Vi sitter i samma båt, Droppen.

Jag känner med hela min kropp och själ att jag behöver vara ifred och i tystnad mycket mer än jag är idag.

Det är inte så att jag önskar min familj ur vägen, men med barn inpå sig är det sällan man får någon större lugn o ro. Ändå är såklart familjen det dyrbaraste jag har.

Likaså måste man sköta jobbet. Jag ÄR faktiskt tacksam för att jag har ett jobb, men det kräver mycket av min energi. Att sköta om gamla människor, att alltid vara tillmötesgående, trevlig, serviceinriktad, på alerten för att inte glömma alla 1000 detaljer som ingår i jobbet… Ja det tar på krafterna och aldrig någonsin får jag vara ifred där heller.

Ja, hur löser man det rent praktiskt?

Kanske man startar smått och tar det på lång sikt…? Börjar med att ta så många chanser man får att vara ensam en stund. Man får göra så gott man kan medans man väntar på bättre tider. Planerar på sikt så att man mer och mer anpassar sitt liv till en mer stillsam nivå.

Jag har t ex en gammal dröm om att någon gång, när barnen blivit större, flytta närmare skogen. Bli mer självförsörjande. Odla mer. Jobba mindre. Någon gång så…

#1 Det känns ju lovande.. man ska alltså vänta på pensionen.. Det e ju bara 40nånting år dit^^

Jag är ibland (nu) smått avundsjuk på munkar och nunnor som faktiskt kan vända sig inåt, i tystnad, fasta och bön…

Mja, kanske ett andligt kollektiv.. Köpa upp en liten by^^ Odla ekologisk och kunna skärma av sig i omgångar från den yttre världen.. Det är knivskarp balans det där..

Det andliga… Det fysiska..

Ja, lite besvärligt är det allt.

Fast jag tror att det är möjligt att t ex leva på en halvtidslön eller ännu mindre. Bara jobba låt säga 15-20 tim i veckan på ett "vanligt" arbete. Resten av tiden vara hemma. Tjäna en extra slant på tex handarbete och ekologiska varor.

Att köpa en liten, billig gård med avsides läge. Odla så mycket man kan av potatis och rotfrukter och grönsaker och lagra inför vintern.

Ha små billiga djur som höns, kalkoner, kaniner för ägg och kött. Skaffa jägarlicens och jaga. Tillskansa sig kunskap om allt som går att samla in och äta från skog och mark. Vad man kan plocka av örter, rötter, svamp och bär, hur man tillagar, lagrar och använder det.

Hoppa av konsumtionshysterin och handla det mesta på second hand som kläder, möbler och liknande. Äta billigt och så mycket som möjligt av det man odlat själv.

Ja, jag tror det är möjligt faktiskt. Lite pengar behöver man nog, men att jobba ihjäl sig på en heltid för att få en lön så man kan köpa en massa dyra prylar är en annan sak. Det tror jag inte att jag vill i längden.

PS, inser förstås att detta med att bo enkelt och satsa på självförsörjning medför en massa arbete, men det vore ett arbete som i mångt och mycket utförs i naturen, i tystnad.

Jo, det e väldigt tillfredställande att jobba på det sättet, det blir ett så mycket klarare resultat när det växer upp örter och grönsaker än när man jobbar på ett "vanligt" jobb och siffror dyker upp på ens bankkonto…

Fanns det inte någon bra sida som täckte mycket kunskap om ekologisk sjävförsörjande leverne? Vart va den nudå…

Alternativ.nu! Jättebra sida.

Jag förstår dig helt i detta, visst är det svårt.. Jag har som ambition att flytta så snart som möjligt - men jag är ju fruktansvärt fattig och har ett litet barn att tänka på. Jag har förstått att jag inte kan flytta förrän om ett par år.. med lite tur och bra planering. Påvägen dit så når man lika mycket insikt, som år i tystnad skulle ge. Vägen till vägen.. kan man ju säga.

Först och främst.. måste jag betala handpenningen på huset.

Jag måste skaffa mig ett körkort. Sedan en bil.

Någon slags inkomstkälla, jobb eller studier som jag kanske inte behöver arbeta heltid med, eller kan bedriva distans

Lära mig olika hantverk så att jag lätt kan ordna för mig själv.. Lever man på en ytterst begränsad ekonomi så är det bra att kunna fixa bilen, fixa avloppet, fixa elen själv om det skulle gå åt pipan. Och att lära sig om jordbruk och djurhållning (men sånt kan väl du?)

Jag tänker även bygga en del på huset.. dra in vatten och godkänt avlopp. Jag tror jag borde långsamt kunna göra detta genom att fixa kurser där, vi får se hur det går, långsamt men framåt..

mycket var det, men det går långsamt framåt.. drömmar måste man ha. Jag har ordnat körkortstillståndet iallafall.. Nu måste jag bara få råd att ta körkort också, haha

//Oj. Jag har verkligen försökt så där. Och jag har inte gett upp. Inte ännu. / Men, det ÄR verkligen en svår ekvation. Att leva "utanför" och ändå med.//

#6 justd. thanx

#8

Ja, inte är det enkelt. Det kan jag aldrig tänka mig. Men att hetsa sig fram i dagens samhälle är också svårt och jobbigt. Många går in i väggen, blir deprimerade, får panikångest och andra stressåkommor.

Många gånger tror jag det beror på att vi lever så onaturligt. Vi har tappat kontakten med oss själva. Allt går ut på att vara lyckad, vacker och rik.

Vi arbetar lika mycket som folk gjorde i gamla tider, men på ett helt annat vis. Istället för att plöja på åkern hela dagen vilket är fysiskt krävande, stressar vi på våra nutidsjobb vilket är psykiskt (och ibland även fysiskt) krävande. Dessutom får vi inte slappna av på vår fritid heller.

Vi är alltid jagade. Vi har krav på oss dygnet runt, året runt. Vi måste träna, laga fantasifull/exotisk/nyttig mat, köpa nya märkeskläder, åka på passande semester och inte ens där får vi vila pga alla jävla aktiviteter, vi måste gå på föräldramöten, medarbetarsamtal och parmiddagar. Hemmet ska vara städat och smakfullt inrett, trädgården ogräsfri och designad, bilen ny, frun ny… eller ok, men åtminstone snygg… Dessutom måste vi sopsprtera, köpa ekologiskt, vara med i Amnesty och baka bullar till ungarnas julmarknad. Inget fel i sådant, men det blir många krav till slut. Mitt uppe i allt måste vi givetvis ha minst en intressant hobby eller talang, vara smarta och roliga och förstås fantastiska i sängen.

Puh! Ok, jag överdriver kanske lite men jag tror det finns MÅNGA som känner de flesta av dessa kraven på sig.

Vi som är uttalade häxor har i viss mån oftast lämnat den värsta hysterin bakom oss, men ofta är vi ändå rätt insnärjda i vardagen.

#10 usch Iram. Jag får huvudvärk bara jag läser det dära^^

Nä.. Jag måste fundera ut det här.. jag MÅSTE ha en fysisk paus.

Vad skönt det är då när man är ensam och singel och kan bara säga ifrån under en helg och total isolera sig

Nu har ju inte jag dessa problem med jobbet, oerhört mycket studerande, pengar som ska räcka osv, men veckan innan jullovet tog jag en välbehövlig paus från alla måsten. Jag tog inte ledigt, men struntade i scheman och dylikt. Gjorde det jag kände för när jag kände för det, följde min egen klocka, och tänkte inte: "jag måste göra det, jag måste göra det och det och det.." önskar man kunde koppla ifrån så oftare.. :)

Ja, det är nog så att de flesta av oss kan unna oss lyxen att koppla av litegrann någon gång då och då. Även om det krävs lite pusslande runtomkring. Man kanske måste ordna barnvakt, förbereda middagen i förtid, ta ut en semesterdag, fjäska lite för gubben. Tror det är värt det iallafall. :-)

Hmm, min lektion just nu är nog precis tvärtom, att jag måste få en förbindelse till världen utanför, att börja leva och ha sociala relationer - annars kommer jag att dö i min själ.

Lustigt hur universum fungerar…

Å andra sidan har jag ju också problem med måsten, men jag har genom KBT börjat lära mig att programmera mig själv att gilla vissa saker, som att diska t.ex. och göra sånt jag "måste" göra för att må bra. :)

Året har 365 dagar om du tar hälften av dem till att njuta av livet om det så är endast 10 min åt gången är mycket vunnet

Året har 12 månadare om du tar bara en månad av dem för att satsa på dig själv lite extra så är det mycket tid över för alla de där måstena

Varje månad har 30 dagar om du tar 5 av de dagarnar att gå in i din själ så har du ändå 25 kvar att finnas till för annat

Månaden har 4 veckor om du tar en vecka av dem att reflektera på livet genom din ande medan du lever detsamma så finns det massor av tid över.

Varje vecka har 7 dagar, ta en utav dem och meditera en stund

Varje dag har 24 timmar och om du arbeter 8 och sover 8 och gör något intressant 4 så har du ändå 4 timmar kvar

Det finns tid….så länge det finns tillräckligt med vilja och det tror jag nog.

Livet är alltid i rörelse och det är det hela tiden medan du planerar det.

/oona

Något som jag skulle vilja göra för att fysiskt och psykiskt koppla av, vore att under en helg åka bort till ett hus i närheten av vacker natur, och tillsammans med andra kvinnor vara tyst. Inte ett ord får yttras under tiden man är där. Jag pratade en gång med en kvinna som hade gjort detta och hon sa att det var bland det mest avkopplande hon varit med om. En helg utan man, barn, telefoner, Internet etc. Bara vara tyst, bara vara, inte ensam men i tystnad.

#15 O, kan man lära sig att gilla såna saker. Det vore verkligen något för mig.

Bafo, kanske vore nåt för vår nästa träff? Total tystnad.

#0 Förstår dig även om jag för egen del trivs alldels utmärkt mitt i stora betongdjungeln, mycket för att jag vet att jag kan dra mig undan och tanka batterierna när jag vill. Men visst känner jag igen mig i längtan efter att dra iväg och få vara helt själv i naturen ett tag, även om jag är storstadsbrutta rakt igenom på gott och ont.

#12 Visst är det!

Hoppas verkligen alla ni med drömmar om självhushåll (och eventuell kursverksamhet) förverkligar dom, hejja, hejja! Jag skulle gladeligen boka in mig hos er.

#19 Njae.. för mig är haggpladder och kråkskratt ljuva musiken i jämförelse med det jag får serverat i öronen var dag, ha haha…

#17 Jag tror mig ha läst att man kan göra sådana "retreats" på vissa kloster, om man nu skulle känna att man vill dra sig undan i ett sådant vill säga.

#20 Man skulle kunna säga att jag e ofrivillig storstadstjej ;)

Jo, det kommer! Min gård och mina morötter. I sinom tid så.. i sinom tid.

#7 Ja iaf djurhållning och jordbruk..

Fixa hus och bilar däremot.. lord..

Men det e därför jag e för flumkollektiv.. Inte sådär leva i samma hus men iaf. i samma område.. Inom gåavstånd.. Då behöver man inte inneha alla de där kunskaperna själv.

Någon kanske e duktig på bilar, en annan på djursjukvård^^

Och om någon behöver lekmannapsykologhjälp dom inte bett om. Då finns ju alltid jag.. ^^

Att vara ensam och isolerad är inte svårt. Att vara ensam i en folksamling handlar mer om övning i att se sig själv än ett problem. Att meditera medans man går i hyllorna på butiken är inte heller svårt. Vänd blicken innåt. Det finns bara Du inanför skalet ditt. Ta dagen som den kommer medans man håller tider fungerar det med. Det handlar bara om att göra medvetna val.

Mvh Sebasti'an

Livet blir vad man gör det till..

DubbelBubbel

#25 Jo men svårare att meditera när man måste vara aktiv och prata med folk^^

Men du har rätt.

#27 Håller med där. Fick jag gå ensam i butiken utan barn i släp så hade det varit rena rama semestern och lisan för själen :D

Men jag har minsann lärt mig att koppla bort min omgivning till ungarnas förtret. Ofta ser de sin mamma stirrandes med tom blick när de hoppar, viftar med händerna och ropar mamma, eller så svarar jag bara något per automatik (som kan bli väldigt knasigt ibland). De har väldigt roligt åt mig ofta, men det är ett sätt för mig att inte bli galen helt enkelt :D

#28 Va, har de inte sådana där smarta krokar utanför butikerna hos er, där man kan fjättra barnen innan man går in i butiken? Tipsa butiksägarna, det borde vara a och o inom kundservice. ;)

#29 ..stark kätting och någon sorts munkavle så man slipper höra deras yl och skrik..

Eller kanske en motsvarande hamsterboll till ungen som man sätter fast vid utgången…då hörs dom inte men man ser om dom skulle hitta på något…

# 30/31 Jag har med gamla uttjänta skor de kan leka med.

**hoho** Håller med, som småbarnsmamma utvecklar man snabbt en slags selektiv dövhet. Hur skulle man annars stå ut? Små (och äldre) barn har en förmåga att inkräkta på varje tanke man har annars. De gosegrisarna, ibland måste man bara stänga deras pladder och tjat ute och låta autopiloten sköta munnen medan tankarna är någon annanstans.

#21 Nej, du har rätt Bafo, nån tyst häxträff kan vi inte ha. Vi har alldeles för mycket att skvallra om när vi ses så sällan.

Jag tror också som Sebastian, att det är viktigt att lära sig koppla bort omgivningen då det låter sig göras. Att flytta ut i skogen och vara ifred på riktigt i all ära, men det är inte många av oss som kan göra det "bara sådär". Vi som vill det riktigt mycket kan nog uppfylla drömmen, men inte utan förberedelser, planering, väntan… Under tiden får man ta vara på de stunder man kan, koppla bort när man kan, dagdrömma, meditera i smyg, smita ut i skogen om så bara för någon timme.

Försöka komma bort ifrån "allt-eller-inget"-tänket. Det måste inte vara så att antingen är man eremit i skogen, eller så lider man i det vanliga ekorrhjulet. Medelvägar finns.

Krokar utanför affären? Vilket barbari. Vi kör med bedövningsgäver. Då ksn man ljuga för ungarna o säga att de somnade i bilen;)

#34 bra idé, jag måste verkligen börja skriva upp alla fantastiska barntips som ges på den här sidan^^

Inte visste jag att chokladglaserad tvååring kunde smaka så gott innan jag gick med i hif, eller det här med kardborrebandsdräkter så man kan sätta fast dem i varandra eller på en kardborrebandsvägg. Perfekta råd.

Precis. Om du provar att skvätta lite citronsaft i ögonen just innan koket så blir de lite mörare. 

Har du ingen karborredräkt så fungerar spikpistol också;)

Fick ett bra tips från T om vad man ska göra om ungarna bråkar. Släng dem en kvart i frysen (Ej frysbox, det är för bekvämt)

Ungar som bråkar brukar jag hota med puss å kram , kan ni tänka er de kommer av sej!

Haha hur svarar man på det där utan att det blir fel eller någon tar illa upp? 

Barn är barn, det verkar som att det finns en ålder där det inte är tufft att säga "Jag älskar dig" till sin mamma/Pappa eller syskon längre. Synd för att en dag vaknar man och då är det för sent..

En kram verkar då vara tortyr utan dess like;) Mer humant med spikpistolen eller frysen Sen låter de ju inte lika mycket (efter en stund)

min son har sagt att han tycker om glassmaskinen, men han har inte sagt att han tycker om mig! jag utgår helt kallt ifrån att - det är underförstått.