Sorg.
igår kväll fick jag reda på av min mor att min extrapappa gått bort…. Han hade bara fallit ihop vid fläkten i köket…
Jag vet inte vad jag ska göra… jag har aldrig sörjt någon.
Han har funnits i mitt liv sen jag var 8 år gammal.. Det var han o jag…
Vad ska jag göra? jag är så ledsen… Och kan inte sluta tänka på döden…
Jag skriver inte detta för att söka uppmärksamhet eller nåt sånt. vet bara inte hur jag ska hantera det här…
Det enda jag kan tänkas hjälpa lite grann är att prata. Prata mycket om det med nära och kära. Det blir bara ännu värre om man förtränger det.
Lycka till
Glädjen kommer tillbaka, även om man ibland tvekar
Kära Tistel, det gör alltid förtvivlat ont när rötterna rycks upp. Han har det säkert bra på den andra sidan. Detta kan jag säga efter jag haft kontakt med flera från andra sidan.
Släpp honom å låt honom komma vidare. Du har ditt liv å han delar alltid en del av det…Kram
Vandra i Ljus å Skönhet
Du e alltid min dotter!
Vandra i Ljus å Skönhet
Kram
Hej Tistel…lilla vännen…Du får vara precis som du är,det finns inga regler.
Att mista någon man älskar är alldeles fruktansvärt och meningslöst,och ibland finns det helt enkelt knappt någon tröst att få när döden gjort entrè.
Samtidigt är det viktigt att få lov att vara ledsen,oerhört viktigt…men sorgen har många ansikten och ingens sorg ser likadan ut,den kan ta många uttryck.
Det är viktigt att veta att man bara får lov att vara.
Jag har precis själv mist en älskad vän…Det finns stunder då sorgen äter upp en fullständigt och man inte har en aning om vart man ska ta vägen…Som Rovanja skrev,att prata kan vara skönt…eller bara ligga ifred under en filt…
Och det finns ju en annan värld…där han är nu…
Du gör rätt i som söker stöd här på ifokus….
stora kramen//fridens liljor
tack alla att jag har er jag kan vända mej till!
Beklagar verkligen.
Massor av kramar, ta hand om varandra.
Kram Tistel-
Stor kram från mig också, Tistel. Det gör ont, och det måste det få göra ett tag. Så småningom känns det bättre och du kan minnas de ljusa stunderna ni hade tillsammans och känna tacksamhet över att du fick lära känna honom.,
Kram!
Beklagar sorgen, jag förstår att det känns smärtsamt. Som dom andra säger, det är ingen tröst men sorg och smärta är en naturlig del av livet.
Gråt och tänk på allt trevligt ni hade tillsammans!
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Beklagar också, verkligen. Ta hand om dig Tistel, tillåt dig att vara ledsen och gör mysiga saker som får dig att må bra.
Stor kram!!!
Starta ny diskussion