För egen del så talar jag inte om det för vem som helst, lika lite som jag hade talat om för vem som helst om jag var kristen eller muslim eller gospelsångerska eller tatuerad med Fem myror är fler än fyra elefanters fina elefantbilder över hela ryggen eller vad som helst. Jag anser bara inte att någon har med det att göra. Och skulle jag berätta det för någon och den börjar ansätta mig på något sätt, så säger jag bara att jag anser inte att jag har någon skyldighet att vare sig förklara eller försvara något inför någon. Precis det som jag alltid säger när folk börjar tjafsa eller ska göra sig löjliga över att jag är vegetarian. Om de ändå fortsätter tjafsa så har de bara bevisat att de inte är värda min tid. Som tur är så har jag alltid en bok med mig. Jag läser hellre än slösar min värdefulla tid på att lyssna på löjliga utläggningar (om vegetarianer, till exempel. Jag har hört alla "vitsar" redan. De var faktiskt inte ens roliga första gången, och den tusende gången orkar jag inte ens sucka längre. Speciellt inte när "skämtaren" tror att han är den förste som någonsin sagt "men du äter ju upp kaninernas mat!", "grönsaker har också känslor!" och de andra imbecilla sakerna jag brukar få höra. Det finns inte lika mycket om häxor, men för länge sen fick jag höra att jag borde brännas. Det kändes väl också sådär…).

Hej! Jag hade valdigt svart i manga ar att beratta for folk att jag ar Prastinna. Men nufortiden ar det lattare, men det ar inget jag berattar for alla eller direkt. Jag kanner liksom efter vad det ar for manniskor jag pratar med och bedommer efter det om jag tror de skulle vara intresserade att prata om det eller ar oppna for det. Men jag kanner inte sa att det ar nat jag nodvandigtvis maste beratta for alla. 

Jag kan ocksa kanna att ibland kan vissa manniskor/haxor/prastinnor etc som foljer en viss tradition tycka att deras satt att se pa det hela ar det anda ratta. Sjalv tycker jag att varje manniska har ratt att hitta sin egen vag att vara som haxa eller prastinna. Jag tror det kan vara svart ibland eftersom ord kan ha olika mening for olika folk, alltsa ha olika nyanser. 

Jag tycker om att mota andra haxor/prastinnor och dela med oss av vara erfarenheter och lara av varann. Det ar roligare an att braka om vem som har ratt eller fel. :) Jag tror vi alla har individuella satt att uppleva Gudinnan och energier och det tycker jag ar underbart!

Kram

Fler böcker åt folket!

Jag tycker det bara så konstigt hur folk som själva är häxor kan reagera så starkt på att man själv är det. Det känns oftas som det lättare att förklara det för folk som inte har en aning om någonting.

#2: mycket klokt! Vi har alla mycket att lära av varandra. Jag själv tror att alla lever i varsin egen verklighet, men att våra verkligheter har oändligt många beröringspunkter med varandra. Om ni förstår hur jag menar? Så det kan vara så att det som är riktigt och sant för mig, inte är det för andra. Men jag har inte fel för det. Jag lever bara i en lite annan verklighet. Andra kanske tror exempelvis att marknaden löser alla problem. I deras verklighet är det säkert så, och då är det ingen mening för mig att debattera det med dem. Det räcker med att säga att jag inte tror det, men att jag respekterar deras syn på saker. Det är bara när människor tror på riktigt obehagliga och farliga saker som jag säger ifrån på allvar. Rasister till exempel vill jag inte låta stå oemotsagda. Men när det gäller häxkonst/magi och allt annat underbart så är det givetvis en annan sak. Där lär jag mig gärna mer av alla som lever i sin egen verklighet.

Okej. Det låter ju jättefint.. Men om nu personen i fråga är helt ute och cyklar då?  
Då ser inte jag något som helst fel i att tillrättavisa/Lära en sådan person, De som inte kan ta det är ju snarare så pass egobombade och livrädda för att ha fel att de inte kan ta och argumentera mot eller för.

Vi lever i EN verklighet inte flera miljoner olika. Skillnaden ligger i hur vi uppfattar den, hur vi kan bemöta den men öppna ögon. Att påstå att det är flera olika är som att gardera med kryss och behålla skygglapparna på.

Mvh Sebastian

Detta har diskuterats ett flertal gånger, sök i trådarna och det finns en mängd svar.

Jo det har det. Men aldrig på det här sättet. Tycker tråden var bra.

Ja, tillrattavisa/lara personen kan man ju gora pa olika satt. Man kan ju forklara sin syn pa saken om personen ar intresserad. For om den ar, som du sager, "egobombad" eller livradd sa kanske den inte ar mogen nog att lyssna pa andra satt att se pa saker. 

Men jag kan halla med om att det kan vara frustrerande ibland! Att veta nar det ar nan mening med att diskutera olika asikter, och nar det inte ar det.

Men är det inte alltid så? Om man ska hålla i sig hela tiden och bita sig i tungan kommer kanske personen kommer irra runt på tok för länge? 
Att knyta handen i fickan fungerar inte när det gäller sånt här. Det är då alla profitörer får smörja kråset.

Man kan förklara tills tungan trillar ur munnen på en. Kunskapen däremot kommer om man praktiserar.

Man kan ju oxå välja om man tycker det är värt att stånga sej blodig för att försöka "rädda" en person som inte är redo att räddas.. ;)

Äh. Man kan tjafsa om va´skit som helst tills fan blir religös.

Du har rätt BW.

Jag trodde Fan var religös?? Är han inte det?? ;) Heja Seb..

Han är Ateist har jag hört. 

Nä nu orkar jag inget mer idag. Godnatt på er.

Natti natt.. samma här. ;)

Jag är inte världens mest öppna person egentligen - jag är inte en sån som skulle gå runt med olika pentagram-pins på jackan direkt.(inget fel med såna som gör det, man är olika helt enkelt) Jag känner inget behov av att dela allt med resten av världen, eller ens öppna upp för diskussion. Jag har varit i tillräckligt många agressiva, hopplösa diskussioner med folk som gått till attack och bestämt sig för att jag är galen/korkad. I lågstadiet blev jag ibland jagad av barn som ropade häxa åt mig, för att min mamma gjorde egna salvor.

Jag struntar i om folk förstår eller inte.. det är deras problem. Jag för inte en missionerande religion och därför har jag inga behov av att visa hur jag ser världen.. Jag ljuger däremot inte, döljer inget, för de  som känner mig är det ju något som är fullständigt omöjligt att missa med mig, vad jag gör.

Förut kände jag att det var viktigt på något sätt att alla visste vad jag gjorde, familj osv, men sedan insåg jag att det inte finns någon ide med att de ska vara helt införstådda med allt jag gör, snarare tvärtom, vissa saker kan man hålla för sig själv. Alla behöver inte veta allt.

Men visst är det bra med bekräftelse.. fast det är bara att inse, att vissa människor kommer aldrig bekräfta en. På samma sätt som man själv inte kommer bekräfta alla människor.

Det är många som berättar samma sak som du, att de blir bemötta med negativa reaktioner.

Själv har jag inte alls den erfarenheten. Minns inte en enda gång att någon reagerat negativt, tvärtom brukar de visa en nyfikenhet och ett intresse istället.

Har aldrig varit med om att bli ifrågasatt av andra "häxor". (Kanske de pratar bakom min rygg, hm…)

Känner inte alls igen mig.

Jag vet inte riktigt, det där med att tillrättavisa folk… jag har varit med om, flera gånger, att kristna har velat tillrättavisa mig. Det har inte varit så skoj att behöva sitta och lyssna på dem. Då tänker jag heller inte göra så mot andra, tillrättavisa dem för att de inte tänker som jag.

Däremot, kommer ämnet upp och folk har felaktiga uppfattningar (som att alla häxor offrar spädbarn eller annat dumt), då är det ju klart att jag säger ifrån.

Men fortfarande, vad jag tror och tänker och hur jag lever, det har ingen med att göra. Såvida jag själv inte väljer att berätta för någon, och det händer bara när jag känner att det är en som förstår vad jag talar om. Okej, lite lathet kanske det är från min sida. Jag orkar inte hålla på och berätta och förklara för folk längre. Kanske om det är någon som vet litegrann och är jätteintresserad, men inte annars.