…som jag inte kommer ur.

Jag vet inte om det är att jag inte orkar eller inte ids, omotiverad som sjutton är jag. Kroppen värker, jag är lättdistraherad, har svår att hålla humöret uppe och allt jag gör är jobbar och sover. Jag skulle kanske kunna ha tid med en stunds meditation eller lite träning som jag suktar efter så mycket, men kroppen gör ont och vill bara sova. Ändå vet jag att det finns folk som har det sju till tolv resor värre än jag. Men det hjälper inte mig så mycket. Jag letar nog inte efter genvägar egentligen, eftersom jag vet att det inte hjälper i längden. Jag vill bara ha lite positiv energi, men jag vet inte var jag ska hitta den. Jag känner efter i mig och utanför men känselspröten vill sig inte riktigt. Det känns som om varje ansträngning är en ansträngning för mycket. Jag vill ha riktig träningsvärk, inte värk pga att jag inte orkar använda mina muskler rätt när jag jobbar för att jag helast av allt bara vill hem och sova. Nu har jag hållt fasaden uppe i fem dagar och bara tagit hand om folk och varit empatisk och snäll och go, eftersom det är det jag jobbar med, men jag orkar inte längre. Imorgon är jag ledog, då måste jag tvätta och städa - mår dåligt av att det är stökigt igen. Mådde bra länge ett tag, då var det städat både i hem, kropp och sinne, men nu har det vänt och jag orkar ingenting, vill bara sova. Fyrtiofem minuter kvar tills jag slutar, men inte ens det känns positivt. Orkar inte le, orkar inte känna positivt. Orkar inte ens se våren som jag älskar så.

Jag vet att jag måste göra något för att bryta mig ut, men var ska jag få orken till det ifrån? Jag orkar ju knappt duscha ens! Nu måste jag jobba igen. Nån vänlig själ som har lite positiv energi att dela med sig av?