Björnen har alltid varit ett magiskt djur med många krafter i sig. Inom schananismen bad man alltid djuren om förlåtelse för att man dödade det. Ofta helgade man djuret genom att spika upp björnskallarna på ett speciellt träd ofta ut på en udde eller holme där andarna hade svårt att komma i land och skada folket.

Att björnn fått ett så stor betydelse bland magiska djur är bl.a. deras storlek, många likheter med människan, deras förmåga att hålla sig undan och deras förmåga att övervintra i iden.

Lite extra känner jag för dem och ibland är jag kanske lik min namne.

#1: Intressant läsning :) själv är jag väldigt björnrädd. Här ute kryllar skogen av björn men jag kan inte låta bli att faschineras samtidigt.

Om du söker lite här så vet jag att det finns en del intressant skrivet om kraftdjur, särskilt har trumman skrivit en del läsvärt vill jag minnas.

Jag har haft två kraftdjur, ett som följde mig under min uppväxt och som var väldigt tydlig och stark för mig och ett som kommit till mig på senare år. När jag var liten viste jag förstås inte vad ett "kraftdjur" var, men jag hade ett väldigt starkt förhållande till ett visst djur som jag ofta visualiserade när jag behövde stöd och hjälp. Jag tror inte jag hade klarat min skolgång utan det här djuret som hjälpte mig oerhört, vet inte ens om jag hade överlevt utan det.  Jag var oerhört fashinerad av djuret i fråga, kunde bli rörd till tårar om jag såg en bild av det. Jag ritade det ofta, skrev sånger och dikter om det och lekte ofta att jag var detta djur. Jag namngav det också och kände då att jag kom närmare det och samtalade ofta med det. Känslan av djurets närvaro var så stark att när jag behövde stöd kunde jag bara sträcka ut handen och känna dess päls under mina fingertoppar. Ibland kände jag djuret innuti min kropp, och dess egenskaper blev mina, jag kunde känna dess starka muskler, dess tänder i min mun, öronen på huvudet etc och fick kraft av det. Jag upplevde djuret som en individ med bestämda åsikter om saker och ting, det var ingen passiv "skyddsängel" precis! Jag pratade aldrig om detta för någon, det var min "låtsaskompis" och jag viste att ingen skulle förstå.

När jag var i övre tonåren kände jag hur kontakten med djuret blev svagare, även om jag fortfarande kunde visualisera det ibland. Jag upplevde att det berodde på att jag ändrat min kosthållning och även att det hade åsikter om mitt kärleksliv. När jag träffade min nuvarande kille försvann känslan för det här djuret helt. Jag tappade fashinationen för det och kände inte kontakten av det, men tänkte inte mycket på saken.

Något år senare mådde jag mycket dåligt och en vän till mig som studerat shamanism erbjöd sig att göra en trummresa för mig. Under den resan kom hon fram till att mina problem berodde på att mitt kraftdjur övergett mig, men under resan lyckades hon hitta ett nytt djur åt mig. Jag känner närvaron av detta djur sen dess, men inte lika starkt som djuret jag hade som barn. Det kommer till mig i mina meditationer/resor och jag känner det starkt när jag lyssnar på viss musik, tecknar/skulpterar det eller åkallar det med namnet jag gett det. Jag vet att många inte anser att kraftdjur är individer som man kan ge namn, men för mig har det blivit ett sätt att hedra det och lättare få kontakt med det och det fungerar väldigt bra för mig.

Jag väljer medvetet att inte skriva vilket kraftdjur jag har- har hört lite olika bud om saken men flera påstår att detta kan vara skadligt så jag tycker better safe then sorry. ;-)

#3: Så fint du skriver om dina kraftdjur Casiopeia! Väldigt personligt och hedrande, låter som ni har en fin kontakt  Tack för att du delade med dig!!

Jag vill inte heller avslöja mitt djur.

Jag känner oerhört starkt för mitt djur, och det är precis som hur #3 beskriver det, asså, jag känner närvaron, ibland känner jag hur jag "är" djuret.. o.s.v. Jag har tyvärr bara precis lärt känna det, men våra band är väldigt starka. Jag har bara mediterar ett tiotal gånger, och varje gång är den med mej, vi brottas, busar, vilar tillsammans, jag rider på den, den följer t.o.m med mej till "våran värld" varenda gång! Den verkligen VÄGRAR att stanna kvar och låta mej gå! :'D <3 Jag verkligen ÄLSKAR detta djuret sjukt mycket. <33

Det låter himla mysigt att ha ett kraftdjur! Jag hade en liten vit dvärg-hermelin kanin med blå ögon för några år sen som var så himla go o mysig… men jag vet inte om jag kan gå så långt som att kalla henne ett kraftdjur. Jag älskar iallafall kaniner, och jag saknar henne ibland. :) Den kaninen jag har nu är inte sugen på att gosa alls. Han slickar mig aldrig :( Finns det nån här som kan prata med kaniner och fråga honom varför? ;)

Efter att nästan gett upp sökandet efter kraftdjur mötte jag dem under en trumresa på en kurs " I medicinkvinnans fotspår".  Vi arbetade med medinhjulet och reste med trummans hjälp för att känna vad de olika väderstecken i medinhjulet betydde för oss och därefter en resa i trummans ledning för att möta kraftdjuren i de olika vädersträcken.  I norr hade jag katten som kan hjälpa mig att slappna av, i öster kom ormen till mig och den hjälper mig att förändra mig,  i söder möttes jag av renen som kan underlätta för mig när jag vill resa i dimensionerna,  slutligen i väster stod tigern stark för att hjälpa mig med kraft och "klös" i tillvaron.   Vi byggde vårt egna medicinhjul och nu ska jag dekorera mitt med de olika kraftdjuren. Har hittat alla djuren utom renen, som små figurer i sten som jag kan hänga i mitt medicinhjul.

#6 har också kaniner, dom är så snuttepluttiga :') Det där med att kaninen inte vill gosa, det är ju individuellt, det är inte alla som gillar att gosa. Min Pontiac, han gillar t.ex att bli klappad, men inte att bli buren. Han slickar mej jämt. Silver däremot, hon gillar inte att bli klappad, men att bli buren, det har hon inget emot alls. Hon slickar mej aldrig. Så du ser, det är helt olika med varje kanin. :)

Din kanin kan inte vara ditt kraftdjur, ditt kraftdjur väljer du inte själv, utan du måste göra en trumresa eller meditera för att få reda på det. Kanin kan däremot vara ditt totemdjur, det väljer du själv. :) (om någon kunnig ser att något är fel, SÄG TILL, jag skriver bara det jag själv läst här :))

#7: Har du svårt att hitta din "ren"-del? Eventuellt skulle jag kunna leta lite åt dig, jag har nämligen lite kontakter. :) PM:a mig om du är intresserad!!

Mitt kraftdjur har följt mig hela livet. Jag har kontakt med det ständigt, känner av det nästan hela tiden och har så gjort så länge jag kan minnas

Nu på senare år så har jag tänkt tillbaka på mitt liv och har då sett att mitt kraftdjur varit med mig ända sen ruta ett, utan atyt jag då vetat det varit mitt kraftdjur.

Jag har även fått dela min stig med andra kraftdjur i samspel med mitt trogna.

Så jag tror folk skulle ha god vinning i att känna efter vilket djur dom vill identifiera sig med och hedra just det djuret lite extra.

Önskar er en bra färd på er stig.

SEV

jag har ett kraftdjur och ett totemdjur - Totem står ju för ett djur som är mer representerat för ens hus och klan. Indianerna (drar till med en klassiker här) hade ju sina totempålar - högst upp satt klanens totem, sedan följde hövdingens kraftdjur osv. (eller är jag full nu?)

Mitt totemdjur är ju rätt känt, det är ju spindeln. Det är mitt signum i alla andra världar än detta, och även har jag märkt så är det ett djur som klättrar och spinner trådar genom alla världarna, går över dimensionsgränserna - tillsammans med mig. De finns omkring mig såväl fysiskt som symboliskt och andligt, vi trampar tillsammans och jag är dem. Jag signerar även brev och besvärjelser med en målad spindel nuförtiden, kitshigt eller hur, men varför inte.

spindeln är en gammal kraft som jag inte förstår mig på, den finns i olika former men är likväl samma, över hela världen. Nästlar sig in överallt via alla olika slöjor - ser allt och hör allt, he he he. Men för mig är det snarare mitt signum och totem - djuret som symboliserar mitt hus, mitt liv. Jag har svårt att tänka mig att det skulle kunna lämna mig, det är snarare så att det föddes tillsammans med mig.

Jag har ganska många kraftdjur som hjälper till med olika saker. En del finns där ständigt medan andra kommer och går. Jag gjorde min första trumresa någon gång i början på nittiotalet och då mötte jag också ett av mina kraftdjur för första gången. Det var en ganska lustig upplevelse!

Jag reste ner genom ett hål i en björk har jag för mig. Kom ut i en grotta ganska högt upp på en bergskant. Utsikten var helt vidunderlig, jag kunde se hur långt som helst. Bad att få kontakt med mitt kraftdjur men ingenting hände. Jag bad flera gånger men fortfarande ingenting.

Började bli lite smått irriterad att ingen ville visa sig, och så tyckte jag det började kännas jobbigt att allting var upp och ned. Det var i samma sekund jag förstod -- jag VAR mitt kraftdjur. En fladdermus som hängde upp och ned där i grottan. Och när jag väl fattat det så var det ju bara att flyga ut och utforska landskapet haha!

#11  Jag kan rekommendera att du läser Neil Gaiman - Anansi Boys.   Den fick mig att se på spindlar på ett nytt sätt…

Intressant med totemdjur och olika namn på saker… Jag har alltid älskat vargar men jag vet att jag inte har Varg som ett kraftdjur. Kanske är det ett totem eller nåt annat som är attraktivt? Jag gillar iofs valar/delfiner/hajar också… Stora vattendjur…

Det kan ju finnas andra anledningar till att djur visar sig i drömmar och visioner också… Att det är tillfälliga kraftdjur.

De kraftdjur som jag har nu har jag aldrig känt nåt speciellt för så där men jag gör det nu.

#13 haha, jag har faktist läst den.. den är intressant ur flera perspektiv, jag tycker bra om neil gaiman!

#14  Mmm, jag med. Har älskat hans stil ända sen han kom ut med Sandman…

#8 Ja de är riktigt snuttepluttiga :) Var inne i djuraffären idag och höll på att dö när jag såg en liten 7-veckors lejonkanin. Cuteness overload! Okej, ja det är nog så att kaniner är olika med det där då..

Aha. Men vart/till vem går man för att göra dessa trumresor? Jag har aldrig hört talas om det innan nämligen.

Åh vad gulligt, ett totemdjur :)

#11: Härlig beskrivning om hur du identifierar dig med spindeln. Tänk, vad vi alla är så otroligt olika varandra! :) Själv ogillar jag spindlar. Det kryper i skinnet på mig när jag ser dem, lite smått fobisk antar jag att jag är…  är nog alla dom där benen som skräms, tror jag..

#16 x'D <3

jag har faktiskt inte heller någon aning om hur det går till, har bara läst om det här inne :)

#11 har också fobi för dom, och inte lite heller! xD fast jag tycker inte att tarantellor är läskiga, bara dom spindlar som har smala ben och kropp, eller dom med smala ben och jättefet kropp.. hujedamej.. x)

sägs ja har panter men ingen aning vore skoj om man fick veta exakt ehhe

så nån som vill öva finns ja.) kram

Jag är absolut ingen expert på shamanism eller kraftdjur, men såvitt jag vet så kan man möta sina kraftdjur i drömmar, visioner, på trumresor osv.

Det bästa är att ta kontakt med någon som har sysslat mycket med shamanism. Det finns skojare även där och det jag rekommenderar är att gå till Trolltrumman och höra om det finns nån i närheten av där ni bor. Man är med på en träff eller en kurs och gör en trumresa, eller så kan man be någon erfaren att göra en resa för att hämta ert kraftdjur.

Thomas Eriksson och www.shamancentrum.nu är det jag själv kan rekommendera efter egen erfarenhet.