Ponderosas spöke!

Detta hände när jag var 4H ledare i Norrland, jag tror att jag var 18 år. Min tro hade sakta börjat växa och min fantasi hade väldigt lätt för att skena iväg, som vissa vuxna kallade det.
Det var vinter och jag skulle åka till Kalix med ett gäng ungdomar och barn och 2 vuxna till. I Kalix strålade min grupp samman med ungdomar från andra delar av norrland. Vi skulle besöka ett stall på en 4H gård som hette Ponderosa. Den gården hade en känd historia om att den hade ett spöke som dök upp lite var stans. Eftersom jag visste gårdens bakgrund så skenade min fantasi iväg. Jag ville inte göra mina vänner rädda genom att berätta vad jag såg.
Vi var inne i stallet och tittade på hästarna. Jag håller en 8 årig kille i handen som plötsligt rycker tag i mig och viskar,
Ser du vad jag ser?
Ja, men försök att inte skrämma dina kompisar, säger jag och blir alldeles kall.
Över en av hästarnas mule ser Anton och jag en benig, nästan genomskinlig hand som klappar på hästen. Han gömmer sig bakom mig, men kan inte låta bli att titta. Jag är lika rädd som han men står där och lyssnar på stallpersonalen när de pratar. Anton tittar upp på mig och försöker viska i mitt öra att han ser mer än handen nu. Det gör jag med. Framför oss växer en benig mansfigur fram mer och mer. Det är hästens andedräkt som gör mannen synlig för oss.
Jag skakar på huvudet för att försöka få bort det jag ser. Rättar till mina kläder Den försvinner inte. Framför oss står nu en hel mans gestalt i gamla kläder, väldigt benig och stirrar på oss med en otäck blick.
Anton drar i min arm och får ner mig så jag kan höra honom.
Jag tycker att han ser mer rädd ut än vad du gör!
Denna historia är helt sann.