Jag kan förstå att det måste vara jobbigt som 11åring att kunna något som andra inte kan, att kunna något som inte är så accepterat idag. Ni ska nog inte lägga er i föör mycket men hon måste ändå känna att ni är där och att ni är helt okey med vad hon kan, att ni tycker det är bra och kul osv. 

Mia Mattson Mercer har skrivit olika böcker om hennes liv som djurkommunikatör, dom är inte så svårlästa och absolut inga tråkiga biografier eller tunga faktaböcker. Sen finns det folk runt om i landet som håller kurser eller utövar djurkommunikation

http://home7.swipnet.se/~w-77537/tala3html

Hoppas att ni hittar det sätt som fungerar för er att stötta eran dotter så att hon inte förtränger sin förmåga

Jag håller med om att det är en vågskål mellan för mycket intresse och för lite, men jag tror att du som förälder kan känna det bättre än vi, det kan väl även variera dag från dag?

Som 1# an sa har mia mattson skrivit ett par böcker, är de för svår lästa är ett tips att ni läser dem för att kanske kunna förklara mer för er dotter, som kanske känner lite oro för sin gåva? Det ger er möjlighet att förstå lite själva vad er dotter går igenom.

Jag önskar hela din familj lycka till och jag hoppas att er dotter med tiden ska ta till sig sin gåva. Jag tycker också att det är väldigt fint av er att stötta och framförallt tro på er dotter i en lite speciell situation.

Glad Påsk

Månvintersaga

Det finns en hel del disskusioner om detta på Övernaturligt i fokus också. Titta in där också

 Nej det är just det. Vi vill ju inte att hon ska känna press på sig från oss. Men samtidigt vill vi att hon ska känna att vi stöttar henne med sin förmåga. Det är ju ganska känsligt och inte riktigt accepterat bland "vanligt" folk.

Vi brukar säga att hon har fått en alldeles speciell gåva som bara hon kan vårda.

det är synd att sådana förmågor som att vara synsk och kunna prata med djur lätt försviner när man blir äldre.

#5 Ja visst är det. Jag vill verkligen stötta min dotter men ändå inte så att hon känner att hon får press på sig.

Det svåraste är faktiskt när hon pratar om sin förmåga med mig och jag vet inte vad jag ska svara henne eftersom jag inte kan något om djurkomunikation. Jo, den vardagliga hanteringen av hästarna i stallet men inte ömsesidig dialog…

Det känns inte riktigt bra att svara "Jag vet inte." hela tiden…

Hm, riktigt svår situation. Jag har själv inte mycket erfarenhet av ditt dilemma, tyvärr. Min spontana tanke är att inte pressa, men inte heller trycka undan det hela. När hon kommer för att prata om det, så visa intresse, lyssna och kanske ställ några frågor "Jaha, varför tror du han sa det?"-ungefär. Kanske kan du också hitta någon passande bok för henne? Lite mera lättläst bok om djurkommunikation eller någon bok om gåvor för unga? En saga, eller så.

Och slutligen, det är i slutändan hennes val vad hon vill respektive inte vill göra. Trycker hon undan allting nu, vilket inte hade varit så konstig då mycket händer i den åldern, kommer det säkert att väckas igen om/när hon vill.

Till sist önskar jag er all lycka!

Kramar
Vargflickan.