det finns väl de som lätt skulle kunna hävda att det är från en ande. själv har jag ingen aning om vad det kan bero på.

men om det bara är "inbillning" så tror jag att det handlar om att du är medveten om ditt luktsinne, vilket gläder mig :) för det händer ju ofta att vi ser bilder och annat strax innan vi somnar, men du kanske "ser" med näsan? :)

Jag har en lukt som följt mig sedan barndomen, lukten av min 'kraft' eller vad man ska säga.. Ibland kan den stryka förbi i luften och leda mig till olika platser eller saker. Verktyg och rötter som jag använder i magiska sammanhang kan börja lukta av den.. Tex en altarduk jag hade som barn, som jag sedan packade undan tillsammans med annat bråte i källaren - när jag hittade den efter många år luktade den fortfarande likadant.

Lukter är konstiga saker.. Exemplet med tobaksdoft har jag hört i många sammanhang, ska vara ett tecken på att man får andebesök, av en inbiten gammal rökare ;) men så kan det vara så att du snabbar upp något ur etern, tankar eller händelser, kanske någon granne glömde en platsskål på en varm platta så att den smälte och blev skitarg och sände ut massor med ilska över dethär, som i sin tur nådde dig? Sådant är fullt möjligt och händer jämt, enligt mig.

Men jag har i flera olika sammanhang hört att det här med dofter är andebesök, min pappa var storrökare och sög ofta på vita läkerol och den doften kan jag känna ibland när jag tänker att han finns nära på något sätt.

Intressant med doften av kraft.

Det händer mej också ibland. :)

Det händer att jag känner en stark tobakslukt ibland…. min mor som hälsar på. När svärmor hade gått bort så kom doften av stekt fläsk…. till saken hör att innan hon gick bort hade vi pratat en del om hur gott det är med paltbröd, vitsås och stekt fläsk.

Så nog gör dom sig påminda på olika sätt :)

hm, personlig erfarenhet gör att jag säger att det visst kan vara ande-besök.

Har själv kännt tobaks-doft stryka förbi, det var min mors väninna som (är storrökare) hon låg nersövd efter en hjärnblödning, jag hade ljus tända i dagarna 3 och koncentrerade mig på hennes bästa.

Även andra dofter har "kommit", så att jag har kännt att jag har besök.

Men det "skummaste" var när jag satt hemma hos en väninna "och blev röksugen", när jag kände att hon hade besök.

Jag kunde berätta vad personen som var där sa och kände det som den personen kände.

(jag är ingen rökare, får aldrig röksug, men där och då, så kunde jag känna hur jag andades halsbloss och röken pyste jag ut genom näsan)

Snacka om självutnämt medium, men så är det INTE, han/hon bjöd in sig själv, lånade kroppen s.a.s.

Så sätten är tydligen många.

Intressanta synpunkter, tack ska ni ha! Ja kanske är det andebesök vissa gånger, andra gånger kanske det är gamla minnen eller händelser som stryker förbi. Inte lätt att veta när ens mediala förmåga är outvecklad. :-)

Jag känner ibland bland annat dessa dofter.

Mina barn
Tobaksrök (som nämnt)
Min syster
Cannabis
Kaffe
Mylla
regn
Ruttnande
Svavel
Brand
Honung

Doftminnet är den starkaste minnesvägen och dofter kan ibland korskopplas och felrefereras i vår hjärna då man minns andra saker. Det får man heller inte glömma. Men det är också det sinnet som utvecklas först hos oss människor och som på många vis är det skarpaste.

Så det är heller inte konstigt att man kan känna paranormala dofter. Även om man inte ser eller hör något annat i anslutning.

Genom historien är det ju nedtecknat en hel del tillfällen av just doft"varsel".

Jag kommer att tänka på när jag läste på folkhögskola. Elevhemmet var inhyst i ett gammalt slott och det var andlig aktivitet lite här och var som sig bör (inget slott med självaktning utan slottspöke, eller hur?) I ett rum var det en väldigt speciell lukt, verkligen påtaglig doft som man inte kunde sätta fingret på. Just det rummet var det ingen som ville bo kvar i mer än någon månad pga. den andliga aktiviteten. Pratade med åtminstone två som bott där som fick uppleva en hel del andebesök till den gräns att dom flyttade ut. Även rummen intill hade mycket aktivitet. Rummet hade samma starka doft under hela det året jag gick där, och trots idogt städande hittade man aldrig källan till lukten. Dom som bott där trodde doften var relaterad till aktiviteten i rummet.

Vad vet jag, kanske var det bara tillfälligheter men kom att tänka på det nu :-)

En lukt som jag ofta känner.. är lukten av kött, precis innan det blir skämt. Jag tycker det är obehagligt, får mig att tänka på döden, när den blir perverterad.

Spindelfot, har du kännt den doften på riktigt?

En doft som kommer till mej är min fars speciella doft å samtidigt känner jag hans händer. Å, de e bara så!!!

Ja, jag tror det, har arbetat mycket med kött - stått och skivat vid skärmaskin i flera timmar i sträck..

det är liksom en söt och lite konstig lukt, kanske även en människolukt, hormonlulkt, ja överhuvudtaget, köttet och den levande döden.

Hm jag kom på att man kan känna lukten av död när jag avlivade min råtta här för ett par dagar sen…det är verkligen en speciell lukt som jag inte tänkt på med de andra råttorna men nu vid den tredje så klack de till i hjärnan…så luktar död! Och lukten stämmer med döda människor också vad jag fått erfara under jobbet på vården…skumt..

Lukten säger mer att den här indivden kommer dö inte att den är död… för alla råttor som avlidit hos mig har varit så sjuka att döden inte varit långt borta, de fick bara lite hjälp på traven.

Samma doft eller vad man ska säga kände jag igen från människor som är på väg att avlida.. Är det någon som känner igen det här?

Jag tycker att det låter rimligt.. mycket måste hända inuti kroppen, kemikaliska processer osv - alldeles innan man dör.

Död har en speciell doft innan och efter. Så är det!

Olika sjukdomar luktar också olika.

Min man, har jobbat en hel del inom vården - och det finns ett slags sår som diabetessjuka (?) ofta får, en slags nekros. Efter att ha jobbat ett tag med människor som hade sådana sår.. så fick han ett utmärkt luktsinne gällande den sorten - han kunde känna bara på lukten i rummet att patienten/brukaren hade ett sår någonstans av det slaget och i vilket stadie det var i..

det är ju en märklig supertalang, eller hur..

Å , ja den doften….hurrven…

Fast kvinnor har i regel bättre luktsinne än män…vårt arv långt tillbaka.

Lukten av död människa kan komma över mig ibland. Det är en lukt man aldrig glömmer om man väl kännt den på riktigt.

Har alltid fått en liljekonvalj lukt innan någon i släkten eller bekant har avlidit. Efter ett par dagar har jag fått dödsbudet.

Tobakslukt har jag svårt att veta vem som hälsar på eftersom alla mina närmaste var rökare. Så det är bara att hälsa alla välkomna när lukten kommer.

Jag har kännt av vad jag trodde var jasmin när jag fick besök av en kvinna….. (kände av) men det var inte jasmin utan LILJEKONVALJ och då kom det också tydligt upp vem det var som var hos mig. Min mormor älskade liljekonvaljer.=)

Men detta är länge sedan.

Nu får jag upp vissa dofter som hör till den personen, tex om han/hon var rökare, drack vin, speciell "parfym", bakade kakor etc etc.

Ofta kommer personen med denna doft till mig - som om jag lättare ska kunna identifiera dem, om det var ett speciellt sätt att känna igen dom genom när de levde.

Farmor kommer med sina kakor…. brysselkex tror jag det kallas- sen ser jag den rosafärgade sockret…. Så HON är tydlig.

En släkting till mig kom med vindoft och "fylla", han hade problem med spriten, och en sång….. idientifierdae honom genom pappa…. Erik som denne man hette drack GÄRNA just rödvin och spelade dragspel OCH bland annat den låten.

Tycker dock detta med röklukten var jätte obehagligt INNAN jag fick bekräftelse på vem det var.

Men jag tror andarna kan föra med sig dofter för att vi ska kunna identifiera dem på något sätt.

MIN tro teori UPPLEVELSE

BE BLESSED

Vildängel

#0: Jag tror att det kan finnas flera förklaringar till det. Jag brukar, i likhet med dig Iram, råka ut för konstiga lukter då och då, ibland när jag är ensam men oftast då jag är med folk. Men då är jag alltid den enda som känner doften. Jag tror på två alternativ:

1. Det är andar i närheten som kanske hade en karakteristisk doft då de levde och gör sig påmind genom doften. Dofter sägs ju vara det mest minnesframkallande sinnet.

… eller 2. Någon nära som man har starka band till är i närheten av gällande doft. Till exempel branddoft, kanske släcker personen ett ljus och tänker på dig just då av någon anledning och att dessa sinnen, till exempel doften, överförs till dig.

Sen har jag också hört något väldigt läskigt som skrämmer livet ur en hypokondriker som mig. Rökdoft kan vara ett symtom på hjärntumörer. Då det dock verkar ganska vanligt med dessa doftfenomen tfvivlar jag på det. :)

Det jag har lärt mig av olika shaman-träffar, är att andevärlden kan uppfattas med alla sinnen och för mig är det väldigt logiskt, eftersom jag ofta tidigare upplevt saker enbart med känslor, både emotionella och fysiska = känsel.

Vissa ser bilder, andra hör ljud osv. Det är för mig troligt att man kan få budskap via lukt och smak också, alla sinnen.

Doft tillhör nog individens specifika upplevelser. det som absolut e min far för mej, e din källare!

jag är inte vad jag än så länge vet hxa eller dylikt men ibland kommer det fram bilder jag inte kan förklara, framtida luktförnimmelser (ska förklara) och tydliga ord eller fraser i mitt huvud från röster jag inte vet vilka det är samt drömmar om folk jag känner som resulterar i saker som faktiskt hänt i verkligheten o jag pratar inte om deja vu utan om händelser i mina drömmar som på nåt sätt stämmer in.

Mina luktförnimmelser kommer o går inom loppet av 2 sekunder, precis när jag andas in känner jag en doft som inte finns kvar vid nästa inandning. har hänt ett par gånger o den gången jag har sett utgången av lukten var när jag fick en stark lukt av ngt som påminde om kattpiss (har ingen katt o inte ´grannarna heller) lite senare på kvällen när vi efter ett biobesök klev in i bilen kom lukten tillbaka o min man kollade bagagerluckan o där låg motorolja som läckt ut o tillsammans med lukten från mattan gett ifrån sej doften jag förnimde.