Mina föräldrar har alltid berättat för mig om att koltrasten började sjunga för första gången på året precis när jag föddes. Sedan dess har den liksom lite blivit "min" fågel. Den är så fin med det svarta och gula mot varandra. Och så sjunger den så speciellt med sina härmade sånger.

Koltrast

När lillan kom till jorden, det var i maj, när göken gol, sa mamma att det lyste av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver, och körsbärsträdet stod i blom, och svalan kvick och munter just hit med våren kom.

Gullvivans plym sågs vaja, bofinken slog så glada slag, då blev jag döpt till Maja, ty lillan, det var jag.

Och därför, säger mamma, så är jag nästan alltid glad, jag tycker hela livet är som en solskensdag. Alice Tegnér

Koltrastar är väldigt vackra, ja :-)

En fågel som är väldigt speciell för mig är bofinken. På min familjs sommarställe lever fåglarna väldigt ostört eftersom det är en islolerad ö där människor bara bor på sommaren.  Dom är därför inte så skygga och när jag var yngre bodde det dessutom två äldre tanter på ön som hade för vana att skämma bort dom med sockerkaka vilket gjorde dom ännu mer vänligt inställda till folk :-)

En sommar när jag kanske var 7-8 år träffade jag en väldigt trevlig liten bofink som tydligen hade sitt revir precis på vår tomt. Jag kände igen honom på hans sång som hade en liten egen melodi som inte lät som dom andra fåglarna på ön (eller någon annan bofinksång jag hört senare heller). När jag såg honom brukade jag slänga åt honom lite brödsmulor eller havregryn och i gengäld sjöng han så vackert för mig. Jag brukade sitta på taket till matkällaren där det växte ett körsbärsträd tätt intill, så satt han i grenarna och vi sjöng ihop. Jag döpte honom till Bosse och han kändes som en vän, jag tyckte väldigt mycket om att vara nära honom och höra honom sjunga och prata med honom om alla mina innersta tankar. Vi kommunicerade på något sätt som bara vi förstod. Den sommaren var han min bästa vän i hela världen. Dessvärre försvann han efter den sommaren men än idag när jag är där lyssnar jag efter hans speciella sång från trädtopparna, även om jag förstår att han måste vara död sedan länge nu…

Och varför just denna sången då?

Joo, när jag var 7 månader gammal, så dog min 19 år äldre syster, av tumörer på ryggraden.

Hon visste att hon skulle dö, sedan hon var 11 år och levde med fruktansvärda plågor.
Den dagen min mor berättade att hon väntade mig, blev mina systrar överlyckliga, i synnerhet min syster Irene.

SÅ…mina första 6 månader, blev de bästa i mitt liv, för då hade jag ännu en människa som älskade mig.
Hon hade en underbart vacker sångröst och långt, lockigt kritvitt hår.
När hon sjöng så föll hennes långa hår över mitt ansikte och jag famlade efter och ville leka med håret.

Många år efteråt, när jag hade lärt mig att tala, så tiggde och bad jag min mor, om att åka och hälsa på den snälla tanten som sjöng så fint.

Men ingen av de vuxna förstod vad det var som jag talade om.

När dom äntligen kom på det, så var det just med ledning av de sånger som jag kände igen, att hon sjöng för mig i min säng.
Detta var en av dom.

Underskatta aldrig små barns minnen, dom minns mycket mer än ni kan föreställa er.

Man kan aldrig hindra sorgens svarta fåglar, från att flyga över ens huvud, men man kan bestämma sig för att inte låta dom bygga sig ett näste, i ens hår….det säger fåglarna mig.

#5 Lyssnar, samtidigt som jag läser ditt inlägg, sorgens fåglar, ; tonsättare; Vangelis, Verk; Mythodea. Jag kan knappast hitta det på You Tube. Men sök själv så förstår du vad jag menar, tänker, känner…//

Jag har många historier om fåglar, mytiska fåglar i synnerhet, andefåglar. Fåglar är en snabb transport bortåt i anden, och jag brukar ibland sätta ögat rent spontant på förbiflygande fåglar, så att jag blir alldeles åksjuk. (ifall de vill ta med mig, det vill de ju inte alltid) Fåglarna är budbärare av visdom, flyger mellan världarna lätt som ingenting.

Min första stora 'mytiska' fågelupplevelse skedde i en mycket verklig och känslosam dröm, när jag var i femton-sextonårsåldern. Jag stod utanför min dåvarande pojkväns portuppgång och rökte cigaretter. Det var en vanlig, klar höstdag.

Plötsligt landar en JÄTTEÖRN alldeles brevid mig där jag står, den är en och en halv meter hög i längd, och långt mer än två meter mellan vingspetsarna. Den står tyst brevid mig och fäller ut vingarna lite grann, sträcker på sig för att visa hur stor den är, går omkring mig. Och jag blir fruktansvärt rädd inför kraften den bär med sig, försöker i drömmen ropa på min pojkvän men får inte ur mig ett pip till ljud ens.

Jag vet inte vad drömmen betydde, men många starka känslor fanns det i den.

Bilden är på en amerikansk bald-eagle, men i drömmen så liknade den en kungsörn mer, var mer spräcklig på vingar och huvud..

Hittade en bild på en påfågel jag träffat! jag blev lite rädd, för de är ju inte särskilt små.

Tycker också att påfåglar är lite skrämande… Men annars brukar mina favoriter vara Skator faktiskt :) helt underbart intelligenta fåglar med mycket att säga till om… Jag har blivit biten av en skata en gång, den flög in i vårt stall och hittade inte ut, och dom är starkare än man tror!

oj, bli biten av en skata låter ju jäkligt obehagligt.

Jag har en fot+ben från en skata i frysen, har ingen aning om vad jag ska göra med den.. steg 1 kanske är att låta den torka lite i ugnen. Finns det ngn mer erfaren i fågelfotsbehandling kan de ju skicka ett pm..

Tofsvipan är min favoritfågel. Jag gillar den för att den är orädd, tuff och lurig. Den är också nattaktiv och låter ganska "spooky". En riktig häxfågel.

Jag tror inte jag har en specifik favorit men dras till kråkfåglar överlag. Skatan tycker jag mycket om, kan studera henne hur länge som helst.

jag tycker om måsar, råkor, kråkor, skator, kajor, glador, pilfinkar, koltrastar, blåmesar, gråsparvar, talgoxar, svalor, hönor

med andra ord så har jag ingen favorit. tycker om att titta på fåglar i allmänhet. det är så fasinerande och vackert när dom flyger/jagar/sjunger och allt vad fåglar kan pyssla med.

och så tycker jag mycket om hönor, vi hade höns innan och min favorithöna var Höna Pöna som flyttade hem till oss från grannen. Hon blev tam, brukade sitta i knäet och klappas. Sedan fick hon 4 kycklingar, en höna och två tuppar. Tupparna var väldigt läskiga och stora och brukade attackera mig :P Sedan flyttade en till höna till oss från grannen, men den blev aldrig tam.

Det mysigaste var när jag kom hem från skolan, då kom Höna Pöna springandes tillsammans med min katt Missan för att hälsa mig välkommen hem.

Mm höns är otroligt mysiga, hade själv en flock där alla kom när man ropade, hade en Dvärg Cochin tupp som var det gosigaste i hela världen precis som hans söner blev. Hade även en hedemora tupp (stiliga varelser) och grönäggsläggare, och en underbar ruvande dvärghöna som verkligen kunde försvara sina små mot allt…Många kycklingar blev det, och man hoppa att någon del av stammen lever vidare i en annan hönsgård.

SÅ otroligt intelligenta varelser skulle jag vilja säga, tyvärr slutade många som rävmat och jag sålde av dom efter att rävhona med 4 ungar minskat beståndet från 18 till 4…Tror dom hade jaktträning inne i hönsburen tyvärr…

Längtar till min egen gård där jag ska ha en liten busig bunt med höns som ska gå utan galler på tomten som mina gjorde mesta delen av tiden…Hm det skumma är att dom verkligen älskar hundskit…äckligt jag vet, men det blir fina ägg…

Hellre hundbajs än kemikalier. I Kina finns det tillverkning av helt konstgjorda ägg av endast kemikalier, från gula till ett snyggt ändamålsenligt skal.

Hedemora höns, Holger och Bella på promenad. Gräs, frön och insekter tycker de bäst om. (Vi har iof ingen hund)

Vilken vacker tupp, min hade inte lika mycket ljusa färger på halsen men en väldigt stark grön färg inblandad i stjärtfjädrarna… Visste du att man kan få fram Kycklinggula tuppar? Jag fick en tuppkyckling som var det, efter min röda cochin tupp. Han ändrade aldrig färg :) Tyvärr tog räven honom.

Tänkte dela med mig av dikt jag tycker mycket om. Jag fann den på nätet lite mer än 1 år sedan och sedan dess återkommer jag till den lite titt som tätt. Sedan en tid tillbaka har jag haft den i dagboken på HIF och vill nu flytta ut den

Fairy of the Magpie Bridge

Among the beautiful clouds,

over the heavenly river,

crosses the weaving maiden.

A night of rendezvous,

across the autumn sky,

surpasses joy on earth.

Moments of tender love and dream,

so sad to leave the magpie bridge.

Eternal love between us two,

shall withsand the time apart.

/Qin Guan

# 18 Tack! Vad fint att ha i fågeltråden.

Jag blir nu av anledning väldigt nyfiken på gåsen…

Ur J.C bok om symboler drar jag några citat.

" Ett soldjur; andedräkten; vinden; vaksamhet; den goda hustrun. Gåsen och svanen har ofta samma symboliska innebörder. Nilgåsen skapade världen och värpte det ägg ur vilken solen, Amon Ra, kläcktes. Gåsen var en kärlekssymbol och ett attribut till jordguden Seb och till Isis, Osiris och Horus."

" I konsten förknippas gåsen ofta med höstmånen"

Jag undersöker vidare:) Spännande!

På åkrarna är det sångsvanar, det blir fler för varje dag, några har halvstora ungar med sig. Antar att de är på väg söderut men det är så härligt att titta på dem. Igår eftermiddag var det en stor flock som flög runt, runt tillsammans. Jag har bara sett knölsvanar förr men i år har jag äntligen fått se sångsvanar. Glad som en lärka ;) (fast jag tycker knölsvanar är finare)

#16
apropå konstgjorda ägg…
Nu finns det sanrt konstgjort kött - In Vitro Meat

http://miljoforum.idg.se/bloggar/lyckobloggen/entry.jsp?messid=7
http://invitromeat.org/
http://www.new-harvest.org/faq.htm

Jag är helt såld på kråkor. Älskar deras utseende, deras klokhet och listighet och framförallt deras lite dystra kraxande (fast de har andra gladare läten också).

Blir alltid glad när jag ser en kråka. Ofta när man får syn på en ensam kråka, är den i full färd med att lista ut något. Det syns lixom på den. Kråkor är lättlärda varelser. De kan till och med härma ord.

Kråkan har en roll även i folktron, särskilt när det gäller spådomar och varsel.

En kråkdikt skriven av Ann-Kristin Åklint

"Hållning
Så vill jag sitta: som kråkan
på en kal gren högst upp i tallen
luta mig mot vindarna som kommer från havet
knipa fötterna hårdare om grenen
låta dunet vändas ut och in
oberörd se och ta emot
vindbyarna, molnskyarna
skator och kråkor och småflyg
sitta där och se allt och inte ta åt mig
nästa dag är det stiltje
jag ska sitta där på grenen högst upp
med sol på mina blanka fjädrar
se allt och inte beröras"

Liten mer kråkpoesi, skrivet av Björn Nilsson (tror jag):

"Varför tycker kråkor om att gå på is
att stå på is? -
Det måste roa dem på något vis
att stå där - lugnt filosofera
eller gå utan mål - flanera
promenera
spekulera om en godbit att narra ur händerna
på de dumma godtrogna änderna
eller göra slut
resolut
på norsar som fångats av en trut.
Därför går kråkor på is!"

Om jag minns rätt ska den första snön ha fallit över stan när jag föddes för 23 år sen. Ungefär samtidigt samlades den största flock med, jag tror mamma sa kajor, utanför mina föräldrars hus. Kajor, eller alla fall stora flockar med svarta fåglar har dykt upp med jämna mellanrum och det känns litegran som om de kollar till mig.

Nästan varje år har första snön fallit på min födelsedag, med bara få undantag. Och för bara någon månad sen var fåglarna och tittade till mig, jag kan nästan svära på att de följde efter bussen en bit med…

#21 enligt vad jag hört finns det redan konstgjort kött och hud som används i vissa experiment. Hur påligtligt detta är får ni avgöra själva för jag har ingen källa att hänvisa till, bara sånt där som man sett och hört litet varstans.

Skulle någon vänlig själ vara så snäll att ta bort mitt inlägg? (#24)

Kajor är små med ljusa ögon, de är gråa och svarta. Dom stora svarta heter råkor och förekommer i stora flockar ofta som flyger runt och pysslar med vad nu råkor gör om dagarna. Det är fint när där är råkor och fiskmåsar, som plockar maskar efter traktorn, för det blinkar i svart och vitt om vart annat.

förlåt, men man brukar se stora flockar med råkor och kajor, det är inte konstigt på något vis… Men det viktigaste är nog din känsla. Känns det som att de vaktar dig och tittar till dig, så gör de kanske det. Omöjligt för mig att avgöra. Är bara i allmänhet kritisk till att sätta såkallade "övernaturliga" o liknande egenskaper på djur. Enligt mig är de magiska nog som de är.

Angående det där med konstgjort kött osv så är jag ganska kluven. Jag tycker inte att en person med en normalt fungerande kropp behöver kött alls, och därför bör man skippa det för djurens skull. Köttindistrin är djurplågeri, och då är det bättre med konstgjort kött än kött från grisar som fötts upp på onaturliga sätt. Men sen vet man ju inte om det där konstgjorda köttet kan vara skadligt på andra sätt. Vet inget om det, det kanske släpper ut en massa skit i naturen…

(för att förtydliga, jag ser inte telepati som övernaturligt, jag ser inte energier som övernaturligt. det kan mycket väl vara så att det finns många sånna saker som vi inte kan mäta och känna av med våra vetenskapliga instrument. dock tror jag knappast att några fysiska djur bryr sig särskilt mycket om oss, de har sina egna liv att sköta. Jag tror inte heller att de kan promenera runt i olika världar o liknande. att man kan drömma om fåglar och att man kan ha kraftdjur på så vis att det är ett djur som manifesterar en viss egenskap eller likande kan väl absolut vara möjligt, men då ligger det hela hos oss, inte hos något utanför oss själva. ibland när jag ser fåglar flyga över himlen så kan det kännas som att dom måste vara något magiskt väsen osv osv. nå, jag tror att den där kråkan jag ser helt enkelt är en kråka och att det är tillräckligt vackert det. den behöver inte vara ett magiskt väsen med ett budskap till mig för att vara värdefull.)

#27 man behöver vissa ämnen som finns i köttet. Däremot behöver man ju inte äta t.ex gris och sånt som är uppfött till att ätas. Vilt är det bästa köttet, då har djuret levt ett bra liv.

nja, det finns inte mycket som man inte kan få i sig på andra sätt. Det är väl B12, men det finns ju i tablettform.

I tablettform. Jag får så roliga illustrationer till mig. " Se mitt kraftdjur" En liten tablett…

Nej jag är nog inte "civiliserad" När jag konfronteras med en galen tjäder i skogen vid myrkanten, då besegrar jag den. Jag stryper honom. Sedan slänger jag honom över min axel och bereder den för en magisk måltid. Fågelköttet ger mig krafter och förmåga. Jag har svårt att se mig ersätta det med en tablett från kemikalieindustrin.

Vi är faktiskt rovdjur, och vi behöver äta kött. Men jag är absolut inte för den grymma behandlingen dom stackars djuren får stå ut med! Det är helt sjukt, och jag hatar oss människor för allt vi gör mot djuren. Vi fångar dom, har dom i burar, förslavar dom.. Och dom var här på jorden långt innan vi kom.. Så gör man bara inte mot så fina, ärliga och pålitliga varelser.. Usch..

#31 Vi är omnivorer: kan leva på både vegetabilisk och animalisk föda. Annars hade jag varit bra död vi det här laget…

Hmm jag har nog ingt särskitl förhållande till någon fågel. Det enda är att jag inte tycker om kråkor för när jag var väldigt liten såkände pappa det som att kråkor pickade på min lillebror som sov i sin vagn. Så han gick för att titta till honom då fan han min bror som inte andades. Sedan dess gillar jag inte kråkor.

jag är förtjust i korpar, dom är så vackra och glänsande. Vi har många korpar vid våran skog.
Örnar tycker jag också om.
Sen har jag ju mina älskade höns

Jag tycker tycker om alla fåglar..men mest tycker jag om Rödhaken, den har alltid varit med mig, enda sedan jag var liten…

Härhemma sitter det ibland en rödhake utanför mitt fönster och ser in på mig med sina små pepparkornsögon, liksom för att hålla koll på vad jag gör.

Det konstiga är, att den har sällskap med en koltrast. Det är precis som om de hör ihop, för jag har sett dem nu i flera år tillsammans, som ett "gammalt par." De äter tillsammans och den ene vaktar medan den andre letar mat….

Min favorit är måsen.

Har läst en söt liten bok också som heter just Måsen. Den är verkligen tankvärd och handlar om att tro på sig själv och sin förmåga. Att våga överskrida det man tror är en gräns för förmågan.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=911301725X

Varför måsen är min favoritfårgel? Den står för frihet, och att kunna rida på en luftvåg i full orkan…

En symbol ur min barndom som ger mig kraft och drömmar…

Fin tråd!   Jag vet iallafall att  alla hönor och tuppar härstammar från Djungelhönsen.

;)

Här finns länk till onlinewebkameror vid Hornborgasjön där man kan se på tranor :)

http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/projektwebbar/hornborga/

Många här som liksom jag älskar kråkfåglar, vad kul! Min älsklings smeknamn på mig är till och med Kråka.

Jag tror mitt band med kråkfåglar är gammalt, för redan när jag var liten hade det börjat. Jag trodde nämligen att "Prästens lilla kråka" handlade om mig. Mycket märkligt, för ingen av mina föräldrar är präst… (fast släktforskning har senare visat att på min pappas sida dräller det av präster. Fast det visste inte jag när jag var liten).

Min dotter Solgudinnan har varit på fotorunda i dag.

Ett till bidrag från Solgudinnan.

Fantastiskt! Åå vad fint!;)

#44 Tack så mycket hälsar Solgudinnan!

Kråkfåglar är nåt speciellt, håller med om det. Se bara på vad mitt bidrag i novelltävlingen hette och handlade om

"Kråkan"

(synd att den blev hoptryckt och utan mellanrum genom cyberrymden förstås)

PS, läckra foton från Solgudinnan!

Vackra foton :)

Älskar de där avtrycken, de är så fina!

Tranor är mina favoriter. Hos mig är det dessutom tranan som kommer med dom små barnen, inte storken … tranan kommer inte med själva barnen förstås, men med befruktningen. Alla mina 3 barn har blivit till samma datum, 2 april, och kort innan varje tillfälle har jag haft speciella möten med tranor.  Även vid andra tillfällen i livet dyker de upp, men det känns lite för personligt att babbla om här.  Sedan 9 år tillbaka bor jag i skogen, ett par hundra meter från en tjärn där det varje år är ett tranpar som häckar.  Finns inget bättre än deras läten… som tränger in i huset även när dörrar och fönster är stängda.

Å jag såg en Häger idag.. på väg för att hämta dottern såg jag en fågel stående i kanten på ett dike…en Häger tänkte jag, men blev sedan tveksam och tänkte Trana??? När jag åkte tillbaka hem så såg jag att det var en Häger. Häftigt!!!