Mun-prefixet ger mig associationer till Munin, minnet. Eller kanske muna, dvs mamma på Moramål.

Kall är jag ännu mer långsökt på; kan det vara någon som rider folk tills de blir kalla, dvs dör? Hade man kunnat dra det åt ett annat håll till kelda-källa hade det varit lite mer "logiskt" för mig. Eller är det någon som rider på "kallbacken", dvs källarbacken/den lilla kulle som blir på jordkällaren många gårdar haft? Den borde dessutom ha legat på- eller alldeles i närheten av gårdstunet och sålunda ha anknytning även med tunridabeteckningen.

Nåja, det är mina första helt oförankrade tanketrådar.

En del av ridorna är kopplade till marabegreppet (man säger ju att man är riden av maran) och dit hör både munrida och kallrida. En munrida är en "mara" eller en utsändning av en rida, som sitter ovanpå en sovande persons ansikte och kväver på så sätt denne till döds. Och att kallrida någon innebär precis som Ganna säger att man "rider" någon tills han eller hon kallnar, d.v.s. dör.

#2 Aha, då var det alltså en underkategori av ridor, dvs benämnda av resultatet istf platsen eller tidpunkten då de rider?

Man skulle m.a.o. om man är diagramnörd (som undertecknad) kunna göra ungefär den här trädstrukturen:

Ridor

____________________|____________________

|                              |                              |

"Plats"-ridor         "Tidpunkts"-ridor            "Effekt"-ridor

*håller tummarna för att formateringen funkar*

#3 Det är nog snarare så att en och samma rida kan beskrivas antingen utifrån plats, tidpunkt eller tillvägagångssätt/effekt. De vanligaste benämningarna är de som beskriver tidpunkten (kväll, natt, mörker) eller platsen (tunrida är enda platsbenämningen i den norröna litteraturen - de lärde tvistar dock om vilken plats det handlar om). Mer ovanliga är de benämningar som beskriver effekt/tillvägagångssätt (munrida, kaldrida). Tradrida har jag aldrig stött på tidigare.

#4 Det var slarvigt uttryckt av mig, jag menade inte att det var olika ridor, bara ett sätt (för mig) att kategorisera de olika benämningarna.

Bafo, man blir ju lite nyfiken på exakt vad det är du sitter och läser? :)

Min första tanke kring munnrida var också marritt, men de brukar ju beskrivas som en ritt på bröstet och inte över ansiktet/munnen.

Munn, munin, minne, tanke.. någon som rider någon annans tankar, hmm.. det känns mer igen.

#5 The Viking Way - Religion and War in Late Iron Age Scandinavia av Neil S. Price. Rekommenderas varmt :D

Har ni några tips till mig var jag kan läsa mer om dessa ridor så tar jag tacksamt emot.

#7 Då måste jag läsa om mitt ex, "munn"- och "kald"- hade jag missat.

#6 Ibland sägs maran sitta på bröstet och ibland på ansiktet.

#7 De flesta böcker och avhandlingar som tar upp nordisk trolldom innehåller åtminstone ett eller ett par kapitel som handlar om ridorna. T.ex. Catharina Raudveres avhandling "Föreställningar om maran i nordisk foktro", hennes bok "Kunskap och insikt i norrön tradition - mytologi, ritualer och trolldomsanklagelser" samt Dag Strömbäcks "Sejd".

#8 Samma här när det gäller "trad".

#9 Tack!

Uh, boken kommer att kosta 527 spänn på AdLibris. Annars lät den ju väldigt intressant. Är den tjock?

#11 Du kan ju alltid maila fakulteten på Uppsala Universitet och se om du kan köpa den därifrån. Det gjorde jag, fast det var iofs precis när den kommit.

Jag tycker den är bra, med fantastiska illustrationer och den är stor.

Får man chansen att gå på ett föredrag med Neil Price så gör det, han var mycket intressant att lyssna på - iaf om man är van att lyssna på föredragshållare som är akademiker ut i fingerspetsarna. :)

#11 Det var inte måttligt vad de tänker ta betalt för den här nyutgåvan. Jag betalade "bara" 275:- för boken när den kom ut 2002. Då och då dyker den upp på antikvariat.net och den finns också att låna på biblioteket.

Ah, tack, ska hålla utkik!