Jag stänger in mej i flera dagar och svarar inte ens i tel
Sen funderar jag..  och skriver

Låter mye bra..men det vardagliga tränger på , eller?

Jag kopplar bort allt.. det vardagliga får vänta
det förvinner ju inte ändå:)

"Hur ökar du din medvetenhet om dej och andra?

Hur ökar du medvetenhet om din omgivning?"

Genom att vara så närvarande jag kan i nuet. I vad jag än gör, i alla situationer, vem jag än pratar med, osv. Det är alltså inte bortkopplat från det vardagliga, det är mitt i det vardagliga. Här och nu.
Det viktiga är kanske inte så mycket vad jag gör, utan hur. Alltså utifrån vilket sinnelag. Medveten närvaro.

För mig är det att kunna vistas i den inre (levande) stillheten, som är grunden. Och det i sig hör ju ihop med det andra jag nämnde förstås.
Så meditation, att finna tystnaden/stillheten inombords genom exempelvis "vanlig" meditation, eller gående meditation där jag låter bara mina sinnen få uppleva omgivningen, inte tankarna. För det är alltid tankarna som hindrar mig från att verkligen se och vara medveten om Livet.

Så att försöka hitta lugnet från den ständiga tankeströmmen så ofta man kan, är ju superviktigt. Hur ska man annars kunna nå en ökad medvetenhet om sig själv och andra?

Flyttar…

Det kanske låter enkelt, men det är inte alltid enkelt, jag sträcker ut mitt sinne till atmosfären runt mig.
Tar ett djupt andetag, rensat på tankar och sträcker in mig i mig själv för att se vad jag finner. När jag finner någonting att hålla tag om tar jag med mig det ut.
Kontakten till alltet utanför mig själv och i mig själv finns ju alltid där, latent som oftast. Tror jag skulle gå under om jag alltid hade en arm utsträckt.

Ibland går inte detta och då får jag söka i mig själv och utanför vad som kan vara störningen. Eller helt enkelt släppa det för stunden.
Men ja, att vara i nuet. Att vara här och känna hur jag är här, att jag är här. Bara existera… iakta med vänlig nyfikenhet.

Åh, va bra ni skriver, det kanske gäller att göra så lite som möjligt, och känna så mycket som vi själva tillåter.

#5 Vackert beskrivet Lorelai!

#6 Ja, och att göra det man gör när man gör det och inte tänka på en massa annat, som vad man ska göra sen eller vad man gjorde igår. Det är ju bra att testa att sitta t ex. Inget annat än sittande som händer, uppleva hur det är. Lite zen-aktigt sådär.

**Hur ökar du din medvetenhet om dej och andra?
**Jag känner mig usel när jag märkt/någon sagt att jag gjort något "dumt". Grinar lite, och försöker bättra mig till nästa gång. Tycker jag känner mig omgivning ganska väl, och vet var gränser går. Om inte så drar jag lärdom av tidigare situationer till nästa gång.

**Hur ökar du medvetenhet om din omgivning?
**Förstår inte frågan riktigt. Brukar väl läsa tidningen för att få reda på vad som händer i världen. Skämt å sido, jag brukar väl reagera och reflektera över sådant som händer i min närhet och bolla resultat av mina observationer med mina vänner.

Hur ökar jag min medvetenhet om mig själv och andra?

Jag försöker stanna upp och lyssna, både på mig själv men även  min omgivning.

Förstår jag inte så frågar jag,exempelvis: Det kanske bara är jag, men jag upplever att du är sur och arg.

Detta gör jag för att inte dra förhastade slutsatser och pressa in personen i ett fack och därmed få svårt att kommunicera med honom/henne.

Hur jag ökar medvetenheten om min omgivning?

Dels genom att observera och dels genom att fråga.

Genom meditation sträcker jag ut mitt kraftfält utanför mig och blir känslig för andra bortom de kvalificerade gissningar som är empati. På samma sätt går jag in i mina innersta skrymslen och fyller ut mig själv inifrån med samma slags medvetenhet.

På jobbet med mina gamla brukar jag sitta med någon av dem och bara finnas. Bara lyssna, känna, ta in och uppleva deras känslor och behov. Jag upplever att de behöver bli sedda så totalt ibland, inte bara tittade på och bedömda utanpå, utan förstådda på riktigt. Speciellt de som sitter på insidan och tittar ut utan att kunna meddela sig eller få ut vad de menar på rätt sätt. Då behöver man känna efter, inte i sig själv efter associationer, utan i den andra personen efter autentiska känslor.