Jag har inte gift/handfäst mig (än), men både närvarat och officierat vid olika ceremonier: är det något speciellt du undrar över eller är du bara generellt nyfiken?

genrellt nyfiken…

Åh, jag är också nyfiken på vad handfästning egentligen är. Jag har läst ganska mycket om det, men inte själv varit med när det är några har gift sig på det sättet. :D

Detsamma för mig. Läst mycket men aldrig varit med vid något.

Det skiljer sig naturligvis åt, den ceremoni jag håller som Friggaprästinna i en nordisk tradition och en ceremoni t.ex. en wiccan i en Hellenistisk tradition skulle hålla, är inte lika varandra, även om de är mer lika varandra än ett kristet bröllop.

Några likheter brukar vara att gästerna är mer "med" än vid en kristen ceremoni där församlingen mer är åskådare.

Hedniska ceremonier hålls oftast utomhus och platsen helgas där och då.

Olika väsen deltar (vilka väsen beror på den tradition ceremonin hålls inom, vid en klassisk wiccansk ceremoni skulle man t.ex. kunna tänka sig att riktningarnas vakttorn kallas in, i en nordisk platsens rådare etc.) och naturligtvis de gudomar man vänder sig till.

Offer förekommer alltid, i olika former (t.ex. vin, bröd, öl, silver etc).

Sammanvigningen av paret är mer aktiv, dvs de står oftast inte bara och upprepar eder som i en kristen ceremoni, utan utför själva rituella handlingar av olika slag (händerna sammanbinds, gemensamma offer, hopp över kvastar/eldar etc,) vilka även de skiljer sig åt mellan olika traditioner.

En markant skillnad jag personligen som officiant inte skulle släppa på, är att minst ena parten i paret s.a.s. skulle vara "troende" och inte som i Sv. Kyrkan där de inte bryr sig om brudparets tro så länge minst en av dem är medlem i Sv. Kyrkan. Jag skulle inte heller hålla en ceremoni för ett par som bara ville ha något "ovanligt/annorlunda"; i båda de fallen skulle den bli "tom".

#5 Jag håller med dig

Tycker det känns dumt att gifta sig på ett sätt som man inte tror på själv.

Men, jag har en fråga till dig som verkar erfaren…

Kan man väva in egna riter i ett bröllop som inte är traditionella?

Designa ett eget så att säga?

Väva in egna riter går även vid ett borgeligt bröllop. Det kan formas hur som helst, förrutom att vigselförrättaren håller sig till att fråga om man vill bli man och hustru.

Själv valde jag o gubben en borgelig vigsel som vi sedan utformade så att den passade oss. Jag ville inte ha någon häxvigsel eftersom min tro är så personlig. Ville helt enkelt inte blanda in den mer än nödvändigt och absolut inte ha någon annan häxa närvarande som stod och åkallade sin syn på gudar och gudinnor och väsen. Jag valde att lämna allt detta utanför.

Vi valde att gifta oss på Halloween/Samhain den 31 oktober. Det kändes helt rätt för oss, det är ett festligt och laddat datum som man alltid kommer ihåg. Vi pyntade hela huset med höstliga saker som pumpor och färgglada löv och döskallar. Sedan höll vi vigselceremonin i vardagsrummet, den tog 2 minuter. Efter det hade vi en halloweenfest med släkten och allt blev jättekul och stämningsfyllt.

Det jag ville säga var att även med en borgelig vigsel går det bra att designa sitt eget bröllop. Vår vigselförättare hade inget alls med kyrkan att göra.

#7 Låter verkligen härligt. Som en dag att minnas!

Jag håller med dig där att man inte vill bli granskad. Särskillt inte på "sin dag" som man kan uttrycka sig så.

Jag vill ha ett borgerligt bröllop med hedniska influenser så att säga. Inget renodlat då min partner inte är hedniskt troende och det skulle kännas konstigt för honom.

Ibörjan ville han gifta sig i kyrkan "För det är så fint i kyrkan".

Fast han förstod väldigt snabbt när jag förklarade att jag inte vill hyckla på mitt eget bröllop.

Jag vill inte stå och säga saker jag inte tror på som jag sedan ska bära med mig resten av livet.

Bröllop ska vara frivilligt och jag har ingen oskuld som ska bevisas i en helvit klänning på altaret. Tycker det är dumt hela det här med inget sex före bröllopet… så varför ljuga om det inför en gud?

Min partner är agnostiker och han är öppen för det mesta. Men det känns inte som man ska överdriva då han inte är troende inom det jag tror på.

Så jag skulle vilja göra en mild version av det hela så att säga…

Ska jag gifta mig ska det ske ute under ett stort lövträd. 
Full ceremoni ska det vara. Jag gifter mig inte i statens namn utan i gudarnas och andarnas.

#6 Ja, det är klart att man kan. Varje ceremoni blir individuell, det finns alltid detaljer som skiljer sig åt även om grunderna är gemensamma. Dessutom är brudparet alltid en del av förarbetet och "gränserna" (dvs vad brudparet vill ha samt hur jag ser på saker) är ju utklarade innan både jag och brudparet kommer överens om att jag ska officiera.

Rent juridiskt kan man lösa det hela genom att endera ha en separat borgerlig vigsel (vilket går snabbt och mer är en formalitet) före eller efter riten, eller ha den som en integrerad del av riten.

Jag anser f.ö. att inget samfund ska ha vigselrätt utan att den detaljen ska lösas på närmsta skatte- eller kommunkontor (ungefär som man gör när man skickar in papper på vad ens barn ska heta).

Man borde kunna ansöka om vigselrätt tycker jag. Så att den man ville fick viga paret. Kunde väl finnas ett engångstillstånde eller liknande..

#9

Jag förstår dig helt!

#10

Det kanske borde vara det bästa. Att ha två separata vigslar så att säga… först det juridiska och sen ceremonin

#11 Det var en väldigt bra ide :)

#10 Tack för att du delade med dig. Detta har jag undrat över ett tag.

#11 Det kan man redan nu, men det är svårt att få.

Förhoppningsvis skulle det bli lättare om vigselrätten försvann från samfunden, i praktiken skulle det väl bli att anse att vigselförrättaren skulle bli brudparets ombud.

F.ö. tycker jag man ska fundera på alla aspekter av ett äktenskap. Rent juridiskt/skattemässigt kan det ju i vissa fall vara med fördelaktigt att istället för att gifta sig upprätta testamenten och andra dokument m.a.p. egendom, försörjningsplikt osv. Det rent andliga är ju något helt annat som kan genomföras även om parterna i statens ögon förblir ogifta (sambos etc).

#14

Ja, precis. För mig och min man var giftemålet mest en juridisk grej. En formalitet. Har man barn och hus ihop så är det mer fördelaktigt att vara gift. Men vi såg till att göra det bästa av tillfället och ordnade en fest helt i vår smak.

Allt det andra som håller ett par samman, känslorna och det andliga, det fanns ju där redan innan och var sedan länge starkt. Vi var sambos i över 8 år innan vi gifte oss. Vi såg helt enkelt inte äktenskapet som något av vikt, därför struntade vi i det rätt länge. För oss spelade det inte det minsta roll ifall omvärlden såg oss som ogifta eller gifta.

#15 Alla orsaker till fest är bra! ;)

Ganna, Fest e alltid bra , men du belyser att en av parterna ska vara "troende" , måste jag då tillhöra ett förbund eller bara påstå att jag e hednisk!?

#17 Nej, medlem i ett samfund behöver man inte vara.

Sen är det klart att någon/båda i paret kan "påstå", dvs ljuga om vad de tror, vad nu nyttan med det skulle vara.

Nyttan kan vara att göra nått annorlunda

#18 Tja, funkar det för dem att få den ritual de vill genom lögn (och jag inte skulle genomskåda det) så är det ju i praktiken inte mycket jag kan göra åt det.

Men jag har, trots min realistiska syn på världen, svårt att tro att någon skulle göra så. Särskilt som det finns andra som är mer eklektiska eller t.o.m. teatraliska i sin syn på vilka ritualer de kan tänka sig att genomföra.

Tack Ganna, så är det!

Hej alla, jag har nyss hittat hit ( tack för det Tunridan! ) och hit kommer jag återvända!Mkt fint att läsa om här.

#0 Jag har gift mig hedniskt! Om du har frågor så pm:a mig så svarar jag gärna.

#15 så tänkte jag också innan vi gifte oss, vi hade varit tillsammans i 8 år då och kände mig redan så "gift" man kunde vara.Så vi tänkte mest att vi ville ha en stor kärleksfest.Men det året innan då vi funderade hur vi ville ha det,alla samtal om vad kärlek var för oss, vad vi ville säga till varandra osv blev en resa som fördjupade vår kärlek avsevärt.

Själva ceremonin var också magisk på alla sätt och jag tänker ofta på den, att den var en ny början rent energimässigt i vår relation.Det kändes som att naturandarna,olika väsen, gudar o gudinnor var samlade där på skärgårdsudden med våra kära i en cirkel runt oss( även en cirkel av runor omringade oss).

Att göra sitt bröllop till det man själv vill och kring vad man tror på, i samrådan med sin älskade tror jag är en fantastisk rit.(Vi tände bla en kärlekseld och sådde ett frö tillsammans.)

Tänkte bara dela med mig av mina tankar..( fast jag är en riktig ritualfreak - ceremonier och riter känns så viktiga i mitt liv…och gissar att jag kanske har en del själsfränder vad gäller det här inne…)

Kram till er alla!

Hejsan

Även om jag är väldigt ny inom det hedniska, och bara precis provat på några få ceremonier själv hemma, känns det naturligt att gifta mig mer hedniskt när det blir dags, specielt då det är alltför mycket med kyrkan som jag inte håller med om i det avseendet, och bara vanligt borgeligt känns så….stelt. Jag tycker en ceremoni runt vigseln är viktig, att hylla kärleken och inte bara skriva på ett papper.

Jag har alltid tyckt om ideen med handfästning, att binda samman man och kvinna, men endast det, att knyta ett band om våra händer, blir en väldigt kort ceremoni, så därför undrar jag, är det någon som har ideer på vad man kan göra om man vill ha ett lite mer 'gammal traditionelt' bröllop, dvs innan kyrkan kom och styrde och ställde för mycket? Någon som vet (på ett ungefär) hur gammla olika hedniska ritualer vid bröllop är?

Då jag inte tillhör något samfund, och inte vill ha alltför mycket wicca skrivet över ceremonin, eftersom jag gärna vill att min familj ska komma frivilligt, känns det som om det är lättare att säga: detta är en för-kristen tradition, än att säga att det är en häx-ritual.

Tack på förhand alla, och ha en underbar dag!

#23 Det är inte så särdeles mycket att säga om det förkristna (och då antar jag att du menar nordens förkristna traditioner). Det som bekräftade riten var ett handslag mellan brud och brudgum. I Trymskvädet beskrivs det så här:

"Må Vår (äktenskapets gudinna) viga samman våra händer".

Britt-Mari Näsström skriver i sin bok "Fornskandinavisk religion" att det ansågs lyckosamt att fira bröllop vid nymåne och på en fredag, Gudinnan Friggas, "den älskades", egen dag.

Andra seder som beskrivs är att bruden går i brudlin, dvs hon döljs av en slöja som symboliserar det liminella tillstånd (gränstillstånd) hon befinner sig i.

När hon kommer till sitt nya hem utför hon även vissa husliga sysslor i ett rituellt syfte, t.ex. tändandet av husets härd.

Rituella skålar till Oden, Tor och Freja/Frigga sägs också ha förekommit under det rejäla gille som naturligtvis avrundade ett ordentligt bröllop.

Som synes är det inga fullständiga, detaljerade beskrivningar. Vill man inkorporera gamla seder i sitt bröllop, tycker jag det är viktigt att förstå varför det man väljer att ha med i ceremonin utförs, vad det symboliserar och hur det påverkar riten. Annars blir det, som jag skrivit tidigare, mer en teatral uppvisning.

Jag håller helt klart med dig Ganna. Ett bröllop ska inte bara vara en uppvisning, då kan man lika bra strunta i det

Jag och den tilltänkta får kanske skapa något eget… Då vet jag i alla fall vad symboliken står för, och ceremonin blir verkligen personlig…  

Tack för hjälpen, letar nog vidare lite till…..

Vår ceremoni leddes av en wiccansk prästinna. Den som ursprungligen skulle ha ceremonin bangade ur ett par timmar innan så vi fick nödlösa.

Vi hade ceremoin i en bit parti skog, samlade alla gäster på muren efter en lämning där. Paret och ceremoniledaren stod i mitten av cirkeln ihop med några utvalda representanter ur familj och vänner.
Det hölls ett tal och löften utlovades. Klingade lite i glas så gick vi hem och grillade.