn din fiende."

Mvh, T

Gott/ont-kategoriseringen funkar inte alls för mig. Jag kan bara inte se världen så svart/vitt. Ska man ha ett motsattsförhållande föredrar jag att prata om empati vs egoism, allt vi gör styrs mer eller mindre av det ena eller det andra (eller båda). Handlingar gjorda ev empati är inte nödvändigtvis alltid goda/bra, och alla handlingar gjorda med egoism är inte nödväntigtvis alltid onda/dåliga men jag är tämligen övertygad om att världen vore ett trevligare ställe om fler styrdes av emapti i första hand istället för egoism. Ett helt klart luddigare begrepp det får jag hålla med om men så är inte livet helt enkelt heller. ;-)

oj oj oj, casiopeia, hur betedde du dig för att väcka mitt engagemang här nu då? jo det vet jag bestämt.

Att sätta egoism versus empati. i förhållande till varandra, för att förklara varför inte världen så enkelt bara kan ses i svart-vitt, eller ont-gott, var verkligen tänkvärt, och något värt att grubbla över.

Fint att ha vid framtida förklaringar av vad den hedniska världs-uppfattningen går ut på, jag blev jätteglad för din tankebana där.

he he, ja det är i alla fall så jag resonerar. Det kan hända att det finns luckor i mitt resonemang om man vrider och vänder på det men så långt som jag funderat tycker jag det håller för min del. Men det är intressant att diskutera!

Detta synsätt gör ju också att man kan tillåta gråzoner- Naturen (t.ex. vindarna som spindelfot nämde i sitt första inlägg som förstör hus) styrs varken av empati eller egoism- den bara är. Därför kan man inte hålla naturen ansvarig eller kalla den ond/god. Eller om man pratar om ond/god/ljus/mörk magi- det spelar ingen roll, mer intressant är istället varför man gör den? Utför man magin utifrån ett egoistsikt eller ett empatiskt perspektiv? Vilka följder får det och för vem? Empatiska handlingar har generellt fler posetiva effekter för fler människor(eller världen i stort) än egoistiska.

Nej, riktigt det att Ont Gott inte finns, men att vi kan tycka saker är onda och goda är det väl inte tu tal om?

Att ha ett stort ego är bara bra, så länge det inte slår över i egoism. Att lära sig Minimera Egot är nog så viktigt, spec då man jobbar med bot för andra.

Mvh, T

Märk väl att många av de som arbetar med böcker som de förlorade mose böckerna eller grimoires inte alls ser deras arbete som förbjudet eller ont utan snarare som helig magi.

Du har ju en stor skillnad mellan Right Hand Path magiker och Left Hand Path magiker t ex. RHP följer ju traditionellt det "goda" och LHP det "onda". En stor skillnad rent praktiskt mellan de två är att en RHP magiker befaller demoner att lyda dem i Guds namn och använder en massa skydd för dessa demoner medans en LHP magiker ofta ser demoner som sina vänner och i vissa fall t om dyrkar dem. Skydd är ju inget man heller använder mot en vän och man befaller heler inte en vän utan ber om hjälp. Begreppen RHP och LHP är förståss mycket mer komplicerat än så och flertalet böcker har skrivits enbart om skillnaderna mellan de två.

A E Waite nämde en gång att det paradoxala med mörk magi är att man måste vara i princip helt ren för att utöva den.

En klassisk grimoire som kallas Abramelin anses av många t om kristna mystiker som ett extremt heligt arbete då ett av syftena är att komma i kontakt med sin HGA (higher guardian angel). Crowley sa om samma operation att det var som att leka med nitroglycerin. Det är ju inte underligt att det blir rörigt för folk och att de inte vet vad de ska tro på.

Ja, rent moraliskt så finns det ju många olika moralgrunder och synsätt att välja mellan.  Rent krass tror jag att det gäller att vara väl förankrad om var man själv finns i världsbilden, vem man är som 'magipraktiserande' oavsett vilka gudar man arbetar med, men hur ska man veta det om man inte får lite erfarenhet först?

Nu var det 4 månader, ungefär sedan jag startade detta inlägg och har tänkt en del på ont och gott sedan dess.

Saken är den att jag ofta träffar på en hel del elaka andar när jag är ute och flyger, eller vad man säger. Eller när jag är ute och går i denna världen också. Jag känner igen dem, för de försöker alltid luras och köpslå, göra mig nyfiken och släppa in dem. I hus och hem utan skydd så lägger de sig ibland och viskar i örat på mig, ja överhuvudtaget är jag en riktig elaking-favorit.

Det vanliga är att de vill att jag ska ge offer, men de säger inte varför, vad jag får tillbaka, utan vill bara att jag ska lyssna på dem, och ge offer.Ofta är det offer av det farligare slaget, saker från min kropp, och det har även hänt att de kommit i drömmar och förklätt sig och försökt ragga upp mig..

Låter ju helt uppåt väggarna, men detta är något som händer jämt. Dessa ser jag som farliga, eller onda rättare sagt.  Har någon något tips om vad det kan vara för typer så kan man ju skicka ett pm.

Men ang ont och gott! Jag ser att det finns som olika poler, det finns liv och död, som kanske kan beskrivas som ljus och mörker, och de är båda lika definitiva och elaka krafter - Människor tas ur livet lika snabbt som en människa som tvingas in i livet. Lika betvingande som tiden själv, som går oavsett man vill det eller inte.

Sedan finns det sjukdomar och annat, som äter av de olika polerna, som krälar mellan det som är själ och hud, här går människoandar och andra tidlösa ting, som herrelösa hundar som letar mat.

Mina insikter och tankar hitills, fråga mig om fyra månader igen, då kanske jag upptäckt något annat, eller ändrat mig :)

Enligt mig finns gott och ont, det är inte bara ord vi har hittat på.

Enligt mig föds de flesta människor goda, de kan sen välja hur de ska handla. De som väljer att 'vandra i ljuset' behöver inte tvunge göra allt av osjälviska anledningar, men de har förmåga att förstå sig på empati, kärlek, samvete osv, till en grad eller annan, och handla därefter.

De som väljer den 'mörka stigen' är de som försöker ignorera skadorna de gör, ignorera samvete och empati, och bara bry sig på sitt eget, ingen annan betyder något. De skor sig ständigt på andras bekostnad, och gör sitt bästa för att intalla sig att det inte är något fel med det.

Men sen finns det enligt mig de själar som rakt igenom ÄR onda. De föds onda, och inget de gör under sin levnadstid är till för någon annan än de själva. De kan välja att göra saker som verkar goda, om de tjänar tillräckligt på det, men allt de gör som gynnar andra har ingen annan mening än att manipulera för egen vinning. De har inget samvete, vet inte vad empati är, de bryr sig inte om någon annan än de själva, och kan aldrig ge eller ens förstå sig på äkta kärlek.

Så enligt mig:

Goda människor: De som (försöker) handlar efter samvete

Villseledda: De som medvetet ignorerar andras lidande så länge de själv vinner på det.

Onda människor: De som helt enkelt inte har något samvete, att ignorera eller följa. De berörs inte av andras lidande.

Att sedan skillja de olika åt är inte alltid så lätt, för man behöver ju då veta anledningen till deras beteende och agerande. Så när det gäller en handling, så anser jag att det hanlar om gråskala, en människa däremot KAN vara antingen ond eller god.

De flesta människor agerar utefter vad de finner logiskt och rätt, det ka vara ont enligt en eller många andra människors värderingar. Även de som mördar gör det utav en orsak som är logisk för dem, de vinner någonting på det, även om de inte alltid är medvetna om vad.

Nog annser jag att det finns gott och ont, men det är helt och hållet en mänsklig uppfattning. Att döda för dödandets skull annser jag är ont. Det är en annan sak att döda för att äta eller överleva. Det är ju ändå naturens lag. När det gäller magi och andar och natur så finns det inget sådant. De bara är som ni andra säger. Men en handling kan vara ond om personen ifråga själv tycker att det är fel och det skadar någon annan bara för att roa sig själv.

Men det är bara min åsikt :)

Att veta och tro är två skilda ting.

Vet vi, eller tror vi,

det finns anden inuti människan, som vet. Sedan finns det - människan vi blivit, av kulturen omkring oss, sådana vi formats till. Det är tron och åsikter. I magin finns det få åsikter, andar och annat, vad bryr de sig om vad vi tycker, huvudsaken är vetandet. Vad vi vet, vad vi kan. Hur vi offrar, hur vi värjer oss, även det är naturens lag, ignoransen kring - tron och tyckandet, som är nästan som en lätt hinna över ögat som vet. Vet och tro - vet ni skillnaden mellan dessa?

Jag vet att det finns död och liv, och jag vet att det finns gott och ont. Och de skiljer sig åt som tvillingar, och de elaka andarna går som gatubarn mitt ibland oss. Den elaka döden och den goda döden, den elaka födseln och den goda födseln. Man kan inte förklara ondskan med logik och åsikter, det vet de flesta som sett den i ansiktet, ögonblicken innan ett raseri gör världen vit - grymheten har fula ansikten, men åsikt och logik är inte en av dem. det finns inga egentliga baktankar, knappt ens vilja, det finns djur och elakt tal. De elakaste andarna är inte av naturen, utan av en annan sort, kanske skapade av människan?

Jag har själv varit i så mycket mörker i livet, och jag har sett så mycket ont att jag nu ser det så tydligt att när jag ska skilja de onda från de goda, så är det som att skilja mitt eget barn från ett okänt.

#16. Så sant så. Som när man skriver något som kommer direkt från dem och får en kommentar som säger: Det tror inte jag på. Eller: det håller inte jag med om. 

Ondska och godhet existerar för att vi envisas med att hålla liv i dem. Det finns inte något rent ont eller rent gott. Från tursheims kyla till Surts flamande eldar så finns det nytta i dem. Och i nytta finns väl godhet? Ur vems perspektiv sätter man gränserna? Kulturen? Samhället? Tron? Gandhis? Hitlers?

#18 Ja det finns krafter som liv och död, ljus och mörker - som är varken eller. Det jag talar om, de onda andarna, det är de som varken lyder det ena eller det andra, utan stryker omkring - som är sjukdom, grymhet, likgiltighet, hunger. Jag har sett andar som bara 'ätit och ätit' - som hakar sig fast vid människan, och ger dem hunger efter andra människor. Ibland är det andar som varit människor, ibland är det gamla andar som jag inte vet vad de är för något. De kan vara människo-liknande, svarta ihoprullade ormar, och de kan vara väldiga fruktansvärda väsen, demonväsen kanske jag skulle skriva.