Jag har än så länge inga bra tips att ge dig. Är i samma sits just nu.

Det enda jag gör som påverkar mig lite positivt är att jag pratar mycket med andra om det som tynger mig och så har jag blivit mer egoistisk.

Tänker mer på att faktiskt jag ska må bra och att man inte alltid måste vika sig för andra hundra procent.

Hoppas du finner en lösning!

Ta hand om dig! Det är mitt främsta råd.
Befinner mig också något under ytan nu och det har hjälpt att endast göra saker som jag verkligen tycker om. Ta en sak i taget, bryt ner dom i små delar och belöna dig själv med något mysigt när du tagit itu med det.

Instämmer med Rovanja, hoppas du hittar en lösning! Och även om det känns lite sisådär att säga det, så vänder det, det gör alltid det. Ibland dröjer det lite men det vänder.

Ja problemet är att jag gick totalt in i väggen för några dagar sen och min kille fick boksavligen talat mata mig igår.

Har tid till psykolog bokad men jag har problemet att jag måste hjälpa en familjemedläm och det kan inte på några som hälst sätt vänta eller ändras jag orkar igentilgen inte och det blir ennu jobbigare nu när jag måste välja sida. 
Jag kan inte säga mer men det är alltså ett måste.

Tänkte först göra en ritual för att ladda mig eller åtminstonde kunna fatta rätt beslut men jag vet inte vad eller om det är bra att göra det i detta fall.

Det låter som om vi sitter i likadana sitsar du och jag litegrann. Jag befinner mig i en situation där jag under några veckor inte alls haft någon ork. Äter hela tiden och gör inget nyttigt alls, släpper ut hunden på gården ist för promenad, skippar allt arbete och har inte orkat städa på år och dar känns det som. Det mesta ser mörkt och dystert ut, och motgångarna staplas på hög. Känns som om alla sliter i mig, behöver min omtanke, min axel att gråta ut på trots att den är tårdränkt av mig själv redan. Jag brukar ha mina perioder, och ibland blir det självklart jobbigare på grund av händelser runt omkring så som bråk, dödsfall och mer eller mindre jobbiga motgångar.

Jag brukar ofta säga: Om du själv inte orkar eller mår bra - hur ska du då orka se till att andra orkar och må bra? Fundera över det. Finns det ingenting du kan göra för att "skjuta undan" den här familjemedlemmen, iaf under ett tag? Tills du själv kommer på fötter?

Vidare finns alla möjliga allmänna råd: Gör sådant du tycker du är roligt. Vad gör det om huset är skitit, ingen dör av det! Ta en promenad, lev på glass en hel dag eller måla/skriv om du gillar det. Gör avslappnade grejer, så som att bara ta en biltur, bada fötterna eller unna dig en längre dusch. Se varje liten grej som ett framsteg, till exempel att du steg upp ur sängen innan kl. 11 istället för att sova hela dagen eller orkade laga ett mål mat.

Glöm inte heller att försöka tänka positivt, allt blir faktiskt lättare då. Försök se framtiden, att det här jobbiga kommer att ha ett slut!Saker och ting har tendenser till att bli vad man gör det till.

Slutligen önskar jag dig all lycka till. Känner du att du vill prata av dig med någon så finns jag bara ett PM bort.

Kramar!

#3 Gick också in i väggen för några år sedan…

Håller med Vargflickan - om du inte orkar och klappar ihop så är du ändå inte till någon hjälp för den som behöver dig. Ett sorts moment 22…

Du måste ta hand om dig själv först och främst… Börja med att sortera bort alla "måsten" som inte är så nödvändliga egentligen. Det måste inte vara välstädat hemma, man måste inte svara i telefon och vara trevlig och prata - man kan skita i att svara… (skaffa nummerpresentatör så vet man). Säg nej till allt som inte är ett absolut måste, många småsaker blir mycket, du har inte råd att vara "bussig" med allt och alla nu

Själv brukar jag låsa in mig i badrummet, tända ljus, spela vacker musik, hälla i nån väldoftande badolja och lägga stenar/kristaller i badvattnet som ger mig det jag behöver. Ametisten och Citrinen är bra när man mår skunk… Sedan frossar jag i min favoritglass…