Nej, jag anser snarare att det är "rätt" om det nu finns något som är rätt och fel. Genom att studera och jämföra olika religioner eller vad det än är man studerar, hittar man ju till sin egen syn på saker och ting.

Man behöver inte ens gräva särskilt djupt i olika religioner för att hitta flera gemensamma nämnare. De har alla en liknande grund och det är bortom en enskild religions gränser som jag anser att den verkliga kunskapen ligger.

Man gör väl som man vill och behagar, det är väl upp till var och en precis som det mesta.

Jag tycker det känns som två olika nivåer blandas ihop här.

Dels den ytliga nivån där man läser och studerar olika kulturer och traditioner. Här tycker jag man ska lära sig så mycket man kan om det mesta.

Sedan har vi den djupare nivån, den där man utövar. Där anser jag det vara till mycket större gagn att ägna sig åt en tradition och fördjupa sig i den, än att lösryckt nappa åt sig en bit här och en bit där. Min utgångspunkt till den åsikten är dels att helheten är mer än sina delar, dels att en tradition är utformad och beprövad av alla traditionsbärare som funnits innan man själv blivit en del av traditionen.

Traditioner förändras över tid, men det är en "organisk" förändring som sker på ett sätt som inte stör traditionens djupaste mening och mål.

Väljer man istället att plocka ihop sin egen blandning tappar man den djupa förståelse som efter ett tag ger även enskilda delar av en tradition en djupare mening och mervärde. Jag anser även att det är respektlöst mot de som bär de ursprungliga traditioner delarna kommer ifrån, att bara nappa åt sig det man vill ha och lämna övrigt därhän.

Varför blanda? Är det för att man inte orkar sätta sig in i de delar som verkar tråkiga, jobbiga eller oförståeliga, utan bara vill ha det som "känns rätt"?

Sedan känns din mat/klädes/jobb-metafor lite haltande, men om jag ändå ska spinna vidare på den så är det väl bara att titta på den medvetenhet som kommit de senaste åren om att vi och miljön mår bättre om vi äter/konsumerar närproducerat och reser mindre.

För att ytterligare spinna vidare på en mat-metafor så är det t.ex. en enorm skillnad att äta japanska mat tillagad av en kock som bara läst japanska recept, jämfört med någon som ingående studerat japanska matkultur/kultur öht.

#3

"Varför blanda? Är det för att man inte orkar sätta sig in i de delar som verkar tråkiga, jobbiga eller oförståeliga, utan bara vill ha det som "känns rätt"?"

Nej, inte för att det är tråkigt eller jobbigt eller svårbegripligt. Men ja, för att det känns rätt.

Ska man följa en del av en religion eller en tradition som inte alls känns bara för att alla andra inom den traditionen gör det? Den som blandar blandar förhoppningsvis på ett sätt som gör att det känns rätt och äkta för just honom/henne. Inte för att göra det enklare för sig, inte för att slippa de jobbiga bitarna, utan för att hitta det h*n själv tycker känns sant och riktigt.

#3 Men det är väl där någonstans jag uppfattat det fel, alltså att många tycker man ska börja på ett ställe, gräva ett djupt jävla hål innan man klättrar upp och börjar gräva andra hål.. medan jag tycker man kan sippra lite på ytan på flera ställen INNAN man börja gräva det där djupa hålet.

Men det beror ju också mycket på tro. Med hela newage tänket kommer ju "Allt är ett, allt hör samman" in vilket leder till att en blandning av olika traditioner inte känns så.. dumt.

Sen att man tar in andra element från andra delar av världen, det betyder ju inte att man tar bort något ur den tradition man valt att fördjupa sig i heller.

Eller så leder det till att man fördjupar sig i flera traditioner.

Nu för tiden är information om ALLT  ett knapptryck iväg, är det konstigt när information är internationell att man känner sig dragen till olika saker även fast de inte kommer från samma ställe?

Jo den metaforen haltar nog en del. O har kryckor.. Den kanske tom. sitter i rullstol

Men om jag nu ska försvara min haltande metafor så.. Jag tar gärna en sushi.. Men den kan gärna vara gjord här i Sverige… Svensk sushi.. Det smakar jättegott även fast jag är medveten om att en sushi i Japan inte smakar likadant.

Vi behöver ju inte begränsa oss till svensk husmanskost bara för att vi bor i Sverige, bara för att vi äter sushi och paella betyder det ju inte att vi slutar äta köttbullar. Det betyder bara att vi utökat våra kulinariska erfarenheter.. Det e ju inge fel med det.

Jag menar att man kan blanda information och applicera det i sin/sitt egen/eget -  tro/tradition/liv.

#4 Om en så stor del av en tradition inte känns rätt, är måhända hela traditionen fel. Kanske bottnar det också i att många här inte följer en tradition, jag får en känsla av att vi inte lägger samma betydelse/förståelse i begreppet.

#5 Ingen säger ju att någon ska ta den första tradition de kommer i kontakt med och anamma den - skillnaden ligger i att ta till sig kunskap om många olika traditioner är inte det samma som att utöva dem.

Jag håller f.ö. inte med om "allt är ett"-tanken, så med det faller för mig "alla gudomar är samma gudom/universum/kosmos/etc".

Det är lättare än man tror att oavsiktligen förvanska en tradition. Sedan kan man nog fördjupa sig i flera traditioner - men det betyder inte att man för den skull blandar samman dem ("får det lov att vara lite sushi med brunsås?").

Nej, jag tycker inte det är konstigt att många "sökare" idag står och drar mellan den myriad av hötappar av information som finns tillgänglig på nätet. Det gör mig dock än mer uppmärksam på att värna min tradition samt visa respekt för andras, aldrig tidigare har risken för en stor kökkenmödding av brottstycken från olika traditioner varit så stor som nu.

Kika gärna på mitt inlägg #23 i tråden "Dina gudar och gudinnor??" för ytterligare invändningar.

Jag menar inte att sushin måste vara gjord i Japan eller för den delen av en japan. Men den svenske kocken som gör den i Sverige ska ha gedigna kunskaper i japansk matkultur/matfilosofi för att det ska bli en "sann" upplevelse av japansk mat. F.ö. funkar den här metaforen fortfarande lite för dåligt för mig, mat, trots dess sublima egenskaper, är dock inte lika viktig för mig som min tradition. :D

Nu börjar man oroligt undra om detta forum kräver att deltagarna är anhängarna av något liknande en religion e dyl? Beträffande traditioner, vill jag påstå att de inte alls behålls i ursprunglig form någonstans, utan utvecklas - såvida man inte lever helt isolerad från omvärlden förstås.

Vitsen med att lära sig historia och traditioner även i andra trakter och andra länder, brukar normalt vara för att man bättre kan förstå den värld vi lever i nu och hur den utvecklats till att bli vad den är. Man förstår också sambanden med andra traditioner och andra delar av världen.

Själv har jag haft hur många aha-upplevelser som helst av att ta del av andra länders traditioner och historia, då jag insett hur lika vi är runt detta jordklot. Då har jag också förstått våra egna traditioner bättre.

#6

Näh sushi med brunsås lät ju inte så smaskigt.. Med sushi gjord på gravlax.. Det smakar helt prima. Jag kan ju börja smått^^

"Jag håller f.ö. inte med om "allt är ett"-tanken, så med det faller för mig "alla gudomar är samma gudom/universum/kosmos/etc"."

Ja, alla kan ju inte tro på samma sak, men det är bra att vi kom fram till det så fort, att det är vår tro som sätter käppar i hjulen, för i såna fall kan vi lägga ner just den "diskussionen" Har man olika tro så har man. Fortsätter vi blir det nog lätt tafflig debatt

Det beror väl på vad man blandar i grytan, ifall man är schaman och börja researcha i andra schamanvägar runt om i världen.. Det låter ju inte så fel.. Det tycker jag bara breddar ens egen syn på livet.

Kanske vill jag säga att "blandande" kan vara bra när det knyter an till ens egna traditioner, de är ju oftast lättast att acceptera eller applicera.. Och att man inte ska lägga locket på och snöa in sig totalt tills man anser att alla andra traditioner är humbug.

Va???! Min fantastiska matmetafor??? Inte lika viktig som din.. ^^ Nä jag vet vad du menar, men den gick banne mig att variera!

#7 Nejdå.. Tro vad du vill, var dig själv.. Det e ju bara ett öppet forum på nätet.. Inte en kyrka^^

#8 Shamanen (m.a.o. pratar vi om en Tungus här) som studerar andra kulturers metoder och tekniker liknande dem han själv brukar, behöver för den skull inte använda sig av dem.

Det känns som just detta är en del av pudelns kärna här: att lära sig om något innebär inte att man utövar det.

F.ö. vill jag bara förtydliga att jag absolut inte anser att den tradition jag tillhör är "den enda sanna vägen" eller liknande. Jag anser inte heller "…att andra traditioner är humbug", tvärt om - men det betyder inte att jag tar delar av dem.

Du frågade "Är det "fel" att blanda magi från olika delar av världen?"

Utan att veta precis vad du menar med magi, så skulle det förvåna mig om de inte redan är blandade. Har du t ex hört talas om att historiker som granskat berättelserna om de grekiska gudarna häpnat över hur mycket som verkar vara nästan identiskt med sagorna om våra nordiska (inkl isländska) asar.

Man trodde väl att de gamla grekerna varit föregångare, men efter närmare granskning, hade de kanske hämtat tro och inspiration från norden. Intressant tanke, tycker jag.

Vad exakt menar ni med "en tradition" i tråden? Gamla traditioner? Nya? Om man t ex är intresserad av våra egna gamla nordiska traditioner, hur mycket finns egentligen bevarat? Räcker det lilla vi vet för att vi ska kunna använda oss av den traditionen eller måste vi titta och jämföra med andra liknande för att få en någorlunda mer hel bild?

#12, tack för en viktig påpekan där, bafo, "…räcker det lilla vi vet för att vi ska kunna använda oss av den traditionen eller måste vi titta och jämföra med andra liknande för att få en någorlunda mer hel bild?"   för mig är det just av den anledningen som jag smakar och spottar ut, värderar, försöker att ta in förutsättningslöst utan att värdera, analyserar, försöker att känna in utan att analysera, snubblar och famlar, men söker ständigt i mörkret, efter det enda rätta.

Svårt? eller lätt? ingetdera och bägge delar.

Jag söker gärna en ledare som kan peka på vägar, samtidigt som jag också märker att det är mänskligt att ifrågasätta "ledaren".

Få andliga vägvisare, tilldelar oss "gratis" undervisning idag, men andlig vägvisning skall aldrig "kosta", i annat än mat, medicin, arbetskraft, själsligt betalande, men aldrig i pengar, säger jag.

#12 För mig är en tradition en överlämnad, traderad, kunskap och praktik. Traditionen har validerats och långsamt (den organiska förändringen jag nämner i #3) byggts på. Hur gammal en tradition måste vara för att vara just en tradition kan jag rimligen inte svara på.

En av de stora stötestenarna (oftast i wiccanska sammanhang) när man diskuterar traditioner är deras uppkomst. "Who initiated the first High Priestess?" är den fråga som de icke-intiatoriska wiccanerna brukar ställa. För mig är det glasklart: det är gudomen som gett den första initiationen/traditionen stammar från (vare sig den är wiccansk eller inte).

Vad mer specifikt gäller de nordiska traditionerna så skiljer de, vad jag sett, sig åt, men de öppna har haft och har framgent säkert nytta av att jämföra sitt material med andra källor - men det betyder ju inte att de som har Tyr som fulltrogen t.ex. kommer att dyrka Mars för att det inte finns nog med material om Tyr (eller för den delen ta en Mars-ritual rakt av). Återigen, det är för mig markant skillnad på att studera och jämföra gentemot att ta en bit här och en bit där.

#14 Tack! :)

#6 "sådan stor" hur stor menar du? Det kanske inte är någon stor del utan bara en liten del? Men ja, du har helt rätt, känns traditionen fel till stora delar är det väl heller inte den traditionen man ska följa.

Jag följer ingen given tradition, jag utgår från min egen kärna, ser vad som finns i omvärlden, låter mig inspireras, men inte styras av någon enskild tradition. För det tycker jag ju inte illa om någon som strikt följer en viss tradition, och det finns också ett värde i att bevara traditionerna som de är, självklart.

Men att följa en tradition till punkt och pricka utan att vara kritisk eller utan att hitta andra vägar och lösningar än vad traditionen bjuder på känns lite konstigt för mig personligen. Det kan ju rentav bli farligt att aldrig ifrågasätta eller granska sin tradition.

I detta är jag kluven. Jag forskar givetvis i andra religioner och traditioner, det är ett intresse jag haft i hela mitt liv. I synnerhet kristendom.. men det gör mig inte kristen.

Jag tror att varje landskap har sina gudar och andar, som hör just till det landskapet. Man kan inte be till en svensk gran ute i öknen, och man kan inte be till en öken i en svensk granskog. Jag undrar även om andar inte kan höra till ett visst folk.. Visst låter detta synnerligen tveksamt och påminner om nationalromantikens ideer om folksjälen - Men då synskhet kan ärvas genom blod, varför inte även andar och gudar?

Jag tror inte jag kan be till samernas gudar tillexempel.. de är för starkt förknippade med det samiska blodet.

Men sedan så undrar jag också lite över det som Bafo skriver, vad är tradition egentligen? Är en tradition det den är idag, eller är det det den var förut? Genom åren går saker och ting förlorade, de finslipas, och nya traditioner på traditionerna kommer till..

När det gäller häxkonst så kan jag vara synnerligen skeptisk och konservativ, jag försöker alltid att söka mig till källorna för saker och ting, skälet bakom det praktiska.

När jag söker efter tillvägagångssätt till ceremonier, ritualer, olika sätt, så brukar jag fråga mina hjälpare, och så viskar de i örat hur jag skall göra.. Ibland får jag bilder i huvudet, på samma sätt som när man gör orakel. Det är på detta sätt jag lärt mig det mesta - Ibland överensstämmer bilderna med fornnordiska tillvägagångssätt, men ibland hör jag saker som snarare kan spåras till sydamerikansk religion, så det är ju absolut inte korrekt i magisk mening. Det jag gör är inte korrekt på det sättet - men samtidigt så anser jag andarna omkring mig veta bäst och följer dem. Och funkar det så funkar det.