Min ångest hade tagit form
För drygt ett år sedan var jag väldigt deprimerad, dels på grund av skolan.. Jag hade ångestattacker i stort sett varje natt.
Jag och min far har alltid kunnat se andar av olika slag, människor som en gång levt, eller skogsandar/väsen. Huset jag bor i har alltid varit besökt av "spöken" och jag har förmodligen dragit dit en del av dem själv, vissa på grund av mitt förra liv, vissa för att få lite sällskap. I hela huset har det därför alltid varit någorlunda regelbunden och jämn aktivitet, men i mitt rum har bara ett fåtal kommit in, ty där är den plats jag bara bjuder in vissa till.
Jag blev i vilket fall som helst flyttad till en annan skola och började bygga upp positiva minnen igen och bli kvitt många mörka minnen och känslor. Jag har alltid varit mot tabletter och vill klara mig på ett "naturligt sätt."
Jag har alltid trott på att känslor och händelser sätter sig i husväggar, tak, golv, i skogarnas växter osv, var det nu händer något med stora känslor inblandade. Jag visste dock inte att man kunde uppleva sin egen avbildning som ett minne av en känsla, men det kan man ju tydligen, för all ångest, ilska och sorg som samlades i mitt rum nattetid, tog form för drygt 6 månader sedan. Det enda som någonsin hemsökt mitt rum och faktiskt skrämt mig var alltså jag själv!
Ångest-jaget brukar, när den kommer, befinna sig vid mitt skrivbord, med blicken utåt rummet. Jag brukade sitta på skrivbordet när jag mådde som sämst, för det fanns en positiv känsla där. Håret på ångest-jaget är utsläppt och stripigt och döljer någorlunda mina/ångest-jagets ögon, som är helt svarta. Ansiktet är tomt och uttrycktslöst. Jag har dock drivit ut denna negativa avbildning av min mörka period, men den kommer säkert någon mer gång som det "spöke" det blivit.
Har någon annan varit med om något dylikt? Tex blivit hemsökt av någon som ännu lever, eller som i mitt fall av dig själv?
usch, låter riktigt skrämmande! Något sånt har jag aldrig varit med om tror jag.
/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan
Har hört talas om detta fenomen. Vet att det finns flera som uppleft det och ibland byggt upp någonting mycket skrämmande som hemsökt alla som de tycker om. Men att det inte är någonting egenteligen. En avbild av sina starkaste kännslor och omedvetande.
Har själv sett spöken flera gånger och bor just nu i ett hemsökt hus (viste inte detta när vi flyttade in) . Även om jag inte har gåvan att ta kontakt med dem tycker jag att det är kul att se dem. Även om de är mycket läskiga och arga ibland :)
Ha det brra//Carro
#2 Tack för lite intressant information! Jag hade själv inte hört talas om att man kunde vara med om att se sig själv, men har ju stött på andras kvarvarande energier, efter en stor och känsloladdad händelse.
Det första "spöke" -jag har lite svårt att kalla dem det, för de är mer som vänner, vanliga individer för mig, en del av vardagen- som jag såg i mitt hus gav mig intrycket av något mycket läskigt och negativt, men när jag varit tvungen att vistas i samma hus som honom i någon vecka så upptäckte jag att han var en vänlig själ. Han sa "att han hade haft en lite jobbig resa" just denna kväll som han för första gången visade sig och att han blev lite irriterad över att jag bara gick när han ville något.
Enligt mina erfarenheter så kan man oftas känna av en negativ känsla när man har att göra med ett spöke, men jag tror att det är det lättaste sättet för dem att ge sig till känna. Men självklart finns det även de som är negativa och elaka, precis som vi människor kan vara. De är ju inte mer än människor heller, eller en rest av en människa.
Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com
Twitter: Alba Corax
Enkel psykologi säger att man inte kan leva med sig själv om man inte accpterar alla sina sidor, och allt som hänt…
Det kan ju ha någonting med det att göra? Att fördriva den är ju som att fly från den..
Starta ny diskussion