Känns lite som bibeln för barn ibland när man läser dem :) men det kanske bara är jag.

Jag tycker "enkla" lite barnsliga böcker är, rent ut sagt skitskoj , jag trivs med att inte alltid ta allt eller sig själv för allvarligt. Sen kompletterar eller läser jag även mkt tyngre böcker.

Häxans handbok av Dannie Druehyld är en absolut favorit.

Och även om många böcker är skrivna i lite "barnsligare" stil så innehåller dom ofta mkt sanningar-fakta ändå.

Jag brukar ofta ställa frågan, i olika situationer, varför ska allt vara så allvarligt? alltid korrekt? Denna åsikt tillämpar jag även på böcker.

Så länge det är korrekt och lämpliga fakta så har jag inget problem med det. Unga människor som kanske inte är vana vid att läsa komplicerad text kan ju få ut en del av det.

Jag fick Dannie Druehylds bok när jag var 17 och den gav mig väldigt mycket. VÄldigt charmig tycker jag…

Sen lär man sig mer och på ett djupare plan allteftersom. Men att det skulle vara helt fel för nybörjare bara för att det är enkelt, det förstår jag inte.

Böcker skrivna för barn måste helst vara ännu intelligentare än böcker ämnade för vuxna.

Häxans handbok ser inte jag som en barnbok.

Barnens bibel är väl inte någon heltokig omformning för att barnen ska få lära sig lite om vad bibeln handlar om? Jag tyckte att det var en mysig sagobok som senare i livet visade sig vara bra att ha fått lyssna på för att hänga med när det kom till bibliskt prat. Antagligen lite lättare även för den vuxna att ta till sig för den som inte är så insatt i bibeln men vill veta lite vad kristendomen handlar om.

Det finns en bok med en inledning som jag kom att tänka på av det här. Vad boken sen handlar om behöver ju inte betyda att tanken inte kan föras över till helt andra ämnen ;)

"Isidorus omvittnar ju i sin bok om det högsta goda, […] att Gud, som själv är gränslös och inte kan förstås, genom den avgränsande naturens skönhet visar oss en del av sin egen skönhet, för att människan må återvända till Gud i alldeles samma fotspår som hon avlägsnat sig från honom och för att den som av kärlek till skapelsens fägring avlägsnat sig från Skaparens väsen genom skapelsens skönhet må återvända till Skaparens skönhet. Ty även om de skapade ting inte, såsom denna bok föreger, talar till oss i dialektisk form, upphör de likväl inte att genom sin naturliga böjelse och särart undervisa oss och rätta våra seder, om vi väl begrundar deras lärdomar.
[…]
Ty vår Frälsare; alla predikanters fullkomliga föredöme, använde berättelser på det i Palestina brukliga sättet, för att genom liknelser föra människorna in på sanningens väg.
[…]
Föreliggande bok är alltså nyttig för predikanter och alla andra sakförståndiga mot andlig trötthet, för att enkla själar genom det underhållande ämnet skall kunna ge efter en smula på mödan att följa ett logiskt resonemang och därigenom dragas till det som högre är. I Collationes Patrum läser vi att en man tog anstöt, då han fann evangelisten Johannes lekande med sina lärjungar. Johannes sägs då ha anmodat mannen, som bar pilbåge, att spänna den. Då mannen flera gånger gjort detta, frågade Johannes, om han kunde hålla bågen ständigt spänd. Mannen svarade att om han ständigt gjorde så, skulle bågen antingen brytas eller sända iväg pilen med mindre kraft. Härav drog S:t Johannes slutsatsen, att människans sinne på samma sätt kan brytas, om det aldrig får ge efter på sin anspänning. Detsamma säger Filosofen i fjärde boken av Ethica, nämligen att när det gäller att vårda detta liv, så ligger det avkoppling för själen i lek och skämt."

ur Skapelsens sedelärande samtal 1483

Alltså, allt lärande måste inte vara genom allvarsamma ord. Men det beror förstås på vem som har skrivit de där böckerna som pratas om i #0 och vad det ligger för kunskaper bakom orden. Men man behöver ju faktiskt heller inte tro på allt man läser, jag är ju t.ex inte kristen bara för att jag har den citerade boken i min ägo ;)

Så det är väl upp till läsaren att avgöra om det finns något att hämta ur de där böckerna. Men de ska nog inte användas som de enda källorna till kunskap om man vill ha någon djupare kunskap i ämnet.

Så tänker åtminstone jag.

Nej men när jag skriver barnens bibel så behöver de inte vara något dålig men det är grymt selektiv information..har aldrig någonsin hört om Lots döttrar i barnens bibel :) hur de super sin far full och sen har sex med honom…eller om hur befolkningen av sodom ber om att få ligga med de 2 änglar som stigit ned på jorden och fadern erbjuder sina 2 oskulds döttrar i utbyte.. konstigt eller hur?

#4 så rätt så, nej, den är ingen barnbok men många har fått för sig att det är det, även biblioteken -konstigt! i den står recept på mkt giftiga växter.
Men det är nog för att dom flesta inte tar den på allvar, tror jag, kan bero på omslaget o den "lättare" tonen den är skriven i?

#7  Fast 17 är väl inte barn heller?  Jag menar, ungdomar kanske fortfarande behöver lite lättare språk ibland?

Precis som att jämföra barnens bibel med den vuxna. Det ska fortfarande vara korrekt information men att språket är lättare… Jag ser inget fel i att språket är mer tillgängligt så länge fakta stämmer.

#8 ja det har du helt rätt i, jag skrev inte bra i mitt inlägg i #2, jag menade inte korrekt i det syftet, hade tanken på mer öppensinnig, valde att skriva fel ord. Usch, jag ska nog inte skriva alls idag, jag fattar knappt själv vad jag svammlar om #S#, håller på att bli rejält förkyld o febern kryper sig på, pust :)

Tråden väcker hos mig en ny fråga - vilka böcker av fördjupad karaktär finner ni läsvärda? Och vad är en fördjupad bok? Visst, ibland känns det uppenbart vad som skiljer åt men en och samma bok kan ju ibland tillfredställa på olika plan, beroende på vad man redan har med sig när man läser.