Jag tycker att man kan unna sig själv att vara lite egoistisk ibland.

Eller iallafall att bry sig om sig själv först. Jag har personligen väldigt svårt med det och sätter jämt andra före mig. Vilket leder till att jag tappar mig väldigt ofta.

Bry dig om dig själv, ingen annan kommer göra det. Lite cyniskt kanske men..

jag har också varit en sån som ALLTID satt andra före mej själv… Och det är kanske lite därför jag är där jag är idag…

Jag tror det ÄR nyttigt att vara lite egoistisk ibland, hur ska man annars kunna lyssna på sej själv och sina egna tankar?

Sen tror jag att allt överdrivet beteende gör en olycklig - i alla avseenden…

Jag anser i grunden att alla människor är egoistiska och bakom allt alla gör även om de offrar sina liv för någon så ligger det egoistiska ideer bakom.  Tex. så kan personen som offrar sitt liv se en förtjänst bakom det tex. att personen som han/hon räddar är viktig för han/hon, effekten att rädda personen blir då ett enormt utsläpp av belönings hormoner (och adrenalin under processen) så att de kan göra allt för att få den typen av stimuli. Likadant om personer offrar sig för människor de inte känner…förutom påslaget av hormoner  så kan de ge fördelar för personen om dom skulle överleva, eller negativa effekter om personen inte ens försökte..

Så att vara egoistiskt skulle egentligen för mig betyda att agera helt efter sin natur, en självbevarelse drift…

Jag tror på att ha ett STORT ego, så att man vet och inte skäms för vad man är bra på och vad man kan, att man ser till sitt eget bästa då det kniper och att man har vett och styrka att förändra sina dåliga beteenden… MEN, man ska kunna minimera egot då man jobbar med andra, för att locka fram empatin, medkännande och kunna BLI ngn annan för att förstå 100% och därmed kunna bota.

Jo marinelady, en egoist är ju en sån egentligen… men anledning till att ordet kommit att beskriva de mest lumpna typer är ju för att de gärna går över lik och inte drar sig för att vare sig såra eller krossa andra människor bara för att gå Sin Väg.

Det är ofta dom som vill att du ska fokusera på DOM, som skriker att du är egoistisk…

Jag har läst en del på senaste tiden om personlighetsstörningar och narcissism.

Det är en himla skillnad på att sätta sig själv först och att vara t.ex. narcissist, där man inte har empati utan bara kan tänka på sig själv och älska sig själv.

Jag tycker nog snarare att de flesta skulle må bra av att ägna sig mer åt sig själv, sin självkänsla och sin själ än vad andra tycker om en - för det är det som skapar problem.

Visst är det bra att kompromissa, men det är alltför många som ger upp sin vilja för att dom är konflikträdda.

#4 Men trumman det jag menar är att även känslor som medkänsla och empati grundas i en egoism, det ger oss fördelar att bry sig om andra…allt vi gör tänker och hur vi agerar styrs i grunden av egoismen..Men det är bara min inställning, Obs jag säger inte att medkänsla och empati skulle vara något negativt men att det grundas i en egoism, och egoism är inte ett negativt ord för mig, snarare något som gör att vi överlever!

#5 Va lustigt! Jag har precis läst upp mig om samma sak… Det var ju ett oroväckande stort antal symptom som stämde in på mig själv^^

Men man måste ju vara egoistisk. Hur ska man annars kunna ge 100% av sig själv när det gäller?

Jag ser det som att inte vara egoistisk är att vara mer egoistisk än att inte vara det… Alltså att när man själv är som starkast, hur mycket mer kan man inte då ge av sig själv till andra?

Ifall man alltid ger bort sig själv (Och känner att man inte får tillbaka i samma summa) då kommer man ju alltid att förminska sig själv, basic matte. Till slut kommer man vara helt tom.

Man måste ju kunna fokusera på sig själv för att kunna utvecklas och hjälpa andra bättre. Och man mår inte bra i lägnden av att inte fokusera alls på sig själv, då tappar man bort sig och det kan leda så långt som depression. Man måste kunna påminna sig själv om vem man är och vad man vill bli och kunna sträva efter det. Kanske mår din sambo inte så bra och vill att du ska se det, att han inte kan eller vill berätta det själv? Ofta brukar det ligga någonting egoistiskt bakom en person som säger så. (menar inte heller egoistiskt som nå negativt) Han kanske har behov av att bli sedd? att du frågar hur han verkligen mår och så?

Hoppas att det blir bättre snart. Kramizar

#7  Ja, det är lite det jag menar. OM man är stark så har man mer att ge till andra. De som ofta har brist på kraft blir mer egoistiska (på riktigt) för att dom inte orkar nåt annat.

Men kanske borde vi helt enkelt skilja på positiv egoism och negativ egoism, eftersom det finns så olika defintioner av ordet?

"Ego" betyder faktiskt bara "Jag". Varken mer eller mindre… Konstigt att vi sedan laddat detta ord med en massa värderingar… Att det skulle vara negativt att ha ett ego innebär i ordets rätta bemärkelse att vi inte skulle få ha ett Jag!

In absurdum! Egoism betyder "Självuppfylld". Om man kastar om orden till, uppfylld av sig själv, får det förmodligen negativ klang i detta avlånga land där jantelagen råder…

Jag väljer dock att tolka "självuppfylld" som att man känner sig själv väldigt väl och utifrån detta uppfyller sina behov. Man tar hand om sig själv helt enkelt.

En som skadar/sårar/trampar på andra för att uppfylla sina "behov" skulle jag snarare villa klassificera som sadist - inte egoist…

Som jag ser det kan man vara egoistisk på flera olika sätt och vis. Jag tycker det finns "bra" egoism och mindre bra egoism.

Att vara egoistisk på det viset att man går över andra hur som helst utan skrupler, för att nå dit man vill, är naturligtvis inte speciellt eftersträvansvärt. Att trycka ner andra i sin väg, att bortse ifrån andras känslor och behov på ett hänsynslöst sätt. Den sorterns egosim är inget man vinner på i längden.

Att å andra sidan alltid sätta andras behov framför sina egna och utplåna sig själv är enligt mig minst lika illa. Man gör varken sig själv eller andra någon verklig tjänst. Energivampyrer hopas då för att livnära sig på ens bekostnad och man blir svag och viljelös.

Var och en borde vara sig själv närmast. Att vända sig inåt för en period, att fundera och begrunda över vad man egentligen vill med livet- Det tycker jag inte är egoism alls!

Tistel, jag tro att din pojkvän är rädd. Kanske han tror att han håller på att förlora dig om du verkar lite frånvarande. Då tycker han antagligen att angrepp är bästa försvar!

Kram Iram

Även jag tillhör de som tycker att egoism är sunt så länge det inte skadar någon, inte minst sig själv. Tänker man endast på sitt eget bästa kan man bli riktigt inskränkt och det är aldrig bra. Men tänker man ständigt på andra och sätter dom främst kan konsekvenserna bli förödande och man kan tappa bort sig själv på vägen. För om man inte sätter sig själv främst, vem ska då göra det?

Fram för mer sund egoism, man kan inte finnas där för allt och alla jämt, det är förjävligt om folk förväntar sig det.
Som en väninna säger: ett nej om dagen är bra för magen.

"Ett nej om dagen är bra för magen"

Brilljant!!

#12 #13 Ja då lär jag aldrig få problem med magen.. Ha ha

#14 Topp!!!

"Problemet" är inte att säga nej, det är hur lätt som helst, det knepiga är att hantera de som inte kan acceptera ett nej. Det är det som tar onödig tid och energi, behöva förklara en massa etc, istället för att rätt och slätt bara få säga/tacka nej.

Mycket sanna ord i denna tråd :)