Får man fritt uttrycka sin åsikt - bara man har källhänvisningar? inte sin egen åsikt alltså, utan en annan källas åsikt? Helt fritt? Jag tror jag hoppar över, blir helt snurrig… ;)

(OBS! Detta är ett uttryck av min otroligt fåniga humor. Men lite förvirrad blev jag av det där med källhänvisningar…)

Egen åsikt källhänvisas till mig själv då, antar jag.

#1 Hahaha, det var en rolig kommentar!

Nej jag har inte heller några åsikter som jag har källanvisningar till! Dessutom vet jag inte om jag tror på att det finns några gudar eller gudinnor alls…

Men jag tror det finns något och att allt andligt har samma ursprung, dvs alla religioner är i grunden samma sak och alla människor kan nå det gudomliga - vad det nu är.

En präst eller prästinna är för mig att just hjälpa människor fram till andliga val och ge dom råd för att utvecklas andligt…en del skulle nog få dessa val till att betyda deras egna sanna väg.

jag tycker att hif har tillräckligt med bestämmelser för hur vi skall bete oss mot varandra, jag personligen behöver inte fler trådar där det är regler och bestämmelser, invävda i tråden om hur och vad, jag får säga, så jag avstår och betackar mig.

Jag tror Gannas numrerade regler var en kommentar till reglerna Alwyn skrev i tråden Häxor- egna åsikter, men jag kan ju förstås ha fel. Ett intressant ämne äntligen efter en torr tid här på Häxor. Ja, ja… jag tror jag hellre sätter mig ner och studerar Nötskrikorna vid fågelbordet än trådarna på Häxor idag.

#5 Nej, du hade helt rätt. Intressant att ni reagerade när jag lade ut en "regellista" men inte i så måtto när den första dök upp - trots att min egentligen bara uttrycker någonslags grund för en givande diskussion.

Jag skrattade även åt denna tråd.. det var liksom budskapet i dessa trådar som var något ironiska i mina ögon.. att vi måste ha regler för att få/våga skriva vad vi tycker här på HIF.
Att man måste ha så himla mycket nedtecknad kunskap för att få ha en åsikt liksom.

"Om du tycker saker du inte kan bevisa så håll käften"

Jag tror jag gör som Bafo.. studerar nötskrikor vid fågelbordet.

#6  Du tror inte att många reagerade över den tråden också, men att man orkar inte bry sig längre?

:-/

Schyssta regler för att _inte_ få höra vad andra anser…

Men…
"Måste ett kall alltid innebära att man tjänar människor eller kan uppgiften vara en annan?"

Det beror ju på bad man är kallad till?

Ett kall som innebär det som avses som präst, då tjänar man ju inte människan :S… !

Ganna… källhänvisningar får man sällan av mig, inte ens du… är det något du undrar över, skriver jag mina inlägg, på ett sådant sätt att man enkelt kan söka vidare om man är intresserad.

Att mata folk med kunskap och stoppa till exempel ditt huvud fullt med saker du inte kan hantera, _ANSER_ jag vara onödigt. Enklare isåfall att ge dig möjligheten till självhjälp. I övrigt är jag en ganska god källa att hänvisa till.

#9 Ja, nu var det prästerskapskallet jag menade.

Med "tjänar" i det här fallet menade jag inte vem man följer/dyrkar, utan det du skrev;"…är inte prästens/prästinnans kall att leda församlingen för att finna det högre syftet för den de representerar?"

I mitt fall är det för närvarande inte en del av mitt kall att leda en församling till ett högre syfte. Det kanske blir det längre fram, kanske inte. Oavsett vilket upplever jag mitt kall som Friggas prästinna som mycket seriöst och i enlighet med hur jag kallats av henne.

Som källhänvisning duger även "jag anser/har upplevt/känner". I övrigt tycker jag att det är en skriande brist på hänvisningar (eller i ditt fall ledtrådar) generellt. Det handlar ju _inte_ om att mata folk, snarare det motsatta då en källhänvisning ger den intresserade möjlighet att själv ta reda på mer för att förkovra sig, komma med uppföljande frågor eller motargument.

Huruvida du är en bra källa att hänvisa till eller inte är svårt för t.ex. mig att bedöma, jag känner dig ju inte som mer än en signatur och några inlägg. Men jag tycker att du har en hel del poänger även när jag inte håller med dig. :)

#10

Jag förnekar inte att du kan känna dig kallad av Frigga.. men en prästinna är du inte innan du börjar verka… Du mognar under processen och i dina studier för att kunna verka som Friggas verktyg i detta planet.

Att vara präst eller prästinna är inte bara att ha titeln, det är ett ämbete som kräver handling.

Man skall inte blanda ihop kallen att följa och att leda. Det är inte allas funktion att leda församlingen, men allas ansvar att församlingen kvarstår.

#11 Snarare skiljer sig din och min åsikt om vad det är att verka som präst/prästinna åt. Jag handlar - men utför inte de handlingar du verkar anse är ett minimum för att vara präst/prästinna.

Så om jag hänvisar till bibeln som vi inte har någon aning om vart DEN kunskapen kommer ifrån, då är det en validerad åsikt? haha.

Jaja. hör ni det nu människor. Ha inte egna åsikter! ha inte EGNA teorier. Om ingen annan tänkt något liknande tidigare och satt det i skrift som du kan hänvisa till. Då är den inte värd ett skit!

I de flesta andra religioner, i synnerhet kristendomen, så är tron och religionen tätt förknippad med att sprida evangeliet. Som präst leder man också en församling i guds hus - var gång en grupp människor samlas i mitt namn, så är jag med dem. Överhuvudtaget så är predikning, Prästen som fåraherde över flocken - mycket stark.

Men all religion är inte uppbyggd på sådana strukturella grunder. Många häxor följer mer eller mindre 'glömda' gudar och gudinnor. Här finns inte en fast hiearki, uppbyggd och formad under årtusenden, utan snarare - historiefragment och forskarteorier. Gudinnekulten i norden, är så gott som utplånad pga att många inte har nedtecknad den, eller för att den har silats mellan olika patriarkala filter. (skribenter, tex snorre sturlasson)

Det är min åsikt, att man kan bli kallad av en glömd gudom på samma sätt som man kan bli kallad av Jehova.. Och vad ska man göra då? När det inte finns några skolor man kan bli präst i, ingen församling att få tillsatt, att predika för?

Mycket som jag lärt mig har även varit direkt förbundet med tystnadsplikt, det verkar inte innebära att man ska sprida evangeliet alltså. De gamla gudarna och gudinnorna vill endast bli ihågkomna.. just nu iallafall.

#13 Nej, jag förstår inte var du lyckas läsa att det är därför jag vill ha källhänvisningar?

Om man nu har egna åsikter och teorier är det väl än mer intressant att tala om att de är det?

En källhänvisning är en möjlighet till att söka mer information samt att få en känsla för relevansen av den information som getts.

Även om ingen information någonsin är helt fristående och objektiv, värderar jag ändå en känd källa som jag stött på tidigare och har goda erfarenheter av (vare sig det är något skrivet i en bok eller upplevt av en vän) högre än en källa som utgörs av någon anonym signatur på nätet.

Sist men inte minst förundras jag över det förakt för skriftlig kunskap som verkar finnas här. Visst ska teori förenas med praktik och det lästa valideras av det upplevda, men att helt lämna böcker och teoretiska studier därhän är befängt och leder till att man "uppfinner hjulet" om och om igen.

#14

Det är en fråga som kräver stor eftertänksamhet… just den rörande hur skolningen och församlingen skall se ut…
Men det är där det inkommer tanken om att det ligger en skillnad i hur man blir kallad av en gudom…

Blir man kallad som tjänare för gudomen för att följa den eller leda en skara…

Blir man kallad som präst så får man också förklarat hur studierna skall se ut och man får de verktyg som krävs för att vara ett stöd och andlig ledare. Får man inte de verktygen får man förlika sig med att gudomen har andra planer för en.

#15

Jag håller fakiskt med dig om att det visst verkar vara något mycket fult att läsa, praktisera och teorisera i dagens så kallade lärda grupperingar.

Många häx-gudinnor och gudars heliga skrifter och hemligheter, är inte till för att spridas. Tvärtom - skulle en församling samlas så skulle det nog vara små och privata sällskap.

Det är inga kyrkobyggares religioner och läror som följs och lärs ut, snarare är det de hemliga kraftplatsernas, offrarnas, de som reser altare i skogen.

Man är nog van att de präster och prästinnor som auktoriteter och herdar, men jag anser, att det inte behöver vara så. Visst kan man leda ritualer och ceremonier i enlighet med religionen, men predikningar passar nog inte alltid. Här blir prästinnor och tjänare i stort sett synonymt, då det inte finns kyrkor och församlingar.

Skrifter som inte är till för att spridas? Varför det? Skrifter som är till för endast ett fåtal utvalda menar du? Jag förstår inte.

Förklara gärna för mig som har en tendens att vara lite trög.

Ganna och Aris, jag tror inte det finns ett förakt för böcker eller boklig kunskap här inne, jag tror att det här med källhänvisningar har dragits åt lite för hårt bara :) Men det är hur jag har uppfattat det. Jag är som sagt lite trög och har troligtvis missförstått alltihop. Jag vet i alla fall att jag älskar böcker nästintill till vansinne.

Mycket som jag får veta i mitt sökande får inte spridas vidare. Gör jag det får jag en knäpp på näsan och elen stängs av hemma, jag möter problem. Det är som tystnadsplikten inom en trumcirkel, fast den gäller personliga budskap och instruktioner som jag erhåller i mitt eget forskande.

Kristendomen är byggd kring att sprida ett evangelium, till varje pris skall mänskligheten frälsas. Därför drar man kopplingar mellan prästskap och predikning, men detta är inte grunden i alla religioner.

#17

Således är inte prästerskap något för alla religioner, vilket renderar det meningslöst att kalla sig präst/prästinna, annat än för titeln.

Som jag sade tidigt.. Kalla er vad ni vill.. Men det är inte alltid så att folk är det de utger sig för att vara.

Men vad vet jag? Jag är bara en mer eller mindre olärd bondläpp utan kunskaper, som jag oftast säger…

#18

Trial and error är alltid bättre en inläst/förmedlad kunskap… får vi ju höra titt som tätt…

Tröttsamt…

#19

Alltså vad är det för kunskap som inte får föras vidare som gör att du av alla skall ha den? Det är oansvarigt att lämna för mycket kunskap till alla i en takt som de inte kan hantera… men det enda som egentligen bör vara hemligt är interna saker och förtroenden. Kunskap som är hemlig är ingen kunskap, då man inte kan dryfta den för att verifiera.

Njae.. Kristendomen har tagit till sig tolkningen av prästerskapet från tidigare religioner. Det har alltid varit prästen/prästinnan som varit ceremonimästare, hållare av traditioner och spridit eller enskilt förmedlat kunskapen som getts från den som representeras. Det ser man ganska snart om man ser efter att det är en parallell mellan prästerskapet och att vara en andlig ledare. Annars tjänar man sitt syfte på ett annat sätt… Det är faktiskt inte svårare än så.

//

#20 Nej, vad ska jag kunna kalla det? Kanske skulle det vara annorlunda, ifall det fanns en stark gudinnekultur bevarad, som människor sökte sig till. Kanske skulle man då kunna ha en församling?

Då det inte är förbundet med att sprida ett evangelium + det inte är en kyrkoreligion, så känns en församling väldigt långt borta..

Jag upplever det dock som ett religiöst kall, då jag länge tänkte läsa till präst, innan jag insåg att det var fel gud, att jag var på fel plats. Men som sagt, vad ska man göra, när det inte finns några skolor, inte i denna dimensionen iallafall.

#21, starta en sekt, kanske:)

#22 ja, en sekt förstås! Jag såg ett program på dr phil, där verkade det som om vilken amerikan som helst kunde bygga ett betonghus och ha en sekt. Då tänkte jag att det skulle vara läckert. Jag skulle säga att vi dyrkade en viss gud, men i själva verket skulle de dyrka MIG förstås! Alltså att jag var ett språkrör, och ju fler presenter i vackert papper de gav mig, desto snällare skulle guden bli..

'goda ideer kommer sällan ensamma'

Nä, jag ger upp, det är uppenbart att jag inte är tillräckligt intelligent för denna diskussion, för jag förstår faktiskt inte hälften av vad som sägs eller argumenten varken för eller emot eller sidledes.

Jag ber om ursäkt att jag upptagit er tid och gjort er trötta.

Min avsikt var att förstå men min hjärna är nog inte kapabel till det. Förlåt, jag insåg inte detta förrän nu.

Förr i tiden kunde det vara farligt att äga för mycket böcker för då var risken stor att man blev anklagad för att vara en häxa.

källhänvisning: The Triumph of the Moon av Ronald Hutton

#25

HAN är skarp… Värd mycket respekt… Nice to see you know of him.. :-D

2#+grön lur på min telefon… pratar ibland… en god man… ;-)

#26 Förvånade det dig, eller?

#27

Inte förvånad, direkt.. positivt överaskad… är nog ordet :-D

#28 Hmm.. hur ska jag tolka detta månne… :-)

Om du gillar att läsa Hutton så skulle jag vilja passa på att rekommendera Dave Evans om du inte redan läst honom.

#20 Ja, jag har ingen aning. Kanske handlar det om en intern relation, ett förtroende som du skriver?

Det finns ju massvis med kunskap som ger olika nytta i olika huvud. Kunskap om mitt privata liv tex, spelar ingen roll för svenska kungen, men kunskap om mitt privata liv - i en bekants vetskap, kan bli svår.

Och kanske handlar det om min självgodhet.. att inte få berätta en historia, det känns skit för mig, jag vill berätta allt, omedelbart. Och att stå här med risk att skämma ut mig och försöka framstå som förmer med specialkunskaper, det känns ännu sämre, kanske borde jag aldrig diskuterat det här.

#21 En av anledningarna till att jag besöker häxor varje dag är för att få läsa dina inlägg Spindelfot. Så man kan ju säga att jag är en del av din församling ;-)

#31 nu smälter jag som smör..

vill du få del av spindelfots hemliga budskap, skicka mig kolor inslagna i silkespapper, eller lämna dem 'som vanligt' i den håliga stubben..

#32 Ha haha…  ska genast tända spisen och värma på kitteln, för här ska kolor göras. Vill inte gå miste om hemliga budskap för allt i världen.

#20 Trodde att det var ganska vanligt med hemlig kunskap bland häxor. Fast, visst ja, det fick jag kanske inte säga

#33 och inga fusk-kolor heller, det ska vara 40procentig grädde i.. 'ser allt, vet allt' och minst ett halvt kilo.

Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska säga om att det finns hemligheter och tystnadsplikter, jag visste inte om dem förräns iår, då jag alltmer började stöta på kunskaper som kom med ett löfte att hålla tyst om dem. Jag har ingen aning om varför det är så, men så är det.

Men jag har en lam teori - att det kan handla om att bevara en kraft, på samma sätt som att ramsor förlorar kraften ju fler som säger dem lättvindigt, på samma sätt som ett redskap förlorar kraften då det ligger på köksbordet och alla kan röra det, på samma sätt så bör stora krafter få vara hemliga, låsas upp ett och ett i förtroende, för att inte förlora sin starka laddning.

#34 Det är ju jätte vettigt det du säger..
Jag kan känna att jag inte delar med mej av allt jag vet och får till mej just av den anledningen att om det sägs för ofta,av fel person, på fel sätt och av fel anledning så tappar det ju kraften och betydelsen.

#33

Nej.. Kunskapen bland häxor och magiker är inte hemlig… man måste bara vara noga med vem man ger den till och i vilken takt, så klart. Fel information får  inte komma i fel händer vid fel tidpunkt.

Sedan skall man ju naturligtvis inte outa folk hur som helst, om de så inte väljer att göra det själva. och vissa ritualer, eder och koder är ju naturligtvis interna.. men inte hemliga. Kunskapen som så… vill aldrig mörkläggas… Det är inte kunskapens Vilja att ligga still och riskera at tglömmas bort.

#34

Så det du säger här… med att ges ut till vissa i vissa tider.. håller jag med om.. men det är inte det samma som att hålla det hemligt ;-).

___________________________________________________________________

Fast jag vidhåller det jag alltid sagt… Sammanslutningar och gemensam tolkning av en sak… förhindrar ofta den egna utvecklingen. Men visst.. kör på. Det visar sig i Arbetet… tankarna… och hur lätt kunskapen härsknar.

Hemligheter kan man väl dela, eller?

#36 Håller med dig helt i det sista stycket.

Och nu verkar vi utgå från att vi människor är de ena som finns att dela kunskapen med, glöm nu inte bort att vi delar värld och dimension med massvis av väsen. Det är ofta deras hemligheter som man lär sig om - för de har också seder och bruk, det är därifrån de största krafterna och magiska hemligheterna kommer ifrån.

Missbrukar man deras förtroende, då man råkar på glimtar av gammal kunskap, så kan man räkna med att inte få till sig någon mer - eller dra på sig stora problem.

Hemligheter.. Men vem berättade hemligheten då? Gudinnorna, gudarna, rådarna, tomtarna, älvorna. De här sällskapen som man arbetar med.. Det finns andra än människor i sina fysiska kroppar på denna jord också.

Är man häxa, med ett prästinnekall ser jag det som att man arbetar tillsammans med en gudinna, som hjälper en få redskap, avslöjar magiska hemligheter. Men som häxa går man även genom världarna, och med gudens eller gudinnans hjälp underlättar det att upptäcka mysterierna och sederna hos de väsen vi delar värld och rum med.

#37

I know you dooooo ;-) , och att inte många håller med mig, varför jag var noga med att skriva att _jag_ vidhåller.

Vi har skiftat en del ord då och då och jag tycker på det stora hela att du är en intressant kvinna som jag trivs att tala med. Funderar faktiskt på att ge dig min nya msn också..

#38

Spindelfot… jag är uppriktigt orolig för dig.. men inte så att jag direkt personligen tänker vara bekymrad, eftersom du faktiskt sparkar ifrån dig det mesta jag vill förmedla.

Till dig OCH alla övriga (så du inte tar detta enbart personligt)

De flesta som upplever att väsen tar kontakt med dem glömmer bort det uppenbara att testa dem för att se om de verkligen är de de utger sig för att vara… dessa tester sker efter ett visst mönster, som jag antar att de flesta som arbetar med detta vet om (elelr jag hoppas iallafall). Väsen som vi talar om här är ganska luriga och en del av dem har egna syften där de inte bryr sig ett sk*t om de små på jorden… De har annat att tänka på än fotfolket, så att säga. Många utnyttjar helt enkelt sökare och känsliga på ett i det närmaste omärkbart sätt för personen som drabbas.
Många av de hemligheter man kan få till sig är rena lögner… vilket också är en del av varför de vill att man skall …. "schhhhh"….

Det är en lustig balansgång detta… Själv har jag ju ingen aning om vare sig hur man fjärrskådar, kanaliserar eller utför praktisk magi enligt det som det talas om här, men jag försöker se lite rationellt på saker och det jag får fram är att det snackas mycket sk*t i kretsar rörande detta..

"Jag vet en sak som inte du vet, och jag tänker heller inte tala om det för dig för om du vet så kanske jag har tolkat fel…
Min guide/gud/gudinna/ängel/demon/blåmes eller husmus blir arg på mig om jag säger detta så jag håller det för mig själv så ingen får veta att jag vet, det jag vet. Den enda gången jag kan använda mig av kunskapen är om jag utför ett magiskt arbete och om det inte fungerar så var det inte meningen.
För jag kan ju absolut inte ha inbillat mig hela grejen för jag är en superhemlig präst/-inna som har ett superviktigt uppdrag som jag måste bli klar med innan jag fikar med min hemliga polare bläckfisken."

Allt är inte vad det verkar, det verkar folk glömma… Det är synd…

//

Vet du, hur du rista skall? Vet du, hur du reda skall? Vet du, hur du färga skall? Vet du, hur du fresta skall? Vet du, hur du bedja skall? Vet du, hur du blota skall? Vet du, hur du sända skall? Vet du, hur du slopa skall?

Från Havamal… Ja, vet ni hur man skall göra? När Oden hängde på trädet och fick kunskapen om runorna och hur de satte ihop, till sig, så fick han kunskapen från världen omkring. Den fanns redan där. Det var den gamla kunskapen från berget, jättarna, dvärgarna, rådarna och väsen omkring, det var deras seder han lärde, och det är den kunskapen som helst skall stanna inuti människan som lär sig den. Och det handlar inte enbart om en egen andlig utveckling i detta fallet, utan om något mycket större.

Kvädet ur Havamal är inte bara poetiskt, utan det är en stark uppmaning. Vet du.. Verkligen, hur man gör?

#40

Om du frågar mig, vet jag inte hur jag borde svara, eller om jag ens borde… eftersom du faktiskt kanske tycker jag då avslöjar en hemlighet som borde fortsätta vara hemlig.

Jag vill ju inte göra dig besviken, vilket gör att jag avstår från att svara.

#39 Sparkar ifrån mig tycker jag inte att jag gör. Jag tycker att jag försöker beskriva ganska bra, varför det helt enkelt finns hemligheter.

Jag beskriver helt enkelt verkligheten, som den ser ut, kanske blir det inte mycket till debatt, men jag vet inte hur jag ska debattera varför det finns hemligheter. Det är ju inte särskilt politiskt korrekt. Det -är- väldigt kontroversiellt att påstå ett sådant faktum, och när man gör det, ja då tigger man väl om mothugg. Men jag ville bara visa, att det finns religioner som inte har som grund att sprida sitt evangelium.

Visst vet jag att det finns elaka väsen som kan luras, jag har arbetat med dessa väsen i hela mitt liv. Elaka väsen, vänliga väsen, nyfikna väsen. Politiskt korrekta - det är de absolut inte. Förlöjliga mig gärna och få mig till en slags joker som dricker te med bläckfiskar.. Det får stå för sig själv. Jag förklarar endast - att såhär kan det vara, det kan finnas hemligheter, och det är härifrån de kommer, och det är därför det är så.

Ifall jag ville verka förmer.. Då skulle jag väl knappast slängt ut mig i en sådan här lejongropp, att hånas enligt jantelagen, stå här och vara kontroversiell och konstig. Då skulle jag vräkt ut mig allt jag kunde, kanske rentav skrivit en bok om det jag lärt mig, få beundrare, prata om mina skills som häxa, what not.

#20 Som jag ser det (och som en god vän hjälpte mig att hitta referenser till i Nordisk familjebok, uggleupplagan) så finns det dels de präster du beskriver som leder sin församling där vi finner "skolboksexempel" inom kristendomen.

Men så finns även den formen av prästerskap som är kult- eller offerpräster som förrättar sina offer och utför kulthandlingar även om de inte har en församling - dit räknar jag mig. Deras/vår uppgift är alltså inte att leda någon någonstans, utan att upprätthålla det förbund man har med sin/a gudom/ar i enlighet med den/de gudomens/-arnas kult.

Intressant nog så i den urkristna kulten ansågs _alla_ vara präster (återigen NF, Uggleuppl.).

Kanske är det en semantisk fråga vad gäller "hemlig", men nog finns det kunskap som endast jag och min fulltrogna delar. Nästa "ring" av hemlig kunskap utanför det är vad jag kan dela med endast någon/några få inom min tradition, sedan är det de kunskaper som delas av alla inom traditionen och utanför det kommer den kunskap som inte är hemlig per se, men som jag inte skulle tala med vem som helst om för att det skulle vara slöseri med min tid och energi.

#34 Att ramsor (eller annan kunskap) kan förlora kraft om man pratar om dem eller delar med sig av dem är välkänt inom t.ex. folkmagi/folkmedicin (läs gärna Bafos intressanta inlägg om blodstämning ni som kan).

#36 Det är bl.a. det du säger här som får mig att fundera på om det är semantiken som är (en del av?) problemet här. Med tillägget att inte alla passar att bli häxa eller magiker - och därför inte heller passar till att ta del av kunskapen.

#38 Bra sagt. :)

#39 Tja, visst snackas det mycket skit, men kasta inte ut barnet med badvattnet. Jag tycker att jag tydligt kan urskilja de här inne som är seriösa och inte bara önsketänker - fast det kanske bara är jag som önsketänker lite innan jag går och fikar med min talgoxe.

Likväl som man får sortera och använda sitt egen sunda förnuft för att hitta guldkornen, lika ofta märker man de som verkar bli provocerade av att man hyser åsikten att inte alla kan allt, inte alla har rätt till allt och inte alla kan uppleva allt.

"Intressant nog så i den urkristna kulten ansågs _alla_ vara präster (återigen NF, Uggleuppl.)."

- Kan vara för att i den urkristna kulten skulle alla sprida snickarens ord.

Självklart, Ganna, menar jag inte att man skall dela allt med alla.. det vore mycket mycket konstigt. Jag är själv ganska restriktiv med vem jag delar saker med. Dock använder jag sällan ordet hemlighet, det händer, men sällan.

Det du hänvisaar till i mitt inlägg #36 om semantik och med tillägget retorik, ligger till stor del till grund för missförstånd. Du och jag är delar av en utdöende grupp människor som anser att man skall hålla sig till de gängse betydelserna av ord och meningar i språket för att undvika missförstånd.
Det är ju trots allt språkets grundläggande mening. Att kunna kommunicera, det renderas omöjligt om folk börjar mena egna saker med ord och meningar och sedan vidhålla att de har rätt.

Att ta teoretisk del av kunskap, är en sak. Men att sedan mena att man kan ämnet är en annan.

Mitt inlägg #39 är ganska ilsket, men det står jag för och om barnet nu sitter i badet och skriker för att slippa bli badat, insmort i olja. Så slänger jag nog ut ungen med vattnet, så det får leka av sig oljehinnan. Sedan kan vattnet komma åt att tvätta :-)

Hälsa för all del talgoxen och jag börjar nästan hoppas att vi kan träfas över en kopp té alla tre en dag ;-)

#44 Alla ska sprida snickarens ord även i dagens kristna kult.

Nej, vi ska ta tillbaka förlorad språklig mark! Mina barn ska bli ordmärkande semantiker - och när de nått sin fulla mognad har jag redan utökat mitt inflytande med 200%.

Hm, slänger man ut barn här lär de frysa ihjäl innan hinnan är borta. Men måhända gäller det att sätta på sig sina "glasögon" så det går att urskilja om det är ett barn eller en skriande griskulting som sitter i baljan?

Jag kan inte svara för talgoxen, men för min del är du välkommen på té, eller kanske ännu hellre kaffe, när som helst.

Tämligen OT: den dialektala benämningen för talgoxe här i socknen är köttfis.

#45

Det är möjligt att jag tar upp det erbjudandet om kaffe… vid givet tillfälle som kan anses lämpligt… skriv ditt mobilnummer i pm till mig du, så har jag det om mina vägar och stigar hamnar i närheten av dig.

Oj, vet inte riktigt var jag ska börja, vad jag ska tycka och tänka efter att ha läst den här tråden…

I början kändes det lite som att komma till dagis, ingen verkade ens vilja försöka fatta "reglerna" som Ganna skrev, ta sakre för vad de är istället för att märka ord :)

Fram mot slutet kändes det som att ni faktiskt började diskutera på riktigt, men eftersom tråden blir ganska lång att skrolla med musen tar det ett tag att få till hela sammanhanget. Men ni skriver alla bra saker som är värda att tänka över!

För mig känns det som att har man kunskap borde man väl vilja sprida den vidare så att man kan dela den med andra, folk eller "fä". Men sen finns det ju även dessa så kallade hemligheter, och dom tycker jag att det är helt upp till var och en att förmedla. Självklart finns det saker man inte bör säja till andra och sådant man inte vill säja.

Men att sprida den kunskapen som häxor i sverige besitter borde väl kunna göras trots att det inte är en evangelisk religion/ levnadssätt och utan att det -Blir- evangelistiskt om vi faktiskt förmedlar kunskapen ? Men det är som sagt vad jag tycker. Uttrycket " Kunskap är makt" är något jag gillar för jag tycker att det stämmer, oavsett vilken aspekt i livet man ser på. Men sen gäller det ju även att inte missbruka den makten/ kunskapen… Vilket jag har svårt att tro att någon häxa som är knuten till Naturen skulle göra…