Baklagar den hemska händelsen som du får lida för varje natt. Jag tror att du drömmer om din största farhågor och kan tänka mig att du inte vill drömma om det igen. Jag tror att du behöver någon att tala med. Kurator, psykolog, nån i kyrkan? Någon opartisk helt enkelt som lyssnar på dig. Som du kan berätta hur du känner.

Hoppas att du får sova bättre snart. Kram

Vad ledsamt att höra om det som hänt *håller om*.

Min korta tolkning av din dröm är att du bearbetar det värsta som kan hända dig, att din familj vänder dig ryggen.

Jag tror att du skulle vara hjälpt av att prata med någon om dina känslor inför det som hänt, kanske med någon utomstående som kan bära din sorg utan att själv vara drabbad av den också. Har du någon bra vän som familjen inte känner så bra, eller kanske du kan söka dig till vårdcentralen och få tillgång till deras kurator/psykolog?

Kyrkan är också ett alternativ, diakonen (i sv. kyrkan) är som en kurator och kan vara alternativ till prästen (om det känns för högtidligt att tala med en sådan). Man behöver inte vara aktiv medlem, det är bara att kolla på nätet så hittar du den som finns närmast dig.

Varför jag tror att du behöver prata med någon är för att du skriver att det tynger dig och att du förtränger händelsen och jag kan tänka att det är nog därför du drömmer så här. Din hjärna kanske säger att "gör något åt det här annars kanske det går så här och så målar hjärnan upp ett av de värsta scenarion"… Eller vad tror du?

Jag vill också säg att det är ok att vara ledsen, det är ok att gråta, kanske du inte har tillåtit dig att sörja?

Vad tror du skulle hända om du berättade om din dröm för någon i din familj? Den personen skulle säkert säga till dig att det inte kommer att hända. Och vad skulle kunna hända om du sa till någon familjemedlem att du inte vill prata om detta men att du är ledsen för det som hänt och för att du inte hann ta farväl som du hade velat?

Det är lite tankar från mig.

Kram

Jätte tråkigt att höra om vad som hänt!

Jag håller helt med vad BabyD och Fridelfina säjer! Men kanske skulle du ändå behöva prata med nån i din familj oxå? En sak som kan vara till hjälp då är att skriva, för ibland är det lättare att bara sätta sig ner i lugn och ro och skriva av sig allting så att man vet vad det är man vill säja/ berätta/ få ur sig. Och att prata om svåra och tyngande saker är verkligen inte det lättaste och då kan det hjälpa att skriva ett brev istället, för då slipper man även blir avbruten. :)

Hoppas att allting löser sig för dig och att du kan få lugn och ro i ditt liv.

Blessed be

Håller med de tidigare inläggen…

Det ska ut - inte tryckas undan… Det kommer drömvägen för att du håller det tillbaka…

sök hjälp, en kurator att prata ut med… Det behöver du!

                              Lycka till och kram