Visst, Gudomarna föredrar att man börjar gå, sen börjar de att leda en…lyhördhet å tålamod gäller. Börja vandra å invänta tecken! alltså.

Går absolut min egen väg!

Samma här

Faktiskt har jag börjat göra det också man började i ett hörn och sedan hamnade man någon annan stans man känner av när det är rätt och då stannar man ……….

Det handlar inte om att hitta hem, det handlar om att inse att man redan ÄR hemma.

#5 Jo, men små utflykter kan vara trevliga och intressanta emallanåt… Annars inser man inte att borta är bra men hemma bäst…

Hemma.. jag ÄR hemma men ibland kommer jag bort.

Home is were i lay my hat var det någon som sa.

My home is where my loved ones are :)

Jo, hemma kan vara där man är… samtidigt kan det vara dit man är på väg!

Tyckte det var hemma när jag hittade hit HiF… men e nu på väg igen…

#10 Ja man står aldrig stilla länge :)

När eleven är redo uppenbarar sig läraren. Tänk vad underbart om du upptäcker att läraren är… du?

Jag har på sistone snubblat över lärare på de mest lustiga ställen, efter att ha varit sökare i större delen av mitt liv. Det fanns väl saker jag behövde processa först innan jag kunde ta in nytt, antar jag, så deras lärdomar hade varit bortkastade på mig förut. Även böcker kan vara goda lärare. Men kom ihåg att du tar alltid bara till dig det som känns rätt för dig och struntar i resten. Det kanske inte är rätt nu, det kanske aldrig blir rätt. Men jag förkastar aldrig de guldkorn jag finner här och var, även om de omges med strunt som inte passar mig (och som inte nödvändigtvis är strunt för andra. De kanske har kommit längre än mig och ser det på ett annat sätt. Eller så är det bara strunt. Inte vet jag).