Bland örter som inte passar till kattor är vänderot, kattmynta och kantnepeta eftersom de kan äta upp eller slta ut dem.

Överlag kan giftiga växter vara olämpliga eftersom de lätt kan ge sig på någon speciell växt utan direkt anledning. Undr hösten har en flasklilja, en hoya och flera ljungplantor fullständigt ätits upp i rena okynnet. Även en växt som katter ska sky har blivit ganska söndertuggad.

Johannesört kan vara olämplig i samband med graviditet och jag tror även at sommarhatt (röd rudbeckia) kan vara olämplig.

Ettåriga örter är lätta att odla upp från frön, men även citronmeliss och oregano. Även myntor är lätta att så från frön men det blir inte samma som det var om man frösår dem.

Enligt min veterinär så är det mesta olämpligt för katter eftersom det retar magen, det enda som är bra för katter som man kan tänkas ha hemma i kruka är ampellilja. Allt annat ska hållas på kattsäkert avstånd (åtminstone om man tror det finns risk att de äter av det). Nu fick jag rådet pga att min katt har magkatarr men jag kan tänka mig att det även gäller normalmagade kissar…

Fast inte är väl kattmynta eller vänderot farliga för katterna? Det finns ju kattleksaker som är fyllda med kattmynta.

Och vi hade en katt som varje gång jag skulle tillreda ett örtte hoppade han upp på bänken. Han visste nämligen att det fanns en burk med valerianarot i skåpet med örter. Och så fick han ett par små rotbitar och han blev jättelycklig. Han rullade sig runt och jamade och vred sig i extas. Valerianan är rena drogen för katter. De blir höga bara av att känna lukten av den. Fantastisk, det är så att man blir avundsjuk.

Ampellilja ja… Jag hade en gång en birmakatt som var alldeles tokig i denna växt. Han tuggade i sig alla han kom åt, och såg sedan mäkta nöjd ut, kanske blev han lite drogad.

#3 Han menade nog att äta färsk, huruvida det retade magen eller ej. Att lukta på det eller äta lite som krydda i kattgodis är en annan sak, det går ju bra.  Vad det gäller valeriana så skulle jag hålla det från katten, det är ju inte bra vid överdosering och är dessutom beroendeframkallande sägs det. Vem vet vad som är lagom för en katt eller hur det påverkar den?

#3 Ja, det kan bli farligt om katten drogar sig med kattmynta och förlorar omdömet - som människor blir berusade av för mycket alkohol har jag fått lära mig. Någon valerianarot skulle jag definitivt inte lägga fram åt katten. Tänk på risken att slinta, tappa balansen, ramla och slå sig m m.

Ampellilja däremot är faktiskt nyttig. Innekatter kommer inte åt passande gräs att tugga och under vintern är det samma problem för alla katter. Då är ampellilja ett utmärkt alternativ. Ta skott och plantera flera.

Katter behöver gräs för att kunna spy upp hårbollar från råttor och det är nog ett beteende som de har även om de äter burkmat utan hår. Därför behöver de något gräsaktigt för att spy. Men sedan finns det leklust och tandgymnastik och det kan råka bli en blomma eller en kartong som de fastnar för och d äter inte utan bara tuggar på Det är klart att det är olämpligt om det blir en giftig växt.

Jag anser att katten själv kan avgöra vad den kan äta och inte äta. Såvida inte den blir "ilurad" konstiga saker. Katten har inte ätit av tex tidlösan. men det är ju min katt det. Och hit tills.

(Björnen anser jag nog bättre att lita på än mig;)) (Avseende giftiga växter:p)

#7 katter får i sig hår när de tvättar sig också, så även innekatter som aldrig äter råttor får ju också upp tussar. Du ska bara se vad min perser kan åstadkomma och jag är ganska säker på att jag skulle märkt om hon nallat på någon av mina råttor :-)

#8 det beror nog på katten och på vilket omdömme den har…

Det där okynnes tuggandet verkar inte spela så stor roll vilken växt det gäller. Just håller en blommande hyacint att bli slaktad. Kan vara ett sätt att få uppmärksamhet (tala om att jag vill ha mat t.ex.) Har en börjat så ska flera fortsätta. Där tror jag inte det spelar så stor roll vilken växt som blir utvald. Kan kanske hellre vara platsen än vilken växt det är. Då kan nog även giftiga växter råka illa ut och då riskerar i värsta fall katten att må dåligt.

Jag tror ingen katt äter på riktigt av en giftig växt som är farlig. För 30 år sedan hade jag en katt som gärna åt av en svärmorstunga. Hon var extra speciell och där tror jag hon åt av den som drog vid speciella tillfällen. Kanske hon vart beroende ?

Även utomhus kan någon viss växt vara ovanligt intressant att angripa av katterna och som synes utan någon riktig logik. Men även vilda djur kan äta upp en viss enbuske och helt låta bli en annan i närheten.

Ibland verkar det som katterna verkligen vill retas och fortsätter att angripa någon eller något som de vet att jag är rädd om. Vill de ha uppmärksamhet eller vill de att jag ska bli arg ?

Katter är ju kloka djur och mycket klokare än vi kan förstå. Många gånger är det MISSförstånd mellan djur och människa.

Jag var hos mamma igår och hennes ragdoll hade varit och tuggat på en julgrupp, speciellt en prickbladsliknande växt. Han är både lös i magen och kräks. Vet inte om det beror på att han ätit av växten men julgruppen blev utkastad iallafall.

#8 och 11  Katter kan inte avgöra själva vad som är giftigt och inte. Vi får vara vaksamma och dras katten till giftiga växter, måste vi vidta åtgärder. Prickblad anses giftig, så det var nog därför katten blev dålig i magen. Bra att du kastade växterna.

#10 Jodå, nog kan katter retas. Min förra katt förstod så småningom att jag var rädd om mina krukväxter och det utnyttjade hon. Hon krävde högsta prioritet och när hon tyckte att jag var ouppmärksam (t ex inte hällde upp mat med detsamma), gick hon till angrepp på någon krukväxt. Hon knuffade omkull mina krukor, tuggade på blommorna eller rev sönder dem. Ögonen lyste av "okynne" som om hon tänkte att "nu ska du minsann få ditt straff".

#12 menar du innekatter då? för det finns ju massor med giftiga växter ute, här växer det tex mycket valerianarot vilt.

min erfarenhet av katter är att dom inte brukar äta sånt som är dåligt.

//Min katt är säkert "överstimulerad" Den jagar hellre champagnekorkar över golven än äter giftga växter.//

#14 o mina slickar på plastsaker… katter e skumma djur.

#13 Ja, uppriktigt sagt tror jag att innekatter inte får vänja sig vid normala faror som utekatter får. På det sätter tycker jag att mina innekatter har varit dummare än de jag hade ute, när det var möjligt. Sedan misstänker jag att innekatter inte får tugga så mycket nyttigt gräs som de skulle behöva, utan ger sig på krukväxter i brist på bättre. Då kan de råka testa en giftig växt.

En katt som får röra sig relativt fritt utomhus om dagarna, hittar ju det bästa, nyttiga gräset och har ingen anledning att testa sämre arter.

Jag kan inte komma på något giftigt gräs eller halvgräs och åtminstone finns det inget giftigt vildväxande i vårt land och näppeligen heller som odlat. Däremot finns det gräsliknande växter som är giftiga bland annat liljor.

#16 jag tror att du har rätt,jag har bara haft utekatter.men jag tror att innekatter får sämre möjligheter att utveckla alla sina sinnen,eftersom dom lever mer onaturligt än katter som får springa fritt ute i naturen.

djur som våra katter och hundar och hästar är i allmänhet dummare än deras vilda släktingar. De har både genom arv och miljö förlorat mycket av den intellegens de haft som vilda. Vi tar hand om alla problem åt dem att de aldrig behöver tänka själva.

Jämför människovana vargar som ska lösa ett problem och människovana hundar. Vargen försöker tills det lyckas, hunden ser sig om efter en människa som kan hjälpa. Och nu handlar det om tama vargar.

lite tragiskt… de är inte vuxna djur längre, de är bebisar.