Jag offrar olja, örter, whisky …och planterar träd så ofta jag kan!…men först och främst offrar jag min hängivenhet!

Öl, vin, hönsgödsel & kompostjord, bröd, havregryn & frön till fåglarna. Kärlek, omtanke, omsorg, att vårda och försöka leva med så lite skadlig påverkan på miljön som möjligt. Lätt är det inte, i det samhälle vi lever i nu, men man måste försöka så gott det går.

Just till naturen så kan man offra t.ex. mat till fåglar och liknande. Man kan också rensa upp skräp som tack.

Bappho, minns du när vi gav små pärlarbeten till småfolket och minuten efter nästan trampade rätt in i ett bestånd gula kantareller? Tror vi fick dem som tack!

Jo, visst minns jag. Saknar gångerna vi varit i Svartbo :-(

Vi får åka dit snart igen. I vår kanske? Min moster blir nog glad, hon bor ensam där nu.

Det är verkligen en speciell känsla där. Jag följer genast med :-)

Sätter in en liten bild så att vi inte glömmer bort att åka dit. :-)

Jag ger ofta mat till fåglar.. har även mat hängandes utanför mitt köksfönster  i ett träd.

Om jag ser skräp så plockar jag upp det.. givetvis!

Skadar absolut inte i onödan.. plockar mest sånt som fallit ner..

För ett par år sen gav jag gröt till småfolket som var och besökte mej i min lilla ljusbod som jag hade då.. la avsiktigt små trådar till dom.. som sedan var borta på morgonen.. säkert behövdes det till nått.

En kväll när jag gått in från min bod, släckt ner och avslutat för dagen.. så hände det av en ren slump att jag tittade ut genom fönstret och såg ett sken från boden.. Jag frågade övriga i familjen om någon varit där? men nej det hade dom inte.. jag gick ut för att se efter vad det var.. skenet avtog desto närmare jag kom.. och när jag kom i boden så såg jag att jag hade glömt att stänga av den ena plattan.. det var det dom ville visa mej..

Och NEJ jag är inte tokig.. bara mottaglig!

Såhär såg våra gåvor ut i helgen

#11, såg ingenting där nej, hm.

På Omberg, så blev jag utskälld av småfolket, när jag plockade några vackra grässtrån.

Insåg att dom hade rätt och hittade intuitivt en gengåva: att fläta samman några av grässtråna till en fläta, som jag lämnade som tack.
Då var det ok, att ta mitt gräs, efter att jag hade kollat om gåvan dög.

Numera måste jag vara mer inkännande när jag klampar omkring i naturen, vi människor tar för stor plats, är för egocentriska, för hänsynslösa.

Men visst ställer jag ut tackgåvor, nötter, frön, gröt, söt saft mm, Samt mat till fåglarna.

MEN…. en gammal häxa sa mig att jag mest dukade till djuren?

Hon påstod att jag skulle duka upp med en söt dockservis och ha litet bjällror i trädgården, för jag hade några älvor boendes här.

Har själv inte sett dom, men undrar nu: Har någon hört detta med älvmat förut? Söt saft, honung och småkakor o.dyl. skall det tydligen vara istället

#12 huh? var du där o kikade senare eller?

men det här emd söta kakor o honung till ävlafolket ahr jag hört tidigare cokså :) men att duka med miniservis tycker ajg är litet väl överreklamerat….. däremot så kan man ju hälla honung i skalen på en valnöt och ställa ut mm :D

#11 din bild syns inte, det är bara ett rött kryss

udda nu ser itne ens ajg bilden :S

Har själv tänkt på detta med gåvor,upptäckte till min egen förvåning , att när jag var och plockade björkris (med min sekatör) så pratar jag hela tiden i tanken med träden, frågar om lov att ta den och den kvisten ibland får jag, ibland inte. tackar högt. Annars plockar upp skräp och mata fåglar är naturligt. Eftersom Pan står mej nära så rör jag inte vissa område, där jag känner att det vill han ha ifred.

Ha lite picknick, drälla lite avsiktligt i gräset, kasta smulor åt fåglarna och njuta. Njuter jag så njuter naturen, känns det som. Att öppet älska det man ser, hör, doftar och förnimmer…

Jag ger av mig själv, mitt sinnliga jag för det är en stor del av vad naturen själv bjuder mig på i varje stund. Sen känns det alltid bra att bjuda på lite av det överflöd jag har i form av föda, dryck, svett och tårar förstås.
Varför inte så ett frö, en kärna från frukten jag nyss hade glädjen att äta. Att ge måste inte alltid vara en gåva i fysisk form. Det kan vara blotta medvetenheten i mina tankar, avsikter och drömmar. De kan vara förbluffande värdefulla och näringsrika ting.
Naturen är en känslig själ, den förnimmer långt mer än man ofta tänker på och/eller tror..

#17 håller med ända in i själsroten

#18  Trevligt  :)

Naturen är en fantastisk sak..

**Ja utan den är vi intet.
**

Många har nog glömt att vi alla (människor, djur och allting annat) är lika delar natur allihop. Naturen är inte där borta, i skogen. Den är överallt. Hela plateten är naturen, allt på och i den. Granit som IT-konsult.

Det enda som kan tolkas som ickenaturligt torde rimligen vara sådant som klassas som syntetiskt eller "konstgjort".
Fast i slutändan är ju även dessa (alkemiskt?!) framställda ting, vätskor, material och energiformer någonstans sprungna ur denna makalösa natur de med. På endera sättet.
Hon ger och hon tar, Moder natur, som vi, fast lite varsammare.

Naturen är allt. Inte grym, bara konsekvent.

**Oja, fast till slut har vi raffinerat den så naturen inte går att känna igen och den har svårt att rena sig själv. Sagt till mina barn att den dagen jag dör  så ska de kremera mej på det mest miljövänliga sättet (i pappkartong) och strö mej under en buske så kommer jag till gagn (har tagit ut amalgamet ur tänderna)
**

Sant. Naturen skall vårdas som vore den vår egen kropp, för i slutändan är den ju det på sätt och vis.

Naturen skall hållas ren, den blir trevligast så  :)

Jajamen, nu måste jag kolla vem du är. Du har mitt älsklingsdjur på bilden åxå.

LIVETS CIRKEL!

Naturen, djuren, människorna och om igen! och igen och igen..

Hmm. Lodjuret är mitt favoritdjur med.. Mitt smenamn har råkat sig som så att vara just lo.. :p

Vad och hur jag offrar/ger tillbaka är väldigt olika. Man tager vad man haver var det väl nån som sa.

 Jag har märkt att jag får starkast respons då jag offrar ngt som kan användas, gå åt i naturen, typ äpplen, nötter, djuroffer (kyckling, fisk, kotletter t.ex.) och liknande.

 Annars tager jag vad jag haver som sagt; blod, pengar, vin, hår, dans, nötter, sång, svett, sim-kort, busskort etc etc. Grejen är att det ska KÄNNAS att lämna ett offer, annars är det föga värt. Ex: Att ge en (1) tändsticka ur asken ger inget resultat, men att lämna sin sista tändsticksask med plån och allt - det ger resultat! Spec om man är rökare ;)

Men det blir oftast blod faktiskt. Enkelt, kraft-fullt och man har det alltid med sig. Behöver inte bli så "blodigt" heller, ett stick eller bett i fingret och pressa fram trenne droppar liv så får det räcka.

Mvh, T
vlad Tepes

Jag ger ofta av min egen energi också, glömde jag skriva. Jag är en sån person som är oerhört rastlös och vibrerande av energi, och då brukar jag flöda en del av den ner i jorden. Andra gånger är jag ledsen och väldigt trött, och då hämtar jag istället styrka ur jorden.

Vackra är de stunder av frid och fullkomlig kärlek, då jordens grönskande kraft flödar upp genom min kropp och ner igen, tillbaka till modern. Samspelet, känslan av närhet och helhet, av att läka och läkas… Ord kan aldrig beskriva skönheten i dessa stunder men jag tror de flesta av er vet vad jag menar, var och en på sitt sätt.

Lokatten ja… Göpan, ett mystiskt, skyggt och vackert djur.

 Själv har jag alltid haft en sån katt djupt i mitt hjärta. Den är och har alltid varit mitt inre spegeljag, mitt innersta väsen. Här menar jag dock inte (naturligtvis) i någon sorts fysisk form eller liknande. Den är en del av mitt eteriska jag, min innersta natur, vilken tar sig detta spontana uttryck.
 Att möta den, vara den, uppleva den är som att förnimma känslan av rå primal naturkraft. Min naturkraft. Mitt innersta verkliga jag.

 När jag offrar till den (Lo, naturen) består det som oftast i form av svett från hårt ärligt arbete i skogen, marken och vattnen. När jag äter och dricker, spiller och låter hela mitt väsen spisa utav luften, alla sinnen och drömmen. När jag fäller tårar som kittlats fram av verklig känsla och inlevelse, upplevelse…
 Detta är för mig verkligt blot, offer eller kalla det vad man vill. Det ger alltid gensvar, alltid.

 Naturens krafter är fantastiska, det gäller bara att stryka dem varsamt och medhårs. Alltid ödmjukt och respektfullt. Man får ofelbarligen igen vad man ger.

Blota med liv och lust!  :)

*putt* på den här oxå=)

Äpplen och tobak brukar jag ge. 

Annars brukar gifttunnor vara poppis bland företagen..

Idag har vi tagit ner några gamla björkar som var fallfärdiga och farliga för hus och ledningar.
Jag sörjer dem på sätt och vis men samtidigt är jag full av tacksamhet för all värme de kommer att ge.

Jag gick på eftermiddagen omkring på stammarna och klappade och strök dem över barken jag satt på stammen och pratade med dem och tackade…
Där de stått kommer det att bli mer ljus nu för andra växter och träd som stått i skym av dessa mastodonter får ny kraft.

Min eldplats där jag brukar elda och offra ligger just nu under träd, grenar och massor av ris, men när jag fått dän det så blir det en brasa. Vad jag kommer att offra är ännu inte bestämt. Men jag känner att jag skulle vilja ha med mej några goda, nära vänner.

Du BW… Jag vill inte skrämma dig men det sitter en gigantisk labratorieråtta i trädet!! SPRING!!

Schhh.. säg inte så högt.. han sover..

Frukt, vin, salt, blommor, örter, kakor och rökelser. Ska nog baka baka pentagramkakor i helgen, passande gåva tycker jag;)

Det vanligaste som jag lämnar efter mig är hår. Tre långa hårstrån är det allt som oftast. Antingen i vinden, i elden eller i jord och vatten… Hår har jag alltid med mig, och med mitt midhelånga så tar det emot att rycka loss hårstrån litet nu och då, och inte bara för att jag är fåfäng utan även för att jag är så in i bängen håröm :)

Blod har jag offrat också som tack förra året när jag fick ett jobb som jag ville ha. Det slog till med buller och bång :) och småfolket/krafterna på platse var mer än nöjda. Jag lovade ett intressantare offer (dvs blidet) än det öl, bröd och småmynt jag hade med mig ut till blotstenen om jag fick jobbet. Sagt och gjort. :D

Detta var en intressant tråd..

Jag ger de som de flesta skriver frön,bröd till fåglar,matar även små fåglarna undervintern..

Ger gröt till tomten såklart eller småfolket eller vem/vad de nu är somäter upp den.(har nyligen flyttat til hus ja eller förra sommaren,inte kunnat göra så om inte balkongen räknas..;)…)

Plockar skräp,skräpar inte ner..

ger små offer gåvor som salt,de jag ej använder av de grenar jag frågar lov om att få ta de ger jag tillbaka senare,mm..

eller ger små stenar ,andra små gåvor..

Jag försöker ha balans mellan mig,naturen,min trädgård..Alltså att görat fint omkring mig för min,andra skull,hållat så..För att alla ska känna sig välkomna till oss,vår trädgård..

Inte bara jag,min fästman..

Har ett spec träd jag sitter ,mediterar,läser böcker,äter äpplen där på min favorit bänk.,ger de jag tar av naturen,håller balans de är nog de jag gör..;) (när jag sitter där så känner ajg att de var en bra plats jag valt ut,där fylls jag på med ny kraft..

Tror alla kanske hittar sin plats nånstanns min är här hemma i trädgården.;)

Sån är jag..=)

Hade gott ljus

#4 Vad härligt då blev nog älvorna glada för de vackra pärlorna som ni skänkte till dem

Jag lägger ut bröd, nötter, frön till fåglarna osv.

intressant tråd!

Ett offer ska kännas. Annars kan man inte kalla det offer. Då blir det en gåva. 
Vanadotter gjorde ett praktexempel på vad ett offer är. Hon klippte av sig allt sitt hår och offrade.

Blod, hår, pengar, oskuld, sånt som betyder något för oss är det perfekta offret. Man kan inte ge bort en brödbit och hoppas på samma resultat som grannen om han offrat sin sista hundring eller låtit blodet rinna över offerplatsen.  

Men visst kan man lulla runt och ge bort brödbitar, godis, 50öringar, plastbitar eller vad det nu kan vara. Men det är då man aldrig får det resultat man önskar sig.

Vill man ha något dyrt lär man ge något dyrt.