Det du beskriver ovan gäller väl livet i allmänhet. Menar du att man bör utöva mer försiktighet vid magi än man gör annars i livet? Och vad är skillnaden isåfall?

Jo det var vad som slog mig också när jag läst tankarna här. Att allt vad människan förtar sig påverkar oavsett om hon andvänder(hehe) sig av magi eller inte.
Jag skulle kunna tänka mig att att människor som använder sig av magi däremot kanske påverkar mindre skadligt bara genom det faktum att magi kräver reflektion och eftertanke. Enligt min mening.

Hehe, det beror kanske på vad man ser som magi, hur man uppfattar det? Men jo visst, det innefattar allt man gör, den tanken slog även mig själv när jag skrev det.

Så frågorna i slutet får ni väl tänka på i samband med medveten påverkan av skeenden. Eller vad helst ni själva definierar som medveten magisk påverkan, då det tidigare har visat sig att folk här inne har olika uppfattning om vad som är magi.

Det jag ville diskutera var helt enkelt det magiska ansvaret, hur ni tänker kring det (eller om ni inte alls tänker på det).

Att använda magi är för mig att agera och genom att agera så tar man ansvar.

Vi har liten makt i livet - för det mesta är den mesta makten vi tror oss ha rena rama illusionen, man är ju utelämnad till arbetsförmedlingen, politiker, arbetsgivare, partners, utbildningsanordnare.. Man gör så gott man kan, men egentligen, är vi tämligen maktlösa i det vi tar oss för.

Men den makten man har i livet, den måste man ta vara på, för det är allt man har - och det är först och främst ens handlingar - frukten av ens tankar, erfarenheter, känslor, och då bör man handla rätt, i allt - alltifrån handgripligheter till att handla i affären, allting man gör är ens märke i livet, ens tankar spelar mindre roll, det är i handlingen de får synas.

Och kan jag skapa mig makt, kan jag få en arbetsgivare att plocka upp just mitt brev tex, eller en farlig människa att skygga, pengar att trilla in på kontot, då tar jag den, för kan man så ska man.. och inga handlingar är utan ansvar - det är realismens fula ansikte, karma eller inte, dina handlingar är den du är.

Det är ju inte tänkt att ni ska känna att ni måste försvara ert sätt att handla i den här tråden, jag undrar helt enkelt hur, eller om ni tänker på balansen i det hela. Eller om ni har en helt annan syn som inte alls bygger på balans.

Det jag har skrivit här i rotinlägget bygger på balans mellan motpoler. Är det så ni ser på världen, är den som en våg som ständigt balanserar sig själv?

Jag tror att det finns en hel del här inne som ser det mer i form av gott föder gott, ont föder ont. Exempel:

Om jag är snäll mot någon, är den snäll mot tre andra, vilka i sin tur är snälla mot nio andra som… och så vidare.

Att det fungerar som en kedjereaktion som ökar istället för att balansera mellan två motpoler. Givetvis går det också att kombinera de här sätten att tänka, och det finns säkert fler synvinklar på det, eller?

Nä, jag försvarar mig inte, jag försökte bara förklara. Ansvar tar man oavsett man är medveten om det eller inte.

Och jag tror inte på kedjereaktion, vissa människor kan man vara hur snälla som helst mot och de kommer aldrig bli snälla tillbaka.. och vice versa. Man har inte makt över andra människors reaktioner, endast över sina egna, därav så gäller det att vara noga med sig själv och sina handlingar, men resten kan man strunta i - det är deras makt och deras handlingar, det får de ta ansvar över själva.

Nyckelbegreppet i detta är… Du ska inte behöva ta ansvar över andra människors reaktioner eller liv, det kan man inte, det ska man inte. Inte ens de man älskar, partners eller föräldrar. Alla har sina egna kors de måste bära, alla måste ta sitt egna ansvar. (undantaget är väl ens barn då, de ska man lära ta eget ansvar)

Och så finns det ingen våg av motpoler heller i min världsbild, världen är ju en jäkla fruktansvärd röta, med barnsoldater, och våldtäkter och andra brott mot civila som vapen, ständigt så trampas de svaga på i systematisk hjärtslitande krigsföring, då när sådana orättvisor försiggår mitt ibland oss, då känns det fånigt att tala om ansvar, om jämnvikt och karma, kedjereaktioner. När jag tänker på alla barn som sitter och målar bilder av krig och stridsvagnar, som sett alla de älskar dör, då har jag väldigt svårt att se karman och jämnvikten i världen.  Jag tror inte på universiella lagar som håller koll på oss - Jag tror på individens makt, att göra de rätta valen i livet.

Och jag försvarar inget.. Jag förklarar mig bara, hur jag ser det.

Spindelfot, jag har sagt det förr, jag säger det igen - du är extremt klok. Håller fullständigt med i ditt ovanstående inlägg, inte heller i min värld finns motpoler eller balanser att upprätthålla - det funkar inte riktigt med hur det ser ut med ständigt ökande befolkning, klimathot, finanskris, etc. Jag har förmodligen en rätt så misantropisk syn på människan, det finns säkert något gott i oss alla, men alla har även ett pris och makt korrumperar helt enkelt. Så ser jag på det.

Jag tror på att det jag ger till någon får jag tillbaks av en annan i någon form och någon gång, och vice versa…

Helt enig med #7

Jag ser INGA bevis på balans i naturen. Ingenstans.

Det där med balans tror jag har blivit ett nyandligt modeord som vid närmare skärskådning försvinner som en droppe mjölk i vatten.

Sen tycker jag det var bra att Bafo lyfte det direkt: det hör ju till vardagen att bete sig och ta ansvar för sina handlingar, vare sig de är magiska eller ej.

Rätta mig om jag inte förstått dig "rätt" nu Jodrena… men jag tror jag delar din syn…

Allt är en helhet och om man "tar" något måste man också "ge" något för att bibehålla balansen…

Kanske har både Spindelfot och Trumman rätt - att det i egentlig mening inte finns någon balans i naturen…

Men jag tänker mig en mera andlig balans…

Så när jag "gör" (besvärjelse/önskan) något i egoistiskt syfte ser jag till att "ge" något tillbaka… Det kan vara en välgärning eller att man ger u-landshjälp eller dyl.

När jag utfärdar liknande i oegoistikt syfte - för att hjälpa någon annan - då finns inte detta behov att "betala tillbaka".

Men med tanke på "helheten" borde man kanske alltid "betala tillbaka."

Tja, betalar tillbaka tycker jag man gör med råge genom skatten…speciellt som företagare, det är inte mycket man får behålla då tyvärr, trots att man skapar arbete till sig själv.

Att skapa sig fördelar utan magi gör man ju jämt, och utan att betala tillbaka på något sätt..

Ta en arbetsintervju tex. Du klär dig vackert enligt med vad du tror arbetsgivaren kommer att få förtroende för dig, sätter upp håret och kanske ser annorlunda ut än vad du vanligtvis gör, allt för att skapa illusion och få in en fot. Du tänker innan på vad du ska säga och svara på olika frågor, och tänker på hur du för dig under intervjutillfället. Allting är ofta ett spel för gallerierna och en slags manipulation.  För detta betalar du inte tillbaka, man behöver ett jobb och gör det som krävs.

Tänk att du använder magi på intervjun, det finns ju många sätt att manipulera någon att tycka lite bättre om dig än andra, smörja ljus i oljor innan och tända, blota och skicka böner, smörja in dig i oljor och måla tecken på kroppen - allt för att få arbetsgivaren att känna att oj, henne tycker jag mycket om.. Precis den effekt som man försöker uppnå genom att klä sig rätt och föra sig rätt, bara en extra knuff.

Och får jag ett jobb så kan jag ju- glädja min familj och mig själv, må bra, säkert göra ett bra jobb.. alla blir ju vinnare.

Betala tillbaka.. skall detta göras även när det inte handlar om magi, när vi har gjort något annat för att gynna oss själva, köpt en vacker klänning, ordnat med semester..

#13 Nej inte ang. vardagslivet - jag tänker bara i de här banorna när jag gjort en besvärjelse/utövat magi hemma vid mitt altare…